Etikett: Piteå

Buss sanering

Av , , 4 kommentarer 4

 

Jag brukar koka vårt kaffe, är uppvuxen med kokekaffe, har kokat själv i 27 år och har därmed ingen speciellt stor vana av kaffebryggare. Nu råkade vi få en kaffebryggare av mostra i somras. Hon bryggde inte heller sitt kaffe och hade nu fått en alldeles ny bryggare som hon inte ville slänga iväg så hon frågade om vi behövde en. Jag svarade först att det var ingen sak som skulle användas här men sedan kom jag på att det kanske skulle vara smart att ha en bryggare i bussen. Ibland kan det ju, beroende på vart man står, vara svårt att skölja ur kaffepannan. Så vi gjorde slag i saken och tackade ja, till den nya bryggaren.
Uppe i Piteå hade jag så bryggt oss en kanna på morgonen och nu var det dags för nästa. Är det är tävling så har man oftast lite bråttom, det är inte bara bilarna som ska gå snabbt 🙂 Så jag tar filtret som jag inte tagit bort, och ska förflytta det över arbetsbänken till sopkorgen, någonstans halvvägs över så går givetvis filtret sönder och det blir en mindre sanering i bussen.
Har ni förresten provat att få bort kaffesump från en matta någon gång? Det var dessutom inte bara på mattan det låg, nejdå, här hade vi spridning på sk-ten. Jaja, jag fick ju bort det, till slut, och svor nog tyst för mig själv flertalet gånger. Nu, för en liten stund sedan, skulle jag fylla på termosen från bryggkannan, och kan ni tänka er, kaffet hoppade ut från termosen och rann ner efter skåpen, det vet jag aldrig har hänt med kokekaffe.
Nu över till något helt annat. På väg från Umeå, närmare bestämt i njutånger, finns denna skylt:
Och mig veterligen, betyder den undre skylten att detta är en stad och enbart den skylten visar på att det då är 50km/timmen som gäller, så detta blir för mig ett konstigt budskap, är det 50 eller är det 70? Nåt att grunna på så här på torsdags morgonen.
Idag ska vi iväg en sväng på Ikea, funderar på en typ av byrå till stugan, och kanske ett laptop bord, modell mindre, som jag såg att dom hade där. Vi får se vad det blir. Önskar er alla en fin dag!

En parisare utan korv…

Av , , 2 kommentarer 5

Jag satt på ”gammgården” igår och berättade för Kerstin, hur mycket vi skrattat åt henne i helgen. Ja, vi kunde ju inte annat, eftersom hon själv inte var med, för hade hon suttit med oss uppe i Piteå, hade vi inte skrattat åt henne, utan med henne.

Nå, det var när vi var hos Kerstin och Janne i Åheden som Kerstin skulle bjuda på middag, hon frågade mig om hon skulle laga till något annat till Nicco och Olivia, och jag svarade att jag inte tyckte att hon skulle skämma bort dom, dom får väl äta av det dom vill, sa jag. Men det tyckte inte Kerstin.
Hon tog ett litet middagsmöte med Nicco och Olivia och frågade om dom ville ha en parisare…utan korv. Ehhhh…ok? Svarade dom lite lätt frågande. Parisare utan korv hade dom inte hört talas om. Ja, eller så är det hamburgare, sa Kerstin, hon förklarade då att hon inte kunde skilja på dom två sakerna, därav den konstiga frågan.
När Nicco berättade detta uppe i Piteå lät det så knäppt att jag skrattade så jag fick ont i magen. På vägen hem, stannade vi, som så många andra på krysset i Skellefteå, hamburgare stod på matsedeln. Saga, som nu var med Niccolina, är vegetarian så jag kunde inte annat än säga, men du Saga, du kan ju ta en hamburgare utan kött!!! Haha…
Men nu Kerstin, vet du nog skillnaden på hamburgare och parisare, eller hur? Värre var det ju nu i helgen då du skulle bjuda på rabarberpaj med vaniljvisp (till hennes svägerska och svåger) och hon vispade så svetten lackade men det blev aldrig nåt fluff i byttan. Svägerskan tog då upp paketet från sophinken och kunde snabbt konstatera att vaniljvispen inte var något annat än mat grädde. Ja, Kerstin, det är tur att du kan roa oss alla 🙂 Men jag ska ju också villigt tala om att det hade lika gärna kunnat vara jag, och säkert en hel drös med andra.
Idag ska gipsskenan bort, guu´ se skönt, jag är så less på det här dyngpaketet och inte vart det vitare och fräschare efter en helg med bil och buss. Det ska bli så skönt att få tvätta av handen ordentligt och att få börja använda den på ett normalt sätt igen. Så får vi se efter någon vecka hur det börjar på att kännas. Mina fingrar ömmar fortfarande och det sliter inne i handflatan, men det kan ju gå relativt fort att det känns bättre när man fått ta bort det här.
Sen ska bussen fyllas igen, med sängkläder, lite mat, kaffe och dylikt för ikväll påbörjar vi vår resa till Järlåsa. Vi kör väl till närheten av Sundsvall och sover över längst vägen så har vi inte hela vägen kvar imorgon, Åke jobbar ju idag, och att sitta 60 mil i en buss, är inte att eftersträva, då är detta upplägget bättre.
Önskar er alla en fin dag!

Brukare sköts av personlig assistent

Av , , 6 kommentarer 5

På en av rastplatserna som vi stannade vid, på väg till Piteå, stod det en skylt på servicehuset att denna rastplats sköts av blablabla.

Hm, jag tyckte att ordet sköts, kändes knepigt. Tänk om det skulle göras ett reportage om mig, mitt yrke och min brukare (chef). Och rubriken skulle vara:

Brukare sköts av Maria Lundmark Hällsten, personlig assistent.

Det låter inte bra, eller där kan man verkligen få till en lurig rubrik, om inte annat 🙂

Jo Hej!

Av , , 2 kommentarer 8

Nicco fick köra fyra rundor igår, och den sista räknades som kval så nu är hon med och tävlar.

Hennes kursledare, Ulla, sa till Nicco att ta det lugnt, första repan, kör försiktigt så att jag får se att du kan, ingen stress eller så. Mjo, Nicco blåste iväg och kom upp i 107 km/timmen på 200 meter och satte en tid på 9.4, Frida, som haft bilen tidigare, blev grymt avis, då hennes personbästa med den bilen var 9.8. Nu beror det också på vikt och Nicco är mindre än Frida. Men det känns ju kul.

Dom tre kommande rundorna körde hon på 109 km/timmen och tid, 9.5 alla gånger, jämnt och fint. Trots att hon en av rundorna fick köra med en pro gran, dvs att dom gula lamporna tänds med en gång, inte nedräknande, och en runda så satte startern igång granen direkt då hon stagat in, lite väl fort, med andra ord, men Nicco fixade det ändå.

Annars är allt bra häruppe i Piteå, dom gråa molnen har lättat och nu ska vi på förarmöte om tjugo minuter, sen är första start klockan elva. Ha en fin dag, allihop!

Ingen begriper någonting

Av , , 2 kommentarer 6

Jag var på snabbvisit på gammgården igår, och satt där en timme innan det var dags för kursen. Ingen…nu levande människa som vi pratat med, kan begripa hur dom har tänkt att det ska fungera med vägen här utanför, knepigt va? Dessutom har dom lovat mindre trafik här och nu dundrar det på med 24 meters ekipage, och dom lättar inte på gasen precis, heller.

Nå, nog begriper vi att den dagen bygget är klart, där uppe vid Beijers och över slätten så kommer den mesta tunga trafiken att vika av där och då blir det bättre härnere. Men det finns fler kufiska saker dom gjort. Det är ju en bro över ån, som bilarna kör på, och under bron går cykel och gångvägen, jämns med ån, men…en människa som cyklar där under och inte har koll på sin längd riskerar en rejäl hjärnskakning, det är knappt ståhöjd därunder. Och inte vet jag, men om dom skulle börja sänka cykel och gångvägen finns det väl stora risker att den blir väldigt blöt, med tanke på åns närhet. Äsch…vi får väl vänta och se vad som blir av det hela, spännande är det då i alla fall.
Apropå kursen så var det mer en introduktion om vad som komma skall. Kursen ska hållas i Piteå och är under två dagar, men när och hur och om jag kommer att gå just den, återstår att se, jag vet ju inte hur landet ligger om 1½ månad. Vad jag vet är att vi är fullbokade hela augusti, då det egentligen var meningen att den skulle bli av.
Den heter i alla fall DISC och är ett av världens mest använda analysverktyg som beskriver och förklarar varför vi handlar som vi gör i olika situationer. Det hjälper en att förstå sig själv, sina medarbetare och kunder och används i situationer där människors olikheter har betydelse. DiSC personprofil beskriver utifrån fyra beteendemönster starka och svaga sidor i mötet och kommunikationen människor emellan.
Det låter ju faktiskt ganska intressant, men skulle jag nu inte åka till Piteå så skulle jag ändå kunna få göra testet men en del av själva grejen försvinner då, när jag inte är med och diskuterar varför och hur och det och sånt.
Idag jobbar jag och sedan har vi helg, härligt. Imorgon ska vi nog åka och kolla in ett ställe vi fått tag på som kan härbärgera bussen i vinter, det blir nog bra, så får den stå inomhus. Nu önskar jag er alla en fin fredag!

Pack ihop och dra iväg

Av , , 4 kommentarer 3

Nu har Nicco fixat en ny header till min blogg…snyggt Nicco!

Igår blev det som en städa och packa ihop dag, två stugor att dammsuga och röja i samt bussen. Ja, vi har två stugor, ”gammstugan” där katterna får rumstera hur bäst dom vill, ny stugan där Nicco har sitt tillhåll, och där vi lagar maten och sitter och spelar kort på kvällen, samt bussen förstås. Åke ryddade i bussen bakre del, så han ska veta vart han har sakerna.
Nu återstår att packa in det sista och lasta bilen sedan kan vi åka när som helst, till Fällfors för helgens bravader. Jag känner mig laddad och nu har vi dessutom lagt upp en lite annorlunda taktik som jag ska utöva under racet. Det kommer säkert att bli bra.
Här lyser nu solen men det blåser en del och känns inte så varmt, det här vädret hade man önskat sig i Piteå, fast kanske inte blåsten, då ska det vara medvind 🙂
Jaja, vi ska vara glad så länge det inte regnar, det gjorde det igår, till och från, så där lagom då man hängt ut tvätten…då började det att skvätta.
Nu har vi börjat skörda lite jordgubbar från ampeln, en gubbe fanns i Piteå:
Dom är jättegoda.
Annars är det som på Lainejauruddfronten, intet nytt och på söndag är vi tillbaka i vardagen igen. Åke börjar jobba på måndag och jag på onsdagen. Önskar er alla en bra dag och hoppas ni håller en tumme för mig på fredag, då drar det igång igen.

Huset brann ner

Av , , 4 kommentarer 5

 

 En solig och fin dag igen, lite mer fläkt så det känns bra, det blev aningens för mycket igår…om jag får säga min mening. Emma och Johan var tvungen att ta Benny, deras katt, till veterinären i Arvidsjaur, han hade käkat gräs då dom kom hit i förrgår och tydligen satt något i halsen. Han varken åt eller drack, och mycket riktigt, inte bara ett utan två, grässtrån satt fast bakom tonsillerna så inte var det konstigt att han kändes sig hängig.
Vi satt här ute igår kväll och testade en ny grogg/drink, absolut vodka med en touch av äpple som med fördel skulle blandas med Schweppes original (en flaska som Anders, svärämnet, så påpassligt hade köpt till midsommar men som vi aldrig öppnat), den drinken var inte tokig så Anders, vi ska köpa en ny flaska vodka och en ny Schweppes, när vi kommer ner, så ska även du få smaka.
Niccolina tog med sig sina sims spel, då vi åkte hit, för er som inte vet så är det ett spel som går ut på att man bygger upp ett hus, tapetserar, lägger golv, köper in saker och fixar dit en familj som sedan ska leva sitt liv i huset, äta, jobba, vara social och sova. Jag fnös åt spelet i början, det var Theresé som introducerade spelet i våra liv och efter tjat och jag hade förmodligen lite att göra en dag så testade jag.
Ja, det var ganska roligt och fort hade några timmar susat iväg, i jakten på dom snyggaste tapeterna etc. När jag så äntligen var klar och nöjd över resultatet så fixade jag dit en pappa, en mamma och ett barn. Sen började deras nya liv i huset…du det var snabbt över.
Jag satte pappan till att laga middag, han satte eld på spisen och sedan sprang dom runt som yra höns och det spelade ingen roll vad jag visade att dom skulle göra. *Poff* så var huset utbränt och familjen borta. Jag fick sedan veta att man var tvungen att ordna ett brandlarm till huset och en telefon, annars var dom körda, åhhh, om jag hade vetat det från början, men det var kanske lika så bra, för där försvann mitt intresse för det spelet, och det var nog inte heller ett riktigt brinnande intresse, om jag ska vara ärlig 🙂
Nu är det kaffe på altanen, sedan är det packning och planering inför Piteå, imorgon klockan 11 går första start, så då hoppas jag att ni håller en tumme för mig. Ni får ha en bra dag, allihop!
 

Så kan det gå!

Av , , 2 kommentarer 5

 

Igår var det blåsigt (om ni nu missade det av någon anledning), och jag stod i fönstret och fascinerades av allt som flög omkring och ljudet som vinden kan ge ifrån sig. Lägger då märke till något som ligger virat runt en stolpe här utanför, plockar fram kameran för att föreviga saken, då kommer det helt plötsligt en rulle flygande och placerar sig precis i vår infart och sedan ännu två till:
 
Jag gissar att detta kommer flygandes från byggarbetsplatsen, som ligger här i parken. Rullarna håller på skapa trafikkaos och en av dom, som legat still en stund, får plötsligt luft under sig, rundar kyrkan och försvinner längst vägen, i 120.
 
Det går en liten stund, sen dyker det upp en tjej och en kille som kommer gående från hållet där dom försvann. Dom plockar upp dom två rullarna som ligger här, går tillbaka runt kyrkan, kommer sedan igen, tomhänta, och försvinner neråt, från det hållet som rullarna kom ifrån. Jag hann bara tänka tanken att jag skulle ha ropat åt dom, att rullen redan stuckit iväg och kan säkert plockas upp nere vid ÖoB, men jag struntar nu i det. Det får bli deras bekymmer.
 
Jag vet ju inte men gissar nu på att dom kanske kommit och kört uppe på Vännäsvägen med dessa saker liggandes på en släpvagn, och sedan noterat att dom tappat en del av lasten. Sedan kanske dom svängde av vägen och parkerade utanför Hp:s och begav sig ut på rulljakt. Därför försvann dom neråt i tron att en rulle fastnat där. Ja, där ser man, det är inte alltid vi som är inblandad i dylika saker, det finns andra som det kan jäklas för också 🙂
 
Om nu Fällfors blir inställt så åker vi till stugan i Malå, istället…har vi då pratat om, då får vi lufta Buicken ordentligt och städa ur vår lilla stuga. Kan bli trevligt det med. Funderar nu på att anmäla oss till Piteå, som är nästa helg, verkar bara vara en endags tävling men jag skulle ju vilja prova på bilen nu och se hur det blev med knappen som Åke satt dit, dessutom, finns det ju en chans att få köra mycket, om man är mindre anmälda, vi får se. Som det ser ut just nu så är det bara en anmäld dit och det bådar ju inte gott.
 
Näpp, nu ska Maria göra frukost, tvätta håret och göra mig i ordning, halv tio ska jag vara uppe på lasarettet. Åke fick ta Buicken idag, jag vet nämligen att Capricen är något mer lättsam att parkera, den har en snävare svängradie och vi vet ju alla hur det ser ut däruppe på lasarettsparkeringen. Sen jobbar jag i vanlig ordning, denna vecka är det eftermiddagspasset som gäller. Ni får ha en bra onsdag!

Ett klick på Hej knappen

Av , , 8 kommentarer 6

 

Niccolina har ju provat att blogga här på vk, några gånger men har aldrig tyckt att det varit speciellt kul. Hon tycker att man inte kan göra sidan, riktigt som man skulle ha önskat osv. Men på blogg.se, där hon nu finns, så kan man ju inte hitta igen en bloggare om man inte har dess specifika adress, och det är väl inte roligt, anser jag.
 
Vi hade en liten diskussion om detta i förrgår kväll, och just den kvällen hade jag haft 855 besökare, vilket jag fortfarande tycker är helt otroligt, jag kommer nämligen ihåg då jag började blogga och hade trettio besökare…wow, sa jag, undra vilka dom är. Tio stycken kunde man väl skrapa ihop, som man visste, läste min blogg, men vilka var dom övriga tjugo. Och nu får man verkligen fundera. Nå, i alla fall så sa hon att även om hon bara hade tjugo-trettio besökare till sin sida, så var det så mycket roligare, för dom kommenterade hennes blogg.
 
Hm, men tänk sa Åke, om alla 855 skulle ha lämnat en kommentar, då hann man aldrig läsa igenom dom, sant, men det hade varit roligt 🙂 Då tänkte jag på det här med tummen upp, som man kan klicka på för att visa att man gillar det någon har skrivit, eller varför man nu gör tummen upp. För mig känns det helt ok att lämna en tumme om man verkligen tycker om det någon har skrivit, ska villigt erkänna att jag sällan lämnar en, fråga mig inte varför, det beror inte på att jag inte håller med eller inte tycker om vad jag har läst, men dom flesta gångerna lämnar jag nog hellre en kommentar.
 
Vad gör man om någon skriver att dom förlorat en vän eller liknade, känns det inte knepigt då, att lämna en tumme upp? Jag fattar ju vad dom menar, det ska föreställa ett typ av stöd, men en tumme upp känns lite malplacerad vid ett sånt tillfälle. Jag tycker att dom ska införa en typ av Hej! Knapp istället, att klicka på, det vore väl trevligt? Bara ett sätt att visa att man varit där, och lämnat ett avtryck.
 
Och med det sagt kommer jag också ihåg den första dragracing tävlingen jag var på. Gissar på årtalet 1983 och det var uppe i Piteå. Jag följde med två kill kompisar från Malå som bestämt sig för att göra en liten äventyrstripp. En av bilarna kraschade och det var någon sekunds tystnad, sedan klev nu killen ut eller om det var så att han gjorde en tumme upp för att visa att han var ok, då sa speakern att vi skulle ge honom en applåd…say what??? Var min allra första tanke, varför skulle vi applådera att han kört åt skogen, men sen förstod jag ju att det var för att visa att vi alla tyckte det var skönt att han klarat sig, och inget annat.
 
Jaja, det var då och idag är idag. Jag tvättar nu på morgonen och har redan hunnit vara ner i källaren, sen jobbar jag i vanlig ordning, 14-21, bör skotta när jag kommer på jobbet, sen får vi se vad ”chefen” hittat på att vi ska göra för något idag. Förhoppningsvis håller vi oss hemma, ser inte så himla trevligt ut, på utsidan av fönstret. Vi får se…sa blinda Sara, och sen såg hon. Önskar er en trevlig fredag!
 

Vart tog tiden vägen?

Av , , 4 kommentarer 5

 

Jag fick ett mail, innehållande ett av alla bildspel som cirkulerar runt i världen. Detta handlade om ålder, och det är egentligen ganska intressant.
 
Som liten baby så räknar man dagar, sedan bli dom månader och efter det fyller dom år. Men du hör aldrig ett barn som är närmare 4 år (för att ta ett exempel) som säger att dom är 3 år. Nä, då delas året upp i månader eller man är 3½ år osv.
 
Men ju äldre du blir desto mer slätas åldern ut och när du är över 50-60 år så är du helt plötsligt 50+ eller 60+, inga halvår eller helår här inte. Varför är det så?
 
Är der för att tiden går så mycket fortare ju äldre du blir? Eller är det för att ett litet barn inte kan relatera till hur lång tid en månad är, för att inte tala om ett år, dom har inte levt så många månader ännu så att det kan jämföras med något.
 
Jag kommer ihåg att man tyckte det var knepigt att farmor och mormor och alla dom där…äldre, alltid sa att tiden går sååå fort. Vaddå fort, tyckte man då dagarna sniglade sig fram och det blev aldrig sommarlov. Höstarna var rena rama döden i väntan och längtan efter julen.
 
Nu hinner man knappt…ta ner julgardinerna förrän midsommarstången ska kläs och när det är klädd så ska det plockas bär och utemöblerna ska in och sedan har vi julen här, igen.
 
Jag pratade med en kompis, någon dag innan vi skulle upp till Piteå, det var sista helgen i augusti. Jag skulle sedan ringa upp henne på måndagen då vi hade kommit hem. Jag snackade med henne i förrgår. Vart tog alla tid däremellan vägen?
 
Jag vet att detta händer många av oss, och jag sa till henne att egentligen så handlar det ju inte om att man inte haft tid, men när man kommit på det så har tiden inte passat, eller så har man varit borta någonstans sedan har man glömt bort det. Och vips, så har en månad gått och man vet inte vart den tog vägen.
 
Men man får väl vara glad ändå, för det är ju som dom säger, tiden går fort då man har roligt så vi måste ju ha helsickes kul, alltjämnt. Och sedan får vi tacka någon (kanske televerket) för att vi inte ligger i en sjuksäng och tiden bara masar sig framåt, det vill man inte uppleva. Nä, ni får ha en trevlig lördag, själv ska nu Åke och Brälla fixa sista svetsningen på bussen och sedan ska vi köra några lass med barr till returåtervinningen, och fixa lite hemma på svärfars tomt. Han mår inte så bra just nu och det är ju saker som ska ordnas, innan snön kommer.
Presentation
  Sysselsättning: Jobbar som personlig assistent...YESS!!!. Bloggar om: livet, funderingar och tankar. Ålder: 56 Bor: Umeå Familj: min man Åke, döttrarna Theresé och Niccolina. Utbildning: grundskola Dröm: rättvisa åt alla, förmodligen en riktig dröm som aldrig kommer att gå i uppfyllelse. Bästa egenskapen: empatisk och ärlig Sämsta egenskapen: vill gärna ha rätt och har lite svårt att ge med mig. Husdjur: 1 japansk spets som heter Winstone Bil: kör en Audi quattro som bruksbil, men har även en camaro årsmodell 70, som är gatregad men som jag även kör dragracing med. Sen har vi i familjen även en Dodge Van, Volvo buss med garage utrymme längst bak, kan behövas 😀 Intressen: dragracing, att skriva, innovationer, människor i ren allmänhet. Vi bär alla på olika historier. Senast lästa bok: Mormor hälsar och säger förlåt Senast sedda film: på bio så var det Masjävlar vi såg sist. Har varit på bio totalt ca 5 gånger under sista 24 åren. Bästa maträtten: finns många att välja på, men en favorit är älgskavsgryta med pressad potatis och vinbärs gelé, tillbehör: en god sallad med italiensk dressing, mini rågrut och bords dricka. Förebild: min chef, Annika, en riktig överlevare som jag skulle vilja ha lite av hennes energi av och säljförmåga. Annars finns det nog en hel del att välja på, om man kunde ta lite av andras goda egenskaper och sätta dom på en själv. Bästa minne: finns så otroligt många minnen, egentligen alla stunder då vi varit tillsammans och fått skratta och må bra. Många såna stunder har vi haft genom åren då vi firat midsommar uppe i Maltträsk med ett gäng goda vänner. Därifrån har vi riktigt fina och roliga minnen. Fem bästa sakerna med Umeå: Med Västerslätt som utgångspunkt så har vi nära till allt, goda grannar, fina utflyktsmål som t ex hamptjärnsstugan, fina stormarknader och otroligt gott vatten i våra kranar.
Senaste inläggen
Senaste kommentarerna
Sök
Mina länkar
Arkiv
RSS Nytt från vk.se
Presentation

Sysselsättning:Personlig assistent och arbetsledare
Bloggar om:livet, funderingar och tankar.
Ålder: 52
Bor: Umeå
Familj: min man Åke, utflugen dotter som heter Therese och bor i Järlåsa samt yngsta dottern Niccolina. Är även, stolt mormor till Sally Maria Johanna, som föddes 29/6-2010.
Utbildning: grundskola
Dröm:rättvisa åt alla, förmodligen en riktig dröm som aldrig kommer att gå i uppfyllelse.
Bästa egenskapen:empatisk och ärlig
Sämsta egenskapen: vill gärna ha rätt och har lite svårt att ge med mig.
Husdjur:Winstone som är en japansk spets.
Bil: Kör under sommaren en Camaro årsmodell 70, (om vädret tillåter) den är gatregad men jag kör även dragracing med den. Sen har vi i familjen även en Audi Quttro, en Camaro -75 (projekt), Volvo S70 samt en Volvo buss med garage utrymme längst bak, kan ju behövas 😀
Intressen: dragracing, att skriva, innovationer och att vara delaktig i min familjs intressen, som bl a involverar bilar, och nu även Niccos dragracing karriär.
Senast lästa bok:  Silvervägen
Senast sedda film: på bio så var det Cornelis vi såg sist. Har varit på bio totalt ca 6 gånger under sista 26 åren.
Bästa maträtten: finns många att välja på, men en favorit är älgskavsgryta med pressad potatis och vinbärs gelé, tillbehör: en god sallad med italiensk dressing, mini rågrut och bords dricka.
Förebild: min före detta chef, Annika, en riktig överlevare som jag skulle vilja ha lite av hennes energi av och säljförmåga. Annars finns det nog en hel del att välja på, om man kunde ta lite av andras goda egenskaper och sätta dom på en själv.
Bästa minne: finns så otroligt många minnen, egentligen alla stunder då vi varit tillsammans och fått skratta och må bra. Många såna stunder har vi haft genom åren då vi firat midsommar uppe i Maltträsk med ett gäng goda vänner. Därifrån har vi riktigt fina och roliga minnen.

Fem bästa sakerna med Umeå:
Med Västerslätt som utgångspunkt så har vi nära till allt, goda grannar, fina utflyktsmål som t ex hamptjärnsstugan, fina stormarknader och otroligt gott vatten i våra kranar.

Maria Lundmark Hällsten