Våga resonera etik

Kanske inte ens en ovaccinerad människa vill bli behandlad av en ovaccinerad inom sjukvården? Många förmår inte föra ett resonemang med sig själva om vad som är rätt eller fel. Vaccinationsvägraren, vilka jag tyvärr mött några, tycks vara ytterst obenägna att våga föra ett samtal med någon som ifrågasätter deras ställningstagande. Sannolikt för att deras argument inte är starka nog.  Synen på att vaccinera sig eller inte mot virus i pandemin sätter förmåga att hantera moral-etiska frågeställningar och dra hållbara slutsatser. Som Torbjörn Tännsjö (professor emeritus i praktisk filosofi vid Stockholms universitet) säger, de val man bör göra bör vara de som har de bästa argumenten för sig. Men då krävs att man för ett filosofiskt samtal med sig själv och lyssnar noga på vad man egentligen säger. Etik är ett filosofiskt ämne. Moral är begreppet för hur man därför handlar.

En relativistisk syn medför att människan inte tar hänsyn till konsekvenser för andra i sitt val. Det betyder att jag inte bryr sig om att andra utsätts för risk som en följd av att jag inte vaccinera sig.

En annan väg är att ”ställa sig lägre bak i vaccinationskön” för att se hur det går för de andra. Detta val innebär att en möjlig immunitet förskjuts i tiden och ”vaccinationsvägraren” kan hinna smitta andra. Effekten skulle bli det samma som att sätta in smittskyddsåtgärder för sent.

Den etiaka vägen är att resonera sig fram till att, om jag vaccinerar mig bidrar jag till att skydda andra och mig själv från allvarlig sjukdom.

En aktuell fråga handlar om man kan kräva att någon vaccineras sig, i synnerhet inom vissa yrken. Enligt grundlagen kan ingen tvingas till mediciniska ingrepp. Nej visst, men det råkar vara så att övervägande delen, folk i allmänhet, anser att man skall vaccinera sig. Men en sak är tvärsäkert för mig. Om jag anlitar vården vill jag inte behandlas av en ovaccinerad person. Men vem vill det. Gissa? Kanske inte ens en ovaccinerad människa vill bli behandlad av en annan ovaccinerad.