Blandade känslor för 2022

Med blandade känslor ser jag tillbaka på det förflutna året 2022. De mest hälsosamma minnena är naturligtvis de positiva. Som andra år finns det mörka moln på minneshimlen. I min egen lilla privata sfär blev det på olika ett mycket bra år med familj och andra jag känner.

Det dystopiska uppstod i omvärlden både på närmare håll och ute i världen. Något oväntat och djupt tragiskt ockuperade den ryska regimen Ukraina och terroriserade, mördade befolkningen och förstörde infrastruktur och byggnader. Detta pågår ännu snart ett år efteråt. Krig kan sannolikt endast slut om Putin försvinner eller att den ryska regimen drar sig tillbaka från de ockuperade områdena inklusive Krim. Tyvärr finns det även fler krig att nämna.

2022 var året då den politiska lögnen blev tillåten och accepterad av dem själva. Det blev året då ”verkligenheten som kommit i kapp” blev den bleka och urvattnade ursäkten för att inte anse sig behöva uppfylla ett löfte. Det blev året då en och annan politiker gjorde en Lavrov, det vill säga visade sig ha en helt annan verklighetsuppfattning än näst intill alla andra. Under 2022 förbättrades inte det politiska anseenden.

Min ytterst stora besvikelse faller på det tre politiska partier som lyfte in ett ultranationalistiskt parti på den finare politiska mattan. Ett sådant parti med endast tjugo procent av rösterna i riksdagsval skulle aldrig kunna komma att skuggregera ett land och styra en regering om inte de fått stöd av andra partier. Att andra högerpartiers näst intill villkorslösa stöd varit helt avgörande för högernationalistiska partiers framgångar känner vi till av historien. Trettiotalets Tyskland är ett makabert exempel.

När det gäller den svenska regeringen med det styrande partiet SD ser det också mycket dystert ut. Det nationalistiska partiet har med högsta sannolikt fått allt de hittills begärt. Men som största parti i det högra blocket har de inte fått ministerposter och därmed inte kommit att ingå i regeringen. Moderaterna med Kristersson kommer att få betala ett ännu högra pris för sin längtan efter att regera med statsministerposten. Frågan är o det går att sänka sig moraliskt mycket lägre för att smaska i sig maktens frukter och kriga ner ”såssarna”?

För 2023 har jag ändå förhoppningar. Att kriget i Ukraina skall ta slut och tror och hoppas djupt inom mig att humanism, synen på människors lika värde, rättssäkerheten skall segra.