Marja

Den långa resan.

Kategori: Musik

Jag stapplar vidare.

Av , , 2 kommentarer 7

Nu vänder det och jag stapplar vidare. Vilken jäkla pärs det har varit. Nu är knät riktigt bra igen, men vaden är fortfarande öm och svullen. Vet inte riktigt om det är musklerna eller cirkulationen. Utomhus går jag fortfarande med kryckorna, eftersom jag är himla yr av medicinen och känner mig ostadig.

 

I går tog jag bussen till sjukhuset och köpte en sallad, en dricka och en tidning. Det blev en skaldjurssallad igen

 

Det var skönt att komma ut och röra på sig lite.

Resten av dagen gick i eftertankens tecken. Jag spelade finsk musik, bl.a. denna låt: ”Kulku ihmisen” ( ung. ’Människans färd’)

’En stor gåta är människans färd… när frågan blir utan svar… när ett år i livet bara är ett ögonblick…’

 

 

På kvällen ringde brorsonen och berättade hur begravningen gått.  Det hade varit fint och han hade haft ett antal gäster hemma efteråt. Vi pratade lite om framtiden och  kommer att hålla kontakt. Nu är halva syskonskaran borta. Vi var sex från början.

 

I dag skulle jag ta det lugnt, men efter en mycket god natt bestämde jag mig för att fara ner på stan och lämna tillbaka den där kjolen. Man kan ju undra vad hela ståhejet kring den stod för.

När jag skulle gå över Rådhustorget fick jag någon slags agorafobi, en yrsel starkare än vanligt. Men det gick bra, jag hade ju båda kryckorna att stödja mig på. Som sagt, jag stapplar vidare.

 

Ha en trevlig lördagskväll <3

 

Vila i frid.

Av , , 12 kommentarer 6

Plötsligt avstannade det intensiva skruvandet. Telefonen ringde och jag fick besked om att min äldsta bror gått bort. Jag är verkligen glad att jag for och hälsade på honom i somras.

Vila i frid, rakas isoveli.



 

 

VASAPLAN Nr 12, 2012.

Av , , 6 kommentarer 5

Vasaplan, tidningen till stöd för utsatta människor i Umeå, har kommit ut med sitt 12:e nummer för en tid sedan.



 

Temat för detta nummer är tillit. Ingela Lundberg, ny chefredaktör, skriver i sin ledare om att våga lita på livet och på människor. Vad händer, när de människor man litar allra mest på i hela världen, sviker? Vem finns där då?

I tidningen möter vi bl.a. Cecilia, som blev sviken av sina föräldrar som barn. Hon blev ett s.k. maskrosbarn och i dag arbetar hon som socionom. Alla är inte lika starka som hon och då är det lätt att hamna utanför och i missbruk.  

På omslaget ser vi den unga sångerskan Emilia Österberg, som just kommit ut med sin första platta. Hon kommer från en musikalisk familj, men pappan dog när Emilia var bara 4 år. Pappan finns dock med hela tiden i hennes musik och har gett henne kraft att ta sig själv på allvar och satsa på sin dröm. 

Här sjunger hon ’Englandslåten’.

 ”Vi grät när vi kysste varann
Ibland räcker det inte med
att man älskar varann
Och vi visste att det inte
skulle leda nånstans
Så jag lämna Sverige och
drog till England”


Jag lägger också ut hennes mest polulära visa. Om ni har svårt för svordomar och runda ord ska ni hoppa över den, men jag tycker att den är ganska rolig.


 

Själv tänker jag på begreppet ’tillit’ och kommer fram till att det viktigaste är att känna tillit till sig själv. Att lita på sin magkänsla och sitt eget förnuft, den kombinationen tror jag är bra. Känner man tillit till sig själv och sin egen förmåga, är det lättare att lita på andra människor. Är man osäker på sig själv blir man misstänksam gentemot andra.

Mitt ord/motto för oktober månad blir ’tillit’. 

Ha en skön söndagskväll <3

 

  

En scrappares gardintyg.

Av , , Bli först att kommentera 6

I dag känner jag mig lite busig.

Fast dagen började inte så bra. Först snavade jag över en väska jag ställt i vägen för mig själv och ett par steg efter det snavade jag på mattkanten. Sen placerade jag mig i soffan med morgonkaffet och funderade om jag skulle våga mig ut överhuvudtaget.

Jag for ner på stan i alla fall och hamnade på Olssons tyger. De hade 50% på reatygerna och helt spontant köpte jag ett fränt gardintyg. Jag har inte funderat så mycket ännu på gardiner till den nya lägenheten, utan tänkt att jag måste känna mig för när jag flyttat in. Nu blev jag i alla fall så förtjust i ett grafiskt tyg… ett tyg för en scrappare.
En hyllning till den ryske kompositören Sergej Rachmaninoff och hans pianomusik.

Färgmässigt passar tyget både i rummet och i köksavdelningen framför balkongdörren och fönstret.

Jag ägde en LP med Rachmaninoffs pianomusik, som jag sålde med alla de andra. Här spelar han själv sin pianomusik Opus 3.

Sen gick jag till Konsum City och köpte en hel lax. Fick den filéad… mums det blir många goda måltider. Gillar att ha mat i frysen.

Ha en skön torsdagskväll <3

En bok och en musikvideo.

Av , , Bli först att kommentera 4

 I går kväll läste jag ut Linda Olssons bok Det goda inom dig”. Jag kan varmt rekommendera den.


 
Jag har tidigare läst hennes första bok “Nu vill jag sjunga dig milda sånger” och tyckte även mycket om den. Båda böckerna har samma tema… människor som har fastnat i det förflutna på grund av traumatiska händelser, som lider, men till slut hittar en helande vänskap. 
I näst sista kapitlet säger huvudpersonen: “ Jag hade levt så länge utan någon framtid. Och med mitt förflutna inlåst. Varje dag hade bara varit en fråga om att överleva, en dag i taget. Jag hade inte sett bakåt, och inte heller framåt, utan levt i ett evigt nu.” 

Ett liv i flykt från verkligheten med andra ord. Låter det motsägelsefullt? Vi uppmanas ju hela tiden att ‘fånga dagen’, att leva i nuet. Men gårdagens ’nu’ formar oss inför dagens ’nu’ och ger oss morgondagens ’nu’ o.s.v. Ingenting är statiskt, utan allt är ett sammanhängande flöde. Man får inte fastna i det förflutna och inte heller ständigt leva i framtiden, för då mår man inte bra. 
Visst finns det vissa saker som inte blev som man önskade innan det var för sent och ibland påminns man om dem. Det är sorgligt, mycket sorgligt, och händelserna i den här boken triggade i gång mig i en ordentlig gråtorgie mitt bland flyttlådorna. Inte så bra med tanke på mina redan svullna ögon och bihålor, men säkert bra för själen. 

I dag damp Melody Gardots nyutkomna CD  “The Absence” ner i brevlådan. 
Här är en underbar musikvideo med henne och låten ‘Mira’.
 

 
 
Ha en fin onsdagskväll <3
 
 

 

Fullmåne och norrsken.

Av , , 4 kommentarer 4
I kväll vill jag se norrskenet, men jag är rädd för att det är för molnigt. Läste i tidningen att en stor solstorm riktar sig mot jorden just i dag och att man kan se norrsken i norra Sverige.
Jag har bara sett ett ordentligt norrsken en gång tidigare i mitt liv och det var obeskrivligt häftigt. Alldeles grönt var det och jag var på väg med spark över isen mellan Hertsön och Björkskatan i Luleå. Jag kände en stor vördnad för universum där ute på den vita vidden, alldeles ensam i den svarta natten.
Jag har för mig att det är fullmåne nu också… tänk om man fick se både fullmåne och norrsken på samma gång! 
 
Det har blåst rejält några dagar, och det är bara bra, för snödrivorna försvinner i rask takt. I dag piskade små hårda snöhagel mig i ansiktet när jag var på väg till Anders för att klippa mig. Nu är jag nyklippt och i morgon ska jag försöka få en brunare nyans i håret. Inget mer rött för min del, tack. 

För övrigt fortsätter jag att rensa garderoberna. Varför, varför, samlar man på sig så mycket onödigt?  Ibland blir det lite ångestfyllt och då sätter jag mig ner en stund och stickar på halsduken. Jag var ju i väg med en del i måndags, men jag har redan en ny orm som ringlar sig i soffan. Denna är inte lika färggrann, utan mer i jordfärger. 

I går var det vattengympa. Denna fina låt står vi och mjukar upp höft- och knälederna med.
 
“Av längtan till dig” med Cajsa Stina Åkerström.
 

 

Ha en mysig fredagskväll <3
 

 

En sekunds strömavbrott.

Av , , 6 kommentarer 3
Jag hade precis hällt upp vattnet jag kokat i vattenkokaren till frukostkaffet då däcktelefonen pep till, videon i vardagsrummet skramlade i gång, klockradion i sovrummet drog en suck och telefonsvararen i arbetsrummet började blinka hysteriskt. Va, vava, va, va? Strömavbrott? Alla lampor funkade, kyl- och frys funkade och jag hade precis använt vattenkokaren. Det måste ha varit ett strömavbrott på en nanosekund, eftersom jag inte ens märkt att lampan skocknat. Spooky!
Telefonsvararen spelade glatt upp ett gammalt meddelande, klockradion stod och blinkade: “I know noothing” och videon hade gått och lagt sig, så någonting hade definitivt hänt.
 
Det stormar ute i dag. Blötsnö som klibbar fast på fönsterrutorna. Lyckligtvis behöver jag inte gå ut, så jag har fortsatt gallra i mina bokhyllor. Varför är det så svårt att göra sig av med böcker? 
Nu har jag fått ganska bra koll på vilka jag ska ha kvar. En del ska jag ge bort, en del far till Myrorna, några bär jag till lånehyllan i tvättstugan och en hel del ska jag faktiskt kasta, framför allt gulnade och dammiga pocketböcker. Jag tror inte jag kommer sakna dem.

Ha en trevlig lördagskväll <3

Trött av kylan.

Av , , 6 kommentarer 5
Jag är inte trött på kylan, men jag börjar bli trött av kylan. Gårdagen var väldigt konstig. Temometern steg till -4 grader och när jag vaknade i morse var det återigen -20 grader. Såna växlingar tål inte min kropp. Jag blir alldeles stel och får värk i alla muskelfästen och så förlamande trött. 
I stan blåste det isande kallt. Mina ärenden tog längre tid än jag hade beräknat, så jag hann bli både genomfrusen och vrålhungrig innan jag kom hem. Lyckligtvis hade jag färdig mat att värma, en mugg kaffe på det och sen slocknade jag i soffan inlindad i fleecepläden. Det var min dag det. 
Lite pyssel ska jag väl orka med i kväll. Jag har två halvfärdiga kort till Alla hjärtans dag liggande på köksbordet.
 
Min kompis och jag pratade om socialdemokraternas nye partiledare Stefan Löfven och hon hade förtvivlat försökt komma underfund med vem han påminde om till utseendet. Vi enades om att det var den finske sångaren Eino Grön, åtminstone den yngre upplagan av honom.
Vad tycker ni? Jag hittade ett klipp där han sjunger ”Syyspihlajan alla” (Under höströnnen).

 

”Det är närvaron i kroppen som är grunden för vår utstrålning.”
(John-Bertil Lundén)

Ha en trevlig tisdagskväll <3   
  

 

Två år med bloggen.

Av , , 8 kommentarer 11
Det har varit en intensiv och spännande dag som avslutats med terminens första vattengympa på terapibadet. Det var helt underbart att vara tillbaka efter en termins frånvaro. Vår vikarie är nu ordinarie ledare och jag måste säga att han förändrats under den termin jag varit borta. Han är mycket säkrare och till och med rör sig med mycket mer pondus än tidigare. Riktigt bra kändes det.
 
I går var det två år sedan jag började blogga här på Vk och tre år sedan jag började blogga överhuvudtaget. Jag kan inte förstå att jag kunnat hitta på saker att publicera varje dag under denna tid, men det har aldrig varit något problem. Jag skulle nog kunna publicera flera korta inlägg varje dag, men jag vill ju ha tid till annat också och vill absolut inte att bloggen ska kännas som något tvång.
Som jag känner det nu är det en glädje att skriva något varje dag och jag tänker fortsätta med det så länge det känns så. Läsarsiffrorna har stadigt ökat och jag har bara snälla och trevliga läsare. Jag hoppas ni vill fortsätta läsa, skriv gärna en kommentar eller tryck på tummen-upp-knappen var gång ni läst något ni gillat. Jag är så glad att ni finns!
Dagens vinterbild:

God Natt mina vänner <3

 

Jag gjorde ’sälen’.

Av , , 6 kommentarer 1

Jag gjorde något som påminde om ‘sälen’ a la Anja Pärsson i går när jag gick till tvättstugan.
När jag skulle gena över gräsmattan, snavade jag i mörkret över kanten och föll handlöst framstupa. Jag hann faktiskt tänka att jag inte kunde göra något för att parera fallet, så jag tog emot med båda händerna och kanade en bit på magen längs det frusna gräset. Ingen segergest alltså. I dag har jag en uppskrapad handflata, två ömma handleder och ett ont knä. Men jag är ju van att halta på högerbenet och det “kunde ju ha gått värre“, som man alltid säger som tröst. 

Dagen har varit fin. Vi har scrappat, ätit julgröt, lärt oss stämpla på blockljus och vika julkort i stjärnform. Jag har bara gjort en layout och ett julkort, samt börjat på ett grattis-kort. Jag gjorde också ett misslyckat försök att vika den där  stjärnan och kunde bara konstatera att man måste vara ytterst noggrann med alla mått, annars går det åt pipan. Det är ett invecklat kort som ska vecklas in och vecklas ut, nämligen.

Det var länge sedan jag la ut någon musik, så här kommer “I Won’t Let You Go” med James Morrison
“If your sky is falling, take my hand and hold it. You don’t have to be alone again…"
Jag gillar symboliken i slutet på videon. Så vill jag att det ska vara när livet känns tungt.


 
Ha en fin lördagskväll <3