Etikett: Lena

Vi, på världsutställning, jojo :)

Av , , Bli först att kommentera 8

 

En riktig utedag blev det igår, jag fick besök härute av Jan B, och när han åkte sa han att jag kunde ju komma till ”gammgården” och sitta där en stund, så jag tog mig lunch, sedan kokade jag en termos kaffe och gick över dit.
 
Det dröjde inte länge innan vi var snudd på fulltaliga, Fred, Birgitta och Marianne kom och satte sig, Ingrid kom knallandes, Britt och Margareta på 26:an kom ut… ja, det var som på den ”gamla” tiden, dom som saknades var ju Kerstin, som just nu befinner sig i utlandet med Jan B:s syster, och givetvis Jan A och Ingegerd som är söderöver och har firat en pigg 70 åring, men annars så.
 
När jag kom hem satt jag ute och inväntade Åke, det är rätt så galen trafik här, vid fyra halvfem tiden och många som hejar, vinkar och tutar. När vi så sitter och spanar så kommer det plötsligt två snubbar, en med ett kamerastativ på axeln, och den andre med en kamera i handen, en av dom frågar lite försynt om vi pratar engelska, mjo, litegrann säger jag och då kommer dom ända fram.
 
Han tar fram en lapp ur fickan och säger på svenska: Får jag fotografera du…er? Vi undrar ju givetvis varför och dom berättar att dom håller på med ett projekt som ska avslutas med en exhibition/utställning, dom har i 14 års tid, åkt runt i olika länder och fotat människor av olika de slag, vilken kategori vi föll in i, omtalades aldrig 🙂
 
Dom undrade över Buicken som står här och ville att vi skulle posera framför den (så Lisbet, nu är din gamla bil kanske snart med i en världsutställning), och det ena gav det andra, och dom ville se Camaron och vi fotades ännu mer tillsammans med den, och klart att dom ville höra hur den lät också. Vilken grej egentligen, och vilket spännande projekt dom håller på med. En av dom skulle mejla mig bilderna om jag kontaktade honom via hans hemsida, vilket jag nu gjort, så bilderna lär ni nog få se sedan 🙂
 
Efter middagen blev det ju ett väldans hallåande då vårruset passerade strax utanför, så vi tog kaffet utomhus, då kom en Sven förbi och sedan Brälla och Öhman, när dom sedan for så tog vi en liten promenad och invigde den nya lilla bron, borta vid nyhusen på Sandåkern och gick över till Brälla och Lena för att se vad dom gjorde. Ja, vad Brälla gjorde visste vi redan, han skulle tvätta en bil, han.
 
Jag har inte hört något från röntgen än så jag ska ringa till vårdcentralen idag och höra om dom vet något mer som jag inte vet. Och med dom orden avslutar jag detta lilla blogginlägg och önskar er en trevlig fredag!

Ja inte visste jag det, inte…

Av , , Bli först att kommentera 8

Det går ju hel del frågesports program på tv:n och jag anser mig själv vara något allmänbildad, kan lite om allt möjligt. Tyvärr, kanske mindre om det mesta, men ändock 🙂

Ibland hänger man på ”vem vill bli miljonär” en bit på vägen och svaren är givna, och ibland vet jag att om det hade varit jag som suttit där så hade jag förmodligen använt alla livlinor innan jag kommit upp i 5000:-.

Det är inte för att jag inte kan lära mig, utan jag gissar på, för min del, att det är ett stort bristande intresse, jag har inget större önskan att lära mig vissa saker, tycks inte ha så mycket användning av det. Däremot kan andra saker som poppar upp, vara så intressant att man tar reda på det man kan om det, stoppar in i det i skallen någonstans, sedan ligger det där lite latent och kan plockas fram någon gång då man vill skryta lite över sina kunskaper 🙂

Ta bara detta med NUS… vad är nu NUS för något? Det har varit en massa skriverier om detta, på sista tiden, och jag har förstått att det är lasarettet det handlar om, men jag har hela tiden trott att det varit en avdelning, och herreminje, vad mycket folk det varit som ska just på den där avdelningen, inte underligt att det inte finns resurser att ta hand om alla människor… har jag tänkt.

Tills en kväll, då dom visade ett reportage om NUS, och stod och filmade skylten samtidigt och Maria lade ihop ett plus ett, aha… N som i Norrlands, U som i Universitet och S som i Sjukhus, *suck* vad enkelt saker kan vara ibland. Och egentligen skulle jag väl inte avslöja just detta men hey, jag bjuder på mig själv, tycker till och med att det var lite småroligt 🙂

Just nu sitter vi och värmer upp oss med dagens första kaffekopp, sedan ska vi ju göra oss klara för träffen utanför maskinkylare för vidare färd till Rödåsel, så det lär väl komma några bilder på det sedan.

Brälla, Lena och Hanna var här på middag igår, det var riktigt trevligt och som vanligt, då man har det bra så susar tiden förbi. Nu önskar jag er alla en trevlig kristi himmelsfärdsdag och till er i eller från Norge, en trevlig nationaldag.
..

Dumförklaring

Av , , Bli först att kommentera 6

 

En Lisbet Olofsson… ni vet… bloggargrannen, http://blogg.vk.se/halsozam/2012/05/15/inget-hor-fran-oss-sa-blev-det-inget-760629 skrev igår om ett knepigt svar hon fått angående ett uppdrag hon sökt. Typ, om ni inte hör något så blev det inget, och vad är det för svar egentligen? Då kan man ju få fundera hela livet om ansökningen verkligen kom fram eller så blir det ett av dom där reportagen om 35 år, att nu, äntligen kom ansökan fram, fast något försent.
 
Jag läste det där och kom att tänka på hur det är när man söker jobb, och dom ”tips” man får om hur man sedan ska göra. Man ska ligga på, HELA tiden, ringa och ställa frågor, ringa upp igen och verka överdrivet intresserad. Något som jag har väldiga problem med.
 
Om jag själv vore jobbannonsören, och en ”människa” skulle börja på ringa var och varannan dag, skulle jag tro, att den ”människan” tror, att jag är dum i huvudet och ännu inte har fattat att ”människan” söker jobbet. Litegrann av en dumförklaring alltså, därför tycker jag att det är jobbigt.
 
Varför räcker det inte med en rak, ärlig ansökan, möjligtvis ETT samtal för att höra att ansökan kommit fram och tala om att man ser fram emot deras svar, något mer ska väl ändå inte behövas? Fast i ärlighetens namn ser det nästan ut som man ska 1. Skicka ansökan i ett STORT rosa kuvert 2. Ring så fort dom tömt brevlådan 3. Ring upp igen efter en halvtimme och fråga om dom fått in ansökan 4. Ring igen, efter en timme och fråga om du får komma dit och visa upp dig 5. Osv osv osv
 
Mm, nä inte är det roligt att vara ute på jobbmarknaden, men det är det tyvärr många som är och man ska väl sticka ut, på ett eller annat sätt, för att synas och ta upp platsen för andra, annars blir det ingenting.
 
Här blir det då någonting, ikväll, vi har bjudit över Lundalogé paret, Brälla och Lena, på middag, så jag gissar att jag ska ut en sväng med snabeldraken idag, alltid finns det något damm i hörnen, och nästan lika säkert som ett amen i kyrkan så kommer jag att hälsa på morsan, en sväng. Jag önskar er alla en fin onsdag och visst ses vi imorgon, på antikens hus i Rödåsel?

Vilken tur att man är ledig

Av , , 4 kommentarer 5

Inte trodde jag då att jag skulle kliva upp 6… en lördagsmorgon, där går ju gränsen till galenskap. Men vad gör man då man tror man håller på att kvävas och ena ögat har beckat igen så man skulle kunna trott att någon varit framme med superlim? Jo, man kliver upp och ser glad ut och tänker att det är då en jäkla tur att man inte jobbar idag.

Och med tanke på min förkylning så kommer jag att tänka på Theresé, hm… hur kan det komma sig eller är det för att hon säkert var en av smittokällorna till mina besvär, nå, vi pratade om barn och deras uttal på vissa saker, då dom var här i påskas och hon kom själv ihåg en liten incident då hon var runt 4-5 år.
Vi var uppe i stugan och min lillasyster Emma, som nu är 1 år yngre än Theresé, var också där. Dom umgicks ju en hel del och vid detta tillfälle hade något hänt som gjort Theresé tvärilsk. Själv satt jag därute vid grillen då Theresé kom dundrande, hon vänder sig om mot Emma som står på trappen uppe vid lon, och fräser högt: OCH JAG HETER INTE THEVESÉ…JAG HETER THELESÉ!!!
Hahaa… ja, så kan det låta. Och då vet jag att jag en gång läste i Hemmets Journal om en liknande händelse på ett dagis. Dom pratar om djur och räv var ett av samtalsämnena, en pojke börjar skratta åt en annan pojke och säger: Men det heter ju inte läv… det heter jäv!
När jag kom hem igår kväll så låg det en stor hund ute på gården, jag noterade snabbt att det var Tova och gissade därmed att åtminstone Brälla skulle vara hemma hos oss. Och min gissning var rätt, Brälla och Lena hade vägarna förbi då dom var ute med Tova så dom tittade in.
Och jag kikade i mitt bloggarkiv för ifjol, och där går det att läsa att vi, den 9/4 grillade entrecote här ute och Brälla, Lena och Hanna hjälpte till att äta upp den. Så vi hade aningens mindre snö då, än idag. Men snart så är den borta i vilket fall som helst. Önskar er alla en fin lördag!
 

Ingenting ovanligt… för oss!

Av , , 2 kommentarer 6

 

Oj vilken röra det blev igår. Ska börja med att skriva att Nicco… i förrgår, fick en massa utslag som började i ansiktet och spred sig med rekordfart över hela kroppen. Jag gissade på nässelutslag, dels med viss erfarenhet då Theresé, en gång i tiden haft likadana, och inte måttligt heller. Det lade sig i alla fall och vi tänkte inte så mycket mer på det.
Vi gjorde inte så mycket igår, var ut en sväng, min kusin André från Malå, kom förbi, han skulle kika på en bil. Vi åt middag och sedan skulle vi gå iväg till familjen Jonsson och den lilla glöggbjudningen.
Nicco kom ner och sa att utslagen kommit tillbaka, vi hade tidigare läst detta lilla stycke om utslagen: I ovanliga fall kan nässelutslagen övergå i en allergisk chock. Först kan man till exempel känna att läpparna och tungan domnar, eller att man blir röd i ansiktet. Man kan även få klåda som ofta börjar i hårbotten och som sedan sprider sig till ansiktet, näsan och tungan. Det kan även klia i händer och under fotsulor. Om man får ovanstående symtom ska man ringa 112 för ambulans eller snabbt söka hjälp på sjukhus. Får man inte behandling kan man snabbt bli sämre.
Nå, jag sa till Nicco om det skulle bli sämre så skulle hon ringa till mig, och med dom orden halkade vi iväg mot Dragonfältet.
Vi var först på plats och det dröjde inte länge så dök Jitte upp och därefter Brälla och Lena. Först blev det kaffe med tillhörande radiokaka och saffranskaka, sedan sattes glöggpannan igång och vi fick smaka både fjolårets med saffrans smak och årets med choklad/kaffe smak.
Sedan dukades det tunga artilleriet upp, det var bara att välja vad man ville ha, gin eller Explorer eller annat drickbart. Mats plockade fram en likör vi skulle testa, med namnet Fireball:
Det är en kanelsmakande whiskey men gå under likör. Mycket god med aningens hetta efteråt.
Då ringde Nicco. Hon kände av det i överläppen och hade fått det i hårbotten osv. Jag ville att hon skulle ringa sjukvårdsupplysningen och höra vad dom skulle säga. Och så klart, dom ville att hon skulle åka upp på Ålidhems hälsocentral. Vi räknade ut att snabbaste sättet var att hon och Rickard (hennes kille), skulle komma till oss så skulle vi ta taxi därifrån och så fick det bli.
När klockan var snudd på halv tolv skickade jag ett sms och tackade för kvällen, vi insåg att det inte skulle bli nåt mer festande för vår del så…
Innan vi ens var inne så hade utslagen lagt sig, hon hade lite på benen och under fotsulorna. Läkaren sa i alla fall att den troligaste anledningen till detta var den avslutade penicillinkuren, det var det mest typiska att det dök upp nässelutslag en vecka efter avslutad kur.
Hon fick ta sex kortisontabletter och ett annat piller och idag ska vi upp på apoteket och hämta ut en kur hon ska äta under fem dagar så ska det ge sig. Vilket avslut på kvällen.
Sen blev det lite twilight däruppe på vårdcentralen då jag ringde efter taxin. Dom skulle komma på tio minuter. Med några minuter kvar fick jag ett sms. Umeå taxi kommer med taxi nr 63 om tre minuter… avsändare Mats Jonsson. Ehhh…
Jag visade Niccolina vad som stod, smällde igen mobilen, tog upp den igen och skulle visa Åke och Rickard som lät ytterst tveksamma till att det faktiskt stod Mats Jonsson, dom var inne på att det var han som skickat det men hur skulle dom veta att vi ens ringt till taxi. Och gissa vad… nu fanns inte sms:et kvar.
När taxin dök upp så var jag tvungen att fråga om dom skickat ett sms, och det stämde, jamen det försvann ju? Ja svarade killen, det är ett flaschsms, och det ligger tydligen inte kvar. Aha, men det stod att det var från Mats Jonsson och det var från hans mobil, jag senast fått ett sms ifrån, så där var det nog min mobil som spökade. Det skulle ha stått Umeå taxi.
Taxikillen var en rolig snubbe, han berättade om allt möjligt från Jesus på korset och varför vi firade hans återuppståndelse med att äta ägg och varför??? Sedan flöt samtalet över till någon hårdrocks festival i Haddingen där det var stökigt värre under ett tag och efteråt var det ingen som visste om det hadd vatt nått.
Hem kom vi och i säng tog vi oss, tror jag tittade på klockan sista gången vid halv två, kan ju vara en av an ledningarna till varför vi sov, aningens längre i morse. Som sagt, när det gäller oss så kan saker och ting aldrig gå som planerat utan man ska alltid räkna med det oförhappandes som brukar inträffa. Det blev i alla fall en innehållsrik dag som vi förmodligen inte kommer att glömma.
Önskar er alla en fin fjärde advent!
 
 

Vi fick veta vad det var

Av , , 2 kommentarer 5

 

Det kom hit en kille igår som ville ha fågeln, han skulle stoppa upp den. Vidare fick vi då veta att det inte var en hök utan en Järpe…har ni hört, vad nu denna hönsfågel gjorde i stan en lördags morgon, ja det lär vi aldrig få veta.
Jag har en gång tidigare haft ute denna bild, tagen av mig från min kokbok:
Och där fick man ju verkligen ta sig en funderare, undrade hur stackarn den fågeln skulle ha sett ut 🙂 Men nu vet vi då hur en äkta Järpe ser ut, även om den är förvillande lik en duvhök, åtminstone för en människa som inte har ett större fågelintresse.
När vi åkte bort med bussen och buicken så följde inte bara Brälla med, utan även Lena, en John och barnbarnet Elliot. Dom skulle in på en loppis som låg i byn dit vi körde fordonen.
Inga konstigheter inträffade på vägen dit och inte hem heller. Lena var så smart att hon packat med sig en picnic korg så vi fick stanna efter vägen och ta oss en fika, det satt ju hur bra som helst.
Dessutom blev vi ditbjudna, till Lundalogén, ni vet, på middag. Hon bjöd på go´köttet med sås, och lokala grönsaker till samt klyftpotatis och gelé, hur gott som helst. Sedan kom Öhman dit, lagom till hjortronpajen och kaffet, och efter det så plockades den lilla skivspelaren fram och D.J Öhman skulle assistera och fixa fram låtarna…det gjorde han…buntvis.  Även en Mats Karlsson dök upp och spisade skivor.
Idag kanske vi tar oss en tur till antikhuset i Rödåsel och ser om dom fått in nåt nytt. Och sedan får vi se vad det blir. Önskar er alla en fin dag!

Mystisk grop under bron

Av , , 8 kommentarer 4

 

När vi skulle åka upp på Gammlia i onsdags och backade ut Buicken, tittade Åke till vänster och får syn på en grop, som något (förhoppningsvis) djur, har grävt under vår bro. Nu syns det inte så där jätteklart på bilden, men det är avtryck runt gropen som är ungefär 50cm i diameter.
Vi hade först en teori om att det kanske var Tova, Brälla och Lenas hund, som kunde ha gjort den, men det var längesedan hon var här och mitten av gropen ser fuktig ut, vilket borde tyda på att den är rätt så nygrävd. Skulle ha varit roligt att få se vad det kan han varit för något.
Nu blommar kaktusen:
Inte är den jättevacker, men väl, annorlunda, själva blomman är luden.
Vi råkade hamna i mitten av ett program dom visade på tv24, i tisdags, om jag inte missminner mig. Det var minnenas television med Slas resa genom Sverige. Vilken film, haha…vi fick skratta åt Slas knäppa kommentarer runt bilder och gamla filmsnuttar.
En snubbe stod mitt ute på en äng och Slas sa, ja, och man kan undra vad han gör där ute. Sedan var det en bild på en ren, tagen i renriket Arvidsjaur, berättade han, men sedan hade han fått höra att det var Arvidsjaurs enda ren, så den var verkligen sedd av många osv.osv.osv. Jag skulle gärna vilja se hela den filmsnutten. Tv play någonting fick jag tips om, av Jan A, så jag får väl leta mig fram till det, för på tv syns den inte att komma i repris, inte än på ett tag i alla fall.
Tror jag ska åka på strömpilen idag, och riktigt ta mig en funderare på vad jag kan laga för mat och äta…med en hand. Vilka i-lands problem man har. Gjorde ugnspannkaka i förrgår, det skulle ju gå bra, hade jag räknat ut, vispa kan man ju med en hand, sen blev det svårt. Fläsket kunde jag inte skära så jag inväntade Åke, och det var ju tur, för jag fick ju inte heller in pannkakan i ugnen med en hand.
Gjorde sedan iordning pannkakan på mitt lilla vis, lite smör, smeta ut hjortronsylten och slängde på fläsket, sedan satt jag där med en gaffel och undrade hur jag skulle bära mig åt för att skära den. Det gick men inte utan lite krångel.
Så igår blev det köttbullar, dom kan man dela med en gaffel, ja inte rullade jag köttbullarna själv, inte med mamma scan i faggorna, och makaronerna till, var ju lättätna. Men vad ska jag nu hitta på för mat, hm??? Nå, i värsta fall kan ju Åke skära maten åt mig, även om det känns som lite småbarnsvarning på det konceptet. Men det ordnar sig säkert.
Nu önskar jag er alla en fin dag!

Cowboyfesten i Maltträsk

Av , , 2 kommentarer 5

Här kommer en hel del bilder från lördagen och söndagens bravader.

Därnere skymtade man Sune och Giselas ekipage, och jag, utan mina glasögon, undrade vad fasen dom hade för skorstenspipa i förtältet.

Men det var ingen pipa, det var en del av gungställningen som stod bakom, annars hade man ju kunnat tro att det var där, all matlagning skulle ske. Sune "the head chef" var nämligen mannen som fixade käk åt alla 88 vuxna med några barn till.

Och det gjordes enligt konstens alla regler:

Maten betsod av chili con carne med sallad och bröd till, inte att förakta.

Tova var väl den enda som såg lätt uttråkad ut, och hade tagit sin tillflykt till bryggan.

Här rockades det loss till Wolfman Jack, alltjämt lika bra…eller alltid lite bättre 🙂

Två ohängda personer som satt på puben, som kvällen till ära hade försökt klä upp eller ut sig.

och nu, dagen efter:

Jag var nog först uppe, kvart i åtta hoppade jag upp ur sängen och kokade dagens första kaffepanna. Sedan dök dom upp, en efter en, i solskenet. Snacka om att ha tur med vädret.

Mindre tur hade Lena, som shejkade loss på kvällstimmarna och vred knäet så förbandslådan var ett nödvändigt ont, som plockades fram, dagen efter. Brälla letade dessutom fram skaftet från en lie, det var det närmaste en krycka eller käpp, han kunde komma, och det var nog inte helt fel. Hoppas det känns bättre idag, Lena!

Sen hade vi ett uppdrag tilldelat av fru Helena Jonsson. Deras döttrar som var på väg upp till Maltträsk i lördags hade skjutit topplockspackningen (om det nu är det) på deras volvo, och blev således ståendes med bilen, strax utanför Hällnäs. Dom fick skjuts till Maltträsk men för att få bilen hem till Umeå, anlitades vi, som har resurserna att ta med en bil därbak.

Det fick kluras ett tag, och sedan hade vi inte tillräckligt med ström i vinschen, men den gick att få upp på startmotorn (vilket kan innnebära att det egentligen är något annat som farit), och det var ju tur. men en Volvo med kula, tar vi aldrig med igen. Kulan har nött ett hål på insidan av bakdörren och huven fick nog ta några stötar mot loftet. Men hem kom vi oss.

Vi tackar Brälla och alla inblandade för en toppen trevlig lördagskväll, det kan vi göra om 🙂

Apropå projektet på fredagskvällen. Vi hade fått det eminenta uppdraget att frakta Brällas present från klubben, till Maltträsk, det var en 12 meters flaggstång och vi som har en markis på 13 meter, hade ju det perfekta fordonet att få med stången. Det var det vi fick hjälp med, att få upp den på markisen. Där låg den välgömd och ingen kunde gissa vart den var, förutom dom som visste om det, förstås.

Önskar er alla en fin dag!

 

 

Tillfälligt hjärnsläpp

Av , , Bli först att kommentera 5

 

Dagen på Nolia måste ha gjort sitt för min del. Nicco åkte hem med mig i Camaron, jag gick och handlade lite till middagen (Nailheads bjöd på middag men vi kändes oss slut i skallen så därför skippade vi den) och när jag sedan höll på att laga till den så sms:ade jag till Nicco.
Middag om femton minuter, du får kyckling och potatisklyftor. Hon svarar: Yeaay
Melissa frågar om Nicco är hemma, nono, säger jag, she could be in the city or wherever. Sedan frågar Åke vart hon är och jag säger samma sak, men nu på svenska  🙂
När sedan middagen står på bordet kommer Theresé, även hon undrar över Nicco, då har dessutom den där kvarten blivit tjugofem minuter, så jag känner mig lite lite smått irriterad över att hon inte pallrat sig hem…än. Ja säger jag, och gestikulerar med armen,  hon är väl på stan eller med någon kompis, hon skulle ha varit hemma för tio minuter sedan, i alla fall.
Sedan, från ingenstans, så dyker hon upp, sätter sig vid bordet och börjar äta. Jag hade tänkt fråga vart hon smugit sig in för vi såg henne inte i fönstret, men frågar istället vart hon har varit. Hon sneglar under lugg på mig och säger: Hemma?!!!
Vadå hemma säger jag, har du varit hemma hela tiden? Ja, vart annars, hur skulle jag ha hunnit fara någonstans? Och då kommer jag plötsligt ihåg att hon åkte med mig hem…snacka om att känna sig lite skum i huvudet.
Hon hade tyckt att jag var knäppt som sms:ade, dessutom femton minuter innan maten, då jag annars, då hon är hemma, bara ropar i trappen, men vad visste jag…ingenting 🙂
Jag och Åke körde varsitt varv på stan, vid sjutiden. Sedan åkte vi hem och njöt av att bara få sitta och vara. Gick en sväng på klubben och köpte en öl, och under den lilla tiden vi var borta, hade vi tydligen haft celebert besök, en jan A, men han missade oss med några minuter.
När vi kom tillbaka så for Theresé och Anders med Brälla, Lena och Hanno, vi tog över barnpassningen då Melissa gick i säng. Det var Wheels helgen det, lugnt och fridfullt. Ifjol bjöd vi Jan A, Inge-Gerd, Sören och Gun-Britt på en irish coffée ute på vår ”gamla” gård, innan Ricky kom och hämtade oss för en crusing sväng. Och nu är det ett år kvar innan nästa gång. Ni får ha en fin söndag, allihop!

Vad håller dom på med *less*?

Av , , 4 kommentarer 3

 

Ja vad säger man? Nu har vi bott här sedan 2/4, alltså mer än två månader. Detta att få in Internet i huset kändes ganska så aktuellt så vi påbörjade ju det, tydligen jättestora, snudd på ouppnåeliga projekt, ganska omgående. Tror ni vi har det nu då? Näpp!
 
Umeå Energi, är dom som vi måste ha till att sätta igång det hela, det är dom som grävt ner kabeln. Det skulle ta fyra veckor, ännu snabbare sa han som ringde och bad om ursäkt för strulet i början (han skulle i alla fall försöka fixa det snabbare), det tog 7 veckor och för två veckor sedan kom en hit och installerade konvertern. Nu tar det en vecka sa han, innan ni är uppkopplade, fråga mig inte varför, fortsatte han, det kan jag inte svara på.
 
Igår, exakt två veckor efter installationen, hade vi hit en datakunnig Mattias, som satt i över en timme för att slutligen komma fram till att det inte ens kommer signaler därifrån, allt annat funkar. Så han tyckte att jag skulle ringa upp Umeå Energi och fråga vad dom sysslar med. Inte nog med att detta kommer att bli en rätt så dyr historia, vi står dessutom och betalar en leverantör för något vi inte har tillgång till. Skit dåligt, om ni frågar mig.
 
Nu över till något helt annat. Kolla in vad dom kostar på, uppe på Ålidhem, vilka exotiska blommor man hittar i deras krukor, jättefina!
 
En kruka fylld med smörblommor:
 
En annan med nåt grönt, omgivet av ehh…kvistar, tror jag, vilken konstellation:
 
Och slutligen, dessa vackra maskrosor, oj så fint, man får nästan tårar i ögonen:
 
Det var dagens ironiska, tror jag 🙂 Jag kan visserligen förstå att om man fyller dessa krukor med något fint och påkostat så kommer dom förmodligen bara att få stå orörda en kort stund, men då kanske man kunde fylla dom med något annat, bestående, om man nu nödvändigtvis måste ha dessa hinder, eller hur?
 
Skolavslutning idag, tråkigt väder, så det förslår, men inget att göra åt saken. Sen ska jag som sagt var till tandläkaren och efter det ska jag och Lena åka på kupan och se vad dom fyllt sina lokaler med. Ni får ha en bra dag, det ska vi ha!
Presentation
  Sysselsättning: Jobbar som personlig assistent...YESS!!!. Bloggar om: livet, funderingar och tankar. Ålder: 56 Bor: Umeå Familj: min man Åke, döttrarna Theresé och Niccolina. Utbildning: grundskola Dröm: rättvisa åt alla, förmodligen en riktig dröm som aldrig kommer att gå i uppfyllelse. Bästa egenskapen: empatisk och ärlig Sämsta egenskapen: vill gärna ha rätt och har lite svårt att ge med mig. Husdjur: 1 japansk spets som heter Winstone Bil: kör en Audi quattro som bruksbil, men har även en camaro årsmodell 70, som är gatregad men som jag även kör dragracing med. Sen har vi i familjen även en Dodge Van, Volvo buss med garage utrymme längst bak, kan behövas 😀 Intressen: dragracing, att skriva, innovationer, människor i ren allmänhet. Vi bär alla på olika historier. Senast lästa bok: Mormor hälsar och säger förlåt Senast sedda film: på bio så var det Masjävlar vi såg sist. Har varit på bio totalt ca 5 gånger under sista 24 åren. Bästa maträtten: finns många att välja på, men en favorit är älgskavsgryta med pressad potatis och vinbärs gelé, tillbehör: en god sallad med italiensk dressing, mini rågrut och bords dricka. Förebild: min chef, Annika, en riktig överlevare som jag skulle vilja ha lite av hennes energi av och säljförmåga. Annars finns det nog en hel del att välja på, om man kunde ta lite av andras goda egenskaper och sätta dom på en själv. Bästa minne: finns så otroligt många minnen, egentligen alla stunder då vi varit tillsammans och fått skratta och må bra. Många såna stunder har vi haft genom åren då vi firat midsommar uppe i Maltträsk med ett gäng goda vänner. Därifrån har vi riktigt fina och roliga minnen. Fem bästa sakerna med Umeå: Med Västerslätt som utgångspunkt så har vi nära till allt, goda grannar, fina utflyktsmål som t ex hamptjärnsstugan, fina stormarknader och otroligt gott vatten i våra kranar.
Senaste inläggen
Senaste kommentarerna
Sök
Mina länkar
Arkiv
RSS Nytt från vk.se
Presentation

Sysselsättning:Personlig assistent och arbetsledare
Bloggar om:livet, funderingar och tankar.
Ålder: 52
Bor: Umeå
Familj: min man Åke, utflugen dotter som heter Therese och bor i Järlåsa samt yngsta dottern Niccolina. Är även, stolt mormor till Sally Maria Johanna, som föddes 29/6-2010.
Utbildning: grundskola
Dröm:rättvisa åt alla, förmodligen en riktig dröm som aldrig kommer att gå i uppfyllelse.
Bästa egenskapen:empatisk och ärlig
Sämsta egenskapen: vill gärna ha rätt och har lite svårt att ge med mig.
Husdjur:Winstone som är en japansk spets.
Bil: Kör under sommaren en Camaro årsmodell 70, (om vädret tillåter) den är gatregad men jag kör även dragracing med den. Sen har vi i familjen även en Audi Quttro, en Camaro -75 (projekt), Volvo S70 samt en Volvo buss med garage utrymme längst bak, kan ju behövas 😀
Intressen: dragracing, att skriva, innovationer och att vara delaktig i min familjs intressen, som bl a involverar bilar, och nu även Niccos dragracing karriär.
Senast lästa bok:  Silvervägen
Senast sedda film: på bio så var det Cornelis vi såg sist. Har varit på bio totalt ca 6 gånger under sista 26 åren.
Bästa maträtten: finns många att välja på, men en favorit är älgskavsgryta med pressad potatis och vinbärs gelé, tillbehör: en god sallad med italiensk dressing, mini rågrut och bords dricka.
Förebild: min före detta chef, Annika, en riktig överlevare som jag skulle vilja ha lite av hennes energi av och säljförmåga. Annars finns det nog en hel del att välja på, om man kunde ta lite av andras goda egenskaper och sätta dom på en själv.
Bästa minne: finns så otroligt många minnen, egentligen alla stunder då vi varit tillsammans och fått skratta och må bra. Många såna stunder har vi haft genom åren då vi firat midsommar uppe i Maltträsk med ett gäng goda vänner. Därifrån har vi riktigt fina och roliga minnen.

Fem bästa sakerna med Umeå:
Med Västerslätt som utgångspunkt så har vi nära till allt, goda grannar, fina utflyktsmål som t ex hamptjärnsstugan, fina stormarknader och otroligt gott vatten i våra kranar.

Maria Lundmark Hällsten