Problemet med inloggningen på bloggen fixades av support i morse. Tack för det!

I dag var det dags att ringa försäkringsbolaget. Jag hade plockat fram alla kvitton och uppgifter som behövdes.Hade jag blivit rånad/nedslagen, hade jag inte behövt betala självrisken på 1500 kronor, men nu får jag ju göra det som en bestraffning för att jag varit så oaktsam. Så känns det i alla fall… som att det är mitt eget fel.

Ibland känns det så onödigt att betala en massa försäkringspremier, när man ändå inte får full ersättning när något händer. Jag vill ju ha ersättning så jag kan köpa nya grejer, men samtidigt är jag så dum att jag uppriktigt berättar hur gamla grejerna jag förlorade var. Då blir det ju ’åldersavdrag’ för varje år och jag önskar jag kunde ljuga lite taktiskt så där, eftersom två år verkar vara en magisk gräns. Dessutom har priset på kameran sjunkit till en tredjedel av vad det var när jag köpte den för bara tre år sedan och då räknar man plötsligt med dagens pris i stället för det pris jag har betalat. För mig kändes uträkningarna mycket ologiska, men jag protesterar inte, jag vill bara ha det överstökat.

De dyra glasögonen skulle jag få 65% på, men måste först begära en kostnadskalkyl från Synoptik.

Jag hade glömt spärra mitt IKEA-kort, så jag fick ringa IKANO-banken och samtidigt be om ett nytt. Det var inga problem.

Nu ska jag inte tjata mer om eländet. Det har gått två veckor och det är verkligen dags att gå vidare.
Jag har läget under kontroll, mår bra och har en cykel som tar mig ut i det underbara sommarvädret. Jag kan inte få nog av den torra skogslukten och i dag cyklade jag förbi de underbart doftande lindblomsträden igen.

Ha en lugn tisdagsnatt<3

Väldoftande lindblommor blev den första bilden jag tog med min nya mobil. Det kommer nog att krävas lite träning i att hålla mobilen stilla och att sikta rätt och framför allt att hinna ta ett kort innan mobilkameran slocknar. Nej, jag vill nog ha en riktig kamera att hålla i.

Den här dagen blev en positiv dag. Jag vaknade med svullna fötter, sendrag i vaden och nackvärk. Ingen bra början alltså, men som vanligt tog jag en Alvedon Forte och rullade spikmattan runt nackkudden, tänkte positiva tankar och försökte slappna av. Det brukar hjälpa.

Så småningom kom jag i gång och for till banken. Där fick jag ett helt annat bemötande än i Stockholm. En vänlig och lugn ung man konstaterade att det inte hade gjorts någon beställning av ett nytt visakort! Vilken miss! Han beställde ett som ska komma om 3-4 bankdagar och så frågade han hur mycket pengar jag behövde. Jag sa att prio ett är en telefon, så jag kan fortsätta reda upp mitt liv. Det var inga problem. Han tyckte också att jag skulle ha ett kreditkort att ha i reserv om något skulle hända. Det var inga problem att ansöka om det eftersom jag är förmånskund i banken. Vi pratade också om mobilbank och lite annat. Tänk vilken skillnad det kan vara på bemötande!

Glad i hågen och med pengar på fickan gick jag till Telias butik. Jag fick tillbaka mitt gamla telefonnummer, bytte ut mitt gamla abonnemang till ett förmånligare och fick telefonen gratis. En Samsung med samma system som i surfplattan, så det känns inte så svårt, trots att det är min första smartphone.

Sen gick jag till Synoptik och beställde synundersökning. Det är tre år sedan jag gjorde en senast, så det är nog bäst att göra en innan jag köper nya glasögon.

Jag har fått tre spontana bamsekramar i dag. Två av mina sköna grannar och så träffade jag Ritva (hon med rekordhalsduken) på stan. Det har varit en bra dag alltså.

På kvällen cyklade jag till Ålidhem och for förbi ljuvligt doftande lindar. Tänk att så små och oansenliga blommor kan dofta så mycket! Jag steg av cykeln och gick in under de hängande grenarna och blev alldeles berusad av doften.

Ha en lugn lördagsnatt!  

Jajamen, tåget tog mig hem till Umeå. I Sundsvall fick vi gå över till ett nytt tåg som kunde köra i normalfart. Då var vi över en timme försenade och den förseningen gick inte att köra in. Dessutom var vi ett lågprioriterat tåg, d.v.s. vi fick stanna flera gånger och vänta på tåg som skulle åka åt andra hållet.

Resan med det nya tåget var avsevärt behagligare… det första kändes som att åka på en sådan där ’tvättbrädeväg’. Jag måste säga att tågvärdinnan verkligen gjorde det bästa av situationen. Vi fick fortlöpande information och hon ordnade så att de som missade sina anknytningar ändå skulle komma fram… i Umeå väntade taxibilar på stationen för att åka till Robertsfors och Luleå med passagerare som missat sista bussen. Mig gick det absolut ingen nöd på. Jag hade mackor, frukt och nötter med mig och surfplatta, bok och korsord att sysselsätta mig med. Jag slumrade till och med till en stund. Bredvid mig satt en söt tjej som inte var så pratsam, men ändå så där mysig att sitta med.

Ja, nu har jag varit med om försenad tunnelbana, försenat tåg och av någon anledning försenat Visakort. Jag var så säker på att det skulle ligga och vänta på mig när jag kom hem, men icke! Hur länge ska det ta? Jag anmälde det gamla stulet den 3 augusti och då fick jag veta att de skulle skicka ett nytt med detsamma. Suck! Jag blev faktiskt besviken och tänk om det också blivit stulet på posten? I morgon måste jag ju kolla upp det, för nu har jag inga pengar kvar. Det får bli ’varma koppen’ i helgen. Eller en fight med Nordea här i Umeå.

För övrig kändes det skönt att komma hem.

God natt mina vänner!

Nu är jag på väg hem med tåget. Det går lite knaggligt. Strax efter avfärden klagade de som satt i vagnen bakom oss att den ’hoppade’ så obehagligt. Vi stod en stund på Arlanda och man undersökte vad det kunde vara. De senaste tidernas skriverier om dåliga sliprar gör ju folk lite hispiga. Tågvärdinnan meddelade att det varit något ’tekniskt’ fel. Nu sitter en Sj-anställd i den vagnen och observerar om det återkommer. ”Det är absolut inget farligt, men mycket obehagligt”, sa hon.

Johanna och jag strosade på stan i går. Ingen av oss hade några pengar att slösa, men det var skönt att gå omkring och titta, sitta på en uteservering och äta och bara vara med varandra. När vi skulle ta tunnelbanan hem, var det kaos på vår linje. Försening med 15 minuter, meddelade tavlan. Efter 30 minuter fick jag nog och måste upp och få luft, så vi gick till Espressohouse och drack kaffe. Sen gjorde vi ett nytt försök och kunde åka med ett överfullt tåg. Vi stod som packade sillar. ”Vilken tur att det inte finns någon här som luktar illa’, sa Johanna till mig.

På kvällen kom Ronja från sin pappa enkom för att säga ’hej då’ till mig. Sötnosen! Jag fick agera hunddoktor, för Mara hade lite bekymmer med ena baktassen.  Hon slickade och höll på med den och vi försökte undersöka vad det var. Hon var inte smärtöm, hade inget sår, ingen sticka, ingen liten glasbit, inget vi kunde se med förstoringsglas. Men det var något som irriterade. Man tager vad man haver , baddade först med Alsollösning, sen på med min kortisonsalva och så fick hon låna en vit socka av mig som vi tejpade fast med kirurgtejp. Lite gos och så lugnade det ner sig och hon accepterade sockan och skuttade hem med den på sig.

Johanna hann scrappa en stund, innan hon blev tvungen att plocka ihop sina grejer och ta med dem hem. I går blev det en layout med en midsommartjej.

Nu har vi fått veta att vi ska få byta tåg i Sundsvall. Vi är försenade, eftersom tåget måste köra långsamt av ’komfortskäl’. Just nu kör vi ut från Gävle station och jag tycker att tåget kränger obehagligt. Vi är 27 minuter försenade redan.

Ha en trevlig eftermiddag! Jag kanske återkommer med en rapport senare.

Ronja har åkt till sin pappa och Johanna kom till mig på eftermiddagen. Jag ville gå ut och äta, men eftersom Mara hade fått följa med, gick vi till den närliggande grekiska restaurangen och hämtade mat. Jag valde fylld aubergine och Johanna en souvlaki.Till det fick vi ugnsstekt potatis, grekisk sallad, tzatziki och bröd. Så mycket god mat! Den både doftade och smakade gott.

Vi blev lite nostalgiska. Johanna var bara 6 år när hon fick följa med till  Grekland första gången. Sen har hon varit med mig ett par gånger som tonåring, öluffat med kompisar och så bröllopsresan med sin första man. Jag har ju både semestrat och varit på danskurser i Grekland  ett otal gånger. Varför slutade jag åka dit egentligen?

Vi hade en trevlig kväll. Johanna passade på att scrappa lite, eftersom hon har allt material utspritt på bordet här, och Mara underhöll mig. Först slickade hon i sig all bodylotion från mina fötter och anklar, sen försökte hon komma upp i mitt knä. Ibland tror hon att hon är en knähund. Hon får absolut inte ligga i soffan när hon är här, helst vill jag ha henne på mattan i hallen, men ibland kan jag inte låta bli att kela med henne, trots att jag vet att mina ögon kommer att vara extra svullna i morgon när jag vaknar.

I morgon är min sista dag i Stockholm. På torsdag tar jag tåget norrut, jag längtar faktiskt efter lugnet, skogen och sjön. Jag ska ordna upp mitt liv och sedan väntar en tripp till Finland.

God natt mina vänner!

I dag har det varit varmt igen. Jag sov dåligt och öppnade till slut fönstret i sovrummet. Jag kan inte tänka mig att det finns några fasadklättrare här.

Jag skulle äta lunch med min barndomsvän Gun-Britt. Vi träffades utanför Åhléns och gick till kafékedjan Stories i Kulturhuset. Jag går ofta dit och brukar kalla det Bibliotekskafet i Kulturhuset för att det ligger bredvid biblioteket.

De har god mat, gott fika och en mysig atmosfär, trots att Plattan ligger alldeles utanför  Vi åt linguine med scampi, salladsbuffe och kaffe i efterrätt. Vi hade mycket att prata om, så vi satt där länge. I sommar har vi faktiskt träffas två gånger. Sen hamnade vi på Designtorget och Gun-Britt köpte ett fint litet brickbord.

I kväll skulle jag träffa flickorna, men vi var alla så trötta att vi bestämde oss för att ta det lugnt på var sitt håll. Jag känner mig så där konstigt yr… antagligen av värmen. Ska försöka dricka mer vatten.

I morgon ska jag städa lite och gå efter en matta jag lämnat in för tvättning. Kvittot var i väskan som försvann, så jag hoppas jag får ut den i alla fall. Jag får väl ta polisanmälan och pass med mig.

God natt mina vänner!