Petter Nilsson(SD)

Etikett: HBT+

HBT+: Allt är inte politik!

Av , , 14 kommentarer 25
Jag fullständigt struntar i vad människor pysslar med i sina sovrum. Detta med HBT+ är inte en fråga för politik. Att den radikala vänstern gör bedömningen att allt är politik får stå för den.

Kommer väl ihåg debatter i kyrkomötet, där representanter har tydliggjort det narrativet.


Det är också ett bekymmer med utvecklingen vi fått se inom Svenska Kyrkan. En utveckling där man exkluderar, med
inkluderande som förevändning.
Sörjande kristna som söker sig till kyrkorummet i syfte att finna stöd och själavård möts av en prideflagga. En prideflagga i stället för ett kors eller svenska kyrkans flagga. Ni vet.
Korset, en universell kristen symbol.
Svenska Kyrkans flagga som symboliserar hela svenska kyrkan. Den tro, den historia, de anor som hon bär.

Samma bekymmer uppstår även avseende den svenska flaggan som symboliserar hela Sverige. När den svenska flaggan får ge vika för en regnbågsflagga så har man valt att inkludera enbart hbt+.

Arrangörer av exempelvis pride har exkluderat grupper baserat på ideologisk grund.
SD har exkluderats även i debatter med samma typ av ”inkludering”.

Även de inom SD som ingår inom HBT+.

Jag tycker dock inte det är lämpligt för egen del att delta i pride.
Som politiker representerar jag medborgare oavsett dennes sexuella läggning. Det är mitt uppdrag.
Kan av samma anledning tycka det märkligt även när statliga myndigheter väljer att göra det, polis, militär och andra.

Allting är inte politik. Jag hoppas att det gamla vänsterteoremet får ta mindre plats framöver.

I debatten har det lyfts att man vill att särskilda satsningar ska gå till exempelvis transvård.
Självklart måste man fråga sig ifall den ska prioriteras.

Personligen litar jag mer på profession och verksamhet att göra bedömningar. Staten kan ge mer utrymme för professionen och verksamheten genom generella statsbidrag.

Att rikta satsningar – till exempel transvård – innebär i stället att pengar låses dit. Resultatet blir att pengarna inte går att lägga på exempelvis kvinnosjukvård eller akutsjukvård. Dessutom innebär riktade bidrag mer administration.

Att viga vissa statliga sjukvårdsmedel till transvård inte är var vi bör börja ifall vi vill våra medborgare väl.
Där är jag av uppfattningen att det är centralt att politiken ger vården så bra förutsättningar som möjligt att ge patienter vård efter behov.


Passar på att tipsa om ett par böcker nedan, för den intresserade:
68-kyrkan : svensk kristen vänsters möten med marxismen 1965-1989, av Johan Sundeen
ISBN: 9789188429209

Landet som glömde Gud : hur Sverige under 1900-talet formades till världens mest sekulärindividualistiska land av Per Ewert
ISBN: 9789172171398