Det goda eller det onda?

Detta är nog det viktigast jag någonsin skrivit. Det är i vart fall ett helt avgörande ämna för mänsklighet. Då menar jag inte min artikel utan ämnet. De frågeställningar man inledningsvis bör ställa sig är, vilket samhälle vill vi leva i, hur vill jag bli behandlad och hur vill jag behandla andra, vad är ont och gott och vad är rätt och fel. Det är ett tungt ämne, för etik är ett filosofiskt ämne. Men det är ändå ett av de vanligaste spörsmålen som kommer upp i många diskussioner. Men man behöver inte vara lärd i filosofi, etik och för att klara av det. Huvudsaken är att man för ett resonemang från olika perspektiv och inte endast sitt eget perspektiv. En sak som är särskilt viktig i sammanhanget för att överhuvudtaget klara av att granska vad som sker, sägs och skrivs är att kunna avgöra vad som är sanning och vad som är lögn. För att avgöra sanning eller lögn (falskhet) hjälper det med bildning, utbildning och upplysning. Man får inte vara faktaresistent eller kunskapsresistent.

Mitt budskap är att frågan om vad som är ”gott och ont och rätt och fel” behöver föras dagligen och i synnerhet när det gäller vilket samhälle vi vill leva i och hur vi skall vara som människor. Jag tror att dessa diskussioner och reflexioner i många stycken har kommit på skam när det har gällt att välja politiska företrädare. Visste folk i allmänhet om vad de röstade på när det gällde konsekvenser av sitt val? Knappast, menar jag?

Per Holm skriver i en debattartikel 2018-09-14 i Västerbottens-Kuriren i sin inledning under rubriken, En märklig längtan efter ett fulare och hårdare samhälle, ”Om Sverigedemokraterna får reell makt, alltså verkligen kan besluta i stora frågor, styra om mot ett hårdare klimat och också ändra på grundlagar, får vi ett helt annat samhälle än det vi varit vana att ha sedan snart 100 år tillbaka och som har känts självklart för oss.” Exemplet Sverigedemokraterna för därför tjäna som illustrativt exempel på hur att ställa sig till moral, det vill säga hur människan handlar.

Idédebatten verkar mest ha skötts av partiledare och andra offentliga debattörer. Dock har partiledarna i sina debatter i stort sett endast varit praktiska och undvikit att riktigt ta ställning till vad de idémässigt står för. Undantaget har egentligen varit C och L som särskilt sagt ifrån vad de bland annat inte ställer upp på. I detta sammanhang har vare sig S eller M givit klara besked.

”Vid början av nittonhundratalet kunde eftertänksamma européer också tro på moraliska framsteg, och de kunde se på mänsklig ondska och barbari som något som var på reträtt. Vid slutet av nittonhundratalet är det svårt att känna sig säker på den moraliska lagen eller på några moraliska framsteg” Grundbok i moralisk etik, Torbjörn Tännsjö. I början på tjugohundratalet är det enligt min uppfattning mycket svårt att tro på den moraliska lagen som Lord Acton, 1834-1902, menade ”stjärnhimlarna ovanför mig och den moraliska lagen inom mig”. Det verkar med andra ord inte helt och hållet finnas en allmän säkerhet mot ondska som inom oss som utan förbehåll säger, ”stopp men inte lägre”.

Var och en måste helt enkelt ständigt tänka till. Först kritisk granska vad som är sant eller falskt d.v.s. vad som är fakta. Sedan föra ett resonemang om vilken människa vi vill vara och vilket samhälle vi vill leva i.