Förfallet kan också vara vackert. Vanligtvis får mina tulpaner stå så här ett par dagar. I morgon ska jag köpa nya på Buketten på Mariedal. Jag ska dit för att boka ett loppisbås. Det är ett år sedan sist och jag har hunnit samla på mig en hel del igen. Jag har förlikat mig med tanken att jag älskar att gå på loppisar och då också måste sälja av och se till att hålla en någorlunda balans. Jag har begränsat utrymme i mina skåp.

I morse var jag ute väldigt tidigt och konstaterade att soluppgången är vacker, luften är frisk (-19 grader i dag) och att det är trängsel både på bussen och hållplatserna. Jag skulle byta vid sjukhuset och den bussen var ganska mycket försenad, men jag hann i alla fall. Sen fick jag en rask promenad uppför en backe. Här blir det nerförsbacke, men jag viker av till höger.

På måndag ska jag på min årliga kontroll hos diabetessköterskan och i dag skulle vi ta fasteprover, bl.a. långtidssocker. Jag är inte orolig, för jag har koll, men jag har varit extra noga med kolhydraterna och motionen de senaste veckorna. Jag vill ju vara d.u.k.t.i.g.

Jag kom hem ungefär samma tid som jag vanligtvis brukar stiga upp, så det smakade gott med frukost och så slocknade jag på soffan…

Ha en lugn lördagsnatt <3

Jag vet inte hur många chokladkakor jag har glömt kvar i shoppingkorgen eller i kassan. De där smala sakerna ställer sig gärna på tvären och gömmer sig och mitt dåliga djupseende gör det inte lättare för mig. Jag äter inte sötsaker, förutom riktigt mörk choklad, som jag unnar mig två rutor av de kvällar jag är sugen. I går kväll skulle jag smaka på Lindts mörka Madagaskar med en aning vanilj, men hittade inte kakan jag hade köpt. Letade och letade, men fick bara konstatera att jag inte fått med den hem. Det är kanske meningen att jag även ska sluta äta mörk choklad…

Hela tisdagen har jag rantat runt. På eftermiddagen har jag träffat mina vänner på Mariehem, men innan det snurrade jag runt på stan. Synoptik meddelade att mina glasögon var klara. Äntligen! Ett par bifokala och ett par läsglasögon, båda med svarta bågar. Sen fick jag ju en presentcheck som jag gav till min dotter och hon hade fått glasögon med snygga bågar utan att behöva betala något extra. Fast det är klart, de ville ju pracka på henne en massa behandlingar på glasen för tusen kronor.
Jag har inte ens tagit fram de nya glasögonen än… jag gör väl som vanligt, tittar på dem i en vecka innan jag vågar ta på mig dem.

Sen var jag på HSB och fixade föreningens pärm med protokoll inför revisionen. Det var inte jag som hade slarvat… och det kändes skönt. Ingen demens än.

I natt slocknade min TV och meddelade en felkod. Så irriterande. Jag gjorde allt det där man ska göra, starta om, dra ut sladden till dosan m.m. och sen kom jag på att jag kan ju gå ut på Telias hemsida och titta om de meddelat några störningar. Ingenting som rörde Umeå, men jag är ju envis, så jag gick in på Mina sidor och gjorde typ en felanmälan. Klickade på ’svart bild’ och fick till svar att de jobbar med något i Umeå. Jag lämnade mitt telefonnummer och ett par timmar senare fick jag ett sms att felet var åtgärdat och att jag kan se på min TV igen. Det kallar jag service.

I morgon börjar akvarellmålningen och jag har organiserat de nya färgerna i lådan. Jag vill ha ytterligare tre färger och en tjock pensel, sen är jag nöjd.

God Natt mina vänner <3

Oj, oj, oj, den här veckan började i förvirringens och velandets tecken. Ni vet… ska jag promenera eller ska jag ta bussen? Jag tog bussen, men kände att det blev fel. Det kändes ju inte alls så kallt, så när jag kom hem gick jag ut och sopade balkongen. Sen var jag fortfarande inte nöjd utan gick ut en sväng på skogsvägen. Fast jag hann inte så långt innan ett mail tvingade mig hem för att kolla en sak i en pärm innan jag kunde svara. Och det kändes som angeläget att svara med detsamma.

En massa papper ligger nu utspridda över sängen och det är något som inte stämmer… i morgon får jag ta itu med det på allvar.

Magen gillar inte maten när jag är så där stressad… och för att fly från eländet somnade jag på soffan. Ni vet… känslan när man sover på dagen, vaknar, sätter sig upp och inte kan orientera sig. Då är det verkligen dags för en selfie, om man vill roa sina medmänniskor.

Sen hade jag bokat tvättstugan och så ville jag absolut se Fråga Doktorn, som i dag handlade om reumatism. Jag har en god vän som fått diagnosen och jag tycker att jag då också skall veta något om den sjukdomen. Det var ett bra program, många bra frågor och bra svar.

Så ringde min dotter och DÅ landade jag.

Nu är tvätten torr, kaffet urdrucket och läget under kontroll. Här kommer några vinterbilder. Vi har faktiskt inte så mycket snö än.

Tänkte gå in i blåbärsskogen,

men höll mig på vägen.

Ha en lugn måndagskväll <3