Jaha, inte märkte då jag av någon skillnad igår, då det märkvärdiga talet 12, passerade på en minut, nä, sånt där är väl likadant som då man var liten och inte ville trampa på A brunnar, eller fick andra fix idéer för sig. Jag kom ihåg en som jag hade och den satt nog i under nåt år.
Mina föräldrar bodde precis som mamma nu gör, på första våningen, men det är 16 trappsteg upp, och innan dörren slog igen därnere skulle jag vara uppe vid dörren, och ibland gav man sig själv olika teorier om vad som skulle kunna hända om man inte hann… och idag kan jag med sanning säga att inget hände, men jag hann alltid upp, så vem vet 🙂
Igår var det full rulle, först var jag upp till mamma, sedan kom Tina hit, hon ska nämligen få låna en sak av mig, och om hon nöter ned den till bara båssé, så gör det ingenting, för då är den i alla fall använd in till det sista. Hon har en egen liten teori om att vi efter tio år kommer att bli ovänner då jag helt plötsligt vill ha igen grejen och då är den så nött att ingen vill ha den om dom skulle få den kastad efter sig.
Och ja, men det vet du väl Tina, du ska ju INTE använda den där saken… bara titta på den och vårda den ömt. Hon erbjöd mig deras hem nyckel också så jag skulle kunna åka dit och se efter den emellanåt och det är ju nästan så jag skulle acceptera det. Rätt var det är, sa jag, så sitter jag där då du kommer hem och bara kollar på den. Hahaa… nä, slit den du med hälsan, bättre att den används än står här nere i källaren som en annan relik.
Tina bjöd mig sedan på lunch, inte alls dumt med lite Kina mat, det kan vi göra om 🙂
Till middagen skulle jag fixa till en kött fondue, ni vet, med hela alltet, sallad, dipp, kryddor, olja som värms upp i fondue grytan, och sedan sitter man där med sina pinnar och friterar köttbitarna.
Det kunde ha slutat med en tatuering på lilla Maria, med texten fondue, jojomensan. Det där fondue setet fick jag i julklapp för 12 år sedan, och den är aldrig använd. Jag hällde ner oljan och började uppvärmningen på spisplattan. Då den började puttra och låta så lossnar helt plötsligt den där fina emaljdetaljen som sitter på utsidan av grytan, med just texten fondue, utsirat i emaljen, och vad gör då Maria???
Jo, hon skyndar sig att plocka upp den från spisen och det räcker nu inte med att den faktiskt är varm… jättevarm till och med, utan den har även lim på baksidan vilket gör att den fastnar på marias finger, och Maria tjoar och hejar och skakar på hela handen tills den till slut lossnar och flyger iväg in i kakelplattorna. Åke undrar stillsamt därutifrån tv rummet, vad jag håller på med, han missar hela dramat han, men får det återberättat för sig ändå, och nu finns det även nedpräntat här 🙂
Efter middagen så slog jag igång två stycken kolasmetar, en smörkola med citronsmak, vilken jag rekommenderar varmt, den var supergod, och den andra med lime, heter Karibisk knäck och den hade också varit perfekt om jag inte kokat den aningens för länge. Samtidigt som jag faktiskt rör ihop en deg som sedan blev saffransskorpor, jodå, jag kan när jag vill, men det blev nästan för mycket hålligång i köket, vi har dessutom inte så stor plats att röra oss på. Men nu var det då gjort.
Här ska ni få receptet på smörkolan med citronsmak:
Smält 100 gram smör, häll ner 2 dl grädde och 3 dl socker och 1 dl sirap. Koka ihop tills den klara kulprovet, 15-30 minuter. Riv skalet från en stor citron och ta en tsk vaniljsocker och rör ner i den färdiga smeten. Häll ut på bakplåtspapper och skär sedan kolorna innan den stelnat helt eller häll upp i knäckformar.
Och den Karibiska knäcken görs på följande sätt:
Koka 2dl grädde, 2dl rörsocker, 2dl sirap tills den klarar kulprovet, rör sedan ner 1dl kokosflingor och skalet från 2 rivna limer och 2 msk smör, och häll upp i knäckformar…klart!!!
Önskar er alla en fin torsdag!
.JPG)
.JPG)
.JPG)
Senaste kommentarerna