Inför valet slog vapenförsäljningen rekord i USA, Walmart drog tillfälligt in försäljningen av skjutvapen och en opinionsundersökning visade att 3 av 4 amerikaner oroade sig för våld inför valdagen. Donald Trumps aggressiva och konfliktsökande retorik samt hans påstående om att valet var riggat redan i förväg, skapade i ett splittrat USA en oro för upplopp, våld och attentat.

En befogad oro för högerradikalt våld

Det kom inte som en blixt från klar himmel att Donald Trumps mest fanatiska högerradikala och konspiratoriska libertarian-konservativa falanger skulle vara kapabla till våldsdåd. I takt med att bilden över onsdagens brutala attack klarnar ökar oron för nya våldsdåd och högerradikala terrorattentat. Donald Trump är med hans aggressiva retorik, lögner och irrationella beteende som en tickande bomb för ett djupt splittrat USA, med dess kraftigt beväpnade befolkning.

Så här i efterhand var det bevisligen fullständigt absurt av Sverigedemokraterna att dagen före presidentvalet nominera Trump till Nobels Fredspris. Och när USA nu försöker samla sig efter den våldsamma attacken på deras demokrati vid vilken Trump spelat en avgörande roll, så väljer ett flertal ledande Sverigedemokrater att beklaga sig över att Trumps Twitterkonto permanent raderats.

Det är därmed tydligt vart SD står. De räds inte högerradikalism eller konspirationsteorier. De oroas inte över risken för ökat våld och nya högerextrema terrorattentat. Istället oroas de över att en galen ledare som uppmanat till kuppförsök och uppviglat till en våldsam attack mot demokratin, inte längre får yttra sig som han vill på Twitter.

Det är ingen hemlighet att Sverigedemokraterna och Donald Trump stått varandra nära i deras politiska åskådning. Och det är ingen hemlighet att Sverigedemokraterna framgångsrikt använt sig av den amerikanska alternativhögerns metoder. Jag har dessutom i min förra artikel skrivit om de uppseendeväckande uttalanden från Mattias Karlsson i samband med att han uttryckt SDs formella stöd för Trump i presidentvalet 2020.

Allt sammantaget bleknar de formella avståndstaganden som ledande Sverigedemokrater uttalat efter attacken på U.S. Capitol i onsdags.

För själva attacken kan inte ses som en isolerad händelse utan är ett resultat av den retorik, de lögner och de metoder som använts av Trump och hans mest fanatiska anhängare.

Donald Trump är direkt ansvarig för attacken.

Hans evenemang framför White House var välregisserad. Här hade han samlat 30 000 anhängare till Washington D.C. för att hålla ett eldigt, aggressivt och uppviglande tal – exakt samtidigt – som den formella ceremonin inleddes i Senaten och Representanthuset, där elektorernas valresultat stat för stat skulle presenteras och godkännas. Återkommande i talet uppmanade Trump sina anhängare att bege sig till U.S. Capitol, för att påverka kongressledamöterna. Talet avslutades, marschen mot U.S. Capitol inleddes och kort därefter attackerades Capitol. Här är några av de skrämmande citaten som tydligt visar på hur Trump uppviglade till attackerna:

”We fight like Hell and if you don’t fight like Hell, you’re not going to have a country anymore.”

”Our exciting adventures and boldest endeavors have not yet begun. My fellow Americans for our movement, for our children and for our beloved country and I say this, despite all that’s happened, the best is yet to come.”

”So we’re going to walk down Pennsylvania Avenue, and we’re going to the Capitol and we’re going to try and give… The Democrats are hopeless.  We’re going to try and give our Republicans, the weak ones, the kind of pride and boldness that they need to take back our country.”

I den här videon ser man tydligt tidsflödet för händelseloppet och den brutalitet som ägde rum. Och det är alldeles uppenbart att attacken var välplanerad. Samtidigt som ockupationen av Capitol pågår för fullt ringer Trump samtal till kongressledamöterna för att övertala dem att ändra sig.

”Faces of extremism” – Männen bakom attacken:

Det var inte en skara arga och besvikna Trump-anhängare som spontant plötsligt fick för sig att storma U.S. Capitol. Det var tusentals tillresta med en tydlig avsikt att till varje pris förhindra den demokratiska processen.

Flera av dem var tungt beväpnade och såväl inne i U.S. Capitol som utanför hittades ett flertal sprängladdningar, rörbomber och molotovcoctails. Flera bar hjälmar, masker och skottsäkra västar. Utrustade med tårgas och olika tillhuggen för att tvinga poliserna till reträtt och sedan kunna ta sig in i byggnaden. Några bar med sig buntband för att kunna bakbinda personer inne i byggnaden och FBI spekulerar nu i om ett eventuellt gisslantagande planerades. I närheten av U.S. Capitol har man upptäckt en bil full med vapen och 11 hemmagjorda bomber. Ägaren till bilen hade kört från Alabama till Washington D.C.

The Guardians artikel – Faces of extremism – är en av flera artiklar där attentatsmän identifieras. Allt mer klarnar bilden över vad som verkligen hänt, hur det organiserats och vem som låg bakom. Högerextremister, Qanon-konspiratörer, våldsbejakande beväpnade miliser och radikala libertarian-konservativa som rest till Washington D.C. från hela landet för att med våld förvägra en demokratiskt vald president att få tillträda.

Lärdomar av  attacken den 6 januari:

1: Högerradikalismen utgör ett allvarligt verkligt hot.

I USA har man nu på allvar insett högerradikalismens. Med uttalade dödshot mot vicepresidenten Pence och mot invigningsceremonin då Biden formellt ska sväras in förstår man nu vikten av att agera kraftfullt mot de extrema våldsbejakande högerradikala grupperingar som hotar den amerikanska demokratin.

Medan upprorsmakarna successivt identifieras och plockas in – en efter en – agerar nu sociala mediekanaler så som exempelvis Facebook och Twitter för att stänga ner konton för dessa aggressiva uppviglande röster.

Insikten om högerradikalismens hot måste vi även i Europa och Sverige börja ta på största allvar.

2: När tilliten till demokratins grundpelare bryts ner öppnas dörren för radikalism, splittring och våld.

Här vilar ett ömsesidigt ansvar. Oavsett vilken roll vi spelar så har vi en moralisk skyldighet att upprätthålla tilliten. Inom politiken och våra offentliga institutioner genom transparens och delaktighet. Vi har ett ansvar för varje beslut vi fattar att basera det på fakta, insyn och med målet att agera för våra invånares bästa. I myndighetsutövning och politiska beslut genom en tydlig ansvarsfördelning, det måste gå att få full insyn i beslut och utkräva ansvar när något brustit. Inom media och journalistik är den objektiva granskningen av makten och våra offentliga institution av största vikt. Brister vi i våra roller så bär vi ett ansvar för att tilliten naggas i kanten.

Samtidigt sker även här tydliga och målmedvetna angrepp av desinformation i syfte att spräcka tilliten. ”Alternativa Medier” bildas i syfte att vinkla nyhetsrapporteringen till deras egen fördel. Konspirationsteorier och mediedrev på sociala medier i syfte att kunna vinkla ”sanningen” med desinformation, väcka rädsla, ilska och misstänksamhet för att skapa splittring och destabilisera.

Attacken den 6 januari visar hur farlig situationen kan bli när man låter desinformation, lögner, konspirationsteorier och mediedrev gå fullständigt överstyr.

Det är här som Sverigedemokraterna har en del att förklara. För om man står upp för demokratin och tar avstånd från denna våldsamma attack så bör man också rannsaka sig själv och ta avstånd från de metoder som spätt på tillitskrisen till en farlig nivå. Då bör man också tydligt ta avstånd från högerradikalismen och inse vilket hot det kan utgöra.

Då bör man rimligtvis kunna ta avstånd från Donald Trump och de högerradikala grupperingar – de röster som agiterade, planerade och utförde attentatet.

Istället väljer SD att ta upp kampen mot Twitter – för ”Mad Man” Trumps rättigheter att få uppvigla, sprida lögner, skapa splittring och mana till antidemokratiska angrepp på legitima demokratiska valresultat.

Avslutningsvis: En viktig grundpelare i demokratin är självklart yttrandefriheten! Den är oerhört viktig att försvara oavsett vilka åsikter som uttrycks, så länge man inte begår lagbrott så som exempelvis hets mot folkgrupp eller förtal. Den här artikeln syftar inte till att försvara Twitters nedstängning av av Trumps konto. Istället vill jag rikta fokus på SD, deras ställningstagande (eller snarare brist på), agerande och konsekventa stöd för Trump och hans mest högerradikala falanger. 

Vi är många som under åren oroats över ”mad man” Donald Trump. Som reagerat på hans aggressiva retorik, hans syn på demokrati och granskande journalistik, hans sätt att dra nytta av konspirationsteorier för att splittra och vinna stöd.

SD däremot har varit konsekventa i deras stöd för Donald Trump.

En ”folklig resning”:

Förutom att Sverigedemokraterna politiskt står nära Trumps radikala libertarian-konservatism så har de även framgångsrikt utnyttjat den amerikanska radikalhögerns metoder i syfte att splittra och vinna stöd. Offentligt var de tidigt ute med att uttala deras stöd till Donald Trump och den ”folkliga resning” som de ansåg honom symbolisera: Så här uttryckte sig Jimmie Åkesson i januari 2017:

”2016 var året då vi såg en folklig resning mot det vänster-liberala etablissemanget som dominerat politiken i decennier.”

Han refererade till Brexit-valet och Donald Trumps seger i presidentvalet. Två val som skakat om rejält och lett till turbulenta år i dessa länder. En ”folklig” resning som är högst diskutabel, något som jag belyst i ett tidigare inlägg.

Under de fyra år som gått med Trump vid makten har Sverigedemokrater återkommande visat sitt stöd för presidenten, hans politik och hans åsikter. Inför valet 2020 uttalade Mattias Karlsson, gruppledare för SD, varför SD formellt så tydligt stödjer Donald Trump:

”Den demokratiska sidan har både i ord och handling attackerat det västerländska arvet. De försöker attackera och riva ner sin historia och den civilisation som man är en del av.”

Sett till vad som nu hänt i USA så är det alldeles uppenbart att det inte var ”vänstern” och demokraterna som attackerade den amerikanska civilisationen och dess demokratiska arv. Det var Trump och de högerradikala grupperingar som under åratal byggt hans politiska framgång.

En välplanerad attack:

Alltsedan valförlusten i november har Donald Trump konsekvent förnekat valresultatet med en uppsjö av fullständigt befängda påståenden och lögner. I takt med att dagen närmade sig då Biden skulle ta över presidentposten har Trump retorik successivt eskalerat.

Men det vi nu har fått bevittna är något som saknar motstycke i amerikansk historia: En planerad attack på den amerikanska demokratin – organiserad och uppviglad av självaste Donald Trump.

Det började med ett tal framför White House där c.a. 30 000 Trump-anhängare samlats i ett event organiserat av Trump. I ett ytterst aggressivt tal angrep han media, demokrater och även republikaner som erkänt valresultatet. Förutom att än en gång komma med ett otal direkt felaktiga påståenden om valet och valresultatet så begärde han öppet att vicepresident Mike Pence skulle bryta mot konstitutionen och inte godkänna elektorsvalen i ett flertal stater, bl.a. Arizona och Pennsylvania (två stater som gick till demokraterna i valet).

Dessutom uppviglade han sina anhängare till att fortsätta slåss och uppmanade dem till att ”följa honom från Pennsylvania Avenue och in till U.S. Capitol” där kongressen (House of representatives och senaten) formellt skulle ha certifierat elektorernas valresultat, den formella slutgiltiga ceremonin som bekräftar valresultatet. Ordagrant följde ett stort antal av Trumps anhängare hans råd.

Trumps tal avslutades i stort sett samtidig som den formella proceduren i kongressen skulle inledas. Kort efter bröt tusentals Trump-anhängare genom barrikaderna, omringade U.S. Capitol och bröt sig slutligen in i byggnaden, in till de beslutsfattande kamrarna. De avbröt både senaten och House of representative. Vicepresidenten, kongressledamöter, sekreterare m.m. tvingades evakueras och fly i säkerhet. Polisstyrkorna i U.S. Capitol har bett om förstärkning och borgmästaren i Washington D.C. har utlyst utegångsförbud från kl. 18.

I en akut situation där allt eskalerat till en hotfull situation där demokratin laglöst satts ur spel, där Trump-anhängare ockuperat U.S. Capitol varav ett flertal tungt beväpnade, vädjade republikanska ledamöter till Trump om att be hans anhängare lämna byggnaden. Under kritiska timmar hade endast ett fåtal tweets skrivits av Trump, men än inget där han bad sina anhängare lämna byggnaden.

Han var i närheten av U.S. Capitol, han hade bett en vicepresident bryta mot konstitutionen och förvägra ett demokratiskt valresultat, han har samlat över 30 000 anhängare – just denna dag och alldeles intill U.S. Capitol – där valet formellt skulle certifieras, han har uppviglat dem till att fortsätta slåss mot valresultatet och följa med honom in till Capitol, och han var fullt medveten om vad som pågick därinne i timmar.

Han var den ende som direkt skulle kunna uppmana sina anhängare att avbryta ockupationen och be dem gå hem. Men i timmar lät han detta angrepp på den amerikanska demokratin och dess konstitution pågå – utan att agera.

Så till slut gick han ut i en video där han stod fast vid sina lögner om valfusk, och gav full förståelse för de våldsamma upploppsmakarna, där han återkommande uttalade att han älskade dem, och slutligen att han bad dem gå hem…

Det sorgliga är att detta tyvärr inte var helt överraskande agerat av Donald Trump. Han har återkommande som president gått över hans demokratiska befogenheter, han har återkommande angripit demokratins pelare – objektiv granskning och opartiska myndighetsanställda. Hans retorik har varit aggressiv och splittrande för nationen. Han har redan långt före valet varit tydlig med att han aldrig skulle acceptera en valförlust. Han har använt en uppsjö av advokater för att angripa valprocessen, så vägen till konflikt och kaos var uppenbar redan före valdagen. Ändå stod SD fullt ut och öppet bakom Donald Trump.

Nu har Jimmie Åkesson uttalat att han tydligt tar avstånd från de våldsamma antidemokratiska upplopp som ägt rum idag i Washington D.C. Det är bra, men samtidigt är det viktigt att bära med sig en sak:

Det som hände idag kom inte som en blixt från klar himmel. Tvärtom; Upploppen idag var ett resultat av åratal av våldsbejakande, hatisk, konspiratorisk och antidemokratisk propaganda från Trump och hans högerradikala fanatiker. Och detta var uppenbarligen inget som störde SD i deras stöd för Donald Trump och hans rörelse.

Nu återstår en viktig fråga till Mattias Karlsson och Sverigedemokraterna:

Är Mattias Karlsson beredd att ta tillbaka sitt uttalande, nu när det är uppenbart att det är Trumps högerfanatiker – och inte ””vänstern” – som försöker attackera och riva upp deras demokratiska civilisation och historiska arv?

Som många andra är jag frustrerad över Trafiksverkets förslag att skjuta upp satsningarna på Norrbotniabanan. Miljöpartiet är det parti som under längst tid tryckt på för att Norrbotniabanan ska byggas. Den är viktig – i synnerhet för vår industri och vår export.

Allt hänger ihop.

Det behövs en samlad strategi för vår infrastruktur som möter framtidens behov för Sverige. En infrastruktur som skapar möjligheter för hela Sverige att utvecklas och möter näringslivets växande behov av att frakta gods för export och import. Som möjliggör för våra invånare att snabbt och effektivt kunna färdas lokalt, regionalt, nationellt och även internationellt. Samtidigt behöver framtidens infrastruktur kunna möta vår nödvändiga omställning där vi kraftigt minskar våra klimatutsläpp.

Järnvägens renässans

De senaste decennierna har vi i Sverige sett en kraftigt ökad efterfrågan på järnväg för person- och godstransporter. Järnvägen som funnits i Sverige i drygt 160 år har fått se en renässans där dess fördelar med kapacitet, hastighet, oslagbara energieffektivitet och miljövänliga eldrift åter blivit betydelsefulla för vårt samhälle. Men den kraftigt ökade efterfrågan på järnväg begränsas redan idag av en spårinfrastruktur som halkat efter. Behoven av upprustning och utbyggnad är därför stora – och kostsamma.

Effektiv och klimatvänlig infrastruktur – det gäller att prioritera.

Medlen är begränsade och tiden är knapp. Varje investering i vår infrastruktur är kostsam och har en negativ påverkan miljö och klimat under uppbyggnadsfasen. Därför måste vi vara just effektiva och långsiktiga. Vi måste se till helheten och hur allt hänger ihop. Vi kan inte isolera varje enskilt infrastrukturprojekt utan att se hur det hänger ihop med, påverkar och påverkas av andra satsningar såväl i som utanför Sveriges gränser.

Norrbotniabanan:

Äntligen finns en politisk och allmän klar uppfattning om Norrbotniabanans betydelse för vår industri, vår export, för våra nordliga regioners utvecklingspotential och för att kunna färdas snabbt längs med Norrlands kust. Den gamla långsamma och slitna stambanan i norr begränsar kraftigt våra möjligheter att kunna frakta gods via räls här längst uppe i norr. Samtidigt är industrin och råvaror från Norrland väldigt viktiga för Sveriges ekonomi. Det är rentav nödvändigt inte bara för Norrland utan även för Sverige att Norrbotniabanan byggs.

När väl Bottniabanan är klar förväntas mängden godstransport på räls här i norr mångdubblas. Så även persontransporterna mellan våra norrländska kuststäder och vidare söderut.

Men då väntar nästa flaskhals – Ostkustbanan.

Den än en gång gamla, långsamma och slitna Ostkustbanan är redan idag en flaskhals som begränsar både gods och persontransporter. Den är viktig då det är den huvudsakliga järnvägsförbindelsen mellan Södra Sverige och Norrland. Redan nu – trots de begränsande spåren norrut ökar efterfrågan på gods- och persontransporter markant.

Botniabanan som invigdes för tio år sedan har inneburit ett kraftigt lyft i synnerhet för persontransporter, men även för gods. SJs snabbtåg mellan Umeå och Stockholm, via Ö-vik, Härnösand, Sundsvall, Hudiksvall och Gävle är en av Sveriges snabbast växande sett till antal resenärer. Detta trots det faktum att det tar 6 timmar och 20 min mellan Umeå och Stockholm! Det som bromsar upp rejält är den c.a. 250 km långa sträckan mellan Kramfors och Gävle – på den till åren komna Ostkustbanan.

Allt på järnväg – gods eller persontransporter som ska vidare på mittbanan mot Jämtland, Östersund, Åre eller vidare ut till Trondheim i Norge, samt allt som ska norrut till Västerbotten och Norrbotten, till Norrlands industririka kuststäder, till Kiruna eller hela vägen upp till Narvik i Norge, bromsas upp i kapacitet och hastighet av den nuvarande Ostkustbanan. Det är med andra ord helt nödvändigt, än en gång inte bara för Norrland utan för hela Sverige, att Nya Ostkustbanan med dubbelspår byggs.

När väl dubbelspåriga Nya Ostkustbanan är klar kommer kapaciteten för gods- och persontransporter att vara sex gånger högre än idag! Och om då Norrbotniabanan är klar och i bruk stämmer det väl överens med den förväntade stora ökningen av volymer för gods- och persontrafik på järnväg mellan Norrland, Södra Sverige och söderut mot kontinenten.

Men då uppstår nästa flaskhals – Södra Stambanan.

Södra stambanan från Stockholm och hela vägen söderut till Skåne – till porten mot kontinenten, är redan idag hårt trafikerad och nära maxbelastning. Om man enbart ser till den förväntade ökade efterfrågan på i synnerhet gods- men även persontransporter, så är behovet av en utbyggnad alldeles uppenbart. Men det är även kostsamt och självklart kommer följdfrågan; är det samhällsekonomiskt lönsamt? Det är då som det blir så viktigt att vidga horizonten och se till helheten, vad som sker i Sverige men även utanför våra gränser.

I Danmark och Tyskland pågår för fullt ett stort infrastrukturprojekt som kommer att få avgörande betydelse för Sveriges järnvägar, för både gods- och persontransporter. Tunnel under Fehmarn Bält med dubbelspårig elektrifierad järnväg från Hamburg till Köpenhamn som kommer att avsevärt förkorta restider samtidigt som kapaciteten på räls ökar enormt. Bygget förväntas vara klart 2028 och då finns plötsligt en fast elektrifierad järnvägsförbindelse rakt ner till kontinenten.

När Tunneln under Fehmarn Bält och dess elektrifierade dubbelspår mellan Hamburg och Öresundsbron, samt Nya Ostkustbanan med dubbelspår och Norrbotniabanan räknas in i kalkylen för en ny stambana mellan Stockholm-Jönköping-Malmö, då råder ingen tvekan. De nya stambanorna, inklusive den som ansluter från Göteborg till Jönköping är både ekonomiskt försvarbara och en stor vinst för klimatet såväl som för det svenska näringslivet.

Snedvriden debatt om höghastighetståg.

Det är här debatten om höghastighetståg blir så bisarr. För det låter på en del som om det uteslutande handlar om en dyr satsning för lyxiga höghastighetståg som transporterar kostymnissar mellan Stockholm – Göteborg och Stockholm – Malmö. Inget kunde vara mer felaktigt.

Södra Stambanan är uppe på maxkapacitet för gods- och persontransporter vilket medför en risk för trafikinfarkt för hela det Svenska järnvägsnätet. Alternativet att rusta upp den befintliga stambanan räcker inte. Det enda sättet att möta framtidens beräknade kraftiga ökning av i synnerhet godstransporter men även persontrafik, är att bygga en ny stambana som avlastar den befintliga. På så vis kan mycket större mängder gods transporteras norrifrån och söderut mot kontinenten, samt vice versa.

Slutsatsen är enkel, nya stambanor behövs. Annars riskerar vi en trafikinfarkt som kommer att drabba det svenska näringslivet hårt på sikt. Då kommer följdfrågan: Ska den byggas för att klara 250 km/h eller 320 km/h?

Det är här man skulle kunna tro att prisskillnaderna är enorma och att det ekonomiskt är fullständigt oförsvarbart att bygga nya stambanor för att klara 320 km/h. Men enligt Trafikverkets egen rapport konstateras följande:

1. Priset att bygga stambanorna för att klara 250 km/h beräknas till 205 miljarder kr. Priset för s.k. ballastfria stambanor som klarar 320 km/h är c.a. 230 miljarder kr.
2. Underhållskostnaderna för nya stambanor som klarar 250 km/h är HÖGRE än underhållskostnader för s.k. ballastfria stambanor för 320 km/h. Redan efter 20 år är de totala kostnaderna för båda alternativen LIKA. Efter det är stambanorna för 320 km/h billigare i kostnad än de för 250 km/h.
3. I en samhällsekonomisk lönsamhetsanalys så är stambanor som klarar 320 km/h att föredra framför de som klarar 250 km/h.

Sammanfattningsvis, skillnaderna är små men alternativet med 320 km/h har en bättre samhällsekonomisk effekt än 250 km/h och är på sikt även billigare.

Det är viktigt att komma ihåg en sak: Det handlar inte om höghastighetståg eller ej, utan det handlar om nya stambanor eller ej. Stockholms lobbykammare (förlåt, ”Handelskammare”) VILL INTE att vi investerar i nya stambanor och det vill inte heller Moderaterna. Men de vet om att det blir svårt att sälja in för övriga Sverige varför man inte bryr sig om att bygga ut järnvägsinfrastruktur som gynnar Norrland, mellersta och södra Sverige. Framförallt med tanke på att samma lobbykammare istället förespråkar en gigantisk satsning på utrikesflyget på Arlanda för c.a. 40-50 miljarder kr, något som FRÄMST gynnar Stockholm. Så då kom man på det smarta knepet att sälja in satsningen på nya stambanor som en enorm kostnad för ”lyxiga höghastighetståg” som endast kommer ”stadsbor till nytta”. Och samtidigt lyckas man med konststycket att sälja in satsningen på Arlanda som en ”satsning för Norrland”…

Nåväl, summa summarum: Anser man det nödvändigt att bygga en ny stambana för att kunna möta de kraftigt ökade volymerna av godstrafik, men även persontrafik, då återstår valet mellan 250 km/ och 320 km/h. Och då är det det senare alternativet som är bäst sett till kostnader, samhällsnytta och klimat.

Nu är vi framme i Öresund!

Här har vi den sista flakshalsen i Sveriges pulsåder för gods- och persontrafik. För spåren på Öresundsbron är redan uppe på maxkapacitet. Om vi dessutom skulle få klart de för Sverige och Norrland så viktiga satsningar på Norrbotniabanan, Nya Ostkustbanan och Nya Stambanor, samt att järnvägsförbindelserna mellan Hamburg och Köpenhamn är klara att tas i bruk, då är det nödvändigt med en ny fast förbindelse över Öresund, i samförstånd med våra danska grannar på andra sidan sundet. En tunnel mellan Helsingborg-Helsingör har länge legat uppe som ett förslag.

Ett annat som Danmark och Köpenhamn är ytterst angelägna om är att förlänga Köpenhamns tunnelbana med en tunnel till Malmö, för att på så vis föra över persontrafik dit och därigenom avlasta Öresundsbron. På så vis kan mer godstransporter passera på bron. Dessutom finns då en reell möjlighet till snabba internationella tågförbindelser för persontrafik, som även de då skulle få utrymme att passera på bron utan att bromsas upp. För skulle vi nu ha nya stambanor för 320 km/h samtidigt som snabbspår byggs mellan Hamburg och Köpenhamn så skulle restiden med direkttåg Stockholm – Malmö minska till 2 ½ timme, och Köpenhamn – Hamburg minska till c.a. 3 timmar.

Kommuner och regioner längs med Sveriges pulsåder måste trycka på tillsammans:

Det finns starka åsiktsmässiga och ekonomiska lobbyorganisationer som gör sitt yttersta för att begränsa denna otroligt viktiga utbyggnad av Sveriges i särklass viktigaste trafikled. Men denna järnvägssatsning behövs för att modernisera Sverige och rusta oss för att möta framtidens behov. Därför ser jag det som ytterst viktigt att kommuner och regioner längs med detta viktiga infrastrukturstråk börjar samverka och gemensamt trycka på för att dessa projekt prioriteras. Där kan de dra nytta av det faktum att samtliga av dessa projekt ligger i en korridor för infrastruktur som pekats ut av EU.

Vilka infrastrukturprojekt borde vi INTE prioritera?

I den här artikeln har jag beskrivit viktiga infrastrukturprojekt som enligt mig är avgörande för Sveriges framtid, som givetvis kostar. Jag är därför medveten om att det finns andra infrastrukturprojekt och planer som jag måste säga nej till. Här kommer ett antal sådana exempel:

1. Förbifart Stockholm – nu är det för sent. Det byggs för fullt – med ökad trafik som följd både i och utanför Stockholm, Dess effekter för övriga Sverige är dessutom nästintill obefintliga. Det är enligt mig ett vansinnigt slöseri. Slutnota? Nästan 40 Miljarder kr!
2. Utbyggnad av Arlanda – Denna omfattande investering handlar om att göra Arlanda till en av Europas största internationella flygplatser. Utbyggnad av terminal 5 (Utrikesterminalen), säkerhetskontroll, samt bygge av två gigantiska landningsbanor för att kunna ta emot de största flygplatsmodellerna. Förutom själva investeringskostnaderna och utbyggnadens miljöpåverkan så är följden mer flygresande vilket avsevärt kommer att öka våra utsläpp. Kostnad? C.a. 40 miljarder kr!
3. Fast förbindelse mellan Umeå och Vasa. – Jag vet att tanken kittlar och verkar lockande för många. En fast förbindelse som väver ihop vår region. Men jag har svårt att se lönsamheten i en fast förbindelse flera gånger längre än Öresundsbron, för en sträcka där det under decennier knappts funnit underlag för kunna ha en enda färja i drift. Öresundsbron förbinder två regioner på sammantaget c.a. 3 miljoner invånare och är dessutom en viktig port från Sverige ut i Europa. I kvarkens regioner bor det några hundra tusen. I dagsläget är en ny färja beställd som ska gå på el/gasdrift. Själva byggandet av den fasta förbindelsen kommer med all sannolikhet att ha betydlig klimat- och miljöpåverkan som omöjligen kan hämtas in på sikt – även om transporterna längs den fasta förbindelsen skulle ske utan utsläpp. Kostnad? c.a. 40-50 miljarder kr.

Ett påfrestande Corona-år är snart till ända. Men efter covid återstår en kris som vi till varje pris måste tackla – Klimatkrisen.

Ytterligare ett år har gått med mig som politiker, gruppledare för Miljöpartiet i Umeå och ordförande i Umeås Hållbarhetsutskott.

Ett på många sätt tufft och påfrestande år med corona-pandemin som drabbat Sverige hårt.

Samtidigt bär jag med mig mycket positivt från året, i synnerhet från det politiska arbete som mina partigrupp och jag bedrivit. En sak är säkert. Vi tar ansvar – för kommunens ekonomi, för Umebornas trygghet och den sociala hållbarheten, för våra invånares framtid genom att göra vårt yttersta för att trycka på kommunen i den nödvändiga klimatomställningen.

Vi får allt mer gehör för vår politik vilket märks. Vi har fått in nya medlemmar och vi blir allt fler aktiva i Miljöpartiet lokalt. Allt fler följer oss på sociala medier och våra politiska budskap får allt större spridning.

Nu väntar ett nytt år. Förhoppningsvis kommer vaccinet att hjälpa oss att få ett slut på pandemin. Men en kris återstår, som dessutom successivt förvärras – klimatkrisen. Det är därför av yttersta vikt att vi under 2021 – i en bred politisk enighet – kan lägga fullt fokus på klimatomställningen för att tackla de skenande klimatförändringarna.

Jag vill önska er alla ett gott nytt år!

I DN idag kan du läsa en artikel som jag varit med och signerat – som ordförande för Umeå kommuns Hållbarhetsutskott och gruppledare för Miljöpartiet – tillsammans med bl.a. Landshövdingen i Västerbotten, rektorn för Umeå universitet, generalsekreterare för Barnrättsbyrån, samt region- och kommunalråd från Region Västerbotten, Umeå och Örnsköldsviks kommun, m.fl.

Regeringen har för avsikt att inrätta en oberoende nationell institution för mänskliga rättigheter (MR-institut) vilket är väldigt viktigt för att säkerställa Sveriges efterlevande av internationella åtaganden om mänskliga rättigheter.

Umeå, en del av Sápmi och en av Sveriges största universitetsstäder i en expansiv och växande region, är en väl lämpad plats för lokaliseringen av den nya myndigheten. Här finns möjligheten att skapa ett MR-institut med särskild kompetens i det svenska urfolkets rättigheter, men som även kan säkerställa Sveriges efterlevnad av samtliga internationella MR-åtaganden.

Det finns flera andra viktiga skäl till att Umeå är en lämplig kommun för lokaliseringen av den nya myndigheten. Dessa kan du läsa om i vår debattartikel i DN:

DN DEBATT – INSTITUTIONEN FÖR MÄNSKLIGA RÄTTIGHETER HÖR HEMMA I UMEÅ

Avslutningsvis hoppas jag att er jul varit till belåtenhet och att ni nu får njuta av lite julefrid. 🙂

Umeås musikklasser är en viktig del i Umeås musikliv. Här har många av Umeås yrkesverksamma musiker börjat sin bana och även elever som valt en annan väg senare i livet berättar om hur verksamheten betytt mycket för dem.

I och med förslaget till skolstruktur så var musikklasserna hotade, främst på grund av bristande skollokaler i området.

Miljöpartiets inställning har hela tiden varit att musikklasserna ska vara kvar och att lokalfrågan samtidigt måste få en långsiktig lösning.

Nu har vi röstat igenom ett förslag som bevarar musikklasserna och samtidigt bidrar till en stabilare lokallösning i området. Tack till alla som ansträngt sig för att finna en fungerande lösning!

Min fascination för människans förmåga att bemästra himlen bär jag med mig sedan barnsben. Likafullt som jag inser flygets betydelse för mänskligheten oroas jag över  dess påverkan på klimatet.  Likt Ågren längtar jag efter den dag då all reguljär flygtrafik är eldriven. Men där är vi inte nu. Inte heller nästa år. inte 2022. Eller 2023, 2024, 2025, 2026, 2027, 2028….

”VARJE FÖRSLÖSAD SKATTEKRONA ÄR EN STÖLD AV FOLKET!”

Dessa bevingade ord används återkommande av Anders Ågren (M). Slöseri med skattekronor klingar illa i Moderaternas öron – förutom när det gäller flyget.

För sanningen är den att Bromma Flygplats är olönsam. Det må vara smärtsamt men är inget nytt, Bromma har haft det tufft en längre tid och Covid-19 har förändrat marknadens spelregler radikalt. Swedavia har troget hållit sig till det ägardirektiv som följt med dem sedan deras bildande – under Reinfeldts (M) regering. Ett ägardirektiv som – hör och häpna – kräver att deras verksamhet ska bedrivas inom affärsmässiga ramar. Deras slutsats är tydlig: Bromma är olönsam och bör avvecklas.

Även den gigantiska investeringen på en ny utrikesterminal och två nya landningsbanor som byggs för att Arlanda ska kunna ta emot marknadens största flygplan, är enligt Swedavia inte längre lönsam. Och det är definitivt inte en satsning för Norrland som så många politiker vill ge sken av.

För handen på hjärtat, hur många av er har flugit en reguljär inrikesresa från Umeå till Stockholm i en Boeing 747 eller större, gått genom passkontrollen och hamnat på utrikesterminalen? Ingen. Jag misstänkte det. SKULLE DET NU HA HÄNT SÅ HÖR AV DIG! För då lovar jag att rulla från Stadshuset till Rådhustorget i bara kalsonger.

Märk väl, jag är Miljöpartist och har ännu inte nämnt ett ord om klimatet. Lugn, det kommer. Men nu fokuserar jag på lönsamhet, marknaden och bidragsberoende. För det finns de som vill begränsa kommunens utgifter till dess kärnverksamhet. De som anser att kommuner inte ska bedriva osund konkurrens genom att pumpa in skattepengar i förlusttyngda kommunala bolag och därigenom orättvist snedvrida marknaden. De som anser att bidragsberoende urholkar den offentliga välfärden. De heter Moderaterna.

Förutom när det gäller flyget.

För när det gäller att bevara förlusttyngda Bromma och bygga ut Arlanda så slåss Moderaterna febrilt mot marknadens logik. Bidragsberoende och slöseri med skattemedel spelar mindre roll. Men det stannar inte där, för runtom i Sverige ser vi samma mönster:

I kommun efter kommun som dras med en olönsam flygplats – som lever på bidrag av kommuninvånarnas skattemedel – kämpar Moderaterna febrilt för att bevara och utveckla flygplatsen.

För de 26 flygplatser i Sverige som nu ägs av kommuner uppgår de sammantagna förlusterna för 2012-2018 till 2 676 000 000 kr! Förluster som finansieras av statens och kommuninvånarnas skattemedel.

Nyligen köptes förlusttyngda och nedläggningshotade Ängelholms flygplats av sju kommuner i nordvästra Skåne. En investering för skattebetalarna på c.a. 20 miljoner kronor – som dessutom beräknas gå med förlust. Därför måste kommunerna redan från start skjuta till med ytterligare 30 miljoner kr. De är även tydliga med att flygplatsen är beroende av bidrag från staten och regionen. Moderaternas kommunalråd i Helsingborg Peter Danielsson motiverade deras investering i förlustverksamheten:

• I detta fallet står företagande och tillväxt över den miljöpåverkan som flygplatsen har.

Samtidigt kom beskedet att Västerås nu lägger ner deras flygplats efter 17 år och totalt en halv miljard i underskott.

• Vi har kommit till vägs ände med de bidrag staden ger till flygplatsen, säger Västerås kommunalråd Anders Teljebäck (S).

Moderaterna som så tydligt ogillar slöseri med skattemedel borde vara lyckliga över beslutet, men deras reaktion lät inte vänta på sig.

• Det är bedrövligt. Jag är förtvivlad, sade Elisabeth Unell (M).

I Norrköping har vi ett av Sveriges samhällsekonomiskt mest olönsamma flygplatser som föga förvånande går med förlust. Kommunledningen har tröttnat och vill sälja flygplatsen, men Moderaterna strävar emot. De vill till varje precis äga flygplatsen – med skattemedel.

Moderaternas klimatbluff

Den moderata medicinen för varje kommunal flygplats i kris är densamma: Fler turer, mer flyg. Men detta sker inte av ett enkelt skäl: Marknaden.

Nåväl, ponera att Moderaterna mot all förmodan skulle lyckas, då innebär det att antalet flygresor och därmed dess utsläpp ökar. Lägg därtill att Moderaterna vill slopa flygskatten vilket innebär minskade statliga intäkter och ökade utsläpp.

Här uppskattar jag det Moderata kommunalrådet i Helsingborg för sin ärlighet. När det gäller deras beslut att köpa och driva Ängelholms Flygplats så går enligt honom näringsliv och tillväxt före miljöpåverkan. Jag håller inte alls med, men jag uppskattar tydligheten för då är det uppenbart att vi tycker olika.

Det jag däremot inte uppskattar är den oärlighet från Moderata företrädare nationellt och lokalt. För här vill man låta som bästa klimatvalet. Moderaterna angriper återkommande vår klimatpolitik och påstår att de är bättre för klimatet. Investeringar i Arlandas utrikesterminal, säkerhetskontroll och landningsbanor för de allra största långdistansflygen paketeras felaktigt in som en ”satsning för Norrland”.

Deras kamp för flyget lokalt och nationellt är självklart inte en satsning på klimatet. Därför gör man allt för att måla upp en bild av flygets möjlighet att elektrifieras eller köra på biobränslen. Men förutom att det ligger tio år bort innan vi har ett större kommersiellt elflyg på marknaden, att biobränslen som även de innebär utsläpp ej kan konkurrera med det skattebefriade flygbränslet, så finns det ytterligare ett skäl till att flyget kommer att vara fossilberoende åtminstone 20 år framöver. För inom flygbranschen är inköp av nya flygplan en dyr investering. Samtidigt är ett inköpt flyg i kommersiellt bruk i c.a. 25 år. De flyg som byggs av Boeing, Airbus, Embraer, Bombardier, m.fl. 2021 är samtliga fullt fossilberoende. Och de är inköpta med målet att vara i kommersiellt bruk i minst två decennier.

Den som fullt ut envisas med att påstå att flyget visst kan vara klimatneutralt om tio år, eldrivet, med vätgas eller med biobränsle, är antingen djupt okunnig eller driver medvetet en klimatbluff.

Två slutsatser går att dra av Moderaternas agerande:

1. Bidragsberoende är inte fel, så länge det går till en flygplats.
2. Moderaternas miljöpolitik går ut på att prioritera flyget. Sedan kan man ju alltid hoppas på att det ska vara eldrivet i framtiden.

Avslutningsvis: Jag vill vara tydlig med att flyget idag fyller en viktig funktion för vår infrastruktur här i Norrland och vår koppling till omvärlden. Det vore naivt att rakt av vara emot all flygtrafik. Men vi kan och måste flyga betydligt mindre än vi gjort före Covid-19s utbrott. Vi har inget val, läget är allvarligt när det gäller de eskalerande klimatförändringarna. Det finns inte en chans att i dagsläget kunna minska klimatutsläppen i den omfattning som krävs utan att det påverkar vårt sätt att leva idag. Det måste även Moderaterna inse.

Det som ofta glöms bort är de stora satsningar i klimatklivet och industriklivet som vi i Miljöpartiet fått igenom för att stärka vår industri och vårt näringslivs konkurrenskraft genom att kunna hjälpa dem i omställningen för att kunna minska sina klimatutsläpp. LKAB och deras enorma satsning på vätgasbaserad fossilfritt stål är ett lysande exempel som dessutom gynnar Norrland. Lägg därtill att klimatomställningen kan gynna industrin i Norrland med vår tillgång till fossilfri el. Northvolt är ett sådant exempel. I takt med krav på klimatsmart byggande växer träkonstruktioners attraktivitet. Detta gynnar företag som exempelvis Martinsons i Bygdsiljum eller Älsvbyhus i Älvsbyn.

Sedan pandemins utbrott har vi haft regelbundna gruppledarträffar för att diskutera hur vi ska göra med våra kommunfullmäktigesammanträden. Varenda gång har Peder och jag lyft EXAKT samma sak. Vi förstår den svåra situationen, men samtidigt måste demokratin få ha sin gång. Återkommande har jag föreslagit att vi ändå försöker hålla våra kommande sammanträden digitalt – så att alla kan vara med och att vi får tid för att demokratiskt kunna gå igenom alla interpellationer och motioner.

Hur har det då slutat? Jo, vartenda möte hittills har Peder och jag ställt oss bakom EXAKT samma beslut!

Så vad sysslar Peder egentligen med när han sedan går ut på sin blogg och påstår att vi i den styrande minoriteten medvetet försöker begränsa kommunfullmäktiges sammanträden för att inskränka oppositionens demokratiska möjligheter att bedriva oppositionspolitik? För det är vad han påstår när han skriver följande på sin blogg:

”Men jag förstår att den styrande minoriteten vill ha mindre möten och slippa oppositionen”

Nu är det dock inte första gången som jag förvånats över Peders märkliga uttalanden. Återkommande har Peder som varit politiker i snart två decennier bevisat att han inte förstår vad ett budgetsamarbete är. Återkommande lyfter han upp att vi i Miljöpartiet och Socialdemokraterna tycker olika i vissa frågor och är ”splittrade”…

Så låt mig då förklara hur det ligger till: Vi i Miljöpartiet och Socialdemokraterna har ett budgetsamarbete – ett oerhört välfungerande sådant. Till skillnad från den splittrade alliansen i Umeå är vi rörande eniga om den viktiga grunden i det kommunalpolitiska arbetet. Vi är fullt eniga om den budget vi lagt, om de ekonomiska prioriteringar vi gjort, om de mål och uppdrag vi ger till förvaltningen, om vilka investeringar som ska göras, om hur vi vill att Umeå ska utvecklas – hållbart socialt och miljömässigt.

Sedan tycker vi olika i vissa sakfrågor och det har vi full rätt att göra. Det är så ett budgetsamarbete fungerar.

Nu har vi i Miljöpartiet och Socialdemokraterna tillsammans lagt ett förslag för budget för Umeå kommun. Det är en budget som jag på många sätt är stolt över, efter månader av förhandling och finslipning har vi nu tillsammans lagt en budget som tar ansvar för vår ekonomi i kommunen, som prioriterar välfärden, tryggheten och den sociala hållbarheten, och som ser till att Umeå ökar takten i omställningen till ett hållbart klimatneutralt Umeå.

Välfärdssatsningarna och vår satsning för trygghet och social hållbarhet är för oss i både Miljöpartiet och Socialdemokraterna mycket viktiga! Så även, glädjande nog, satsningarna på miljö och klimat. Vi har en stark samsyn på hur vårt växande Umeå ska utvecklas och vi i Miljöpartiet uppskattar det goda samarbete vi har med Socialdemokraterna i Umeå.

Klimatneutralt Umeå – vi ska vara ett föredöme i omställningen till ett hållbart samhälle:

Jag tänkte fokusera här på de klimat- och miljösatsningar som nu presenteras. Men först och främst: Redan inför att budgeten presenterades har vi i kommunen fått igenom två viktiga saker:

• Skärpta miljökrav vid inköp eller leasing av fordon, samt för inköp och upphandling av taxiresor.

De nya miljökraven är helt i enlighet med den i somras antagna statliga förordningen, och är en klar skärpning av miljökraven för våra inköp av fordon. Utgångspunkten är att fordon som köps in inte får släppa ut mer än 70 gram CO2 / km. Det innebär i praktiken att de fordon som kommunen köper in måste vara laddbara eller köra på exempelvis biogas (undantag kan dock ges för fordon där det finns specifika krav på köregenskaper, så som utryckningsfordon). Dessutom gäller de skärpta miljökraven även för inköp av taxiresor, leasing och hyrbilar.

Sedan i höstas har dessutom mycket hänt när det gäller utbudet av bränslen. I höstas invigdes en tankstation för vätgas, i våras en för biogas och LBG (flytande biogas främst för tunga transporter), och i skrivande stund bygg laddinfrastrukturen ut i Umeå, bland annat med sex nya så kallade superchargers för elbilar, vid max nära Avion.

I samband med de skärpta miljökraven ska tekniska nämnden att konkretisera det utökade behovet av laddpunkter på kommunens fastigheter, och av kommunen förhyrda verksamhetslokaler, då ett utökat inslag av el-bilar i kommunens fordonsflotta förutsätter detta.

Nästa viktiga beslut gäller våra hållbara färdsätt – gång, cykel och kollektivtrafik:

• Satsning på förbättrad snöröjning för gång och cykel för att främja de hållbara färdsätten året runt. Utöver detta skjuter vi till ytterligare tre miljoner kronor till kollektivtrafiken.

När det gäller årets budget så har vi valt att fokusera på strukturen vilket är oerhört viktigt och på sikt får ett större genomslag för klimat- och miljö än specifika konkreta åtgärder. ”Klimatneutralt Umeå” har nu ett helt eget kapitel i våra gemensamma mål och uppdrag till förvaltningen. Här presenteras de viktiga uppdragen för klimat- och miljö:

• Umeå skärper miljökraven och den systematiska uppföljningen av dessa i upphandling av varor och tjänster

Umeå kommun upphandlar varor och tjänster för nästan 4 miljarder kronor årligen! Därför är det ytterst viktigt att vi nu utvecklar och skärper våra miljökrav i upphandling, samt skärper den systematiska uppföljningen av dessa miljökrav.

• Umeå ska göra en förstudie om kommunalt samordnad varudistribution

Det här har vi i Miljöpartiet drivit under snart två år och det finns många fördelar, vilket mer utförligt beskrivs på den här hemsidan: Nationellt Centrum för Samordnad Varudistribution. Kort beskrivet: Varje dag körs varor ut till kommunens alla olika enheter – förskolor, skolor, äldreboenden, LSS-boenden, daglig verksamhet, etc. Genom att samordna och logistikoptimera dessa utkörningar kan man avsevärt minska de tunga transporterna i kommunen, vilket är bra för klimatet, våra invånares hälsa och trafiksäkerheten i kommunen. De kommuner som infört detta har sett enorma minskningar, t.ex. Österlenskommunerna Simrisham, Ystad och Tomelilla som minskat de årliga utkörningarna från 26 000 till 6 000! Växjö, Karlstad, Sundsvall, Gävleborgs län – alla dessa har antingen infört eller är på väg att införa samordnad varudistribution. Och alla beräkningar pekar på minskningar av utkörningar och därmed klimatutsläpp på 40 – 70 %.

• Vi ska utveckla vårt arbete i kommunen med miljöledning och hållbarhetsbokslut

Båda dessa är viktiga strukturella redskap för att förbättra klimat- och miljöarbetet i hela kommunen, i alla dess verksamheter. Det handlar om att förbättra det systematiska miljöarbetet. Utöver detta har vi nu lagt förslag på ytterligare mål och uppdrag till förvaltningen för att förbättra strukturen i vårt miljöarbete, för att minska kommunens klimatutsläpp och leva upp till våra antagna miljömål:

• Kommunfullmäktige ger kommunstyrelsen i uppdrag att samordna och driva arbetet med Klimatneutrala Umeå. I detta uppdrag ingår att ta fram förslag på klimatkontrakt och långsiktigt utveckla kommunens styrmodell så att kommunens nämnder och bolag involveras i arbetet. Uppdraget innebär också att utveckla Umeå kommuns befintliga samverkansmodeller med olika samhällsaktörer så att dessa kan involveras i arbetet.
• Kommunfullmäktige ger kommunstyrelsen i uppdrag att ta fram och till nämnderna tillhandahålla en metodik för att genomföra klimat- och kostnadsanalyser. Metoden ska underlätta nämndernas redan pågående arbete med att ta fram och prioritera åtgärder för att leva upp till Umeå kommuns miljömål.
• Kommunfullmäktige ger kommunstyrelsen i uppdrag att tillsammans med Umeå kommunföretag ta fram ett analysunderlag för klimatomställningsinvesteringar för såväl kommunen som kommunkoncernen utifrån det arbete som bedrivs inom ramen för Klimatneutrala Umeå.
• Kommunfullmäktige ger kommunstyrelsen i uppdrag att ta fram en strategi för utvecklingen av cirkulär ekonomi i Umeå. Arbetet ska utgå från miljömålen, avfallsplanen och arbetet med social hållbarhet. Arbetet ska därtill ske i samverkan med kommunens nämnder och bolag.

Viktiga projekt i omställningen till ett klimatneutralt Umeå – för totalt 120 miljoner kr.

Detta är en av Umeås stora framgångar. Vi har lyckats föredömligt med att delta i viktiga projekt för omställningen till ett hållbart och klimatneutralt Umeå. Det handlar om Klimatneutralt Umeå 2030, Sharing Cities, Ruggedised, Koldioxidsnåla platsen, E-lighthouse, m.m. Dessa projekt är till  stora delar externt finansierade, vilket gör dessa projekt bra för klimat- och miljö såväl som för kommunens ekonomi.

Vi har lyckats fantastiskt bra i att få anslag från staten genom stadsmiljöavtal för att bygga ut infrastrukturen för ett hållbart Umeå. Det handlar om busstråk, broar för gång-och cykel, m.m. för bl.a. Tomtebo Strand, Norra Ön väg 503 (gamla E4an). Här har vi fått in 427 miljoner kr, vilket är näst högst i Sverige (endast Stockholm fick mer).

Investeringar i hållbara färdsätt

Utöver detta har vi i vår investeringsplan för 2021-2024, för gator, cykel och gångleder, fokuserat på hållbara färdsätt. Förlängning av separerade gång- och cykelleder längs Nygatan och vidare ut mot Dragongatan, förbättring av gång- och cykelled för Storgatan centralt, även förbättring av gång- och cykelled längs med Bölevägen. Projekteringen av Va Esplanaden och väg 503 går vidare, och detta kommer så småningom att leda till en kraftig förbättring av gång- och cykelleder samt separata bussfiler.

Avslutningsvis: Nu pågår för fullt arbetet med att ta fram en åtgärdsplan för att vi i kommunen ska nå våra miljömål. Det ska bli väldigt spännande att få se hur slutresultatet blir. Men redan nu känns det som om att kommunen och dess politiska ledning vaknat till rejält när det gäller att bygga upp viktiga strukturer för miljöarbetet i kommunen. När är vi fast beslutna om att tillsammans jobba för att minska våra utsläpp i enlighet med Parisavtalet, våra lokala miljömål, och vårt övergripande mål om en klimatneutral tätort 2030 och klimatneutral kommun 2040.

Vi i Miljöpartiet kommer fortsätta att göra vårt yttersta för klimatet och miljön. Det är inte alltid vi får igenom vår miljöpolitik, men vi tror på att ett budgetsamarbete ger oss större möjlighet att uppnå ett resultat än om vi sitter i opposition med fria händer att få tycka vad vi vill och lyfta goda idéer, men utan inflytande att kunna få gehör för vår politik.

Vi har ett bra samarbete med Socialdemokraterna och årets budgetförslag är ett styrkebesked såtillvida att vi har en gemensam syn på hur vi vill att Umeå ska utvecklas. Ett socialt och miljömässigt hållbart Umeå som minskar klimatutsläppen – nu – samtidigt som vi tar ansvar för en god och hållbar ekonomi för kommunen.

Vad borde vara det absolut högsta målet för ett lands narkotikapolitik? Att allt färre testar, fastnar i och till slut dör av ett drogmissbruk. Det är svårt att få fram exakta siffror på narkotikabruket i vårt samhälle, men det finns en typ av data som talar sitt tydliga språk: Ett dödsfall – och en medicinsk orsak till att livets väg tog slut. Drug induced mortality – eller narkotikarelaterade dödsfall som det heter på svenska.

Sverige har flest narkotikarelaterade dödsfall i hela Europa

Det är här som resultatet borde skrämma varenda beslutsfattare i Sverige. För av alla länder i hela Europa är nu Sverige det land där flest personer per capita dör i narkotikarelaterade dödsfall. Sedan 2010 har 8 616 personer dött i narkotikarelaterade dödsfall. Det är inte bara den dystra förstaplatsen som är oroväckande utan det finns ytterligare en aspekt där vi skiljer oss från övriga Europa: De som dör på grund av överdos i Sverige är generellt yngre än i övriga Europa.

Narkotikan har en direkt koppling till den grova gängkriminaliteten och exempelvis dödsskjutningarna som uppmärksammats medialt de senaste åren. Vill man på allvar komma till bukt med den grova kriminaliteten så är narkotikabruket en avgörande nyckel. Men för det behöver vi förstå den drogcykel som går från introduktion till beroende, och som småningom – efter år av destruktiv nedbrytning – leder till den dag då ett liv alltför tidigt går förlorat.

Överdoserna i Västerbotten – 2019:

Inom loppet av en vecka i november 2019 fördes totalt nio personer i Västerbotten till sjukhus på grund av överdos. Två av dessa dog, båda från Vilhelmina. Nyheten slog ner som en bomb och ganska snabbt blev det uppenbart att drogproblematiken i Västerbotten är mycket mer utspridd än vad de flesta av oss anat. Det är inte längre ett storstadsproblem, begränsat till vissa kretsar eller områden utan det finns i hela Sverige.

I en artikel i VK fick vi följa Sara från Vilhelmina som kämpade för att bli av med sitt drogberoende. Det var svårt, men hon ville klara det för att hedra hennes vänner som dött. För Sara har drogerna varit ett sätt att klara av tillvaron, att döva smärtan och ångesten. För hennes mamma har det varit oerhört svårt att följa hennes dotters kamp mot drogerna. Som hon själv uttryckte det:

– Aldrig kunde väl jag heller tro att min dotter skulle sitta stenhög i soffan. Aldrig kunde väl jag tro att jag skulle ligga bredvid min dotter och sjunga barnvisor som när hon var liten – allt för att hon inte ska somna påverkad och kanske inte vakna igen.

Hon ställer också en högst relevant fråga, något som jag ska återkomma till senare:

– Nu är det fokus på att så många håller på med narkotika. Men fokuset borde ligga på varför de gör det. Det finns ju en anledning. Vad är det?

Söderhamn – 2020:

Förra veckan, nästan ett år efter de uppmärksammade överdoserna i Västerbotten, skrev Aftonbladet ett reportage om avlidne Emil Blom från Söderhamn som dött i en överdos vid 27 års ålder. Sedan 2010 har 44 personer dött till följd av narkotika i Söderhamn och kurvan pekar uppåt. De senaste åren har i snitt fem personer per år dött av överdoser i Söderhamn – med 25 000 invånare.  Problemet med narkotika och drogrelaterade dödsfall finns i hela Sverige och utvecklingen är oroväckande i hela landet.

Emil Bloms bakgrund har många likheter med Sara från Vilhelmina, där droger används som självmedicinering sedan unga år. Enligt Daniel Svensson, utredare för Socialstyrelsen, finns det ett stort inslag av psykisk ohälsa, ensamhet och utsatthet bakom de höga opioidrelaterade dödstalen.

”Tramadoltjejerna” –  Göteborg 2020:

I en minidokumentär på Svergies Radio P1, ”Tramadoltjejerna: Gratiskartan”, får vi följa Vilda som var tretton år när hon skulle köpa cannabis och blev erbjduden en gratiskarta Tramadol. Där får vi följa den snabba vägen utför för Vilda och hennes vän Stella som avled i en överdos i början av året, blott 16 år gammal. Ytterligare en ung tjej som senare tas upp i dokumentärserien är nu avlidne Emilia som var 17 år när hon dog i en överdos. För Vilda började drogcykeln redan i mycket tidig ålder. Även hon berättar om en svår orosproblematik så långt hon kan minnas som sedan gjorde det svårt för henne att kunna hänga med i skolan. I mellanstadiet började hon skolka och redan som 11-åring provade hon cannabis för första gången. Men det var när hon som 13-åring introducerades till Tramadol som det gick rasande fort utför. Ett år senare överlevde hon en överdos, hennes bästa vän Stella däremot överlevde inte. Under det året hade hon kommit att testa allt möjligt – morfin, amfetamin, kokain, exctacy, ett otal narkotikaklassade läkemedel, svamp, m.m.

Där beskrivs det smärtstillande läkemedlet Tramadol – en narkotikaklassad opioid, besläktad med morfin – som den nya inkörsporten de senaste tio åren. Drogen har två efterfrågade effekter: Ångestdämpande och lugnande, samt prestationshöjande. På senare år har det visat sig att en stor andel av de som använder sig av Tramadol snabbt börjar med ännu tyngre droger.

Narkotikaklassade mediciner och internethandel – narkotikahandeln förändras

I dokumentären intervjuas psykiatriskötaren Alexander Holmstedt som jobbar på på Maria Ungdom – en mottagning som arbetar mot drogmissbruk bland unga. Enligt honom beror den kraftigt ökade narkotikadödligheten i Sverige till stor del på ökningen av användningen av opioider – så som tramadol – i Sverige.

I Söderhamn har Läkaren Katarina Hermansson länge jobbat med behandling av beroendesjuka och föreläst och utbildat inom beroedevården. Det gör hon inte längre och hon valde att lämna när hon med oro och sorg under en längre tid sett hur drogberoendeproblematiken eskalerade. Även hon anser tydligt att utbudet av narkotikaklassade läkemedel ökat markant. Det hon beskriver är ytterst oroande:

Den nya synen på behandling drev utvecklingen: LARO. ”Läkemedelsassisterad rehabilitering vid opioidbehandling”. Redan på 90-talet förekom att heroinister behandlades medicinskt men 2006 släppte Socialstyrelsen behandlingen fritt. Kranarna öppnades. Och det läcker. Ingen vet säkert hur mycket. Var fjärde patient säljer vidare, enligt en Malmöstudie 2015.

Katarina Hermansson började misströsta. Hon fortsatte jaga journaler, kollade uttagen, kände sig allt mer som drogpolis, och alltid steget bakom. Stafettläkare skrev ut nya droger till patienter som tvärtom skulle avgiftas. Hon slog larm. Vid tre tillfällen dödshotades hon av patienter som blivit av med sina tabletter.

Länge hoppades hon att beroendevården skulle reformeras som en stor omfattande statlig utredning hade föreslagit, och få en huvudmän, inte två. Det blev inte så. Fortfarande bollas narkomaner mellan socialtjänsten och vården.

Bollandet mellan socialtjänst och vård, samt kombinationen LARO och stafettläkare utan ordentlig kännedom om patienterna är två viktiga aspekter i narkotikaproblematiken i Sverige.

Dessutom får allt fler tag på narkotikaklassade preparat – eller preparat som ännu ej hunnit narkotikaklassas – via internet. Narkotikahandeln och dess utbud förändras, vilket försvårar arbetet med att kunna bekämpa och beslagta narkotika, innan knarket når kunden.

Samsjuklighet

Lotta Borg Skoglund är överläkare, Psykiatriker och forskare inom beroende och diagnoser. Hon beskriver hur droger och psykisk ohälsa samspelar, där samsjuklighet innebär att någon uppfyller de diagnostiska kriterierna både för en psykiatrisk diagnos och en beroendediagnos. Detta bekräftas i en kartläggning av Socialstyrelsen:

Mer än hälften av de som år 2017 vårdades inom specialiserad öppenvård eller slutenvård för intag av beroendeframkallande substanser fick även vård för en eller flera psykiatriska diagnoser.

Bland unga mellan 10-17 år sticker flera diagnoser starkt ut: Ångestsyndrom, oro och depression, ADHD och autism. Här är andelen med drogproblematik avsevärt högre. Att arbeta mot psykisk ohälsa och i tid kunna bistå våra barn och unga när problemen uppenbaras är därför en viktig faktor för att motverka narkotikabruk. Som Daniel Svensson, utredare för Socialstyrelsen uttrycker det:

– Det är lika viktigt som en tullfråga eller en polisiär fråga.

Droger och kriminalitet – ett destruktivt samspel

Att droger och kriminalitet samspelar är sedan länge känt. Narkotika är en viktig inkomstkälla för kriminella gäng och en kriminell bana tar ofta sin begynnelse i tidiga år med exempelvis knarklangning. För de som fastnar i kriminalitet finns ofta en bakgrund av drogberoende och missbruk – och vice versa.

En kartläggning som Aftonbladet gjorde av 58 tonåringar som dömts för mord, medhjälp till mord eller försök till mord återspeglar en verklighet för unga kriminella med tydliga mönster som är välkända sedan tidigare.

• 34 av tonåringarna har uttalade drogproblem. Vissa har dokumenterade missbruk, andra är dömda för narkotikabrott eller berättar öppet om sitt narkotikaanvändande.
• 34 av tonåringarna som saknar fullständiga betyg från högstadiet. 28 av dem saknade dessutom behörighet till gymnasiet när de gick ur grundskolan.
• 40 av de 58 granskade har haft kontakt med socialtjänsten sedan tidigare utan att deras väg in i kriminaliteten har stoppats. Många av dem har varit föremål för ett stort antal utredningar. Minst 20 av tonåringarna har innan dådet varit omhändertagna enligt lagen om vård av unga, LVU.
• 12 har en konstaterad adhd-diagnos. Ytterligare ett antal misstänks ha adhd men utan att ha utretts. För lång väntetid inom barn- och ungdomspsykiatrin uppges som en anledning till det i flera av fallen.

I frivårdsyttranden i samband med tonåringarnas domar beskrivs deras bakgrund och där avslöjas hur samhällets verktyg brister med avbrutna utredningar, rymningar, försenade diagnoser och kommunikationsglapp mellan skola, psykiatri, socialtjänst och polis. När väl den destruktiva kedjan sätts igång och dessa barn börjar hamna på glid går det snabbt utför. Det blir snabbt både kostsamt och svårt att få stopp på den destruktiva banan. Socialtjänsten får fullt upp, vissa tvångsplaceras och omhändertas enligt lagen om vård av unga – LVU – men trots det fortsätter den kriminella och drogbelastade vägen för flera av dessa ungdomar. Brotten blir grövre och drogerna tyngre.

En av de avgörande faktorerna för risken att falla i kriminalitet och drogberoende är kombinationen av psykiskt ohälsa, diagnoser och skolavhopp. Som Felipe Estrada, professor i kriminologi vid Stockholms universitet beskriver det:

– Skolmisslyckanden är en av de mest avgörande orsakerna till att hamna i kriminalitet. Vår forskning visar att skolmisslyckanden på senare år dessutom har blivit en alltmer avgörande del för att hamna i utanförskap och kriminalitet.

Generna i sin miljö

Förutom skolmisslyckande, väntetider på BUP och kommunikationsglapp mellan skola, psykiatri, socialtjänst och polis finns det ytterligare en omgivande aspekt som påverkar våra barns förutsättningar att klara sig i livet – eller att riskera falla i en destruktiv, kostsam och förödande bana fylld av droger och kriminalitet. Jag återkommer till överläkaren och psykiatrikern Lotta Borg Skoglund, för i en av hennes föreläsningar beskriver hon något som är otroligt viktigt att förstå: Generna i sin miljö.

– Vissa av oss kommer att bli födda med genetisk sårbarhet för psykisk ohälsa eller beroendesjukdom. Det bär vi med oss genom livet, och i livet så stöter vi på olika med- och motgångar som ytterligare ökar eller minskar risken för att vi ska utveckla psykiatrisk ohälsa eller beroende.

Det är här som den sociala kontexten och den omgivande miljö som barn växer upp i får en avgörande betydelse. För de barn som finns omkring oss där vi växer upp har en enorm påverkan på hur vi ser på livet, våra framtidsutsikter och på de förutsättningar vi har. I ett segregerat samhälle med social exkludering, där lika barn hamnar i samma område eller går i samma skola, hänger på samma fritidsgård och har samma fritidsliv och intressen så befästs barnens livsutveckling.

För barn i välbärgade områden, med utbildade föräldrar, som går i bra skolor med studiemotiverade klasskamrater, som har tillgång till ett bra föreningsliv, så har dessa barn avsevärt bättre förutsättningar att klara sig väl. För barn som däremot växer upp ”på andra sidan” i områden, skolor och en verklighet i direkt motpol till detta är förutsättningarna för barnen att klara sig väl avsevärt sämre. Risken däremot för att hamna snett och glida in på den destruktiva banan med droger och kriminalitet är avsevärt högre.

Ytterligare en aspekt av ”generna i sin miljö” är i detta sammanhang viktig att lyftas upp. ”Hönan eller ägget”. För vuxna med genetisk sårbarhet för psykisk ohälsa eller beroendesjukdom är risken större att de hamnar snett. I ett segregerat samhälle med social exkludering blir risken stor att personer med psykisk ohälsa och beroendesjukdom – begränsas i sina boendemöjligheter till att bo i socioekonomiskt marginaliserade områden. Det finns i sin tur en ökad risk för att deras barn föds med samma genetiska sårbarhet för psykisk ohälsa eller beroendesjukdom. Något som de sen bär med sig genom livet. I ett segregerat samhälle där ”lika barn leka bäst”, där barn med dessa startförutsättningar växer upp i marginaliserade områden är deras förutsättningar att lyckas och klara sig väl i livet avsevärt sämre – redan från start.

Vad kan vi göra i Umeå?

Umeå kan inte ensamt agera för att bekämpa narkotikan i vårt samhälle och skydda våra barn från att hamna på den destruktiva banan som ovan beskrivits, som exemplen med Sara från Vilhelmina, Emil från Söderhamn, eller Vilda, Stella och Emilia från Göteborg. Nationellt krävs samma handlingskraft och målmedvetenhet. Svensk narkotikapolitik lyckas uppenbarligen inte med sitt högt uttalade mål – långt ifrån. Därför behöver den utredas vilket förespråkas av både Folkhälsomyndigheten och SKR. Beroendevården behöver reformeras med en tydlig huvudman så inte personer med beroendesjukdom bollas mellan kommun och region, mellan socialtjänst och vård. Vidare behövs det insatser från regioner för att säkra upp en fungerande BUP för att i tid kunna bistå barn och unga med psykisk ohälsa och diagnoser. Så även för psykiatrin – med fasta psykiatriker med goda relationer till sina patienter, även för att säkerställa att mediciner hamnar rätt och inte glider ut på den svarta marknaden. Krafttag behöver tas mot den grova gängkriminaliteten och där kan den danska modellen med Bandeloven vara intressant. Skärpta straff och slopad ungdomsrabatt för brott som begås under kriminella gäng.

Samverkan mellan stat, region och kommun behöver förbättras, mellan skola, BUP, socialtjänst, polisen och viktiga aktörer i civilsamhället.

Med det sagt, Umeå kommun spelar en väldigt viktig roll, dels genom vår egen verksamhet, vår politiska styrning och vår planering för kommunens utveckling.

Vi ska ta till oss och arbeta utefter allt det som vi vet om ungdomar, drogproblematik och kriminalitet – allt det som beskrivits i denna artikel. För detta krävs resurser, målmedvetenhet, samverkan och en kraftsamling för att till varje pris förebygga att barn hamnar på glid och faller in i en destruktiv bana fylld av droger och kriminalitet. Men då behöver dessa förvaltningar resurser att klara av detta.

Skolan spelar en oerhört viktig roll och här är det avgörande att inte tappa något barn från undervisning och skolgång i tidig ålder. För detta behöver vi arbeta rent empiriskt utefter vad som har bäst effekt. Satsning på elevhälsan och det förebyggande arbetet, redan i tidig ålder behöver drogproblematiken lyftas upp och samtalas om i skolan. Här måste finnas förutsättningar att i tid fånga upp elever som är i behov av särskilt stöd. Vi behöver i tid kunna identifiera och agera när vi ser en risk för psykisk ohälsa hos ett barn. När det gäller diagnosen ADHD vet vi att det finns en ökad risk för att hamna både i drogberoende men även kriminalitet. När det gäller exempelvis högfungerande autism finns även där en ökad risk för att hamna i drogberoende. Jag vill vara tydlig med att de allra flesta med dessa diagnoser klarar sig väl i livet. Men det essentiella är att skolgången fungerar väl för dem. Primärt ska stöd kunna ges för att dessa elever ska kunna fungera väl i klassen och skolan. Men för de fåtal där det inte fungerar och där risken är stor att de faller från skolgången och blir hemmasittare måste det finnas möjligheter till specialiserade klasser med anpassade undervisningsförutsättningar för dem. Då har de alla möjligheter att gå ut skolan med fullständiga betyg.

Stödet runt våra barn behöver finnas där och ha förutsättningar att bistå vid minsta risk att det kan börja gå åt fel håll. Socialtjänsten och familjerådgivningen måste ha resurser och förutsättningar att få fullfölja deras ovärderliga arbete.

Vårt civilsamhälle och ideella rörelser har en avgörande betydelse för våra barn och unga. För att kunna ge dem en meningsfull fritid, finna vuxna förebilder som kan finnas där för dem, se dem, höra dem och vägleda dem rätt. Här är även samverkan med polisen oerhört viktigt för att redan i tidig ålder kunna bygga förtroendeband mellan barn & unga och polisen som är här för allas vår trygghet.

Avslutningsvis finns en avgörande sak för oss i Umeå att arbeta för: Olika barn leka bäst – tillsammans. Det är så otroligt viktigt i utvecklingen av vårt växande Umeå, för att värna den sociala hållbarheten, att vi till varje pris motverkar segregation, social exkludering och utanförskap. Här behöver olika barn med olika bakgrunder och förutsättningar kunna växa upp tillsammans – i ens bostadsområde, förskola, grundskola, fritids, i föreningslivet, etc.

Allt detta är en långsiktig och målmedveten satsning som kommer vara mödosam och kräva resurser, tid, samverkan och engagemang. Det är ingen quick fix. Men om vi lyckas så är det en enorm vinst för vårt samhälle! Varje barn som vi i tid kan rädda från att hamna snett är en ekonomisk vinst för samhället. Det är ovärderligt för barnet och dess framtid. Det är vägen framåt för att främja trygghet för våra invånare i Umeå.

Redan idag sker ett viktigt och värdefullt arbete i Umeå i såväl skola som socialtjänst och familjerådgivning. Vi har en stark ideell rörelse och ett engagerat civilsamhälle. Jag har träffat många ovärderliga medarbetare i vår verksamhet som med stor kunnighet gör sitt yttersta varje dag. Jag har mött lokala föredömen i civilsamhället som gör sitt yttersta för våra barn och unga. Vi har i Miljöpartiet tillsammans med Socialdemokraterna en tydlig politisk kurs för utvecklingen av vårt trygga och socialt hållbara Umeå. Vi har ett bra samarbete med polisen. Nu kraftsamlar vi dels mot narkotika men även mot segregation och utanförskap. Jag vill avsluta med att här ge min innersta uppskattning till alla ovannämnda som dagligen jobbar med att rädda barn från att hamna på fel bana, och som där igenom gör en ovärderlig insats för vår trygghet och våra barns framtid.