Ovanstående titel är inte en svordom av kapten Haddock. Man skulle kunna tänka sig att återfinna något liknande i en Tintin-serie. Men nej. Nåväl.

Elbussar har orsakat en rad olika bekymmer runtom landet. Inte minst Gävleborgs busstrafik har uppmärksammats under det senaste halvåret, även om rubriker skymtats även kopplat till kollektivtrafik i Västerbotten.

Laddinfrastrukturen har kommit till att bli den eldrivna busstrafikens baneman i Gävleborg.

Gefle Dagblad avslöjade för ett par dagar sedan att elbussar drivits med hjälp av dieselaggregat.
Man har alltså varit tvungen att hyra in dieselaggregat i både Gävle och Sandviken.

Nu har förvisso reduktionsplikten lett till en kostnadsminskning för den dieseln som möjliggör kollektivt resande för en rimlig kostnad, men det här inlägget handlar inte riktigt om det.

Problemet är det idylliskt visionära som tillåts driva utvecklingen, hellre än verkliga förutsättningar.

Det är på något vis symptomatiskt för all omställning. Allt ska göras igår, oavsett om det alls är verklighetsförankrat. Kommuner, regioner och hela Sverige ska av någon besynnerlig anledning leda med fana i bräschen.

Notan?
Notan får de med minst medel i plånboken ta.