Etikett: näsan

Lite skrämmande ändå!

Av Maria Lundmark Hällsten, 11 april 2019 kl 10:47, Bli först att kommentera

Dagens fråga i Radio Västerbotten är om man påskpyntar, när i så fall, och med vad. Jag säger nej tack till påskfjädrar, dom är absolut inget måste med tanke på vad fåglar får lida för att vi ska ha dom. Dom går fetbort!

Men det finns ju alternativ, så till vårat påskris blir det dessa saker:

I övrigt brukar jag inte ha så mycket mer påsk, nån kyckling kanske, i porslin, och nån orange/gul duk, sen är det bra…maybe nån påskblomma också, vi får se.

På dagens to do list, är att införskaffa en trisslott till kvällens bastuträff hos Monika. Plantera kiwifröna, ta hand om hunden och bara njuta av en ledig, bilfri dag.

Blev dock lätt stressad under några minuter i morse, då firman vi lämnat Audin till, ringde och undrade vart bilnyckeln var. Jag hade fått order om att lägga den på en specifik plats,och det gjorde jag igår. Men dom hittade ingen där…

Fast nu har det gått 3 timmar sedan dom ringde så jag antar att dom kollade lite dåligt, precis som när vissa, ska ej nämna namn, letar efter saker i kylskåpet som står mitt framför näsan.

Var med om en hög oddsare igår, eller vad tror ni om detta.

Tina tvär ringde och ville ta en kort paus, hon satt och försökte se klart den skrämmande dokumentären om Michael Jackson.

Jag åker på jobbet. Min brukare/vårdtagaren, är ingen fan av Michael, så vi pratar aldrig om honom. Men plötsligt frågar hon om namnet på hans syskon. Jag blir jättesnopen och undrar varför frågan ens dykt upp…så berättar jag om samtalet med Tina och hör och häpna, medan jag gör det så sätter dom igång och spelar en Jackson låt, They don´t care about us…lite rysning blev det allt. Den texten borde förövrigt ha varit: I don´t care about them!

Nu har vi varit ut i solen, jag var lika lättlurad som tidigare och tog inte vinterjackan på mig, det känns, kan jag säga. Ha en fin dag, allihop!

Slog näven i bordet!

Av Maria Lundmark Hällsten, 24 februari 2018 kl 10:36, Bli först att kommentera

Bonus sonen är här och vid frukosten, avslöjade han att han inte gillar spindlar, njae, han är till och med, smått rädd för dom. Jag förstår precis, sa jag. Har ju själv varit livrädd för dom där små stackarna.

Här finns den bilden

Jag berättade hur jag hade kommit över rädslan, ganska lätt, dessutom. Jag blev ju bara så less på att alltid vara rädd för att bli påhoppad av nåt långbent spektakel som skulle slå tjyvben på mig och sedan hugga av näsan eller tugga sönder öronen…fyyy alltså!

Här hittade jag bilden

Nej, jag slog näven i bordet och deklarerade högt, att nästa jävul (läs spindel) som skulle våga sig fram, skulle jag knöla till, vilket jag gjorde och jag kände mig enormt stolt. Och där försvann den rädslan.

Sedan vet ni ju alla, som läser min blogg att jag blev rädd för nåt annat…mycket värre…fjärilar, hugaligen!!! Fast jag tänker att jag ser inte lika många av dom, så det är överkomligt 😀

Sen vet jag inte varför min mamma gav mig den här tavlan…trodde kanske att jag skulle vänja mig med dom små fina flygande vampyrerna…?

Idag skiner solen för fullt, liksom igår, men någon värme vill inte infinna sig. Tycker lite synd om alla som kör kalldrage idag, veteranbilar på vintervägar. Hoppas dom har bra värmepaket i bilarna, starten har ju redan gått, om jag är rätt påläst.

Vi får se vad vi gör idag, inget planerat, men en sak är jag helt säker på, dagen kommer att gå oavsett vad vi gör. Ha en fin lördag, allihop!

Apparatens fel och ingen annans

Av Maria Lundmark Hällsten, 22 januari 2018 kl 09:20, Bli först att kommentera

Hade man världens sämsta natt, åtminstone sämst om man räknar ett år tillbaka. Jag skulle ju ligga med den där apparaten fastsatt runt bröstkorgen, samt en grej på fingret och rör i näsan, fy tusan.

Och inte nog med det, sen skulle man notera när man släckte lampan och hur lång tid det sedan tog innan man somnade…??? Ehhh jo, jag vet att jag släckte 23.10, och tror att jag somnade 03.00 isch, eller var den 4, jag vet inte, men mina sömnproblem denna natt, berodde helt enkelt på mätapparaturen och inget annat.

Ont i fingret fick jag också, kändes nästan som om jag blev skinnlös på ovansidan. Nå, nu var det då gjort och jag tänker inte göra om det. Ska åka och lämna igen apparaten om en stund, så någon annan kan få använda den *stackars*.

Åke fick fart på Camaron igår så den kom sig ut från garaget och in med Audin, jag ska besikta den på torsdag så det är ju bra om det sitter nya filter i den, sen får vi se om dom hittar några andra fel, man vet aldrig. Ser lite avigt ut, med Camaron ute i vinterlandskap:

Bättre med lite sommar runt omkring 😀

Jag gjorde precis som jag tänkte igår, jag bakade hamburgerbröd så käkade vi det till lunch. Jag och Nicco körde vego burgare och Åke en alldeles ”vanlig” hamburgare:

Det där brödet går alldeles utmärkt att käka som fralla också, det gjorde jag på kvällskvisten, så där lagom till veckofinalen i Farmen. Och nu på morgonen har jag kollat in första avsnittet av Torpet. Där folk som åkt ut från Farmen, får vistas i väntan på att antingen komma in på Farmen eller åka ut, på riktigt.

Hoppas på en bra dag, för er alla!

Snusade lite…ajdå

Av Maria Lundmark Hällsten, 19 juni 2017 kl 07:32, Bli först att kommentera

Jag beställde 2 Vanheden sticks (Vicks), med Tina då hon var i Spanien. Dom finns inte att köpa här i Sverige, längre.

Varför vet jag inte, utan om man googlar får man upp lite av varje, snillen spekulerar, det kanske innehåller nåt som inte blev godkänt här…typ.

Nå, jag är ingen större användare av denna pinne, men jag ville bara ha en, kommer ju ihåg doften och den är ju rätt smidig att ta med i väskan, om det någon gång, skulle slå tvärlock i näsan och det blev ett måste att få in lite menthol i näsan 😀

Nu råkade jag, av ren nyfikenhet, testa att snusa lite på pinnen, då jag fått hem den…skulle jag inte ha gjort. Jag var ju inte tät i näsan, och då kändes det som om jag drog in nåt frätande, starkt så in i hel…och det gick inte över heller, på fem minuter, utan jag gick runt i en halvtimme och det kändes som om det rann vätska från näsan, hela tiden, fast det gjorde det inte. Ojoj, men då borde den ju vara effektiv, om man verkligen är tät. Jag ska inte prova, förrän jag är där.

Vi satt ute, precis hela dagen igår, och till er som vistades i Umeå med omnejd, kan inte ha undgått, blåsten, här snackar vi kulingvarning. Sidorna på växthuset sitter då inte kvar där dom ska, kan jag tala om. Åke får försöka fixa nåt att sätta fast dom med, igen. Ser dessvärre inte ut att blåsa mindre idag, fy vad tråkigt, man kommer knappt ihåg hur det känns då det är vindstilla. Fast jag har nåt vagt minne, om att det inte heller, är så där jättekul…inte då det är varmt, och myggrikt, hm…nä, man är aldrig riktigt nöjd.

På inbjudan jag skickade ut till mitt 50 års firande, så avslutade jag med dessa ord, och jag citerar: ”Skyll aldrig saker på andra människor. Bra människor ger dig lycka, dåliga människor ger dig erfarenheter, dom värsta människorna ger dig en läxa, och dom bästa människorna ger dig fina minnen.” slutcitat och på FB, finns en massa snabbtester, och visdomsord, det här fick jag:

Ganska likt, va 😀

Avrundar med att önska Nicco ett lycka till, hon har fått sig ett sommarjobb på Volvo, och åkte nyss iväg. Själv ska jag ordna nån middag åt Åke, sedan tror jag att jag och Winstone går ut på gården, det är bara att passa på, medan det är torrt och fint. Önskar er alla andra en fin dag!

Vem hittade på det?

Av Maria Lundmark Hällsten, 2 december 2016 kl 08:41, 4 kommentarer

Nicco tog sig åt näsan igår och skulle förklara att hon kände ett visst obehag…från örsnibben, sa hon, men vi kom rätt fort, fram till att det blev fel, inte örsnibb, däremot näsvinge.

Men sen väckte just dom orden, en viss undran, varför heter det örsnibb, vadå snibb, och näsvinge, man kan väl inte flyga med näsan, men se på Dumbo, han kunde flyga med sina öron:

Och den bilden lånade jag HÄR

Därför borde det rimligtvis ha blivit ett plump i protokollet då dom skulle skriva ner vad saker och ting heter. Det skulle ju givetvis ha stått, örvinge och nässnibb, eller hur 😀

Och sen var jag där igen, det här med ord, hur man säger och så vidare. Livet är inte alltid en dans på rosor, fick man alltid höra som barn, då man hade tråkigt en dag. Man skulle veta att det skulle kunna vara så ibland, det är inte alltid bara roligt. Hm…

Så sa jag det till Nicco, för några dagar sedan och hon kontrade med en fråga, nähä, men hur kul på en skala är det att dansa på rosor då…dom är taggiga utav bara…hmhm. Ja, det är ju sant, undrar vad han/hon tänkte som hittade på det ordspråket 😀

Då skulle man ju, då någon säger så åt en, kontra med: Jamen jag vill då absolut inte köra en foxtrot på en hög med rosor, det ska du veta…ajaj!!!

Jag bakade det där brödet igår, som jag fantiserade om och körde äppelglöggs marinerade torkade blåbär, i smeten…vet ni hur gott brödet blev, att avnjuta med en skiva brie…underbart. Nu använde jag inte så stor mängd av dom indränkta blåbären, men en hög med blandade nötter och tranbär, fick också vara med. Hade ingen filmjölk hemma men det gick absolut lika med med fjällfil, så nu vet ni det.

Och till er som vill ha receptet, här får ni det:

Tag valfria blandade nötter och frön, jag tog hasselnötter, mandel, valnötter, cirka 3 dl, färdighackat. Samt 1dl tranbär, och nästan 1dl äppelglöggs marinerade torkade blåbär.

1.5 tsk salt
2 dl rågmjöl
4 dl vetemjöl
5 dl filmjölk jag tog fjällfil
1 tsk bikarbonat
1 dl mörk sirap

1. Hacka nötterna grovt och strimla frukterna. Blanda nötter med salt, råg- och vetemjöl. Blanda filmjölk och bikarbonat och rör ner i de torra ingredienserna med sirapen och frukten. Rör ihop till en jämn smet.

2. Häll smeten i en brödform, 1,5-2 liter, med bakplåtspapper i. Grädda brödet i nedre delen av ugnen i 175 grader cirka 1½-2 timmar. Täck eventuellt brödet på slutet om det blir för mörkt. Ta brödet ur formen och låt svalna i handduk.

Fredagen kommer förövrigt att gå i stillsamhetens tecken…hehe, med en liten baktanke. Vi ska ju ut och roa oss imorgon:

Det ska bli trevligt! Och idag ska jag hälsa på ”gammbossen”, och det blir säkert, lika trevligt, det med. Ha en fin fredag, allihop!

Det fungerar…

Av Maria Lundmark Hällsten, 5 april 2016 kl 09:30, Bli först att kommentera

Jodå, det funkade visst med att plantera 2 tomatskivor i jord, kolla bara:

Och detta är exakt 7 dagar sedan. Nu återstår det att googla och kolla hur jag ska göra sedan, jag har som sagt var, ingen erfarenhet av tomatplantor. Vet bara att man inte ska låta dom växa för fort så dom blir rangliga. Men…jaja, det får lösa sig.

Jag hade lunchbesök igår det är inte alla dagar. ”Gammbossen” kom förbi, och vi satt och pratade bort en timme…eller två…lite drygt, fort var det gjort 😀

Hon kommer förövrigt att smälla av då hon nu får läsa (om hon läser detta inlägg) att jag ska ut och kaffedejta Helena idag, och efter middagen, ännu en kaffedejt med GBP gänget, ujuj, hon läser nämligen bara alla fikaträffar jag är på, och är orolig över allt fika jag tar 😀

Fast jag lugnade henne med att det är ytterst sällan jag tar något gott, onyttigt till kaffet, jag väljer oftast en smörgås, framför andra sötsaker. Även om mina intentioner, ibland, är att kosta på mig nåt gott, så när jag står där, så faller jag ändå mer för den där skinkmackan, eller den med leverpastej på…ja, så Annika, nej, du behöver inte oroa dig 😀

( Notera att bilden är tagen sommaren 2015 😀 )

Kaffe ja, livets goda dryck, får plötsligt en bild i huvudet, på min farfar, i handen håller han kaffe fatet fyllt med kaffe, en sockerbit mellan läpparna, och sedan njutningen då han sörplade i sig kaffet.

Jag kan tänka mig att smaken blir lite annorlunda, då man dricker på det sättet, aromerna, poppar upp…precis som vinprovarna, som låter smakerna rulla i munnen. Eller då dom använder näsan, på ett speciellt sätt. Samma sak borde det bli, då kaffet på fatet, får mera luft på sig, och din näsa, stoppas inte ner i en liten kaffekopp…har jag rätt, eller har jag rätt 😀

Min farbror Matts, gör likadant, dricker på fat, jodå!

Önskar er alla en mycket trevlig tisdag!

Hon åt ALLT, och då menar jag ALLT

Av Maria Lundmark Hällsten, 27 juli 2015 kl 11:01, Bli först att kommentera

Jag fick en fråga eller kanske rättare sagt en som blev lite nyfiken på vad det där om hälsenan på en gråsparv, och vad det handlade om. Ursprungligen var det vår svärson, Anders, eller möjligtvis en kompis till honom, som skulle beskriva muskelaturen hos en killpolare, och han sa att han hade muskler som hälsenan på en gråsparv.

Vi pratade om mat och att dom förr i tiden, åt allt som gick att äta, man kastade inte bort mat, och bröstfilén på en gråsparv, var då inte att förakta. Och då sa jag nåt i stil med, inte hälsenorna på en gråsparv heller. Och ja, vem vet, det hade säkert gått att knapra i sig också, om det var nöd.

Kommer osökt att tänka på då jag för 18 år sedan, gick en liten kurs om ”vad man vill bli då man blir stor”, och där hade vi en tjej som var från Thailand. Vi hade med oss våra lunchlådor och hon hade minsann, varje dag, en låda med kyckling med sig.

Och hör och häpna, hon åt upp ALLT, och då menar jag ALLT, på kycklingen, det knakade och brakade i munnen på henne då benen slank ner och jag kommer ihåg att vi satt där med öppen mun och förstod inte varför…och vi frågade hur hon ens kunde, benen är ju hård och vass.

Hon förklarade att hon sedan barnsben, fått lära sig att man slängde inte bort mat, utan man åt upp allt som erbjöds, även hennes barn, fick äta allt och enligt henne, ville dom aldrig ha något annat än just kyckling. Så det var vad som bjöds på hemma, 29 dagar av 30, och skulle hon hitta på att laga till något annat, så sa hon, att hennes barn rynkade på näsan och ställde sig ytterst skeptiska till vad som serverades. Nej, hon tyckte att det var dumt att ändra ett vinnande koncept. Fast jag är glad att vi är olika, och jag testar nog hellre på nya saker, än att köra in mig på en och samma grej.

Men man förstår ju ordspråket: Nöden har ingen lag! Då man läser och hör om hur det var förr, och hur det är i fattigare länder. Man får ta det som finns, annars får man vara utan. Hittade dessa slående bilder på nätet, som kan få en att tänka lite annorlunda, eller vad säger ni?

Nog om detta, nu ska jag göra i ordning för middag, till mina kära, själv har jag jobb i eftermiddag. Känns helt ok, en dag som denna, regnet fortsätter skvala, och potatisen, ja jag vet inte, känns ju som om den kommer att bli dränkt. Tur att vi inte har ett potatisland då 😀 Ha det gott, allihop!

Ojordad = ogjort

Av Maria Lundmark Hällsten, 25 september 2012 kl 07:38, 2 kommentarer

Åke fick dit balkongdörrens andra del igår kväll så nu är det fixat, men det var en hel del arbete, och nu återstår en dörr till. Värre var det då han nu skulle sätta dit utebelysningen, införskaffad på K-Rauta, så här ser lamporna ut:

Och visst kan ni alla läsa och förstå engelska, outdoor betyder väl utomhus och inget annat. Men hur kan dom då sälja en icke jordad lampa, som ska sitta utomhus??? I beskrivningen som medföljer står det att lampan är för inomhusbruk. Och det sitter bara två kablar/sladdar i lampan, det ska vara tre, om den är jordad.

Sånt där är så retfullt, om det är så att det framkommit nya råd och rön där det är bevisat att ojordade saker är ok att ha utomhus, så borde vi nog ha fått veta det redan. Skriv inte en sak på utsidan och en annan inne i kartongen, det blir lite svårt att välja vilket man ska tro på.

Dom där lamporna hade åkt i soptunnan om detta hade varit en liten PLUS session, men det var ju bara i min blogg, så dom kommer att få åka tillbaka upp på K-Rauta och där missade dom en affär, vi köper inga lampor där, utan tar det på något annat ställe… det blir det lilla straffet för att dom inte har mer ordning på sakerna dom säljer…HA!!!

Pappas operation gick bra, och han slipper nu nackkragen, han har även fått en sak inopererad i magen, där han kan få både medicin och mat, direkt i magsäcken, så länge han nu inte kan äta själv, och på det viset slipper han en slang i näsa eller mun. Och nu återstår den eviga väntan… och den känns jättedryg och jobbig. Men vi kan ingen, göra något åt det, utan vi får ta det som det kommer, och i den takt det blir.

Jag önskar er alla en fin tisdag!

Annat att tänka på

Av Maria Lundmark Hällsten, 21 september 2012 kl 06:16, 6 kommentarer

Theresé tyckte att vi behövde något annat att tänka på… ett tag framöver, så hon ringde igår och berättade att hon fått borrelia. Mm, inte alls kul, och vi får nu hoppas att hon får ta den enkla vägen ur det, jag har nämligen läst en del om just borrelia, nu på morgonen, och det lät inte speciellt roligt, men man kan ha tur, så vi hoppas att du har det.

Hon skickade en bild i ett mejl och tyckte att dom här personerna liknar mina föräldrar, och ja… varför inte, en viss likhet finns nog där, fast dom ser lite yngre ut, i verkligheten och pappa har mer hår 🙂 fin text till är det också:

Jag har lite känningar i nacken nu, kanhända det beror på att man spänt sig en del, men jag känner också igen vissa låsningar sen långt, långt tillbaka. Det var ju nämligen så att lilla Maria, 7-8 år gammal, hade en STOR lila pulka, den var verkligen stor och pampig.

Vi var ett gäng som var på baksidan av huset och åkte pulka, sen var det ju så roligt att sätta ihop dessa pulkor i ett långt tåg, så åkte man efter varandra, precis som man ibland gjorde med sparkarna.

Nå, eftersom nu min pulka var störst, och det vet vi ju alla vid här laget eller hur? Att störst, går först, så fick jag vara loket längst fram… bad bad idea. Inte nog med att vi satte snörena från pulkorna runt våra magar, sen tyckte Maria att det kunde vara kul att köra över det där stora guppet som fanns i backen, som något byggt upp för att hoppa i med sina slalomskidor.

Och det var ju precis dit jag styrde hela konkaronget av pulkor, vad tror ni händer? Mjo, min pulka med jag på, hoppar över guppet, åker ner i gropen som är efter hoppet och där blir det ett ryck i snöret och jag stannar av och får nästa pulka rätt över huvudet. Där kan vi nog snacka om en whiplash skada som aldrig blev utredd.

Efter den där pååkningen så knakade det i min nacke om jag hade huvudet stilla en minut i samma läge och sedan böjde det uppåt. Sen kunde jag sitta och nicka och det knakade varje gång, och så där hade jag det i x antal år, innan det slutligen klingade av och försvann, men ibland, känner jag av det, det är precis som om huvudet skulle fastna om jag inte rör på det och det kan som hugga till lite därbak… nåja, även detta är ju världsligt, faktiskt.

Ännu mer världsligt blev det också då vi i förrgår fick veta att vår pappa har en skada till… han har brutit näsan också, alltså, hallå, nu får det väl räcka. Men igår bestände dom i alla fall att strunta i den, vi hade aldrig noterat det, Emma tycktes ha sett en liten förändring på näsan, men brottet är inte värre än att dom nu kan låta det självläka. Önskar er alla en fin fredag!

Sitter och väntar…och väntar

Av Maria Lundmark Hällsten, 20 september 2011 kl 08:54, 8 kommentarer

Jag sitter och väntar på att bli uppringd från vårdcentralen, eller rättare sagt Dragonens hälsocentral. Ehhh, eller Dragonens hälsocentrum, jag vet inte vad dom ska kallas, om man söker på nätet hittar man inget på hälsocentrum, men på byggnaden är det just det som står. Inte underligt att man kan bli smått förvirrad.

Nå, jag har fortfarande kvar den där grejen på hornhinnan och nu är jag less. Nu får dom tala om vad det är och om det finns nåt att göra åt det.

Vi var ju till Bygdeå i söndags, dom hade en loppis där på lucky eight klubben. Jag fick sitta och blunda hela resan dit, så fort jag öppnade ögonen så rann det tårar och gjorde ont. Jag kunde inte ens se med det ”friska” ögat. Jag kan heller inte läsa texten på tv med vänsterögat, inte ens med glasögonen på, då är det illa.

Jag får som en snedvriden syn. Vi körde upp bussen igår kväll, på bromsservice. Och jag körde naturligtvis bil och Åke bussen. I det mörkret och regnet så såg jag knappt var jag hade dikeskanten, det gick som bättre att sitta och blunda…med ett öga 🙂

Åke har ju besiktat bussen och den gick, trots allt beröm vi fått för den, inte igenom. Dåliga bromsar, och för att få det riktigt gjort så lämnar vi i den. Man kan ju bara gissa vilken tid det tar att ens få lös ett däck, och inte ha alla saker man behöver. Sen är det snart dags att köra bort den för vinterförvaring. Vi ska också få ställa dit Buicken, och det var ju bra.

Nicco har tagit hål i örat…igen. Nu kom hon ner och visade hur det såg ut och sa att hon tabbat sig lite, det blev ett för stort mellanrum, mellan hålen. Jag skrattade och sa, lilla du, näsan och öronen är det enda som fortsätter att växa hela livet, så när du är uppe i 50 års åldern, då kan du ta ett hål emellan dom där två 🙂 Ja, svarade hon, du har ju 8 hål och jag kan bara ha 5, alltså får jag vänta tills jag är lika gammal som du, då kan jag ha 10 hål.

Japp, så är det…eller åtminstone kunde man önska att det var så. Jag fattar inte varför hon ska ha så bråttom att ta hål, det finns också en viss risk att man ångrar sig.

Nåja, nu önskar jag er alla en fin dag!

Etikett: näsan

Lite skrämmande ändå!

Slog näven i bordet!

Apparatens fel och ingen annans

Snusade lite…ajdå

Vem hittade på det?

Det fungerar…

Hon åt ALLT, och då menar jag ALLT

Ojordad = ogjort

Annat att tänka på

Sitter och väntar…och väntar

Presentation

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Sök

Mina länkar

Arkiv

Nytt från vk.se

Presentation

Maria Lundmark Hällsten