Etikett: glasögon

Kunde ha blivit en rejäl smäll

Av , , 2 kommentarer 3

 

I köket har vi en sån där hylla för mjöl, socker, havregryn…ja du kan ju stoppa dit precis vad du vill, men det är väl dom vanligaste sakerna man brukar förvara i just dom där byttorna. I fredags då jag var i köket så noterade jag att alla byttor var utdragna en liten bit och jag hade tänkt säga till Åke -undrar just om det varit en liten jordbävning här, men jag glömde bort att säga det.
 
Igår morse då han skulle ta sig en tallrik havregryn så noterade han ett smärre fel på hyllan:
 
Hela botten höll ju på lossna, och dom där glasbyttorna är inte så himla tyngdlösa, utan väger cirka ett kilo/styck, utan innehåll. Man kan ju gissa vilken jädrans smäll det hade blivit om den åkt i diskbänken, och hur det skulle ha sett ut med allt mjöl, socker och övriga ingredienser, utspridda i köket, fy för den lede. Och vilken skräckupplevelse för katterna.
 
När jag berättade detta för Nicco så tyckte hon givetvis att det hade varit hur kul som helst om den hade ramlat i golvet. Kunde just tänka mig att hon skulle tycka det, den lilla skadeglädjes njutaren 🙂
 
Nu är den i alla fall limmad och ihopsatt igen, men jag tror jag ska hålla ett öga på den, så man är med om den skulle hålla på att lossna igen.
 
Åkes glasögon, däremot, gick inte att få ihop, han måste alltså köra med sina gamla glasögon tills han fått sig ett par nya och det är ju inte så kul då han inte ser lika bra i dom gamla som i dom nya. Men vad gör man? På onsdag ska han i alla fall få komma på synundersökning och välja sig ett par nya bågar, men det tar ju säkert någon vecka innan dom sedan är klara.
 
Han fick hjälp av Brälla igår, att svetsa under bussen, och det var han tacksam över, så nu är det bara en svetsning kvar och sedan ska bussen in igen på ombesiktningen. Ja, nu ska jag väcka upp Nicco, som har haft sovmorgon idag, och hon behöver en relativt lång startsträcka så nu är det dags. Ni får ha det så gott!

Hon har ögon för detaljer

Av , , 2 kommentarer 4

 

Åke började säga igår kväll att han var så försiktig med sina glasögon då han var under bussen och svetsade, samtidigt tar han av sig dom för att putsa upp glasen, jag hinner säga: Ja du har väl skyddsglasögonen, och då…
 
 knäcks hans bågar av och det lika lätt som du bryter av en saltpinne. Tjopp så var det gjort och *tjitjing* så försvann mera pengar än vad vi räknat med den här månaden.
 
Vi har inte bara ett kommande dop, utan försäkringarna på alla våra bilar ska ut, ombesiktning av buss (typ 500:-) samt nu då, ett par nya glasögon *suck*. Fast vi ska inte klaga, solen skiner och det finns alltid någon som har det värre, men varför säger man så egentligen? Hur kul är det för denne någon, och hur ser hans/hennes dag ut, inte speciellt upplyftande kan jag tänka.
 
Vi letade fram några av hans gamla glasögon, han bör ju ha en backup eftersom det säkert lär dröja ett tag innan han får tag i ett par nya. Och hans gamla var ju inte speciellt granna. Han tog i alla fall dom senaste han hade haft, ett par ganska osynliga även fast dom är större än dom som gick sönder.
 
Undrar vad Nicco kommer att säga när hon ser mig, säger Åke, nä svarar jag, jag tror inte att hon kommer att märka något. Hon är under den tiden i sitt rum med en kompis, det absolut första hon gör då hon kommer ut därifrån är att ställa sig och gapa, medan hon stirrar på Åke, snacka om en som lägger märke till detaljer. Jag som ibland, inte ens märker då han rakat av sig skägget, hm…
 
Hon diggade inte glasögonen, men hon får nog lov att gilla läget tills han fått sig en tid hos optikern.
 
Ni får ha en bra dag och må solen skina över era huvuden.
 
 

Apropå this and that

Av , , 2 kommentarer 5

 

Marja Granqvist, ni vet, hon som också bloggar här på Vk, skrev igår om att man skulle ha haft en kamera inbyggd i glasögonen, jag tyckte att man även skulle kunna ha haft en gps där så man visste vart man var någonstans.
 
Och nu, apropå detta med gps. Vi har en granne här på gården, som genom en olycklig gråstarrs operation, förlorade synen. Han var redan blind på det ena ögat och nu blev han alltså helt blind.
 
Ett av hans stora nöjen förutom fotografering och musik, är att promenera. Han har assistenter som kommer tre gånger i veckan så han får gå ut på en längre promenad, men dagarna däremellan få han klara sig själv.
 
Han brukar gå i sakta mak runt parkeringen och vårat lilla bostadsområde, och alla tycker att han gör det så bra. Jag vet inte om man skulle vilja testa själv att gå med förbundna ögon. Man tycker det är tillräckligt då man ska hitta sin egen säng då det är kolsvart i rummet och man inte har tänk lampan. Man vill gärna gå med händerna framför ansiktet, även fast man vet att inget finns därinne i den höjden.
 
Så undrade jag nu, efter att ha sett denna man flera gånger, varför skulle det inte kunna uppfinnas en gps för blinda personer, som är mera centralt, alltså att man skulle kunna knappa in bostadsområdet och lite längre? Javisst, den går ju aldrig att programmera för eventuella hinder på vägen men dom går ju även med käpp, och skulle kunna upptäcka hindren med den. Det skulle väl också vara ett sätt att få känna sig mer oberoende och att man faktiskt kan gå iväg själv om man kände för det.
 
Och nu, apropå detta med hjälpmedel. Tänk alla som är så ofärdiga att dom går med rullator, inte bara utomhus utan den används även inne. Det går bra att gå runt med den men att till exempel klara av att dammsuga kan var stora problem och många kanske måste ha hjälp med detta.
 
Kunde man inte då uppfinna en sån liten enkel sak som en dammsugare som sitter fast nedanför rullatorn? Fort hade dom kunnat dammsuga själv då, och hade man en enklare variant så fixade man bara stora, tomma ytor, och med en lite mer avancerad rullator så kunde man med ett knapptryck skicka iväg ett dammsugar rör under soffan. Mja, jag skulle då tycka att det vore något att satsa på, vem vet, det kanske kommer i framtiden 🙂
 
Ni får ha en bra lördag!

Dubbla glasögon, höksyn!

Av , , 2 kommentarer 3

Ska börja med att tacka Nicco för min nya header, snygg tycker jag, tack tack!!!

Morsan bjöd på fika igår och det var inte bara jag och Nicco där utan lillasyster Emma och hennes sambo Johan samt farsan, var också där. Det blev provning av solglasögon som morsan införskaffat på Coop, det är såna som man kan ha sina vanliga glasögon under.

Emma skulle prova men hade inte sina glasögon med sig utan linser, så hon tog på sig morsans glasögon under, och vips, så sa hon att hon fick höksyn. Det bådar inte gott om man har både linser och vanliga glasögon på sig…samtidigt, och ser bra. Fast då var vi där igen, man får ju inte eller rättare sagt, man ska inte se hur bra som helst, tyvärr.
 
Och när hon nu nämnde detta om att låna glasögonen, även fast det nu var ett skämt, så var det faktiskt en gång i tiden då vi bodde på Mariehem som jag hade provat morsans glasögon och tyckte att jag såg perfekt då jag hade dom på mig. Själv hade hon köpt ett par nya glasögon så hon sa Jamen låna hem dom, och se hur dom känns. Vilket jag nu gjorde.
 
Jag gick runt i lägenheten och kikade på alla detaljer och saker som man inte noterat förut, rundar hörnet i hallen och kommer in i köket, ser köksbordet som helt plötsligt står och lutar. Nämen va f-n, säger jag högt, hur kan bordet luta??? Jag gick fram och kände på skivan sedan kollade jag under bordet på benen precis som om ena benet helt plötsligt skulle ha blivit kortare…då gick hissen upp, hamstern hade hittat sitt hjul igen, hästen hade kommit hem till stallet och alla bestick fanns i lådan, det var ju glasögonen som gav mig en förvriden syn och på längre håll så blev bilden vriden. Hahaha, ja det finns nog en orsak till varför man inte ska låna eller ta efter andras saker, vilken tur att vi har optiker.
 
Nu ska ni få en liten titt på Theresé och Anders nytillskott, tjejen som vi nu är stolta morföräldrar till, och Nicco förstås, en stolt moster:
 
Önskar er alla en fin dag!

Hök syn

Av , , Bli först att kommentera 3

 

Jag har glasögon, inte alltjämt men när jag ser på teve, kör bil och ibland framför datorn. Jag fick glasögonen för ca 9 år sedan. Innan dess hade jag syn som en hök och kunde till och med se saker som Åke inte såg fast han hade sina glasögon på sig.
 
De var på en hälsoundersökning som sköterskan ifrågasatte att jag ens fick köra bil utan glasögon, hon tyckte att jag var meste halvblind på ena ögat, äsch tyckte jag, inte har jag fel på synen inte. Det är väl så, att när synen långsamt blir sämre så kompenserar man det, med att bland annat kisa framför teven då man hade lite svårt att se vad som stod där.
 
Nåväl, min pappa tyckte att jag skulle fara och köpa ett par, då jag skämtade med honom och sa att jag inte sett att jag legat och kört bakom honom på mariehem och att det enda jag egentligen behövde var en vit käpp som jag kunde sticka ut genom fönstret då jag körde bil, för att lokalisera lyktstolparna.
 
Så blev det också, jag beställde en tid hos optikern och dom sa väl i princip samma sak, dom fattade inte att jag klarat mig så bra utan glasögon. Bestämde mig för ett par som jag skulle få hämta ut efter en vecka, vilket jag gjorde.
 
Väl hemkommen med dom nyinköpta glasögonen så ställde jag mig på balkongen för att titta om jag såg nummerskyltarna på bilarna, nere på gatan, typ 30 meter bort. Och det gick inte att utläsa bokstäverna eller siffrorna. Det var en stor besvikelse, det var nämligen så här att när jag lånade Åkes glasögon så kunde jag se vad det stod på nummerplåtarna på bilar som var parkerad 50 meter bort, utan problem. Något stämde inte. Jag ringde upp optikern och sa att det måste vara nåt fel på styrkan och sen talade jag om hur jag testat Åkes och mina glasögon. Vänta sa hon, jag ringer upp.
 
5 minuter senare ringer hon upp och säger med ett glatt uttryck, att det var inget fel på styrkan, man ska nämligen inte ens se så där bra. Då spelar det ingen roll hur roligt och perfekt man tycker att det är. Ögonen är tydligen inte skapta som en höks 🙂
 
Idag har jag inget speciellt inplanerat, förutom 10 promenaden. Ganska skönt egentligen, men jag kan lova att dagen kommer att försvinna i alla fall, planerad eller oplanerad. Önskar er alla en bra sådan.

Susanne Jokijärvi, titta här!

Av , , 6 kommentarer 3

Stort Grattis till Susanne Jokijärvi som idag fyller HELA 41 år. Tänk, nu skiljer det bara 1 stackars, ynka år emellan oss, tror till och med att du håller på att knappa in på mig 😀

Så här såg hon ut på den tiden vi jobbade ihop.

Det var 1994 och ok, hon har inte riktigt såna där tänder och glasögon bär hon inte heller, hehehe…

Det var jag som jag skyldig till hennes utseende den dagen. Jag hade med mig dom där stirriga glasögonen och efter vi förberett frukosten till alla dagisbarn så satt vi i personalrummet och drack kaffe. Hon satt som vanligt med huvudet nersjunket i tidningen och då passade jag på att sätta på mig dom där glasögonen, ni skulle ha fått sett hennes min då hon äntligen tittade upp och jag bara stirrade på henne. Det tog nog nån sekund innan hon fattade att det var ett skämt. Jag ska villigt erkänna att jag drev lite med henne både nu och då, och vi hade mycket kul ihop.

Hoppas du får en jättebra dag och kanske en fin present på det också.

Själv ska jag vara på skolan där det är öppet hus och sedan ska jag bort. Massor att göra idag med…konstigt att man aldrig får en lugn stund, eller kan det vara så att jag själv satt mig i den här sitsen, ja, förmodligen. Ha det gott!

Presentation
  Sysselsättning: Jobbar som personlig assistent...YESS!!!. Bloggar om: livet, funderingar och tankar. Ålder: 56 Bor: Umeå Familj: min man Åke, döttrarna Theresé och Niccolina. Utbildning: grundskola Dröm: rättvisa åt alla, förmodligen en riktig dröm som aldrig kommer att gå i uppfyllelse. Bästa egenskapen: empatisk och ärlig Sämsta egenskapen: vill gärna ha rätt och har lite svårt att ge med mig. Husdjur: 1 japansk spets som heter Winstone Bil: kör en Audi quattro som bruksbil, men har även en camaro årsmodell 70, som är gatregad men som jag även kör dragracing med. Sen har vi i familjen även en Dodge Van, Volvo buss med garage utrymme längst bak, kan behövas 😀 Intressen: dragracing, att skriva, innovationer, människor i ren allmänhet. Vi bär alla på olika historier. Senast lästa bok: Mormor hälsar och säger förlåt Senast sedda film: på bio så var det Masjävlar vi såg sist. Har varit på bio totalt ca 5 gånger under sista 24 åren. Bästa maträtten: finns många att välja på, men en favorit är älgskavsgryta med pressad potatis och vinbärs gelé, tillbehör: en god sallad med italiensk dressing, mini rågrut och bords dricka. Förebild: min chef, Annika, en riktig överlevare som jag skulle vilja ha lite av hennes energi av och säljförmåga. Annars finns det nog en hel del att välja på, om man kunde ta lite av andras goda egenskaper och sätta dom på en själv. Bästa minne: finns så otroligt många minnen, egentligen alla stunder då vi varit tillsammans och fått skratta och må bra. Många såna stunder har vi haft genom åren då vi firat midsommar uppe i Maltträsk med ett gäng goda vänner. Därifrån har vi riktigt fina och roliga minnen. Fem bästa sakerna med Umeå: Med Västerslätt som utgångspunkt så har vi nära till allt, goda grannar, fina utflyktsmål som t ex hamptjärnsstugan, fina stormarknader och otroligt gott vatten i våra kranar.
Senaste inläggen
Senaste kommentarerna
Sök
Mina länkar
Arkiv
RSS Nytt från vk.se
Presentation

Sysselsättning:Personlig assistent och arbetsledare
Bloggar om:livet, funderingar och tankar.
Ålder: 52
Bor: Umeå
Familj: min man Åke, utflugen dotter som heter Therese och bor i Järlåsa samt yngsta dottern Niccolina. Är även, stolt mormor till Sally Maria Johanna, som föddes 29/6-2010.
Utbildning: grundskola
Dröm:rättvisa åt alla, förmodligen en riktig dröm som aldrig kommer att gå i uppfyllelse.
Bästa egenskapen:empatisk och ärlig
Sämsta egenskapen: vill gärna ha rätt och har lite svårt att ge med mig.
Husdjur:Winstone som är en japansk spets.
Bil: Kör under sommaren en Camaro årsmodell 70, (om vädret tillåter) den är gatregad men jag kör även dragracing med den. Sen har vi i familjen även en Audi Quttro, en Camaro -75 (projekt), Volvo S70 samt en Volvo buss med garage utrymme längst bak, kan ju behövas 😀
Intressen: dragracing, att skriva, innovationer och att vara delaktig i min familjs intressen, som bl a involverar bilar, och nu även Niccos dragracing karriär.
Senast lästa bok:  Silvervägen
Senast sedda film: på bio så var det Cornelis vi såg sist. Har varit på bio totalt ca 6 gånger under sista 26 åren.
Bästa maträtten: finns många att välja på, men en favorit är älgskavsgryta med pressad potatis och vinbärs gelé, tillbehör: en god sallad med italiensk dressing, mini rågrut och bords dricka.
Förebild: min före detta chef, Annika, en riktig överlevare som jag skulle vilja ha lite av hennes energi av och säljförmåga. Annars finns det nog en hel del att välja på, om man kunde ta lite av andras goda egenskaper och sätta dom på en själv.
Bästa minne: finns så otroligt många minnen, egentligen alla stunder då vi varit tillsammans och fått skratta och må bra. Många såna stunder har vi haft genom åren då vi firat midsommar uppe i Maltträsk med ett gäng goda vänner. Därifrån har vi riktigt fina och roliga minnen.

Fem bästa sakerna med Umeå:
Med Västerslätt som utgångspunkt så har vi nära till allt, goda grannar, fina utflyktsmål som t ex hamptjärnsstugan, fina stormarknader och otroligt gott vatten i våra kranar.

Maria Lundmark Hällsten