Petter Nilsson(SD)

S och MP:s gemensamma odemokratiska kommunpolitik!

Jag representerar förvisso inte partiet i kommunfullmäktige i Umeå längre, dock händer det att man känner sig inspirerad att ta till orda på kommunfullmäktige, även om man nuförtiden inte har den möjligheten.

MP & S tilläts, med en relativt god majoritet, lyfta ”situationen i Gaza” i Umeå kommunfullmäktige genom att ställa en enkel fråga till samma majoritet. En motivtext med klart fokus på situationen i Gaza och en påklistrad formalistisk och illa kopplad avslutande fråga till den upplästa motivtexten som avsåg att man på något vis skulle rättfärdiga tillgreppet. Detta skedde i måndags.

När någon ställer sådana frågor som inte är relevanta för kommunpolitiken så reagerar många, med all rätt. Frågan titulerades ”15/24 Fråga: Har kommunen i egenskap av huvudman vidtagit några åtgärder för att personalen och elever i vår organisation har det stödet de behöver för att ta sig igenom denna svåra kristid?”

Sossarna och miljöpartiet tillät sig själva ställa frågan, och så klart svara på den.

De debatterar gärna ämnet eftersom både S och MP har ett intresse att väcka opinion för Palestina – mycket på grund av att deras väljardemografi ser ut som den gör. Dock har det absolut ingenting att göra med Umeås kommunpolitik. En motsvarighet är det Fi gjorde i Göteborg Stad för några år sedan: rösta fram att Göteborg skulle stå bakom ett kärnvapenförbud.

Att då använda de demokratiska verktyg vigda åt oppositionen – i Umeå kommunfullmäktige – för en intern megafon till att kommunicera styrets ställning kring frågor som inte egentligen handlar om kommunens spörsmål, det är ytterst vanskligt och oseriöst.

Etiketter: , , , , ,

8 kommentarer

  1. Basic Rules

    Håll utrikespolitiska frågor borta från kommunfullmäktige – att solidarisera sig med någon Eller något kan manifesteras på annat sätt.
    Men utanför ’ plenisalen’.

  2. brorson

    Det är allvarligt fel när kommuner och regioner börjar bedriva en egen utrikespolitik, alltid – men särskilt när den egna utrikespolitiken går stick i stäv med regeringens. Och det gäller förstås inte bara mot den nuvarande regeringen, utan även mot en eventuell ny S-ledd regering. Alla partier har regionala organisationer, och kan genom dem framföra kritik mot sittande regerings utrikespolitik.

    Det kan låta väldigt behjärtansvärt med ett eldupphör i Gaza, tillfälligt eller permanent, men erfarenheterna visar att efter varje för tidiga krigsslut har Hamas återhämtat sig, och det med stölder ur den internationella hjälpen. Och för varje nytt krig har det blivit fler döda civila – inte bara på den israeliska sidan, utan även på den palestinska sidan, med hittills många gånger fler döda. Vad berättar flyktingar i Sverige, när de ringer till sina släktingar i de palestinska områdena? De borde berätta om ett enhälligt fördömande av Hamas och andra terrororganisationer, som låtsas kämpa för palestinierna.

    Ett par läkare har skrivit en debattartikel, som alla regionpolitiker och övriga politiskt intresserade borde läsa. Ett kort citat: ”Medicinska behov är endast ett av de områden där samhället behöver satsa resurser. Medikalisering och överkonsumtion av sjukvård behöver därför uppmärksammas. Medicinens vapen är skarpa och risken att skada kan överväga nytta måste alltid beaktas.”

    Den avslutande meningen är kanske den som borde uppmärksammas mest. Sjukvården botar inte bara sjukdomar. Sjukvården gör också friska människor sjuka och /eller åsamkar dem obotliga skador, som kräver behandling hela livet. Och då givetvis förbrukar stora resurser. ”Könsdysfori” är en av bluffdiagnoserna, som gör friska, vanligtvis mycket unga, människor allvarligt sjuka. Det är inte diagnoserna i sig, utan behandlingarna av de inbillade sjukdomarna.

    Detta nämns dock inte särskilt av artikelförfattarna, vars artikel är mer allmänt hållen med fokus på behandling av sjukdomar och inte vad som helst som kan rymmas inom begreppet ”ohälsa”. Men naturligtvis kan det kännas som ”ohälsa” om man tror att man är född med fel kön. Ett annat exempel på ”ohälsa” är klimathysterin, tron på jordens nära förestående undergång. Med ordet ”medikalisering” menas såvitt jag vet att normala reaktioner och känslor behandlas som om de vore sjukdomar.

    Men är det verkligen en sjukdom om en person med palestinsk bakgrund känner ångest inför det som sker i Gaza? Är man sjuk, om man stöder ”fel” sida i konflikten? Läkare är inga experter på var sig klimatet eller militära strategier, vad som kan anses militärpolitiskt nödvändigt. Den, som inte håller mig i det jag har skrivit här ovanför om risken att ett för tidigt avslutat krig startar om igen, vill jag påstå är okunnig, men inte sjuk.

    Artikelförfattarna är också kritiska mot att så stora resurser tas från det sjukdomsbehandlande arbetet till det sjukdomsförebyggande arbetet. Om detta leder till att verkliga sjukdomar inte behandlas i tid för att patienterna ska bli friska utan blir kroniskt sjuka, är det allvarligt. År det så illa?

  3. Bättre förr

    Jag har aldrig förstått mig på den Vänsterns och MP:s palestinapolitik, då den stödjer evigt krig med tillhörande slakt av människor! Det blev ju en gång under 2:a världskriget ett krig mellan Finland och Sovjetunionen. Ryssarna brydde sig nog inte så mycket om att skydda kvinnor och barn när de anföll, men finnarna skickade de yngsta barnen till Sverige för att de skulle slippa krigets fasor. När de insåg att kriget inte kunde vinnas, så slöt de fred, dock med dåliga villkor, så dåliga att många finska föräldrar ansåg att det var bra om barnen stannade ett tag till i Sverige hellre än att tvingas leva i fattigdom i Finland. Men trots dessa förödmjukelser har det ju gått bra för Finland, särskilt sedan man avslutat plikterna (bl.a. krigsskadeståndet till Sovjet). Nu har man gått med i Nato, man vill inte genomleva åren under Sovjets hot igen.
    Palestinierna har valt motsatt väg, vilket skrämmande nog lönat sig i fråga om stöd från väst, t.ex. Sverige, där S och vänstern inkl. MP varit pådrivande. I stället för att skydda barnen får barnen, får barnen, men även kvinnor och gamla och sjuka ta första smällen när Israel bombar. I stället får soldaterna det bästa skyddet och den bästa maten där de bor skyddade i tunnlarna utom när de emellanåt går ut och avfyrar raketer mot israel eller gör andra överraskningsattacker. Och sen klagar vissa på att det dödas en hel del barn och ”oskyldiga civila” – vad det nu innebär när ju en majoritet röstade för Hamas i de val som hållits – må vara att många av dem inte vuxit upp med nåt alternativ till ständiga krig. Men vissa av oss i väst är en orsak till att det lönar sig för Hamas att göra så här mot sina egna barn och andra svaga, och mot Israel. Humanitet handlar det ju inte om!

  4. brorson

    Så länge Stenevi är sjukskriven men inte har avgått som kvinnligt språkrör, är makthungrige Daniel Helldén i praktiken partiledare för MP. Helldén säger att MP nu kan acceptera sex reaktorer ”så länge de behövs”, vilket hade varit ett välkommet besked, om inte stödet för förintelse av israeliska judar, hade varit den enda kvarvarande programpunkten i partiets ursprungliga partiprogram. DÅ ville partiet spara energi och ändliga naturresurser, skydda naturen, och minska bilismen. NU vill partiet slösa med energi, förbruka ändliga naturresurser, förstöra natur och öka försäljningen av nya elbilar.

    DÅ sågs inte koldioxid-utsläppen som ett problem. NU rättfärdigas sveken storskalig och onödig naturskövling, energislöseriet och förbrukningen av ändliga naturrersurser samt knäfallet för bilindustrin med klimathysterin. DÅ var man motståndare till för tidig utskrotning av bilar, eftersom all nytillverkning av bilar förbrukar energi och naturresurser. Nu vill man öka nytillverkningen av bilar med subventioner.

    Jag har ett motförslag (om det verkligen finns utrymme i statens budget för nya utgifter): Ge bidrag till glesbygdsbor, som köper bra begagnade dieselbilar, som har rullat i storstäderna. De ska inte skrotas, när tidigare ägare köper en ny bil.

  5. Mique

    Ja du Petter Nilsson, demokrati är ju knappast ditt eller sverigedemokraternas signum. Återigen måste jag påpeka det mycket olämpliga i att du tar orden ”värdegrund” och ”demokrati” i din mun, det är två ord som du och sverigedemokraterna, inte har en susning om vad de innebär! Jag undrar fortfarande, hur ”judarnas bästa vänner” hedrade förintelsens offer lördagen den tjugosjunde januari!?

  6. brorson

    I förslaget till nya regler för utvisning av asylsökande, som fått avslag, föreslås att preskriptionstiden innan samma person får söka på nytt, ska förlängas från fyra till fem år, samt att preskriptionstiden ska räknas från tidpunkten när personen har lämnat Sverige, och inte som nu från beslutets datum. Som motivering att preskriptionstiden ska vara begränsad (fastän något förlängd) anför utredaren:

    ”Ett exempel hon ger är en person som utvisas vid fem års ålder men som i vuxen ålder kommer tillbaka som en framgångsrik entreprenör men då inte får vistas i landet.”

    Jaså. är man en framgångsrik vuxen entreprenör redan vid tio års ålder? Det här bör nog utredaren och regeringen tänka igenom en gång till. Jag är också motståndare till obegränsad preskriptionstid, men varför inte tio eller femton år? Och dessutom ska väl inte eventuell ”nytta” (klasstillhörighet) för Sverige vara avgörande, utan starka personliga skäl? Man kan ju också tänka sig obegränsad preskriptionstid, men med möjlighet till undantag vid starkt beaktansvärda personliga skäl.

    Vad som i första hand måste förhindras, är att en person som fått avslag på asylansökan söker på nytt som arbetskraftinvandrare (eller tvärtom), s.k. spårbyte. Inte nog med att sådant förekommer. Personen stannar i Sverige medan den nya ansökan behandlas. Trots att arbets- och studietillstånd, m.m, ska sökas på den svenska ambassaden i hemlandet. Asyl är den enda ansökan som får (och måste) göras i Sverige.

    Utredaren skriver också att det förekommer (vilket tyvärr är sant) att utvisade personer återvänder illegalt till Sverige under preskriptionstiden. Men avfärdar det problemet med ett hurfriskt att polisen får såra upp och utvisa den personen en gång till. Oklart vad hon menar. Fortsätter den tidigare beslutade preskriptionstiden att gälla? Och hur kan polisen veta vilka som har återvänt till Sverige illegalt? Skickar hemlandets myndigheter efterlysning av ”försvunna” personer till den svenska polisen?

    Ny preskriptionstid ska naturligtvis räknas från den andra utvisningen. Den nya preskriptionstiden ska naturligtvis vara längre än den förra. Varför inte på livstid, om den förra var på viss tid.

    Läste för resten att Equador är ett land, som liknar Sverige i ett avseende. Kriminella från hela kontinenten (Sydamerika) har nämligen sökt sig till Equador, vilket inte bara har lett till ökad brottslighet med mångdubbelt fler mord, utan även till överfulla fängelser. Landets regering har nu bestämt att alla utländska fångar ska avtjäna sina straff i sina hemländer. Ett bra exempel som den svenska regeringen bör ta efter.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.