Etikett: köket

Kundbemötande och service

Av Maria Lundmark Hällsten, 27 november 2011 kl 09:03, 2 kommentarer

Jaha, inte blev det då en vit, första advent, haha… men inte gör det mig nåt, vi har jul i alla fall, härhemma. I tv rummet ser det ut så här:

Köket fick sig nya gardiner:

Mat rummet har uppdaterats, inte bara med nya gardiner utan även en ny julgran:

Den vi hade åkte i soporna då vi flyttade, den hade fått stå ute på vår rökarbalkong några gånger och var inget jag ville ha in i huset.

Idag ska jag byta gardiner uppe hos Nicco samt hänga upp en ljusboll där, sedan tror jag att vi ska räknas som färdigjulade.

Apropå strulet vi haft med internet, så har vi pratat om kundbemötande och service. Jag vet att jag vid flertalet tillfällen, råkat stå utmed någon som frågat efter hjälp, och denna någon har fått till svar: -Nej, jag kan inte hjälpa dig med det, tyvärr, jag vet inte. Sedan har inget mer hänt, utan kunden har fått vandra vidare. Det är dålig service, enligt mig.

Jag har ju några år inom handel och jag har aldrig fått en fråga om något, och bara svarat att jag inte kan hjälpa till. Man har i så fall svarat: -Tyvärr, jag vet inte men jag ska leta reda på någon som kan hjälpa dig. Och har den man letat upp, varit upptagen med en annan kund så har man ändå frågat om han/hon kunde hjälpa till efteråt. Detta är väl en självklarhet, tycker jag.

Men så funkar det inte alltid. Nu drar jag inte heller alla över en kam, dom flesta har nog service i ådrorna och då är dom ju på rätt plats, sen vet vi alla också att man kan ha en sämre dag, och kanske inte känns så hjälpsam men ändå. Lite beror ju också på hur man själv beter sig… ja jag vet, jag kan ju vara både tjurig och ovetandes, men då tar jag för givet att den som vet, kan tala om hur det ligger till, enkelt va?

Nu ska jag önska er alla en trevlig första advent, vi tänder första ljuset i staken vid halvtvå, då har vi nämligen fikabesök 🙂

Hysteriskt roligt, snudd på…

Av Maria Lundmark Hällsten, 21 oktober 2011 kl 06:03, 9 kommentarer

Jag kunde inte låta bli att kolla runt lite på min blogg och ändra språket till engelska. Det var snudd på hysteriskt roligt. Nicco orkade inte lyssna på när jag satt här och skrattade så hon lämnade rummet 🙂

Här kommer ett axplock inklusive översättning:

I am at least leave today, and will have a coffee with your mother = Jag är i alla fall ledig idag och ska dricka kaffe hos mamma

tjo huh, it was lively in the nest …= Tjo vad det var livat I holken (en korrekt tolkning, men det lät lustigt i alla fall)

Yes, said Lisa yesterday = Ja, sa Theresé

if you wake up tomorrow and have bacon lip = Om du vaknar upp imorgon med fläskläpp

Then came the head …= sedan kom chefen

Om jag tycker detta är roligt så kan man undra vad en engelsman tycker om dom skulle läsa bloggen, vadå jag ska dricka kaffe med DIN mamma? Haha…men visst, jag fattar ju att detta verktyg bara översätter orden och inget annat, samt att vi inte alltid använder ord som finns på engelska.

Mindre roligt var det då jag skulle öppna skåpet i köket för att lägga undan en plastkasch och ut flyger en burk fylld med knappar, jadå, tror till och med att detta hänt en gång förut??? Det dröjde inte länge innan jag fick sällskap uppe i köket.

Enya lade sig tillrätta vid tröskeln och väntade tappert på att få en chans att rusa in och få sätta sprätt på knapparna, men se, den chansen kom aldrig, jag hyssjade på henne så fort hon rörde på sig. Och när jag sedan startade dammsugaren så försvann hon som en oljad blixt.

Jag jobbar dag idag, så nu är det bäst man tar sig frukost. Ha en fin dag!

Den rabiata & elake plastikdoktorn

Av Maria Lundmark Hällsten, 24 mars 2011 kl 07:14, 4 kommentarer

Nä, nu är vi väl less på alla dessa arga snickare, plastikoperationer etc, som ständigt och jämt dyker upp på tv, i vad dom tror, i en ny tappning, men det är samma dravel som alltid.

Dags då att kanske presentera den elake och rabiata plastikdoktorn, där alla får veta hur jädrans dum dom är, som antingen håller på som dom gör och försöker likna plast dockor med stela leenden, allt för att behaga andra (inte sig själv) eller alternativt, att den elakingen undrar hur fasen man kan se ut som man gör, och att man inte åtgärdat sk-ten för längesedan. Oj vilken tittarstorm det skulle bli…eller kanske inte 🙂

Släng dig i väggen Gordon Ramsey, jag fixade mina köttbullar igår, utan vare sig tips eller idéer från andra, men speciellt runda blev dom inte, lite mer trekantiga och några lite platt, men smaken var det absolut inget fel på, jag använde älgfärs (jag vet att den egentligen är lite för fettsnål, för att man ska göra köttbullar med den) lite gräddfil, en påse löksoppa, ett ägg, sen strödde jag på lite ströbröd, voila, sen var det bara att rulla. Allting serverades med potatismos, brunsås och givetvis lingonsylt.

Nu ska ni få en rundvisning nere i huset, detta är då vårat kök:

Det som ska bli tv rum, men än så länge saknas soffa och tv:

Matrummet, dit vi får förpassa eventuella besökare då vi blir lite fler än tre-fyra stycken:

Inte städat och klart, och vitrinskåpet saknas fortfarande, men snart så.

Hallen, inte riktigt färdig och städad än:

Sen skymtas då trapphuset, och den nya färgen vi fått på väggarna, som tidigare var ljusblå, grön och skitigt vit:

Idag ska jag ta rätt på vad vi ska ha för Internet i huset, vad kan vara billigast och bäst, månntro, bredbandsbolaget kunde då inte hjälpa oss, eftersom det är Umeå energi som lagt ner kabeln, ja, jag får väl leta på nätet och se vad jag kan hitta. Sen ska jag beta av lite räkningar, sånt där onödigt ont, ni vet. Önskar er alla en fin torsdag!

Två oljade blixtar

Av Maria Lundmark Hällsten, 19 november 2010 kl 06:06, Bli först att kommentera

Nu har vi fem glas kvar av alla 36 stycken som vi hade från början, eller om det var 42? Det är nog dags att satsa på ett glas med lite mer hållbarhet. Apropå hållbarhet, jag hade beställt tre par skor från skopunkten, då skulle man få ett par gratis samt fraktfritt. Låter ju väldans bra och billigt så Nicco fick sig två par skor och jag ett par. Mina skickade jag tillbaka för ett byte, dom kändes inte så sköna som jag trott, Nicco var jättenöjda med dom hon fick.

I förrgår fick jag ett svar, dom skor jag ville ha fanns inte längre men dom undrade om jag kunde tänka mig ett annat par. Jag gick och kollade in Niccos skor, för att se om jag skulle kunna tänka mig att ta ett par likadana, upptäcker då att hennes ena sko har spruckit sönder, just ovanför sulan.

Skriver vilka skor jag vill ha sedan lägger jag till att ett annat par har använts i två veckor och nu ska dom reklameras, skicka en retur påse eller hur ni nu brukar göra och sedan skickar ni hit ett nytt par.

Tänker att jag ska gå ut lite hårt i början för jag gissar att det ska väl j-klas med någonting. Dom ska ha påsen dom kom hit i eller nåt papper som jag säkert kastat bort, men se, dom skrev att det var så tråkigt att dom inte hade hållit så dom har reserverat ett par till henne och skickar en returpåse med mina skor som ska komma. Det var ju smidigt, nu är det bara att hoppas på att dom passar.

Våra katter får inte vara i köket då vi äter, och detta har vi försökt få dom att fatta i flera år nu, ibland räcker det med att sätta upp ett varnande finger åt dom men många gånger smyger dom in och lägger sig där. Anledningen till varför dom inte får vara där är att Eloise gärna vill ligga och bitas på fötterna och det kan ibland kännas som när man blir stucken av en broms.

När dom sedan har väntat på sin tur så kommer dom in i köket som oljade blixtar och ska ha sin mat. Speciellt ivriga är dom när det vankas nåt ur små burkar, det är rena rama godiset och den enda gången dom stryker runt benen på mig och jamar.

Den maten fick dom igår, men jag höll samtidigt på med annat, jag skulle ha tag i en plastburk uppe i skåpet, när jag så öppnar dörren så blir jag anfallen av en sån där bytta i aluminium eller vad det kallas, nå, det small ordentligt då den landade på diskbänken och jag hann inte ens se då katterna försvann från köket.

Sedan kom dom sakta insmygandes igen och väntade med tillförsikt, på sin mat, jag skulle öppna den andra skåpdörren just då dom satt sig till ro och swiiiisch, så var dom borta igen…hahaha, dom trodde att något annat skulle falla ut från skåpet. Efter det så satte sig Enya ända borta vid matskålarna och väntade, och Eloise kröp ihop under bordet, vilka stackare 🙂

Nä, frukostdags, och ikväll är det som sagt var pubafton, så vi har vad vi gör idag. Lena ringde från Lundalogén igår och undrade om vi ville komma på middag på lördag och sedan gå på bio och se på Cornelis, och efter ett litet övervägande, så tror jag att vi tackar ja till inbjudan, så ofta är det ju inte vi går på bio, och inte heller så ofta vi äter borta 🙂 Åke får ringa till Brälla idag och säga at vi kommer. Nu önskar jag er alla en bra fredag!

Jag lyckas…alltid med något

Av Maria Lundmark Hällsten, 6 november 2010 kl 08:10, 6 kommentarer

Det finns vissa saker som kan vara så irriterande att man nästan kvävs. Vi åkte ut på flyget med gänget från Järlåsa igår kväll, jag tog på mig mina vinterkängor, som jag förövrigt inte gillar alls, med snörning som på gammelpjäxorna, och tung och otympliga är dom också.

Jag brukar normalt, då jag ska ut och gå en längre sträcka, göra en dubbelknut, annars åker alltid skosnörena upp, och igår så skippade jag det, med tanke på att det var en sån liten sträcka jag skulle gå i mina skor.

När vi då kom hem så drog jag i skosnöret och vad händer…inte knyts den då upp, nejdå nejdå, det blir världens största knut, kan någon människa tala om för mig hur detta ens kunde hända? Sen tänker jag att det är lika bra att trassla ut den, för nästa gång jag ska ut så kanske man har bråttom. Så, jag börjar trassla och dra, söka och slita, bita och hinna tänka att nu, hämtar jag saxen och klipper upp snöret i molekyler, jag blir så…grrrr!

Tio minuter tog det, Nicco hinner gå in i sitt rum och göra saker, in i köket eller vart det nu var och göra något annat, sedan frågar hon mig vad jag sysslar med, då står jag med skon, uppklämd mot skrubb dörren, vilandes mot dörrhandtaget och jag är så förb—– att jag väser mellan tänderna att jag inte kan begripa hur det kan bli så här. Jag gjorde en vanlig rosett, säger jag till henne, och nu har jag tagit upp 5 knutar, 5 stycken, fattar du? Hon ser lite frågande ut men försöker förklara att det är av yttersta vikt att man drar i rätt snöre då man ska knyta upp en rosett, sedan knallar hon iväg.

Puh, ja, man kan då skratta åt eländet och nog finns det värre saker att förargas över och det lilla irritations momentet gick över relativt snabb och förbyttes sedan av glädjerop. Åke hade nämligen fått en liten ingivelse då han gick förbi kiosken på västerslätts centrum, han gick in dit och köpte sig en Harry Boy på V65, som gick här i Umeå igår, och han fick in sex rätt, vilket gav 4756:-, men det blir förmodligen över 5000:- beroende på hur många femmor det blir. Härligt, det behövs verkligen och speciellt nu, då min första lön kommer att bestå av två arbetsdagar.

Näpp, nu är kaffet klart, så man kan spilla upp en kopp. Ha det gott!

Kunde ha blivit en rejäl smäll

Av Maria Lundmark Hällsten, 27 september 2010 kl 07:29, 2 kommentarer

I köket har vi en sån där hylla för mjöl, socker, havregryn…ja du kan ju stoppa dit precis vad du vill, men det är väl dom vanligaste sakerna man brukar förvara i just dom där byttorna. I fredags då jag var i köket så noterade jag att alla byttor var utdragna en liten bit och jag hade tänkt säga till Åke -undrar just om det varit en liten jordbävning här, men jag glömde bort att säga det.

Igår morse då han skulle ta sig en tallrik havregryn så noterade han ett smärre fel på hyllan:

Hela botten höll ju på lossna, och dom där glasbyttorna är inte så himla tyngdlösa, utan väger cirka ett kilo/styck, utan innehåll. Man kan ju gissa vilken jädrans smäll det hade blivit om den åkt i diskbänken, och hur det skulle ha sett ut med allt mjöl, socker och övriga ingredienser, utspridda i köket, fy för den lede. Och vilken skräckupplevelse för katterna.

När jag berättade detta för Nicco så tyckte hon givetvis att det hade varit hur kul som helst om den hade ramlat i golvet. Kunde just tänka mig att hon skulle tycka det, den lilla skadeglädjes njutaren 🙂

Nu är den i alla fall limmad och ihopsatt igen, men jag tror jag ska hålla ett öga på den, så man är med om den skulle hålla på att lossna igen.

Åkes glasögon, däremot, gick inte att få ihop, han måste alltså köra med sina gamla glasögon tills han fått sig ett par nya och det är ju inte så kul då han inte ser lika bra i dom gamla som i dom nya. Men vad gör man? På onsdag ska han i alla fall få komma på synundersökning och välja sig ett par nya bågar, men det tar ju säkert någon vecka innan dom sedan är klara.

Han fick hjälp av Brälla igår, att svetsa under bussen, och det var han tacksam över, så nu är det bara en svetsning kvar och sedan ska bussen in igen på ombesiktningen. Ja, nu ska jag väcka upp Nicco, som har haft sovmorgon idag, och hon behöver en relativt lång startsträcka så nu är det dags. Ni får ha det så gott!

Kontorskatter inte råttor

Av Maria Lundmark Hällsten, 10 november 2009 kl 07:31, 2 kommentarer

Nu har vi flyttat kontoret hem till Annikas villa igen, så nu är vi tillbaka på ruta ett. Hon hade kontoret där då jag jobbade hos henne för första gången.

Jag delar mitt kontorsrum med 2 helvilda kattungar. Annika var borta igår men ringde och gav vissa direktiv, jag sa åt henne att katterna var som galna. Ja, sa hon, dom får inte vara på skrivbordet och inte på stolarna, dom fattar om du säger åt dom….Jo tjena, säger jag.

Mitt skrivbord står vid en fönsterglugg in mot köket och där hoppar dom upp i en väldans fart sen studsar dom ner på mitt skrivbord, jag vet inte hur många gånger jag lyfte undan dom, sedan for dom upp på min stol för att vässa klorna, jag lyfte bort dom och så fort jag vände ryggen till så satt dom där igen, det spelade heller ingen roll om jag satt i stolen, dom hoppade ändå upp på huvudstödet.

Den enda gången dom lyssnade på mig var då jag hytte med fingret, stirrade dom i ögonen och sa NEJ! Då sänkte dom huvudet lite och väntade tills jag tittade bort, då var dom där igen.

Jag tog en katt och lade den (jag vet inte vem som är vem) i mitt armveck, med ryggen nedåt, som man håller en baby, för att se vad den skulle göra, jag håller Enya på det viset och det tycker hon om, men inte Eloise. Jag var ju inte säker på om den här skulle börja klösas eller om den skulle kapitulera…den somnade och låg där och kurrade som bara den. När jag sedan lyfte ner den på soffan bakom mig, så där lite försiktigt, så skulle den nödvänigt upp i min famn igen så den använde mitt ben som klösbräda, skönt! Här kommer några bilder på en av dom:

Ha en fin dag!

Etikett: köket

Kundbemötande och service

Hysteriskt roligt, snudd på…

Den rabiata & elake plastikdoktorn

Två oljade blixtar

Jag lyckas…alltid med något

Kunde ha blivit en rejäl smäll

Kontorskatter inte råttor

Presentation

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Sök

Mina länkar

Arkiv

Nytt från vk.se

Presentation

Maria Lundmark Hällsten