Igår eftermiddags skrev jag ett nyhetsbrev till medlemmarna.

Stämningen är positiv i partiet efter valet förstås. Många medlemmar har gjort en enorm insats under valet.

Blev också kontaktad av en bekant från tiden innan man blev politiskt engagerad. Han hade beslutat sig att bli medlem. En av många såhär efter valet.

Ofta väljer människor att bli medlemmar i samband med val. Vi är väl knappast något undantag där.
Vi växer förstås, och har vuxit enormt. Både medlemsmässigt, men också i det stöd vi får parlamentariskt.

Jag tänker mig att många av våra medlemmar väljer att engagera sig som medlem – utan att kandidera – i större omfattning än medlemmar i andra partier. Något som jag tror går att koppla till en stigmatisering, där övriga samhället försöker måla ut medlemmar som något annat än vad de är.

De som väljer att engagera sig i ett parti för att förbättra sin Norrlandskommun, region eller för den delen Sverige förtjänar respekt.
Respekt för att man tar sig tiden att sätta sig in i frågor, och verka för en gemensam sak.

Nu råkar förvisso Sverigedemokraterna vara det enda partiet som har rätt. Men det må vara.

De ideella krafterna måste värnas. Det är ett ansvar vi alla har när vi skriver våra inlägg, för vår politik, eller har våra debatter.
Vi har ett ansvar att verka för ett hedersamt debattklimat där vi diskuterar sakfrågor.