Etikett: Ingegerd

Nicco bortrövad, nerslagen eller vad?

Av Maria Lundmark Hällsten, 1 februari 2014 kl 08:27, Bli först att kommentera

På väg hem från jobbet igår kväll så passerade jag i vanlig ordning järnvägstorget, och där lyser en stark grön stråle från rådhuset och tvärs genom rådhusesplanaden, några blå sken syntes där också, på sidan om:

Bild tagen av Ingvar Näslund

Jag plockar upp mobilen och ringer till Nicco, tänker att om hon är hemma så kan vi köra en sväng ner på stan och hon får fota lite, men hon svarar inte. Jag testar hemtelefon och får tag i Åke som säger att hon inte är hemma så det är bara att släppa den idén och göra helg… på riktigt 🙂

Väl hemma så var det på spåret dags, Åke satt resberedd framför tv:n och jag plockade fram datorn, jag brukar bara strölyssna/se på det programmet, under tiden fortsätter jag försöka få tag i Nicco, vill ju veta vart hon är.

Åke säger att hon inte ätit middag, skorna var dock hemma, men han hade ropat på henne tidigare och inte fått svar så… och hon har ju fler sko-par än ett.

Jag smsar… ingenting, jag skriver på FB där hon är inloggad och hör här, då jag gör det så loggar hon ut, med en gång. Jag fattar ingenting, och börjar bli lätt oroad, vad är det som händer. Jag ringer säkert 20 gånger, går in på FB igen och där är hon, skriver en gång till och hon loggar ut.

Man hinner tänka en hel del, har hon blivit nedslagen och bortrövad, på väg hem från skolan eller ofrivilligt neddrogad… har någon stulit hennes mobil eller har hon tappat den… jag hinner fundera på om och när jag ska ringa polisen… faktiskt.

Halvtio, kommer jag på att jag köpt en sak till henne som jag lagt på hennes köksbord, så jag springer upp för att se om hon varit hem och hämtat det, men det har hon inte, jag vänder och tar halva trappan ner, då jag stannar och tänker att jag må ju gå och kolla rummen, tänk om hon ligger där och har slagit skallen i något.

När jag öppnar dörren igen så hörs en yrvaken röst inifrån ett becksvart rum, och där ligger hon, på soffan, under filten och fattar ingenting. Vad gör du… frågar jag… tar en liten tupplur, svarar hon. Jojo, en ”liten” tupplur, när stackarn kom du hem, och vet du att klockan är halvtio nu… nä, det hade hon ingen aning om, hon hade käkat en rullpizza då hon kom hem, klockan tre, sedan hade hon bara tänkt vila lite och som sagt, det blev ingen powernap precis, utan flera timmar, jag trodde ju att det skulle vara kört för henne att somna men hon gick upp elva, då var hon trött, helt otroligt!

Men jag var då glad att hon var hemma och jag kunde släppa alla tankar som faller över en 😀

Ikväll är vi bortbjudna på middag, till ”Kul-Janne” och Ingegerd, trevligt, trevligt… kanske man tar med kameran och ser om man kan skymta något ljusfenomen på himlen, från invigningen på stan. Önskar er alla en fin lördag!

Mager om bena, tillika om armar och hals

Av Maria Lundmark Hällsten, 19 december 2013 kl 12:41, 6 kommentarer

Det tog sitt lilla tag idag innan bloggen kom ut. Jag halkade ut med Winstone på morgonen, skjutsade Nicco till skolan. Det ringde en trevlig kvinna som även hon, blivit lurad av parfymsverige, och dom går även går under namnet backupbox.nu.

Sen skrev jag ett mejl till en annan kvinna, hade en tid på vårdcentralen klocka 11, var klar där först 11.50, hämtade upp Nicco på väg hem, och har nu fixat Åkes middag och ska själv ordna min lunch, samt vad jag ska ta med till min middag på jobbet. Puh!

Vi åkte på Emmaus igår, Birgitta, Kerstin, Ingegerd och jag. Sen fortsatte vi till blomsterlandet och sedan gjorde vi en liten ändring på vår förutsatte rundtur och tog EM möbler istället för det vi tänkt. Det hela avslutades med kaffe och saffranskaka härhemma… trevligt! Jag eller vi, fick oss en ny kortlek av Ingegerd och ”Kul-Janne”, jag kan ana att det är för att vi ska slippa leta så förtvivlat efter en lek, nästa gång vi behöver en 🙂

Och jag fick minsann en blomma av gänget, för skjutsen och fikat, kan jag tänka.

Vår vän, min bilkompis fick ta plats ute på bron, han kunde ju inte sitta där och trängas bland alla jag hade i bilen igår, han är mager och eländig, tillika om armar och hals, och Winstone tvärnitade då jag skulle gå ut med honom igår.

Han blev väldigt misstänksam mot gubben som sitter därute. Och då vi kom hem. Vägrade han gå närmast stolen, haha… undrar just vad han trodde att skelettet skulle göra. Typ, -hjälp, maten anfaller. För egentligen borde han väl se på den gubben som mat… en jäkla massa ben att gnaga på 🙂

Nu har jag inte tid längre, måste hinna med lunchen också, önskar er alla en fin torsdag!

Förlorade nästan tron på mänskligheten

Av Maria Lundmark Hällsten, 18 december 2013 kl 09:06, Bli först att kommentera

Nej… inte kom Telia med ett expressbud och lämnade mig en ny mobil eller hjälpte mig med att rätta till felet, jag som trodde det, där förlorade jag nästan tron på mänskligheten. Men så finns det ju då människor som till exempel ”Kul-Janne”, som trots noll betalning (från Telia), försöker hjälpa mig genom att felsöka på nätet och skickar mig flera sms och mejl, med hur man kan gå tillväga… snöpligt dock, att inget funkar.

Återigen NEJ, jag ska sluta skriva att vi blir förvånade och inte fattar hur, var och varför, det där står ju skrivet i sten, ingenting kan bara fungera som det ska, utan dessförinnan ska det dras fram och tillbaka, vändas ut och in och sedan… kanske, det kan fungera, ”the story of my life”.

Jag hann med veterinärbesök, där Eloise sövdes ner för att rensa upp i munnen, och Enya togs det blodprov på. Enya har nu, efter en månads ändring i kosten, normala värden på hennes njurar, så den maten funkar.

Eloise ska tillbaka i februari, dom vill kolla upp munnen igen, det är som halvbesvärligt där, då hon har inflammationer som inte vill läka. För att sedan kvickna till så skulle hon få ha lugn och ro, så jag bar ner henne i källaren, och stängde för både upp och nedgång. Enya fick alltså inte fritt fram dit ner.

När jag sedan kom hem fick jag höra att det varit en liten cirkus här, då Eloise dragit ner den där tunga burken som står för kattluckan, och alla saker som var i burken hamnade utför trappen, sen satte hon igång med kattluckan och försökte demolera den så pass att hon fick ut skruvarna som sitter överst, och kunde trycka ut luckan 5 centimeter i överkant… mm, jag tror att det får bli pansarlucka med genomgående skruvar, vad ska annars kunna hålla detta på plats?

Och så mycket var det med lugn och ro, ta det försiktigt, vila… jo tjena!

Jag hann även med två samtal igår, innan jobbet, ett med en kvinna som jag inte pratat med förut, annat än via mejl, jättekul att få en röst till dom skrivna orden, det kändes som om vi kommer att ha mycket att prata om i fortsättningen också 🙂

Sen ett samtal med en bloggarkompis på en annan sida, kul att man kan lära känna människor på det här sättet, vem hade trott det för 15 år sedan?

Idag är jag ledig och har precis bakat en supergod saffranskaka, jag ska nämligen hämta upp Kerstin, Ingegerd och Birgitta vid tolv snåret, så ska vi ta en kortare tur upp på Emmaus, blomsterlandet och Barbros Bod och sedan ska vi fika härhemma. Så man kanske skulle ta och bädda sängen nu… och mata djuren i källaren. Önskar er alla en fin onsdag!

Diabetikerförbundet skulle nog slå bakut

Av Maria Lundmark Hällsten, 15 december 2013 kl 09:26, Bli först att kommentera

Och då var det vitt igen… av snö, kul då det är så här, eller… inte. Fast vi hade tur den här gången, åtminstone vi här på slätten, det mesta av all is som låg på backen hann försvinna innan snön kom.

Jag for på strömpilen igår, införskaffade en whiskeyglögg och en Lucia, starkvinsglögg med chokladsmak. En sväng in på Cervera där jag hittade present till Bosse, som fyllde 70 år igår och som skulle bjuda på kaffe och tårta hemma hos mamma på eftermiddagen.

Handlade lite på Maxi och gasade hem där det väntade smörgåstårta till lunch, som Åke fixat, väldigt gott och framförallt lättlagat 🙂

Åkte sen upp dit, Emma och Johan var också där. Vi blev inte så länge… vi hade ju ett inplanerat gästabud där på kvällskvisten och middagen skulle hinnas med innan dess.

Det var ”Kul-Janne” och Ingegerd som kom hit, och vi testade dom där 2 glöggarna, Lucian hade vi provat tidigare, och den är inte alls så dum, whiskeylikören, däremot, luktade inte speciellt gott, var så söt så diabetikerförbundet skulle ha slagit bakut, men den blev lite så där… begärlig, om man kan säga så. Men jag köper den nog inte en gång till.

Dom hade med sig en liten kompis som jag fick 🙂 Kan ni gissa vad? Kolla:

Sen blev Ingegerd kort sugen, så det blev ett intensivt pådrag i jakten och letandet efter en kortlek. Det är ju så sällan vi spelar kort härhemma, det är i bussen och stugan den ligger framme. Men Nicco hittade en lek, till slut så vi drog en omgång med ruter 7 med gubbe till (en liten, för oss, nytillkommen speldetalj, där den som inte kan lägga, får ta en sak, och den som har den saken då någon går ut, får betala med 50 extra poäng).

Finns tydligen ytterligare en variant på den, och där träder den omtalade Eksjöregeln in, så den som har gubben/saken, får inte lägga ett kort överhuvudtaget tills ingen annan kan lägga, jojo, så kan man också köra.

Och vi avslutade med en omgång Chicago, där ”Kul-Janne” började att visa hur han fått sitt smeknamn, ”Kul”, genom att ta kulen, men sedan drog Nicco igång och ökade så hon passerade hela spelfältet och vann hela alltet.

Det blev en trevlig kväll och vi var så glada att vi slapp gå ut i snöovädret som blivit under tiden dom var här, men idag slipper man inte, ska strax upp och hämta Winstone, han ser då ut att älska snön, och det är väl bra.

Jag gjorde en liten juldekoration igår också, fyllde en ljuslukta med kottar, julgranskulor, glitter och en batterislinga, ja, så kan man också göra, helt ok, tycker jag.

Önskar er alla en trevlig tredje advent!

Här var det!

Av Maria Lundmark Hällsten, 18 november 2013 kl 09:49, 3 kommentarer

Vi tog en sväng runt Hedlunda området igår. Här bodde tydligen jag, med min mamma, pappa och storebror, 1967:

Huset finns inte kvar, inte heller gatunamnet. Västra Prinsgatan 11, var adressen, men om man kollar på Eniros kartor så ser man att V. Prinsgatan idag, börjar där borta, där det röda huset står. Och detta beror på att den här cykelbanan, förr i tiden var just en väg, men inte nu längre.

Här ser vi vart Jan B, en gång i tiden under en kort period bodde, i det rappade vita huset, som låg granne med det röda, där den ökände Flur, bodde. Ja, Jan B blev väl ökänd han med… med sina hemvirkade badbyxor, sin fascination av eld och sånt som brinner, samt andra små saker man kan hitta på då man är liten/ung och oförståndig 🙂

Vi fortsatte en bit ner mot älven och runt dammen, tillbaka hemåt:

Kaffet var kokat och allt var framdukat då vi kom hem så det var bara att hugga in.

Sen gjorde vi inte så mycket… slötittade på tv, surfa på nätet, jag hämtade Nicco på tågstationen strax innan 23, och nu är ordningen återställd igen.

Undrar nu om jag ska måsta köpa en kattbur till… vi har ju en, men bägge katterna ska ju in till veterinären imorgon, hm… har för mig att vi slängt bort en av burarna för den var lagad med ståltråd, kanske dom har nåt på kupan/röda korset, eller på myrorna, jag och Tina sak ut nu en sväng, hade vi tänkt. Ja, jag får kolla lite extra och se om jag ramlar över nåt sånt.

Önskar er alla en fin måndag!

Har hört lite…

Av Maria Lundmark Hällsten, 17 november 2013 kl 09:08, 1 kommentar

Har hört lite på ett öra då dom på nyheterna har deklarerat detta med att man inte kommer att få ha kvar sitt barn på förskolan om man skaffar sig ett till barn. Någon sa att -Jaa, har man ett barn sen tidigare så vet man ju vad det innebär, skaffar man ett till så kan man ju säkert ta hand om det också!

Tror jag med, att man kan, men frågan är hur snällt det blir mot barnet som man plockar bort från det sociala umgänget dom kanske lärt sig att tycka om, på förskolan för att nu få vara hemma med mamma och småsyskon som kräver rätt mycket uppmärksamhet från början.

Jag vet att på den tiden Nicco gick på förskolan så var det lite samma sak, fast då fick det äldre syskonet behålla några timmar i veckan, på förskolan, men inte vilka timmar som helst, utan enbart dom pedagogiska timmarna,

Hm… jag kommer ihåg att det var en tjej som gick där då, som fick en lillebror, och hennes mamma var inte glad över detta upplägg, för hon missade ju dom här roliga sakerna, som besök på teater, bio eller vad det nu kunde vara för saker dom fick åka på. Ja, jag höll med henne, och jag tycker nog att det är ännu dummare att nu ta bort all tid där, för att dom får ett syskon.

Sen är det förmodligen väldigt individuellt hur pass man gillar att vara där, men det får väl föräldrarna då kanske bestämma. Nicco trivdes på förskolan och var omtyckt av fröknarna där. Så pass att dom undrade om inte Nicco kunde få vara kvar längre på dagarna, så hon fick sitta med på mellanmålen, och visst fick hon det och hon ville det också… kunde ju inte bli bättre 🙂

Jag har läst nu på morgonen om all stormvarning och det är snökaos i fjällen osv, ja, här blåser det ju onekligen litegrann. Man hör hur det dånar lite ut emellan. Kikade nyss ut på gården, jag skulle släppa ner persiennen för jag får solen i ögonen och vad får jag då se:

Niccos hemsnickrade hundkoja, har blåst omkull, jojo, det har nog blåst lite mer än lätta vindar här ute 🙂 Och inte nog med det, hon hade lagt in en fäll i kojan, till Winstone, gissa vart den låg…hahaa.. på bron. Tur att den inte flaxat iväg och lagt sig över en bil.

Vi ska ut på promenad efter lunch. Det blir jag, Åke, ”Kul-Janne”, Ingegerd, Åkes moster Gunilla och hennes man Bertil. Vi ska ta en runda däruppe vid Hedlunda och se om vi kan klura ut vart vissa hus har stått förut, och hur det en gång har sett ut. Sen går vi hem till oss där Kerstin kommer att joina oss över en kopp kaffe och en duokaka, jo den är inte att leka med, minsann. Det ska bli trevligt. Önskar er alla en blåsfri söndag, önska kan man ju alltid.

Feberfri!!!

Av Maria Lundmark Hällsten, 10 november 2013 kl 09:00, Bli först att kommentera

Nu tog vi oss i hampan igår, jag och Åke, och for ner på stan för att fixa till mobilerna så vi ska kunna skicka och ta emot MMS. Bytte SIM –kort som vi blev rådda till, och då skulle det väl vara klart sen… trodde jag.

Men vis av erfarenhet, så är jag idag inte förvånad att det inte funkade alls, vi får fortfarande tillbaka sms från Telia, där det står: Spara inställningarna *viss text saknas* JAAA, det är ju jättelätt att spara inställningarna då dom ligger i texten som saknas… not!!!

Blir irriterad över att jag måste åka ner en gång till, enkom för att dom där på butiken, ska få se hur det blir då man skickar efter dessa inställningar, kanske dom också borde betala parkeringen eller ersätta mig på nåt sätt, det är deras produkt, jag har betalat för den och tar för givet att det ska funka.

Nåt som tydligen inte heller funkar, därnere på stan, är trappstädningen i trapphuset från parkeringen på Åhléns taket, vet ni hur jag vet det? Jag var där i torsdags, då jag skulle lämna in döskalle hänget och samma pappers skräp låg i trappen, som låg där igår… då kan den ju inte städas ens varannan dag, nå, jag struntar väl i vilket, dom kanske tänker att dom flesta tar hissen.

Vi hade en trevlig kväll igår, fördrink blev det vid fem snåret, och sedan en god älgstek med sallad, potatisgratäng och sås. Till efterätt blev det marängtårta och kaffe, inte helt fel. Sen förflyttade vi oss in i storrummet där vi fick nåt som Jan B kallar för feberfri… med andra ord sprit som håller 37%, ja, det låter ju bra och ser ut att funka, vi har ingen feber här idag, inte 🙂

Fast jag blir ju nu lite lätt oroad då jag vet att likören som Kerstin bjöd på, var 40%:ig, ujuj, innebär det då att jag kommer att åka på feber senare under dagen eller att jag är immun, upp till 40 grader?

Kerstin myntade ett nytt uttryck, inte Försäkringskassan som många av oss kallar för sjuk-kassan, hon säger sjuka kassan, och det stämmer ju på många sätt in på vad det är, en sjuk kassa som inte ser människor bakom personnumren utan dom går efter en regelbok, och drar alla över en och samma kam, ingen är en individ för sig med egen problematik. Utan vi ska passas in i en mall, allihop, och det blir som att lägga pussel med en hammare och slå ner bitarna som inte passar.

Nåväl, vi hade jättetrevligt och samtalsämnena var och brukar bli, många, och skrattar gör vi varje gång. Vi gick ändå hem rätt tidigt, Åke var trött som sjutton och gick i säng medan jag satt uppe en stund till, framför dator och tv och chillade lite.

Idag är det farsdag, och jag har gett Åke hans present, (ja jag vet att han inte är min pappa, men det är nog fler än jag som brukar göra så här, eller?), dessutom hade jag egentligen tänkt ge honom den i julklapp, men då jag vet att när han ville ha den här saken så skulle han använda den till snöskottning, och då kan det ju vara bra att ha den klar innan snön kommer, därför fick det bli idag. Han fick en…tadaaa, fyrhjuling, den kan användas till mycket, kanske…

(det är Nicco som hänger över 4 hjulingen så den har några år på nacken)

Åker nog och hämtar den idag, sen blir det väl att tända ett ljus på graven, för våra pappor. Önskar er alla en toppenfin dag!

Som kulan i ett roulettespel…

Av Maria Lundmark Hällsten, 27 oktober 2013 kl 09:31, Bli först att kommentera

Kan inte påstå att det var ett perfekt hundpromenadsväder igår, men hundväder kan man ju kalla det, däremot tyckte nog inte hundarna att det spelade någon roll. Vi parkerade nere vid sidan av badstranden och gick till dödmansudde, där dom gjorde upp en liten eld.

Winstone som inte har så jättestor vana av andra hundar, såg lite förskräckt ut i början men mjuknade upp då han fick dra upp fjädern på dom andra och rusade runt som en galning.

In i grillstugan, runt grillen i 120, några varv, han såg ut som kulan i ett roulettespel som precis fått upp en riktig spinn, och lika snabbt var han ute igen… och järnet, hela tiden.

Lite godis för att få dom att posera… stilla satt dom, i några få sekunder och sedan var det på, igen. Han förvandlades på en väldigt kort stund från en vit hund till en grådassig, grillkols färgad hund som fick ställa sig i duschen då vi kom hem, men han hade nog en bra stund i alla fall.

Jag har funderat om han har fjädrar i frambenen, som han studsar upp och ner hela tiden, så gör han hemma också, då han vill ha uppmärksamhet eller då han är uppspelt av annat, jag förstår då varför hundrasen passar till agility, dom gillar fart och fläkt.

Vid sjutiden dök Ingegerd och ”Kul-Janne” in och en stund efter dom kom Monika och Björn. Vi testade kaffedrinken och den var det inget fel på, fast vi från början upplevde den som stark, men då isen började smälta fick den perfekt smak, den ska jag dricka fler gånger 🙂

Presenter hade dom med sig också, en orangeblomma som jag tycker ser så cool ut att jag redan hade hunnit köpa en själv, men vad gör väl det, två är det inte fel att ha, och Monika och Björn hade med sig en vinflaska… hon hade en vag aning om att vi inte drack vin men var inte säker, men det gör då ingenting, vi kan ju få främmande som vill smaka eller så kommer det att bli ett vällagrat vin 🙂

Nu ska jag ta och diska upp så jag får en fri diskbänk att kunna fixa frukost vid, önskar er alla en fin söndag!

VVF Våga Vägra Fisk :)

Av Maria Lundmark Hällsten, 19 oktober 2013 kl 11:07, Bli först att kommentera

Kolla här… är det Winstone som kurat ihop i soffan eller kan det vara den där kudden som ser ut som hans svans? Ja, det är ju såklart kudden, inte skulle han ligga så där still, heller 🙂

Bakom skymtar min vinterfilt, som jag köpte då jag, Birgitta och Ingegerd, for ut på en liten tur i onsdags. Vi började på BOOM, där jag införskaffade filten, jag tycktes behöva en ny då jag gett våra kära katter min andra filt som jag nu fått ha ett år.

Det är som skönt att kura ihop sig i en mjuk härlig filt, en kall vinterkväll då man känner sig halvhurven, sådär.

Sedan stannade vi på röda korset, därute på Mariedal, jag hittade mig en Tupperware skål, som jag sett förut fast i en annan modell, och för 40 kronor kändes det som ett värdigt pris.

Sedan fortsatte vi ut på Ålidhem, där vi besökte den lilla antikaffären, det finns en hel del därinne men dom är duktiga på att ta betalt, så för min del blev det inget mer saker, däremot gick vi ju in på Finas där Ingegerd och Birgitta tog en go´fika och jag passade på att käka lunch, en kyckling och baconsallad, inte alls fy skam, dessutom bjöd Birgitta mig så då blev det ju ännu godare… för visst är det ju så man säger: Gratis är gott! 🙂

Igår blev det lite hektiskt sådär, på jobbet, att hinna med både promenad med hund, varm choklad, upp och träna, fixa smörgåstårta och diska undan och servera lunch innan dom andra kom dit, klockan ett, men vi hann, med nöd och näppe.

Chefen fick fina presenter och var nöjd över dom, i gengäld bjöd hon ju då på smörgåstårtan och kaffe. Själv avstod jag, och inte för att jag inte äter eller tycker om det, men fisk äter jag inte, och nu råkade den innehålla skagenröra, så… nej tack: VÅGA VÄGRA FISK!!! Hahaa…

Sen åkte jag upp på Mariehem, mamma undrade om hon skulle få bjuda på en kaffe, och det är väl klart att hon fick. En räkning fick jag också, som hon undrade om jag kunde betala in via internet, den godkändes tydligen inte när hon skulle betala via bankgirot, nå, det är väl ingen sak.

Idag packas sommarens utemöbler in eller bort, Åke kör ett lass med löv och barr till återvinningen, sen inväntar vi, lugnt och kallt vintern… kom igen… surprise us! Det ser himla fint ut. Då man kollar ut genom fönstret, solen skiner så där fint, men den luras, jag vet, jag har varit ut på långpromenad med Winstone och hade lätt kunnat sätta på en halsduk, det blev som kallt om hakan i blåsten.

Önskar er alla en fin lördag!

Framåt till uppåt och bakåt med nedåt

Av Maria Lundmark Hällsten, 16 oktober 2013 kl 08:57, Bli först att kommentera

Winstone sprang in till veterinären igår, han hade inget emot att få komma dit igen, vilket jag hade trott, men ack vad man kan bedra sig, ibland. Men det var ju bara positivt, en sak mindre att bekymra sig om. För han lär ju ska dit fler gånger, en spruta ska ju tas nu, i januari, då han blir ett år.

Vi hann även till det andra mötet, tror till och med att det var första gången vi var där, med tio minuter tillgodo, inte illa.

Nu ska ni få höra, jag besiktade Jeepen, förra veckan. Den gick igenom, och killen tyckte till och med att den var i väldigt fint skick, för att vara en 97:a (tror jag att det är), men, sa han, du har nåt konstigt missljud därbak.

Tillåt mig småle, vad tror du vi haft den inne på två olika verkstäder för, sa jag, just för att fixa till problemet, men det har blivit ännu värre än det var tidigare. Och nu trodde ju jag att du skulle tala om för mig vad felet är… men det kunde han alltså inte. Näpp, sa jag, det är väl bara att köra till den brakar ihop då.

Så byter Åke knutkors, även på Jeepen, han gjorde samma sak på Buicken för en månad sedan. Men tror ni verkligen att felet var där??? Nädå, den börjar låta värre och värre, luktar sådär varmt, bränt på nåt sätt. Och han hittar faktiskt ett annat fel, som dom missade totalt på besiktningen, men det tänker jag inte tala om vad det var, och det ska han åtgärda 🙂

Så kom gårdagen, och Åke kom hem från jobbet, skulle åka upp och beställa nya vinterdäck till den kära lilla bilen, jag säger då han står i dörren, ta Jeepen dit, då har du ju måtten på däcken med dig, och sen kanske du kan komma på vad felet är, om du hör ljudet.

Och ohh ja, han hittar äntligen den felande länken, ja till och med fler felande länkar… alla däcken sitter löst, ett däck hålls till och med bara fast av en mutter, ojoj, där ser man vilken tur man har… ett tag till och jag hade kunnat tappa ett däck i farten.

Nu vet vi ju allihop att däck ska efter dras, då man satt på dom, men ingen här tänkte väl på att han haft lös däcken på verkstaden, sen var det också konstigt att bilen ändå gått så jämt, man kunde ju ha tänkt sig att den skulle börja vibrera på nåt konstigt sätt, men inte då.

Nåja, inget galet hände, och återigen… detta är ju som vardagsmat för oss, först så går det uppåt, och ett två och tre fyr, sedan går det nedåt, och fem sex och sju ått… ja ja, jag vet, jag bytte ut ordet framåt till uppåt och bakåt med nedåt 🙂

Idag ska jag, Birgitta och Ingegerd, ut på tur…ska bli trevligt. Önskar er alla en trevlig onsdag!

Etikett: Ingegerd

Nicco bortrövad, nerslagen eller vad?

Mager om bena, tillika om armar och hals

Förlorade nästan tron på mänskligheten

Diabetikerförbundet skulle nog slå bakut

Här var det!

Har hört lite…

Feberfri!!!

Som kulan i ett roulettespel…

VVF Våga Vägra Fisk :)

Framåt till uppåt och bakåt med nedåt

Presentation

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Sök

Mina länkar

Arkiv

Nytt från vk.se

Presentation

Maria Lundmark Hällsten