Andra Internationen

Anlände 1

Villnar von Brockdorff anlände till den lilla norrländska byn sent en vinterdag i december. Han tog två dagar på sig att köra från Köpenhamn. Villnar var pensionerad sedan fem år. Han hade sina skäl att flytta till en plats många skulle kalla obygd eller vägens ände. Där i byn tog vägen slut. Efter en lång lyckosam karriär hade Villnar von Brockdorff de senaste åren ägnat sig åt konsultarbete inom sina specialområden.

När Villnar åkte in i Mosele hade det redan börjat mörkna. Flera fritidstugor hade byggt i byn de senaste åren. Byn betecknades även som en turistort på uppåtgående. Villnar hoppades att han skulle kunna smälta in på ett icke uppseendeväckande sätt. Det var bara det där med hans namn som var något ovanligt. Han hoppades bli väl mottagen. Villnar hade köpte ett relativt nytt fritidshus i byns utkant. Han hade dock inte varit på plats och sett huset innan köpet men noggrant studerat dokumentation i form av bilder och film. En väl ansedd mäklare var inblandad i köpet. Klockan var tjugo över sex och det hade snöat ymnigt. Hans fyrhjuldrivna pickup och ett långt släp var packat med personliga tillhörigheter, en och annan möbel, kom lätt hela vägen upp till huset.

Villnar hade danskt påbrå. Föräldrarna emigrerade till Sverige i början av femtiotalet. På grund av jobb hade Villnar i unga år flyttat tillbaka till Köpenhamn. Där han ännu hade han sitt hus kvar. Det var ett mindre hus med garage och förråd på en skyddad innegård i storstadens utkant.

Villnar von Brockdorff var av adlig dansktysk släkt. Tyvärr hade hade hans farfar Peder von Brockdorff gjort sig persona non grata i släkten varför Peder förlorat alla rättigheter över tillgångar och arv. Detta till trots hade Villnar sörjt för att kunna få äganderätt till en bostad i det kvarter i Köpenhamn som släkten von Brockdorff ägde.

Under resan upp hade Villnar ätit en sen lunch i ett mindre samhälle cirka femton mil innan Mosele. Inte heller hade han särskilt mycket av ätliga förnödenheter med sig till stugan men han antog att det skulle gå bra att handla i affären nästa dag. Nu var det sanningens ögonblick för Villar. Huset skulle inspekteras in i minsta hörn. En knapp timme senare kunde Villnar konstatera att huset var i formidabelt skick och det även fanns ting som övergick hans förväntningar. Efter ett par timmar hade han lossat släpets innehåll och kunde falla till ro. Huset var utrustat med alla moderna bekvämligheter som bergvärm, fiberuppkoppling och övervakningssystem. På cirka etthundratjugo kvadratmeters yta fanns ett stor all- och vardagsrum med köksdel, ett sovrum, gästrum, ett mindre kontor och andra förvaringsutrymmen. Ett vidbyggt trippelgarage kunde inrymma både fordon och annat. Klocka tjugotre släckte han sovrumslampan. Nästa dag planerade han att inrätta arbetsrummet och ordna lite mera praktiskt med var saker och ting skulle förvaras. Därefter gällde att åka ner till affären och göra sig bekant med folket.