Liemannen lurad två gånger av mig

Detta är berättelsen om hur jag har lurat liemannen två gånger. Första gången var 1994 när jag totalhavererade en ny bil i en älgkollision. Andra gången inträffade i november 2017 när jag genomgick en hjärtoperation.

En annan lieman heter Vladimir Putin. Med indignation och bestörtning tänker jag på hur andra människor drabbas i dessa tider. Själv har jag klarat mig från liemannen två gånger men att det inte gått så bra för många andra. Jag slapp dock liemannen Putin. Jag tänker på hur Putin bedriver sitt utrotningskrig och terror mot Ukraina i vårt Europa. Mina tankar går också till de drabbade av pandemin med efterdyningar och hyperinflation. En ny makaber och brutal version av politiskt styre har gjort sitt intåg i Europa och andra delar av världen och nu även i Sverige med ett högernationalistiskt styre som dirigerar den svenska regeringen.

Tidigare inläggen om när jag lurade liemannen för några år sedan har jag skrivit i ”Lurade liemannen” och ”Apple Watch räddade livet”.

Första gången livslyckoturen var på min sida var en vintrig kväll i november 1994. På väg mellan Lufta och möter jag en bil som blinkar till mig några gånger. Hinder på vägen tänker jag blixtsnabbt. Ett öronbedövande ljud av glaskross och plåt som skrynklas samman drabbar mig ovillkorligen under några sekunder. Därefter total tystnad. Jag ser en natthimmel med stjärnor och känner den iskalla snövinden i ansiktet. Jag förstår att bilen har förvandlats till något likt en öppen skrynklig konservburk. Jag kopplar loss bilbältet. Skriker ut allt jag kan ”jag lever, jag lever”. Det smakar blod. Jag har kört på en älg. Jag trycker upp min bildörr i den djupa snör och kravlar mig ut och tar mig upp på vägen. Där står bilden och föraren som gav mig varningsblink. Adrenalinet flödar och jag vet ännu inte särskilt mycket om mina skador utom att jag inte vill eller vågar se mitt ansikte. Jag lånar hans telefon ber honom slå numret hem. Telefonen håller jag i två fingrar framåtlutat för att inte blöda ner telefonen. Det rinner blod från ansiktet. Jag har kört på en älg, det har gått bra räddning och ambulans är på väg, säger jag.

I väntan på ambulans kom räddningstjänsten. Jag satte mig i baksätet på räddningstjänstens stora bil och bad dem vika bort backspegeln för jag vill inte se ansiktet. Hastigt skifte till ambulans med räddningskrage på. Snabb fart till regionsjukhusets akutmottagning. Då fick jag se skärsåren i ansiktet och insåg att det kommer att kunna repareras. Jag förvarades flera timmar på akuten för omhändertagande. Det fanns andra på akuten där liemannen sannolikt stod och väntade på att få hämta hem.

När jag satt på sängen frågade jag om toaletten. Jag reste mig snabbt och gick längre bort i korridoren. Vart tar du vägen frågade en sjuksköterska? Följ blodspåren efter mig, svarade jag. En viss grad av humor är till för att öka överlevnadsgraden. Kvällen på lasarettet blev lång med operation och tandradsfixering. Nästa dag serverades älgkött till lunch. Jag äter inte älgkött idag, sade jag. Varför inte, frågad en sköterska. Jag körde på en älg i går och har fått nog av älg. För mig blev det flytande föda i nästan fyra månader.

Kvällens operationer på sjukhuset blev underhållande upplevelser. Ansiktsoperation under lokalbedövning innebar att jag kunde följa och höra fynden från ansiktet av älghår. Ansiktsfynd i form av glassplittret klingade i en metallskål. Vi hade en trevlig konversation jag och kirurgen. Hans humor var engelsk.

Tandfixeringen gjordes några våningar upp i lasarettet. Käkkirurgen som skulle fixera den översta tandraden fick inte arbetsbelysningen att fungera därför erbjöd jag mig hålla i en ficklampa. Det gick riktigt bra det hela. Synd om den biträdande sköterskan som nödgades gå ut för att ta igen sig lite. Efteråt frågade jag henne om hon inte var tålig. Jo visst men det där såg illa ut med ödem och svullnader. Jag hade fått vänta i flera timmar på akutintaget innan omhändertagande varför ödem och upp svullnader uppstått. Fjorton dagars sjukskrivning och därefter åter till jobbet med en helt annan mera tacksam syn på livet.