Etikett: benen

-Gud hör bön 🙏, vrålade Åke!!

Av , , 2 kommentarer 12

Gick en prommis utmed Strandpromenaden igår. Strålande fint väder, men som oftast förtas lite, då det har en tendens att blåsa. Lite mer därnere vid älven också.

Såg på håll, ett äldre par som satt på en bänk. Kvinnan ställer sig upp, tar mannen under armen och han ska resa sig upp, men han sätter sig ner igen. Dom gör om proceduren, men med samma resultat. Jag ser att kvinnan ser lite orolig och hjälpsökande ut.

Det kommer en kille som springer förbi mig, han är ute och motionerar. Jag tänker förstås att han sett vad som händer och kvinnan söker ögonkontakt med honom men nä… han passerar i en grisblink.

Klart jag frågar om dom vill ha hjälp och kvinnan skiner upp och säger ja, absolut, han ska bara ta sig upp från bänken. Vi tar han under armarna och han är uppe på nolltid. Han säger på ett ursäktande sätt, att det blir så där då benen inte bär. Ja, svarar jag, men vad ska man göra. Dom är jätte tacksamma för hjälpen, som tar 10 sekunder av min dag, men som betyder så mycket mer för dom.

Jag ångrar att jag inte fortsatte säga att jag tycker ändå dom gjorde det bra. Att sluta vara ute och röra på sig är nog mer förödande än att behöva en liten hjälpande hand för att komma sig upp.

Sen kommer givetvis en tyst undran från mig. Varför hjälpte ingen till, innan jag kom fram? Bryr man sig inte? Är man egotrippad eller blundar man bara för omgivningen? Jag blir ändå lätt störd då jag tänker på det. Vi är ju inte ensamma därnere på promenadstråket, jag kan väl ändå inte, vara den enda som noterade detta, eller?


Visst, kvinnan flaggade inte med sina armar att hon behövde hjälp, men det kanske inte är så lätt heller. Man vill inte vara till besvär. Men det ska inte heller vara så svårt att fråga om nån behöver hjälp. Jösses, och kan man inte själv, av olika orsaker, så kan man väl ändå erbjuda sig att få tag i nån som kan.
Nåja, dom kom sig upp och dom tågade på, bara fint där dom fortsatte sin promenad i det vårlika vädret.


Innan jag åkte iväg på jobbet såg jag en bortskänkes annons. En stor sideboard i teak. Det var redan folk som kommenterat så mina chanser att få den där, trodde jag var obetydliga. Men det fanns ett mobilnummer så jag slängde iväg ett sms.

Åke förberedde bilen, men det kom inget svar. Jag såg chansen att få den där försvinna i cyberspace. Är på jobbet då det plötsligt plingar till. Möbeln är kvar och jag får ta den om jag vill…och ja…OM jag vill. Vi pratar på telefon och jag får veta att den är aptung och finns ute i Boviken/Sörmjöle.

Här får jag engagera en lätt motvillig Nicco, att ställa upp med bärkraft, och ge Åke info om körväg, nummer och så vidare. Nu står pjäsen i vår hall.

Jag är jättenöjd, och har aldrig skrattat så mycket som när Nicco skulle berätta om allt elände dom fick uppleva på dom 2 timmarna.


Om NÅN, någonsin i framtiden, kommer och säger att dom fått en sideboard att hämtas i Sörmjöle, och frågar om min hjälp, så går jag och gör nåt dumt med mig själv. Så började Nicco, då hon skulle berätta…

Dom körde fast och gled baklänges, Nicco fick nån flaschback från nåt avsnitt av Vägens hjältar. Nån kom ut med en grushink, Åke sa högljutt att -Gud hör bön 🙏 Dom fick låna varsitt par icebugs för att ens ta sig över gårdsplan, dom såg en lastbil bromsa så hårt att den slog i räcket efter E4an. Möbeln var inte bara aptung, utan ännu tyngre. Ja, jag vet inte allt hon sa, för jag skrattade nästan så jag grät 🤣

 

Nu väntar en rejäl flytt av andra saker. Vi har redan bestämt att vi ska ha den nere hos oss. Tanken från början, var att den skulle få stå däruppe. Såååå, rockad av saker, är att vänta. Och lamparmen har kommit så snart kanske vi har en ny lampa med.

Men jag ska börja med prommis, sen åker jag och Ingegerd på äventyr, så jag får greja då jag kommer hem. Tur att man är ledig i dagarna 4.

Ha en fin torsdag, allihop! Och kom ihåg att titta er omkring, på era promenader, ni kan gå miste om både det ena och det andra.

Hon åt ALLT, och då menar jag ALLT

Jag fick en fråga eller kanske rättare sagt en som blev lite nyfiken på vad det där om hälsenan på en gråsparv, och vad det handlade om. Ursprungligen var det vår svärson, Anders, eller möjligtvis en kompis till honom, som skulle beskriva muskelaturen hos en killpolare, och han sa att han hade muskler som hälsenan på en gråsparv.

Vi pratade om mat och att dom förr i tiden, åt allt som gick att äta, man kastade inte bort mat, och bröstfilén på en gråsparv, var då inte att förakta. Och då sa jag nåt i stil med, inte hälsenorna på en gråsparv heller. Och ja, vem vet, det hade säkert gått att knapra i sig också, om det var nöd.

Kommer osökt att tänka på då jag för 18 år sedan, gick en liten kurs om ”vad man vill bli då man blir stor”, och där hade vi en tjej som var från Thailand. Vi hade med oss våra lunchlådor och hon hade minsann, varje dag, en låda med kyckling med sig.

Och hör och häpna, hon åt upp ALLT, och då menar jag ALLT, på kycklingen, det knakade och brakade i munnen på henne då benen slank ner och jag kommer ihåg att vi satt där med öppen mun och förstod inte varför…och vi frågade hur hon ens kunde, benen är ju hård och vass.

Hon förklarade att hon sedan barnsben, fått lära sig att man slängde inte bort mat, utan man åt upp allt som erbjöds, även hennes barn, fick äta allt och enligt henne, ville dom aldrig ha något annat än just kyckling. Så det var vad som bjöds på hemma, 29 dagar av 30, och skulle hon hitta på att laga till något annat, så sa hon, att hennes barn rynkade på näsan och ställde sig ytterst skeptiska till vad som serverades. Nej, hon tyckte att det var dumt att ändra ett vinnande koncept. Fast jag är glad att vi är olika, och jag testar nog hellre på nya saker, än att köra in mig på en och samma grej.

Men man förstår ju ordspråket: Nöden har ingen lag! Då man läser och hör om hur det var förr, och hur det är i fattigare länder. Man får ta det som finns, annars får man vara utan. Hittade dessa slående bilder på nätet, som kan få en att tänka lite annorlunda, eller vad säger ni? 

22330_10204417336530285_7683472282714772183_n 11149274_10204417335570261_4884902627310795157_n 11262363_10204417336930295_7749648994528008934_n 11295591_10204417336010272_1454089777177567997_n

 Nog om detta, nu ska jag göra i ordning för middag, till mina kära, själv har jag jobb i eftermiddag. Känns helt ok, en dag som denna, regnet fortsätter skvala, och potatisen, ja jag vet inte, känns ju som om den kommer att bli dränkt. Tur att vi inte har ett potatisland då 😀 Ha det gott, allihop!

Det där har jag testat…

Ikväll får vi tillbaka Niccolina, dom har haft det bra där borta i Budapest. Tidigare i veckan var dom på ett sånt där fiskspa, där små firrarna gnager lite på huden så den blir extra len och fin.

Nicco tyckte snarare att dom var som små pirayor. Hon hade nämligen at skavsår på hälen och firrarna hade gett sig tusan på att slita bort ett köttstycke därifrån. Nå, dom överlevde och hon fick behålla foten.

Sedan var dom och fick sig pedikyr, igår, och shoppat har dom också gjort och levt hotell liv i fem dagar. Får väl en bättre sammanfattning då hon kommer hem. Och då får vi väl också höra om hon skulle kunna tänka sig att åka tillbaka, någon gång i framtiden.

Det där med fiskspa, har jag redan testat, fast då var det inte bara fötterna som blev nafsade på, utan hela benen. Jag var ju nämligen ett riktigt vattendjur som barn. Här ser ni ju den som i princip vuxit upp i sjön.

Timtals kunde jag ligga i vattnet och morsan fick skicka ut spejare med jämna mellanrum för att kolla att jag inte drunknat. En av alla dessa badardagar så låg jag där, vid strandkanten, på magen med händerna på mina kinder och bara njöt. Kommer ihåg att vi var många därnere då. En massa släktingar som även dom, sökt sig ner till stranden.

Och plötsligt känner jag hur det kittlas längst efter bägge benen, och får se hur små spiggen, är där och nafsar på mina ben. Hahaa…mina släktingar stod också och pekade och skrattade, tyckte nog att detta var det yttersta beviset på att jag verkligen var ett vattendjur, till och med fiskarna accepterade att jag var där. Dom var inte fega, utan kom tillbaka hela tiden, så länge jag bara låg där.

Tänk om jag vetat då, vilken affärside detta blivit, då hade jag ju tagit fram storhåven 🙂

Idag ska jag träffa Anna, det var ett tag sedan, ska bli kul att få en uppdatering av hennes liv och leverne. Önskar er alla en fin fredag!


Missanpassade… nå hemskt

Av , , 4 kommentarer 11

 

Jag tror jag stod på benen i åtta timmar totalt igår, av tio arbetstimmar, det känns, kan jag säga. Min rygg är ur led och fötterna något ihop plattade, men nu, mina vänner har jag varit och tränat… och int´ i fasen kändes det nåt bättre.
Det är ytterst sällan jag måste gå och lägga mig efter jobbet, men igår var det en sån gång. En halvtimme i sängen bara för att avlasta en stund, och hade jag varit schemalagd att jobba idag, hade det varit tvärnit. Tur att jag har tre dagar ledigt nu då.. eller ledigt och ledigt, det var ju ett skämt, det med.
Jag ska till tandläkaren om en timme, och det absolut värsta man gör hos en tandläkare är att sitta i deras missanpassade stolar. Jag måste preparera med nån typ av smärtlindring innan jag åker dit… men nä, ingen alkohol, det får bli nåt i tablett form istället, som börjar på I och slutar på N.
Deras stolar måste ju vara byggda för folk över 1.70, dom säger ju alltid att man ska hasa sig upp så huvudet kommer på kudden, men då jag gör det så får jag svanken 10-15 cm ovanför glipan där ryggen egentligen ska börja, och hur skönt är det då, på en skala.
Och då stämmer inte heller armstöden, dom hamnar för långt bort, vad stackarn ska man då hålla i för att man ska låtsas vara oberörd 🙂
Nå, efter det besöket har jag bara Winstone att bry mig om. Imorgon börjar dagen med tandläkaren igen, hur dum kunde man vara som accepterade det då… fy. Men då är det ju en himlans tur att tiderna där inte är så långa och när man är klar så kan man känna sig nöjd.
I lördags då jag åkte hem från jobbet tyckte jag att jag satt i obalans i Jeep stolen. Jag provade att vicka lite hit och dit och fram och tillbaka, men bestämde mig för att jag förmodligen inbillade mig. Igår, var det samma känsla fast hundra resor värre. Jag fick hålla i ratten i rondellerna i tron att sätet skulle lossna.
Åke fick i uppdrag att kolla in det då jag kom hem och det var ett litet fel, minsann, inte bara i mitt huvud 🙂 Två skruvar var lös under sätet, jamen jisses, vad säger man, skrev hon och skakade på skallen.
Önskar er alla en fin måndag!
 
 

Eloise lappade på bilen…

Av , , 2 kommentarer 12

 

Jag pratade med sjukgymnasten igår som sa att jag har en inflammation i ryggen, och sedan undrade hon om jag kände av något i benen, och jag min dumskalle sa nej, men det gör jag ju visst det. Står jag upp en längre stund så domnar högra låret av, och det är i höger sida rygg jag har ont.
Så förmodligen har jag också något som ligger i kläm. Nåja, jag ska till henne på onsdag, så nu knaprar jag antiinflammatorisk medicin, värktablett x 2, samt tradolan, jodå, fast jag kan tyvärr inte säga att dom hjälper nämnvärt. Jag är dessutom hemma från jobbet, för jag fixar inte lyften vi gör på dagarna, inte just nu i alla fall.
Vi har nu fått kostnadsförslag på Niccos systemkamera, 1395:-, det var fel i spegelhuset, som det så vackert heter, så jag var upp med papperet igår, på MediaMarkt, och gav dom ok, att laga den. Kunde inte låta bli att svepa förbi dvd filmerna och fick med mig både serien lödder hem och Pang i bygget, jojomensan, så nu har vi kanske nåt att se på, dom här tråkiga fredag och lördagskvällarna då det inte visas annat än strunt.
Jaja, ok, dom här serierna är förmodligen strunt dom också, om man ska vara krass, men pang i bygget vet jag att jag tyckte var roligt, och Lödder var det en evighet sedan man såg.
Nicco lekte med en radiostyrd bil igår… en som man kan köra på väggen, och gissa vilka som var intresserade av den:
Eloise var nog mest stressad av den och lappade på bilen så den flög genom hallen, men hon skulle ändå sitta kvar där, som en hök, och kolla vad den höll på med.
Jag ska skjutsa ner Nicco på stan, nu på morgonen, hon har ju ett månadskort, och visst är det egentligen lite knepigt att då du åker på det, den sista dagen, så måste du ju köpa ett nytt, den sista dagen om du ska ta dig någonstans dagen efter, så egentligen blir man snuvad på en dag. Och allt detta bara för att man inte kan köpa kortet på bussen. Hon måste ju således ner på stan för att köpa ett nytt kort, men hur tar hon sig dit då? Inte utan att betala i alla fall.
Och nej, att jag skjutsar henne är inte heller gratis, jag vet, men jag gör det ändå jag… värsta rebellen 🙂  Önskar er alla en fin torsdag!

Behöver inte amputeras

Av , , 2 kommentarer 6

 

Det blir ingen amputation av mina armar och ben… jag klarade mig, den här gången. Och inte hade jag heller tennisarmbåge, som jag trodde, utan golfarmbåge, på bägge armarna, mycket stor skillnad och inte visste jag ens att jag spelade golf 🙂
Skillnaden ligger i om inflammationen sitter på över eller undersidan av armbågen, så nu vet vi det. Jag har dessutom en inflammation i slemsäckarna som tydligen finns på många ställen i kroppen, och man har tydligen sådana på utsidan låren också. Jag får ju så fruktansvärt ont där då jag går och smärtan ger sig inte förrän jag stannar av någon minut eller två.
Det är såna gånger man får vara glad att man har sin mobil, då kan man ju alltid låtsas att man står och skriver ett sms tills smärtan gett med sig och man kan fortsätta gå. Men det finns ju bot och bättring på såna åkommor och jag ska nu ta inflammationshämmande mediciner i två veckor och sedan skrev han ut en remiss till sjukgymnasten, så det blir nog bra.
Har ni någon gång sett när en katt tittar på tv? Eloise tittar mer på tv än vad Enya gör, man kan ju undra vad det är dom ser, för det är ju inte alltid som bilderna eller filmerna tilltalar dom. Dessutom noterade jag sist då Enya kikade, att hon rör ju inte bara ögonen då hon tittar, utan hela huvudet far fram och tillbaka, varför gör det det? Vi tar ju in hela bilden utan att röra skallen. Kan det ha något med ljudet att göra? Hm… något att grubbla på, så här på tisdagsförmiddagen.
Tog en bild på kolossen Eloise då hon ligger och jäser på köksgolvet, kolla färgmatchningen:
Vi var ju i bastun igår kväll, Kerstin brun som en pepparkaka, fast det är hon nästan jämt, oavsett årstid, hela hon är impregnerad av solen. Dom hade då bara haft det bra på Gran Canaria, inte toppen väder hela tiden men då kan man ju sysselsätta sig med annat.
Nu ska jag ut och gå med henne om en timme och sedan skulle mamma ringa, får se vad vi hittar på idag. Handla ska jag då göra också, inför påsken, så är det bortgjort. Ni får ha en fin tisdag, allihop!

Fisk spa

Av , , 6 kommentarer 2

Janne skickade ett, vad jag först trodde var ett sms med texten: Vi har varit på fisk spa, där fiskar har rensat hud på fötter och ben.

(Dom är ju som ni vet i Thailand)

Korkad som jag är…ibland, så undrade jag hur stackarn dom fiskarna såg ut, ingen hud och utan ben 🙂

Men efter att ha läst det tre gånger så kom jag på vad som menades och sedan scrollade jag ner och såg en bild som dom skickat med. Naturligtvis var det ju så att Janne och Kerstin satt med benen i en fisk tank, där fiskarna rensade deras ben, på torr hud. Vilken grej!

Norskt forskningsteam har funnit…

Av , , 2 kommentarer 3

Ett norskt team skulle forska på spindlar. Dom fångade en spindel, satt den bordet och sa GÅ!!! Och spindeln gick iväg.

Sedan drog dom bort benen på spindel, satte ner den på bordet och sa GÅ!!! Spindeln låg kvar och forskarteamet kom fram till att spindlar utan ben är döva.

Moahahaha, tror att jag ska gå i säng nu. God Natt!

Läkarintyg nummer 3

* Patienten har protes upp och ner

* Använder käpp och håller sig på vägarna
 
* Blöder ibland från vänster näsa
 
* När hon känner sig trött kan ansiktet vridas åt höger och där stå och smårycka en stund
 
* Patienten är gravid i 19:e månaden
 
* Femårig flicka med öroninflammation två gånger årligen sedan urminnes tider
 
* Liten knöl på höger sida av vänster skalle
 
* Avföringen har samma färg som dörrarna på avdelning 19
 
* 1974 fick patienten en grävskopa över sig. Sedan dess ringningar i öronen
 
Huvva, och jag som ska boka in en tid hos min läkare för mina problem med fötterna, samt benen och ena ögat. Kanske skulle be att få läsa journalen efter det. Eller…då kanske man blir ordentligt sjuk, lika bra att vara totalt ovetandes.
 
 
 
Maria Lundmark Hällsten