Storbandet Renhornen spelade på stora scenen på Nolia-mässan i dag. Det blev som vanligt riktigt härlig studentikos storbandsjazz.

Renhornen firar 50-årsjubileum i år och kommer att ha en stor jubileumskonsert senare i höst. På 50-årsdagen, den 3 september, blir det firande nere på stan… ingen konsert dock.

Dirigent och konferencier i dag var Stefan Andersson, som älskar att berätta vitsar.

Tre unga studentskor sjöng och showade.

En av dem, Linn, sjöng titelsången ur filmen Love Story så håret krullade sig i nacken.

Gästsolist var Ulf Hedberg, som skulle sjunga “Jag har dig under maskin” (I’ve got you under my skin), men han sjöng “Come fly with me” i stället.

Gitarristen Leif Eriksson sjöng en underbar låt, som han ‘önskade han hade skrivit själv’. Jag minns inte vad den hette. Jättefint sjöng han i alla fall.

Jag älskar Renhornen. Vi satt på första raden, så förutom att jag redan hade dimsyn, blev jag lite lomhörd av ljudvolymen och bastonerna studsade mot bröstbenet.

Sen travade jag runt på mässan. I saluhallen var det rökta korvar och friterad Camembert med hjortronsylt överallt. Jag köpte kornmjölstunnbröd, finsk kaffeost och äkta skotsk whiskeycheddar. Mums, mums, mums.
För övrigt köpte jag påsklämmor och två par tunna fina svarta s.t.ö.d.s.t.r.u.m.p.o.r.

I morgon skall jag åka ner på Bondens Marknad och köpa lokalodlade grönsaker.

Ha en mysig fredagskväll <3

I dag har jag tagit ett sista farväl av en vän. Så sorgligt, men ändå vackert.

Inledningsvis spelades Albinonis Adagio. Den musiken får mig alltid att gråta, för den spelades både på Leenas och mammas begravning.

Vi ses i morgon <3

I dag, den 19 mars 2011, passerar fullmånen jorden mycket nära. Nästan så nära den kan komma. Senast den gjorde det var 1992.

Så bra att veta för oss ’månkänsliga’ personer. Det finns alltså mycket starka skäl till att man inte kan sova, känner sig rastlös, vill ut och yla, eller kanske känner sig extra yr och romantisk.

Fullmånen har alltid fascinerat och besjungits. Den största finska tangokungen någonsin, Olavi Virta, hade en stor hit med låten “Täysikuu” = Fullmånen.
Fick nyligen veta att vi var släkt… på väldigt långt håll, men ändå.

Här kommer ett klipp ur en film från 1954 (låten skrevs 1953).

“O fullmåne, när du hittar den jag älskar… låt ditt sken överösa henne med kyssar… berätta för henne hur mycket jag älskar henne… ja, berätta det för henne”
En mycket fri översättning av refrängen. Jag skriver ‘henne’, men det kan lika väl vara ‘honom’ för finskan gör ingen skillnad, han/hon =‘hän’.

Så Maija-Liisa och Ritva och brorsan och alla andra kära vänner, nu blir det nostalgi!

Ha en skön och solig lördag <3

Jag hade stor lust att gå och lägga mig igen när jag tittade ut genom fönstret i morse.

Vilken tur att jag gick på en promenad till Coop i går, då det var riktigt skönt väder. Tyvärr började mitt ben värka och det ser ut som att den stora blåsan kommer tillbaka. I morgon kommer min doktor tillbaka från semestern, så jag får väl ringa henne igen då. Suck!

I går kväll var jag på riktigt dåligt humör och arg på mig själv för att jag är så klumpig.

Denna fina ängel ligger och slumrar sött på kanten av en kruka.

Kompisen, som är lite mer alert, föll ner på golvet när jag råkade peta till honom och skadade ena vingen. Nåja, det går att fixa med lite Karlssons klister.

Värre var det med glascylindern på min ena lykta. Ljuset vickade lite åt sidan när jag skulle hänga upp den på balkongen. Jag ställde då lyktan på balkonggolvet, tog av cylindern, ställde den bredvid, rättade till ljuset och viftade till cylindern, som förstås välte och gick sönder. Hur klantig får man vara?

En lykta med och en lykta utan cylinder.
 

Undrar var jag kan få tag på en liknande cylinder? Lyktorna är köpta på Tiimari för ett par år sedan.

När jag tände ljusen i lyktorna i går, tänkte jag faktiskt på att det är typiskt mig att jag måste ha två lyktor. Varför kunde jag inte nöja mig med en vanlig lykta, som grannen mitt emot, och ha ett blockljus i den i stället för att bränna två kronljus vid varje tillfälle. Där fick jag för mina tankar. Nu har jag bara en lykta och den ser väldigt ensam ut, för den här typen av lyktor gör sig bäst i par.

För att få perspektiv på tillvaron lyssnade jag på Björn Afzelius’ Tusen bitar. “Allting kan gå i kras, men ett hjärta kan gå i tusen bitar. Säger du att du är min vän, så är du kanske det.”

Nu tänker jag inte lägga ut den, utan Mikael Wiehes sång till Björn: “Den jag kunde va”.
Den finaste kärleksförklaring man kan få. En vacker välsignelse.

Ha en skön söndag <3

I dag vill jag bara önska er alla:

GOTT NYTT ÅR!

Somliga avger nyårslöften, andra tycker att det är lönlöst. I varje fall kan man väl få ha stora tankar när vi går in i ett nytt år.

Jag sjunger med John Lennon i Imagine: