Etikett: Lena

En very nice dag

Av Maria Lundmark Hällsten, 21 februari 2014 kl 08:09, 5 kommentarer

Hade jag nå tur igår då, Tina undrade om jag ville hänga med till Äggboa, och införskaffa några såna där vita hårda saker, och vem tackar nej till det. Hon hämtade upp mig för vidare färd dit ut:

Jag passade även på att köpa en säck med björkved… kan alltid vara bra att hitta… om man blev sugen på att elda, sådär, någonstans.

På hemvägen undrade hon om vi skulle gå in på restaurangen bredvid Granngården och käka lunch, hon hade ju ett gäng med såna där kuponger, ät 2, betala för 1… och se, då blev jag bjuden på lunchen också, kunde ju inte bli bättre. Vi valde en kycklingrätt, och den var inte alls så tokig:

Medan vi satt där så fick jag ett sms från Preem, min nya väska hade inkommit så jag travade bara över vägen efter lunchen, och hämtade upp den, vad sägs om min nya… röda?

Efter hundpromenad så hämtade jag upp bloggpolaren Helena som åkte med ner på strömpilen, det blev kaffe, lite gluttande i affärer och sedan gick vi in och handlade på Ica, det var trevligt.

Hade brev i brevlådan då jag kom hem, Sally och Theresé hade tåtat ihop ett kort och lite presenter i, Sally hade gjort ett armband till sin mormor, och Theresé, som gått en kurs i silversmide, hade gjort ett halsband till mig, det var jättefint, och lite döskallar skickade dom med också:

På kvällen kom jag plötsligt att tänka på kaffet som Brälla och Lena bjöd på, till nyår… det var smaksatt med kardemumma, jättegott, och nu visste ju jag att jag hade kardemumma hemma, eftersom jag använde det till bakningen av semlorna.

Kokade först ”vanligt” kaffe till Åke och Nicco, som ville ha det, sedan slog jag på en stor kopp… det började koka upp, signaturmelodin till Farmen satte igång… och jag hittade inte kardemumman… den är som bortblåst. Man kan ju bli elak för mindre… och nu hade jag ju planerat att ha en krydda i kaffet, samt lite grädde… och då skulle inget få stoppa mig, så jag tog kanel istället… sådeså. Och hör och häpna, det vart ju jättegott, det med 🙂

Önskar er alla en fin fredag!

Barntätt år, det där…

Av Maria Lundmark Hällsten, 4 februari 2014 kl 07:06, 4 kommentarer

Vi var inte dom första som dök in hos Lena igår kväll… dom hade som fullt och öppet hus, och hade haft så, under hela dagen. Där bjöds det på både mat för den som kände sig hugad och kaffe och tårta.

Brälla sa, inte apropå Lenas födelsedag men om att fylla år, att i framtiden kunde man nog bli upp mot 150 år, och att den människan som skulle komma upp i den högaktningsvärda åldern, redan är född.

Att ens bli så gammal, fanns ju inte för 30 år sedan, men idag, så blir man äldre och en förklaring till det skulle bland annat vara att vi använder cykelhjälm, cancerforskningen går framåt, vi lever att annorlunda liv, vi kommer att bli mer hälsosamma osv.

Men nu kan man ju då undra om man skulle kunna tänkas bli, åtminstone, kanske, förhoppningsvis, 10-15 äldre om vi börjar använda den där hjälmen… jag menar, jag cyklar ju förstås inte, men man kan ju använda hjälm ändå….ehhh eller nja, jag tror jag bjuder på dom där åren som man eventuellt skulle kunna tjäna in 😀

Jag han med en tvärsväng i bastun också, innan vi gick dit, och jag skrapade min lott och vann, 60 kronor, så nu har vi nog så vi kan få ketchup till korven, men jag vet ju inte om det blev någon annan vinst, jag hann gå innan dess, kanske vi får senap också.

Idag ska jag upp på fotvården, fick ju det som julklapp av Theresé, och sedan är det arbetsplats träff på jobbet, så bara för att man var ledig, fick man saker man ska göra, men det är ju inte ovanligt minsann.

Och nu, till sist, så får jag önska ett grattis till min kusin i Skellefteå, han blir ju 50 år idag, han, Grattis Robin, hoppas din dag blir så bra som du hoppats på. Märkligt vad många 50 åringar det blir i år 🙂 Brorsan fyller ju 50 nästa vecka, och en annan kusin med…mjo, det var ett barntätt år, tydligen, 1964. Ha det gott, allihop!

Snabb som sjutton!

Av Maria Lundmark Hällsten, 3 februari 2014 kl 06:02, 11 kommentarer

Det var en lugn och behaglig dag igår, strosade på och gjorde inget speciellt. När jag kom hem med Winstone från hans första promenad så noterade jag en kille som stod utanför grannens staket, med en kamera i högsta hugg…hm, klart man blir nyfiken, vad är nu på gång, ska hon sälja eller vad?

Jag ser att han går ner och rundar hörnet på hennes hus, så jag går in och säger till Åke vad jag sett. Jo jag vet, säger han, dom stod där igår också, då jag skottade snön, så jag stannade och frågade vad som stod på och då berättades det att dom fotar fåglar… det är alltså fågelskådare och i grannens trädgård befinner sig alltså en sällsynt fågel… typ.

2 timmar senare går jag över på HP:s och dom är fortfarande kvar, jösses, vilket tålamod tänker jag. Någon fågelskådare blir jag aldrig, även om det kan vara rogivande att titta på fåglar och se vad dom hittar på. Jag hoppas att dom förvarnat grannen om vad dom gör, man kan ju få värsta chocken om man kikar ut och där står det folk med kameror riktade mot huset 😀

Jag hade fått några kommentarer på min blogg så jag besvarade dom vartefter och hupp… vad förvånad jag blev då det plötsligt står med röd text: Du postar kommentarer för snabbt. Ta det lugnt. Jag var för snabb, haha… ok jag ska lugna ner mig och mitt skrivande.

Enya råkade ut för äventyr i förrgår. Nicco ringde och berättade att hon plötsligt hört en massa klösljud utifrån hallen, och när hon tittar in där så ser hon stackars Enya, kämpa desperat och för sitt liv, med att hålla sig fast i brädan uppe vid fönstret.

Hon har ju numer sin matplats däruppe, eftersom Eloise inte kan hoppa så högt och hon ska ju absolut inte äta av Enyas mat. Men nu hade hon nog för bråttom då hon skulle upp, så hon gled med rumpan över kanten och därnere står typ Winstone, med öppen käft… paniken!!! Nu hann Nicco rädda henne från att ramla ner, men det var med nöd och näpp. Vilken dramatik!!!

Idag ska vi fira en nybliven 50 åring, Lena på Lundalogén fyller år, så vi ska väl ta oss dit ikväll någon gång. Men jag ska också passa på att gratta henne här: Grattis Lena och hoppas du får en fin dag och en ännu bättre kväll!

Men dessförinnan, är det jobb, ska ner en sväng till bastun och säga hej, och sen går vi dit. Önskar även er alla andra, en fin dag!

Den perfekt presenten/julklappen

Av Maria Lundmark Hällsten, 9 januari 2014 kl 05:55, Bli först att kommentera

Nu ska jag berätta om den ”perfekta” presenten/julklappen. Den hittade jag i en katalog som visades upp av en tjej som plingade på och sålde saker från Pandaklubben eller om det nu var ett jultidningsförlag, nå…

Den var så bra tyckte jag att jag beställde 3 stycken, för jag visste att vi säkert skulle på glöggprovning till familjen Jonsson, bra gå bort present. Sedan en till familjen Frank/Brändström, om vi nu skulle fira nyår där, och slutligen en till familjen Hällsten-Söderberg. Detta var presenten:

Fin va… och med lite läsning och bilder, och kolla in tipset på den ugnstekta falukorven, Åke tyckte att man gott och väl skulle kunna byta ut spaghettin till spritsad ungs gratinerad potatismos, och det köper jag alla gånger 🙂

Jonssons var då dom första att få den. Brälla och Lena fick också se den och det blev ett litet förhör där om vart jag köpt den.. om jag köpt fler än en osv. Jag svarade kallt att jag köpt en till, som Theresé skulle få.

Ja, så blev det julklappsutdelning då Theresé och Sally kom hit, jag fick en klapp av dom och gissa vad… jag kunde ta igen, redan innan jag öppnat den, vad paketet innehöll, vad tror ni?

Jomen givetvis samma kalender som jag gett åt dom 🙂

Och slutligen så fick då Brälla och Lena sin kalender, och alla var nöjda och glada. Nu köpte jag ingen åt oss själva, jag gillar inte almanackor, så där generellt, men nu har jag faktisk spikat upp en krok i köket och där pryder den nu sin plats 😀

Ännu en perfekt present (nä fler än en) fick jag ju av Tina igår, inköpt i Spanien… kolla in Vodkorna:

Och jag som använder svampar då jag diskar, fick en som är ergonomiskt utformad och kommer att passa min hand perfekt. En orange trasa… hon vet att jag diggar orange och slutligen special edition, nya smaker av Anton Berghs små sprit/chokladflaskor… tack Tina, allt det satt som en schmäck 🙂

Nu är det jobbardags och guess what.. . snart helg igen. Ha en fin torsdag!

Inburad på nyårsafton!

Av Maria Lundmark Hällsten, 1 januari 2014 kl 10:30, Bli först att kommentera

Citat från vk.se:

Umeå Ovanligt många hundar i länet rymde från sina ägare på nyårsaftonen.

Strax efter klockan två sågs tre lösspringande hundar efter väg 363 i Björksele. Polisens vakthavande befäl skriver att det är okänt om de tagit sig hem.

Vid halv tre-tiden hittades en hund i I20-skogen i Umeå och kunde hämtas av sin ägare. Slutcitat

Och den lösspringande vovven i I20-skogen var lilla Tova (liten och liten, hon är en Berner Senner och rätt så stor), så dom som tog hand om henne och lotsades henne till polisstationen, gjorde det bra, man vet ju aldrig vad en okänd hund kan göra. Nu är Tova snäll, men det kunde inte dom veta. Och ur vårat sällskap, så är hon den enda som suttit hos polisen minsann, inburad 🙂 Frisläppt blev hon ju dock, rätt så snart.

Vi började nyårsaftonen uppe hos Mats ”masken” Karlsson, som bjöd på, den hittills godaste fördrinken jag smakat, som Theresé sa, den påminde om Fox, citronkola, får jag receptet på den så kan jag varmt rekommendera den till er alla.

Han har minsann samlat på sig några pokaler under åren:

Sen vandrade vi ner till Brälla och Lena som dukat upp till förrätt, det var familjen Jonsson som stod för den:

Huvudrätten var helstekt oxfilé med råstekt potatis, vinsås och sallad:

Mycket prat om olika ämnen, det låg blåsormar på bordet, ni vet, såna där man blåser i som låter en del. Jag frågade om det var någon som visste vad dom hette, men ingen som kunde det, däremot jag, som en gång i tiden hade äran att beställa, ta emot och packa ner såna där i fiskdammspåsarna.

Blåsormar, sa Mats Jonsson, det är ju något helt annat, som man ska blåsa i (här är det nu censur för dom yngre), aha, sa jag… ska man verkligen blåsa i dom då? Ja, sa Åke… och då ska dom som veckla ut sig också… ja ni hör ju, hur det låta så där, en afton med lite alkohol på borden 🙂

Sen blev det en liten promenad ner till källaren, och där möttes vi först av Brällas lilla termossamling, mycket fina måste jag säga:

Och se… under trappan döljde sig Brällas lilla pokalsamling:

Fast ska vi vara ärliga, så är den större än så där 🙂

Och vidare ner i tvättstugan/torkrummet, där det lite påpassligt fanns en skivspelare, och kolla in vilken LP skiva som finns där:

Nicco var inte impad över spelrummet, det här är inte cool, sa hon, med inlevelse, hon har inte varit med om mycket, hon inte 😀

Upp igen och nu var det dags för efterrätten som Tord, Camilla och Ebba hade fixat, fast dom som arbetat mest med den var nog Ebba och Sally:

Strax innan tolvslaget gick vi ut där det tändes upp i grillen och dukades fram både champagne och grillkorv, och en avskjutar ramp till raketerna bars ut… ett motorblock, det stod stadigt det:

Efter det tyckte vi att det var så trevligt så vi avslutade nyårsfirandet och gick hem, jag och Åke alltså, för det är ju som dom säger, det är när det är som trevligast, man ska gå hem och idag känns det som om det var rätt val. Theresé, Anders och Sally var inte så långt efter, Nicco var redan hemma så allt var som frid och fröjd. Och med dom bilderna och orden så önskar jag er nu alla en god fortsättning på det nya året 2014.

Följande bilder är på Niccolina ”linslus” Hällsten… hon som tycker det är kul att ta min kamera och fota, hahaa… (du var varnad att dom skulle åka ut på bloggen):

Vi kan inte leva i skyddad verkstad

Av Maria Lundmark Hällsten, 30 december 2013 kl 08:23, Bli först att kommentera

En riktig fikardag blev det igår, då vi först gick lös hos Åkes moster, som hade 7 sorter och glasstårta med fruktsallad till det. Brälla ringde precis då vi kom innanför dörren där och då hade dom tänkt bjuda på en kaffe, så vi ändrade på dom planerna och dom kom hem till oss istället, på kvällen, och fikade. Men det får väl gå för den här gången, det är ju bara jul, en gång om året 🙂

Nyår infaller också, enbart en gång på året, och det är imorgon det (till er som missat det). För vår del blir det att fira in det nya året på Lundalogén, tillsammans med Brälla, Lena, Tord, Camilla, Ebba, Mats, Helena, Mats K, Jitte (antar jag) Theresé, Anders, Sally, jag, Åke och Nicco. Maten tas från It´s only rock ´n roll´ https://www.facebook.com/#!/itsonlyrockandroll och vi andra bidrar med lite av varje, som fördrink, förrätt, efterrätt och sallad.

Kvällen brukar avslutas utomhus med korvgrillning och att kika på raketer och annat som flyger omkring.

Som barn, firades det nya året in hemma hos farmor och farfar. Och där stöptes det nyårskronor. Undrar om just det momentet försvunnit helt eller om det fortfarande är dom som sitter och smälter tenn, för att sedan hälla över den i kallvatten och se vad det blir för figur? Sista gången vi gjorde det, var nog 1985, om jag ska gissa, och den nyårskronan ska finnas kvar i våra gömmor.

Jag tycks minnas att jag berättat vad som hände då jag var i 9 årsåldern, och det skulle stöpas kronor. Min farmor trodde inte att jag skulle få ner tennet i vattnet, tillräckligt snabbt, så hon tog tag i tennsmältaren och skulle hjälpa mig att hälla ner det glödheta tennet och vi var inte alls synkade, med den följden att en tennskvätt, stor som en 5 krona, hamnade på min barfota fot, och det fräste till, kan jag säga.

Farmor snabb som vessla, kastade sig över min fot och slet bort tennbiten med sina bara fingrar, skadan hade dock redan skett, men den blev ju givtevis mindre, tack vare hennes snabba agerande. Ärret finn kvar, än idag, och minnet förstås 🙂

Vet att hon mådde dåligt över händelsen, att det var hennes fel, men det där är ju sånt som händer, till och med den bäste. Man kan aldrig förutspå allt som kan hända, och vi kan heller inte leva i skyddad verkstad. Mina minnen av min farmor, är enbart fina, precis som hon var.

Jag tänker inte avge några nyårslöften, varför skulle jag? Saker som jag vill genomföra, gör jag ändå, utan löften, det var längesedan jag slutade med såna saker. Tror jag fixar det lika bra, utan…

Nu är det snart dags för mig att väcka upp Winstone, ska ut med honom innan det bär iväg till tandläkaren, sen blir det nog en sväng ner på strömpilen, ska handla lite inför morgondagen. Önskar er alla en fin måndag, skrev Maria ”tennfoten” Hällsten.

Mjo….ehhh?!?

Som en båt utan bottenplugg

Av Maria Lundmark Hällsten, 22 december 2013 kl 09:26, 2 kommentarer

Varnar för extrem halka

Publicerad idag kl 19.19 (uppdaterad idag kl 19.29)

Umeå Polisen varnar för extrem halka i Västerbottens kustland på grund av regn på kalla vägbanor.

Polisen manar lördagskvällens bilister till att ta det ytterst försiktigt i trafiken.

Jo, den rubriken läste jag allt på vk.se vid ett tiden i natt, hemkommen från familjen Jonssons, det enda jag undrade över var, varför dom varnade bilisterna…jag kan tala om att det var halkigt för dom gående också, och det var något man blev varse först då man kom ut på gångbanan.

Vi bestämde oss i sista sekund, att gå hem till dom, det är inte så långt, jag gissar på en kvart i tid, och det hade slutat regna. Vi kom ut till vår brevlåda och där höll Åke på vurpa och dra med mig i fallet, men vi klarade oss.

Gick 20 meter och skulle över stråvägen, då föll jag på sidan, nu gick det bra, slog i höften litegrann och är glad att jag inte tog knäet den här gången, det gör fortfarande ont där. Sedan slirade vi vidare 20 meter till och då sa jag stopp, ska vi gå hem till dom så kommer det att ta 2 timmar, i den här takten, så vi halkade oss över bilvägen till centrum, och där stod vi pall till Mats Karlsson kom och hämtade upp oss…lycka!

Det hann även passera en cyklist på vägen och hon la ikull sig på sidan där, det var så halt, och man såg det inte. Det gick bra för henne med, hon hoppade upp, precis så där som man gör, snabbt… borstade av sig och trampade iväg igen… jag skulle dock inte ha satt mig på en cykel igen.

Det blev en trevlig kväll, vi testade en Tegnér glögg, den var kan rekommenderas, och sedan den där Whiskey glöggen vi hade köpt, som jag skrev var så söt. Efter det blev det kaffe och cognac… lite grogg och sånt där, jag gjorde en första test ever, att hälla upp ett glas vin till Helena från en bag in box, det har jag aldrig testat förut, och det tyckte hon kul, hon fick instruera och jag utförde ordern 🙂

Brälla, Lena och Jitte var också där. Samtalen varierade från skola till förskola, musik, bilar, tvprogram till djur och böcker.

Lena jobbar ju på förskolan och där är det ju som vanligt, stora barngrupper och lite personal, även fast skolpolitikerna lovat att dom inte ska vara större än 15 barn, jo tjena. Jag berättade att jag själv aldrig gått på någon förskola eller fritids eftersom mamma alltid var hemma, däremot på den vanliga skolan. Och där hade vi 33 lärarvikarier, mellan ettan till trean, vår ordinarie lärarinnan fick cancer och åkte in och ut på behandlingar.

Inget hon kan rå för, men jag undrar ibland om det är anledningen till varför jag aldrig fastnat för skolan? När man hade vikarier så gjordes sällan något seriöst, man flamsade på och den stackars vikarien visste inte ens vad man hette, jättekul, halva dagarna gick åt att försöka lura personen ifråga, till allt möjligt som vi sa att vår fröken minsann gjorde.

Och egentligen är det väl under dom där första åren som man borde tycka att det är roligt att lära… och där kommer grunderna ifrån, har man inte dom så blir det tufft att hänga med sedan. Alltså röstar vi för mindre barngrupper på förskolorna och mindre skolklasser, alla måste få synas och höras, och alla har rätt till lika behandling, men måste få ses som olika individer som behöver få göra en del på sitt sätt.

Oj, nu kom jag på vad jag drömde, jag skulle till Finland och åkte världens minsta finlandsfärja, och där skulle jag stå och tala inför deras politiker om vad och hur dom skulle behandla pensionärerna. Hahaa… jag fick 500:- av en pensionär där på båten, för hon tyckte att det jag skulle framföra betydde så mycket… det värsta var att det var först då, jag fick veta vad jag skulle till Finland och göra. Jag vet att jag tänkte: Vad har jag nu hittat på? Vilken tur att det var en dröm 🙂

Nu ska jag strax ut och testa mina nya skor, var tvungen att åka på skokanonen igår, eftersom mina gamla vinterkängor (köpta ifjol) tog in vatten som en båt utan bottenplugg, vid minsta blöta utomhus. Nu blev det nåt med inbyggda broddar, det visste jag inte ens, jag frågade hon i kassan om hon trodde att skorna var halkiga, och då visade hon att man kunde fälla ut dom där broddarna. Ja jag vet, kunde jag ha gjort igår, men Åke hade inga broddar på sina skor och jag hade aldrig ställt mig där ute på ett ben och försökt få ut dom… vi visste ju inte om halkan, innan vi for. Önskar er alla en fin fjärde advent och tackar Jonssons för en trevlig glöggkväll!

Man ska inte braka på, tydligen :)

Av Maria Lundmark Hällsten, 23 november 2013 kl 09:20, Bli först att kommentera

Jag började på vårdcentralen igår och oh ja, jag hade ställt en alldeles korrekt diagnos, sa läkaren då hon klämt lite på min vad, där det är som en grop efter muskeln som suttit där tills den small av.

Ja, sa hon, det är riktigt, man kan höra då den går av, det är precis samma sak som att dra ut ett gummiband tills det går av, det smäller till så då hade jag rätt även där, jag sa det först, att det small, men tyckte att det kunde det ju ändå inte ha gjort… men…

Däremot ska man belasta och gå på det, men ta det lugnt och inte överanstränga benet. Jag smörjer in med Voltaren och Naproxen äter jag ju redan annars hade det varit det hon hade skrivit ut.

Sen förklarade hon också av vilken anledning det kan bli så här. Efter 25 års ålder så börjar man förlora sin spänst i musklerna, vid 50 år så har man tappat 50% av den och då har det ingen betydelse hur mycket man tränar, det går ändå åt det hållet och musklerna blir svagare. Därför bör man kanske ta det lugnare och tänka på hur man gör saker och ting och inte braka på, som jag nu råkade göra 🙂

Jag hann med att träffa Anna (en gammal… yngre än jag, arbetskamrat jag haft), vi åt en lunchmacka och satt och pratade sen åkte jag en tvärsväng förbi hos Tina, innan jag kom mig hem. Nu har vi ännu ett projekt för oss… eller projekt och projekt, det är något vi ska göra tillsammans, nästa år, och det kräver lite planering, hahaa… som handlar om hur mycket vikt, man kan ta med, jo, klura på den ni 🙂

På kvällskvisten ringde Brälla och undrade om vi skulle komma förbi och testa årets glögg, så vi hankade oss dit. Vi konstaterade att den som stod överst på listan och som fått höga poäng, inte alls var så god som man kunde trott, snygg flaska däremot:

Vi letade förtvivlat efter vad den innehöll för något men det stod ingenstans, men nu vet jag varför… dom har valt att inte avslöja det utan vill att man mejlar in sin upplevelse och vad man tror den innehåller… och är man allergisk mot frukt och bär ska man inte dricka den.

Den andra glöggen Lena bjöd på var helt ok, fast den kommer jag inte ihåg vad den hette, men det spelar nog inte så stor roll, glögg var det i alla fall. Vi poppade musik på deras jukebox och såg på bilder dom tagit under deras sista Amerika resa, snudd på nyhemkommen därifrån, en trevlig avslutning på fredagen.

Önskar er alla en trevlig lördag!

”Noll koll” saker

Av Maria Lundmark Hällsten, 2 augusti 2013 kl 09:09, Bli först att kommentera

Nu får man gratta Nicco också… som fixade moppeteorin igår och numer kan köra EU moppe, om hon vill varva cykling och bussåkning, grattis till dig!

Medan hon gjorde skrivningen åkte jag på strömpilen och uträttade en del ärenden, hade bara ett besök hos Bo-Lage kvar, då hon ringde och ville ha hämtning, då var testen klar.

Efter lunchen fortsatte Åke med staketet (han har kommit en bit på vägen nu) och jag for på pappas grav, stenen är jättefin men jag vet också att det finns en uppsjö av stenar att välja bland, alla dessa val, som ska göras. Jag lämnade en liten blomma från dom i Järlåsa och oss, sen ska det väl planteras andra saker där, nu när allt är klart.

Sedan åkte jag upp till mamma och vi satt och surrade en stund. Då jag kom hem såg bordet på altanen ut så här:

Hm… betyder det att någon leker då jag är borta?

Nicco ville ha en sån där bil då vi var på Hobbex i Valbo, och det fick hon… (dock inte den som stod på bordet, det är en annan bil, det) men jag tror att det bara var för att då skulle Åke också ha något, och det blev den här flygande saken:

Ni kan ju gissa vad som hände då han laddat den i matrummet, och sedan fipplade på med fjärrkontrollen… mjo den åkte rätt upp i taklampan, ner på bordet med buller och bång, men den klarade sig och alla saker förblev hela (konstigt).

Apropå flygande saker, ni vet ju vad min värsta skräck är…fjärilar, då vi var i Tierp hade dom jäklarna en genomfartsled under vår markis, dom flög där heeela tiden, eller flög, det var ju att ta i, dom där sakerna är helt okontrollerbara, noll koll, dom flaxar runt och vet aldrig vart dom hamnar, men ni kan ju ge er tusan på, att om jag är i närheten så tar dom sikte på mig, släpper alla hämningar och åker med luftens hjälp rätt mot mig.

I Järlåsa var det inte mycket bättre, jag vet inte hur många sorter dom har där, egentligen, och jag vill ju inte veta, jag vill bara att dom ska hålla sig undan… för 17.

Ikväll ska vi ha en liten sammankomst här, vi räknar kallt med superfint väder, vi ska grilla och sitta ute och dricka…något flytande, sådeså, för det är bestämt så, nu. Fast innan dess ska vi joina Brälla, Lena och hennes mamma på antikaffären i Rödåsel, och kanske åka vidare till en annan loppis, vi får se, skiner solen då så kanske vi vänder av hemåt igen, inte så kul att åka bil i 25 graders värme. Önskar er alla en fin fredag!

Jag fattar inte, men…

Av Maria Lundmark Hällsten, 18 juli 2013 kl 08:53, Bli först att kommentera

Det blev lite grejande härhemma igår, jag klippte gräs, tvättade, diskade, var på banken, Forex, handlade lite på Gourmet, efter middagen plockade vi fram Camaron och åkte upp på Gamlia för lite medhavt kaffe. Många bilar, som vanligt och efteråt lite spontan cruising, på stan.

Åke pallade upp bussen, det är nämligen nåt som inte är som det ska, den vill inte komma upp i varv, och nu ska han testa att byta bränslefilter och lufta.

Vad förvånad jag blev igår då jag läste på ostpaketet…0 kolhydrater, noll, hur kan det vara så? Mjölk innehåller ju kolhydrater och är till och med något man kan ge en diabetiker som fått sockerfall, men vart tog dom kolhydraterna vägen då dom gjorde ost av mjölken?

Googlade och hittade en sida där det står att många ostar inte innehåller några kolhydrater men det är lite olika, men jag fattar fortfarande inte hur. Jaja, man ska inte begripa allt heller 🙂

Idag åker vi vidare till Sundsvall, inte mycket rast och ro här inte. 3 dagars tävling blir det, och det känns som evigheter sedan jag var i Sundsvall. Hm, jag kan till och med säga att det var 2007, som vi var där sist.

Det var nämligen på hemväg därifrån, som jag sa att det skulle vara kul att testa köra lite dragracing och vi bestämde i bussen, att köpa oss en bil, ta licens, och testa på. Jag och Lena hade suttit i våra solstolar och surrat lite om det här med att stå i ett röd lyse, och man ville vara först iväg… det var faktiskt genom det samtalet allting började. Ja, 6 år senare så har vi 2 förare i familjen, 3 om man ska räkna in Anders också, men han körde ju redan innan.

Och kanske Sally får smak för det också… om några år, vem vet.

Önskar er alla en fin torsdag!

Etikett: Lena

En very nice dag

Barntätt år, det där…

Snabb som sjutton!

Den perfekt presenten/julklappen

Inburad på nyårsafton!

Vi kan inte leva i skyddad verkstad

Som en båt utan bottenplugg

Man ska inte braka på, tydligen :)

”Noll koll” saker

Jag fattar inte, men…

Presentation

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Sök

Mina länkar

Arkiv

Nytt från vk.se

Presentation

Maria Lundmark Hällsten