Har skrivit om att politik, tyvärr, kommit att bli en större vattendelare i samhället än någonsin förr.

Svaga människor väljer att säga av sig relationer med de av ideologiskt skiljaktig grund. Relationer, alltfrån flyktinga bekantskaper till långvariga genuina relationer.

Kanske har samhället i modern tid inte varit såpass polariserat som det är idag.

Nåväl.

För arbetstagare är det centrala att ens fackförbund är starkt, att förbunden finns där och kan hjälpa till när det gäller löner, arbetsmiljö och annat.
Fackförbundet sluter tillsammans med arbetsgivare kollektivavtal, vilket reglerar mycket av arbetstagares arbetsvillkor och lön.

Mina personliga erfarenheter är att kollektivavtal tagit avstamp ifrån en likvärdig behandling av alla arbetstagare, oavsett kön, etnicitet eller annat. Jag hoppas att de flesta fackförbund arbetar på samma sätt.

IF Metall har nu valt att kalla sig ett feministiskt fackförbund. Vad det innebär i realiteten har jag ännu att se, men det är förstås svårligen allt för orealistiskt tänka sig att IF Metall från och med nu bedömer att genustänk, könsmaktordning och patriarkat ska ingå i grunden för fackförbundets ideologi.

Jag känner många människor som har svårt för att köpa konspirationsteorier. Människor som har svårt för att köpa att det finns en dold patriarkal förening där alla män samlas några gånger per vecka för att vidmakthålla någon slags ordning.

Samtidigt har jag inga problem att umgås med människor som tror på desamma. Ser dem som väljer att tro att jorden är platt.
Låter dom köra sin grej helt enkelt. Skulle kanske inte vara med i en förening som utgår från den premissen emellertid.

Men det är samtidigt en ytterst märklig grund att ha för en fackförening som värnar om att ha så många medlemmar som möjligt för att föreningen ska vara stark.
Det kommer mest garanterat innebära fler utträden ur IF Metall. Det kommer innebära en försvagning av förbundet, och sämre förutsättningar för dess medlemmar…