DN Debatt publicerade 7 maj en artikel av Magdalena, ’Maktallena’, Andersson (s), tidningens politiska favorit. Inlägget var en direkt attack på SD, som inte sitter i regeringen:

”SD:s högerregim hotar grunderna i vårt demorkati” löd den magstarka rubriken.

Januariöverenskommelsen mellan S, C, Mp och L var om något ett hot mot grunderna i vår demokrati. ’JÖKen’ gav sverigefientliga och verklighetsfrämmande Mp galet mycket makt i utbyte mot fortsatt makt för S-regeringen. I högsta grad odemokratiskt och ytterst kostsamt för oss skattebetalare! Och hur demokratiskt var det av Andersson att i nov 2021 ingå ett dyrköpt avtal med den politiska vilden Kakabaveh?

För att få hennes avgörande riksdagsröst i kampen om statsministerposten krävdes att sossarna slöt en överenskommelse med Kakabaveh som pekats ut som ett rött skynke för Turkiet. Enligt överenskommelsen lovar partiet att fördjupa samarbetet med kurdiska partiet PYD från norra Syrien. De har kopplingar till terroriststämplade PKK som strider mot turkiska staten. Att Turkiet ser dessa som terrorister försvårar vårt inträde i Nato, men Andersson hävdade fräckt och naivt våren 2022 följande:

–Avtalet är mellan det socialdemokratiska partiet och Kakabaveh. Det har ingenting med Sveriges Natoansökan att göra.  

2014 ingicks f ö Decemberöverenskommelsen, en uppgörelse mellan alla partier utom ’ytterlighetspartierna’ SD och V. Den skulle gälla fram till valet 2022 och innebar bl a att ett nyval kunde undvikas. Som tur var skrotades DÖ i okt 2015. Både DÖ och JÖK:en ”hotade grunderna i vår demokrati”, men det bekymrade inte Andersson och sossarna. Då var avtal om samverkan i riksdagen bra för landet. Nu är det däremot ett hot mot demokratin. Allt som hindrar sossarna att ta makten är i deras ögon ett hot mot demokratin, d v s mot socialdemokratin. Vem kommer inte ihåg Marita Ulvskogs känsla efter borgarnas valseger 1976:

–Det kändes som en statskupp.

Andersson ser inte borgarnas tillträde som en statskupp, men hon dömer ut Sveriges regering som demokratiskt illegitim, en ovärdig anklagelse. Hon passade också på att ge Busch en gliring för att hon valde bort söndagens partiledardebatt till förmån för en semesterresa med sina barn (DN 5/5):

–Partiledardebatter är en viktig del av demokratin. Jag utgår från att det här inte är ett mönster. Det finns länder där partiledare i regeringsställning inte debatterar mot oppositionen. Så ska vi inte ha det i Sverige.

När Löfven var partiledare var han tidvis så frånvarande i debatten att man frestades att kalla in Missing People.

I partiledardebatten (7/5) blottade ’Maktallena’ sitt register av ilska, arrogans, respektlöshet, härskarfasoner, mobbning m m. När argumenten är svaga höjer man ofta rösten. Detta gjorde hon t ex när hon arg som ett bi sa till Johan Pehrsson att vara tyst eller när hon hävdade att regeringens beslut att korta mandatperioden för externa ledamöter i universitetens styrelser var ett försök att ”tysta” akademin.

Under alla år sossarna regerat, har de passat på att tillsätta generaldirektörer med röd partibok. Det är förstås helt OK när S gör det.  Flera av Anderssons partikamrater kallar det dock utrensningar, när regeringen låter generaldirektörer sluta, när deras kontrakt går ut. Våren 2019 sparkade Strandhäll plötsligt den erkänt skickliga generaldirektören Ann-Marie Begler, som lydigt genomförde den politik hon fått i uppdrag av S att genomföra. Varför? Hon ’rensades ut’ för att Strandhäll inte ville ta ansvar för sin egen politik. Strandhäll prickades av KU för detta. Den prickningen var välförtjänt.

Anderssons och partiets största ilska just nu riktas nog mot regeringens beslut att försöka stoppa sossarnas A-lotterier och kombispel. Sossarna har suttit vid makten i decennier och har därigenom både kunnat stifta lagar och vara en stor aktör på spelmarknaden. Detta har inneburit ett guldläge för dem och ett stort övertag över andra partier. Nu kan regeringen förhoppningsvis sätt P för detta.

Andersson uppträdde i partiledardebatten ungefär som i höstens valkampanj. Hon kanske ännu inte tagit in att S förlorade valet. Hon presenterade inga egna konkreta förslag. Däremot framförde hon massiv kritik mot regeringens förslag och politik. Så gjorde sossarna också i valet 2022. De förlitade sig helt på att sälja in Andersson, men det gick inte hem då. Att upprepa samma taktik igen och tro att det ska funka nu är dömt att misslyckas.  Vem vill förresten satsa på en argbigga?

Veckan efter partiledardebatten åkte Andersson med sin partisekreterare Tomas Baudin på några dagars ’studieresa’ till Washington. Ingen klimatångest där inte! Orsaken till resan? Partiet ”har motståndare som ljuger hejdlöst” och nu ska Andersson ”ta hjälp av amerikanska strateger för att vässa attackerna på Tidöpartierna” (DN 11/5).

– Jag kommer inte att dras med i lögnmaskineriet, hävdar hon.

I lögnmaskineriet befinner hon sig redan och vassare går det knappt att bli. Dessutom börjar hon nu alltmer likna Trump i sin retorik, sina humörsvängningar, lögner och försök att tysta debattmotståndare samt sin bristande respekt för Tidöpartiernas ledare och företrädare. Det visade hon tydligt i partiledardebatten, där hon misslyckades att tygla sina känslor. Därmed blev hon debattens förlorare och kallas nu av några debattörer för ’Arga Andersson’.

Klimathotet är ständigt närvarande i debatten. Bör vi nu kanske också gardera oss mot klimakteriehotet? ;O)

Mer än 8 000 personer hade mellan 2014 och 2017 dragit på sig betalningsföreläggande genom S-ägda A-lotterier och Kombispel. Personer har trots skulder hos Kronofogden i 1700 fall fått köpa lotter på kredit i nämnda lotterier. Hur är det möjligt?

Förklaringen är att sossarna och SSU har lyckats skaffa sig undantag från lagen att sälja spel och lotter på kredit och från kravet på kundkännedom. De har dragit fördel av att staten beviljat lägre skatt och undantag från krav på kreditförbud och kundkännedom för ideella organisationers lotterier. I mina ögon är S och SSU sannerligen inga ideella organisationer. Detta luktar korruption och maktmissbruk.

Spelberoende är ett allvarligt problem. Ändå försöker S-lotterierna med aggressiv marknadsföring locka till sig allt fler spelberoende personer. T o m personer med skulder hos Kronofogden tillåts handla lotter på kredit. I högsta grad upprörande! Intäkterna från A-lotterierna till partiets olika organ var t ex 2020 över 200 miljoner kronor (SvD 29/4)

SSU:s lotteriverksamhet startade redan 1947 och t ex 2016 finansierades SSU till 90 procent av spel och dobbel. SSU rekryterar och utbildar t ex morgondagens S-ledare. Andersson, Löfven, Damberg, Hallengren, Shekarabi, Shekarabi samt ledande sossar i kommuner och regioner har alla varit med i SSU. Undra på att de behöver alla pengar de kan komma över oavsett hur!

Nu har Tidöpartierna lagt fram förslag om att stoppa partipolitiska lotterier dels för att man vill motverka spelmissbruk, dels för att det är fel att partier gör pengar på sådant som kan leda till missbruk och fattigdom. Gällande lagar förbjuder spel på kredit och spelförsäljning med telefon. S-regeringar har sett till att lagen undantar dem och deras ”ideella föreningar” från detta. Att skapa särlagstiftning/undantag för sina egna intressen och verksamheter kallar jag dubbelmoral och maktmissbruk. Fast sossarna brukar hävda att ”det är OK när vi gör det”.

SveTsaren Löfvens tal om att ”regeringsmakten utnyttjas” av Tidöpartierna är i högsta grad provocerande! Sossarna har suttit vid makten i decennier och har därigenom både kunnat instifta lagar och vara en stor aktör på spelmarknaden. Detta har inneburit ett guldläge för dem och ett övertag över andra partier. Nu kan regeringen förhoppningsvis sätt P för detta.

På Facebook skriver Löfven:

”Nu kommer ett förslag som ska stoppa partiers möjlighet att få inkomst via lotterier. Argument från statsministern: motverka spelberoende. Den verkliga anledningen, som SD är tydliga med, är att bekämpa Socialdemokratin – så regeringsmakten utnyttjas för att klämma åt oppositionen. Var har vi hört om det? Just det: Ungern.”

Magdalena Andersson har anklagat Tidöpartierna för att försöka tysta politiska motståndare och ser ett lotteristopp som ett hot mot demokratin:

– Det är något vi förknippar med länder med en auktoritär regim (DN 28/4).

’Strandfjällan’ skriver följande på Twitter:

”Sveriges statsminister. Beredd att använda regeringsmakten för att försvaga sin opposition ekonomiskt på uppdrag av ett högernationalistiskt parti sprunget ur nazismen och orkar inte ens stå öppet för det. Utan gömmer sig bakom skenargument. Sverige 2023. Ynkedomen.”

Säga vad man vill om Löfven, Andersson, Johansson och Strandhäll men de är konsekventa i sina ordval och anklagelser: nazism, hot mot demokratin, Ungern m m. Varför utvidgar de inte ordförrådet istället för att använda samma ensidiga och uttjatade argument? Och varför arbetar de inte fram en egen politik inför nästa val istället för att bara kritisera oppositionspartiernas politik? Fast de anser kanske inte att detta behövs, då de ännu varken beslutat om de förlorade eller vann valet i höstas eller kommit fram till varför väljarna valde bort dem. De kanske förlitar sig på ’Maktallena’ även nästa val.

”För hela Sverige” var deras motto igår (1 maj), men att införa särlagstiftning/undantag för sina egna intressen och verksamheter rimmar illa med det mottot. Om Tidöpartiernas förslag antas, kan det skapa en mer rättvis spelplan. Rättvisa är ett ständigt återkommande ’sossekrav’, så rättviseargumentet borde tilltala dem;O)

Liberalernas partiledare Johan Pehrsson intervjuades nyligen i ’Fördomspodden’ och där visade han tecken på mundiarré. Är det en politisk tillgång att han babblar på hela tiden och att han villigt svarar på de frågor han får? Jag gissar att han är stressad för att partiet har låga opinionssiffror och vill framstå som folklig, men kan hans svada i podden vinna nya sympatisörer? Och varför rubbar han balansen mellan personligt och privat?

Pehrsson säger bl a att ”jag har sällan, som det brukar heta, gråtrunkat”, besvarar frågan om han praktiserar ”fylleonani” – och berättar hur hans ansikte förvrids när han får orgasm. Hur vet han förresten det?

–Jag har inga speglar i sovrummet, framför allt inga i taket.

”That’s more information than I need” som engelsmännen säger. Vill vi väljare verkligen följa med honom in i sovrummet? Vad säger Pehrssons särbo om dessa intima avslöjanden? Är hon bekväm med hans gränslöshet ifråga om Johans och hennes samliv? Är deras resp barn bekväma med hans avslöjanden? Vågar han inte lita på att liberal politik kan locka fler sympatisörer?

Jag har svårt att tro att Kristersson eller Åkesson skulle använda denna ’kampanjteknik’. Visserligen har Kristdemokraterna nyligen avslöjats med fyllefester och anklagelser om sexuellt ofredande i samband med EU-valet 2014, men jag tvivlar på att Busch skulle torgföra några intimiteter för att locka fler väljare. Jag tvivlar t o m på att dessa partiledare skulle besvara programledarens gränsöverskridande och respektlösa frågor. Varför valde Pehrsson att svara på dem?

Det är sant att väljarna numera vill komma nära människan bakom politikern. Det får mig att tänka på Annie Lööfs podd, där hon tog oss in i sin garderob och berättade om sin stylist, som hjälpt henne sätta ihop garderoben. Hon lockade dessbättre inga nya väljare med detta. Istället trampade hon ner sig i den breda mitten för att sedan avgå. Det gäller att sluta när man är på topp, men det är inte många som klarar det.

Intervjun med Pehrsson får mig att tänka på en intervju med en tidigare partiledare i samma parti (fast då hette partiet Folkpartiet). För mer än 20 år sedan intervjuades Lars Lejonborg i TV3:s program Silikon (1998-2001), där han fick frågan om han rakade pungen. Filterlöst och ytterst privat! Han svarade dock att det gjorde han inte. Intervjun fick stor uppmärksamhet, antagligen större uppmärksamhet än många av punkterna i partiets andra frågor och förslag vid den tiden. Men plötsligt vändes partiets motgång till framgång.

Lejonborg drev i valet 2002 frågan om införande av språktest som krav för att få svenskt medborgarskap. Detta krav fanns redan i många andra europeiska länder. Frågan blev en riktig valvinnare för partiet, som var mer eller mindre uträknat efter valfiaskot 1998, och Lejonborg döptes till ”Lejonkungen” efter valframgången. Men säg mig den glädje som varar beständigt! Folkpartiet och Lejonborg kritiserades av andra partier för att ”fiska i grumligt vatten” och för att vara främlingsfientligt. Trots valsuccén lades språkkravet på is ända tills nyligen. När verkligheten nu hunnit ikapp, bereds frågan i Regeringskansliet, men det är oklart när lagförslaget kommer.

Balansen mellan personligt och privat är säkert inte lätt att upprätthålla när en plats i solen, eller stolen, kan ge poäng. Tänker med saknad på Gösta Bohman. Han skulle aldrig ha nedlåtit sig till att ragga väljare genom att bli privat. Saknar också den karismatiske och humoristiske Ulf Adelsohn. Dagens karriärpolitiker fostrade av och i ungdomsförbunden har en lång väg att gå, för att nå Bohmans och Adelsohns nivåer.

Att lyckas ta sig fram till den politiska toppen idag förutsätter att du inte är för karismatisk, eller kompetent, att du inte sticker ut så att ’nollorna’ blir osynliga, att du lyckas samla ett antal lojala ’hovnarrar’ runt dig som hjälper dig att ta dig framåt och uppåt mot löften om kommande politiska uppdrag, att du lärt dig att fixa och trixa, att jonglera med sanningen och att behärska de vanliga flosklerna. Däremot är /arbets/livserfarenhet inte längre ett krav för dagens karriärpolitiker. Undra på att många idag tappat tron både på politiken och politikerna!

SvD publicerade på långfredag en intervju med Carola. I intervjun gav hon uttryck för vad en överväldigande majoritet av svenska folket anser om dagens Sverige. Genast trädde ’skrikvänstern/PK-isterna’ in på scenen, dömde ut henne och kallade henne ”främlingsfientlig”, deras vanligaste ’diagnos’ när de saknar egna argument. Som många av oss minns, vann hon Eurovision Song Contest med ”Fångad av en stormvind” 1991. Drygt 30 år senare blev hon nu fångad av ’skrikvänsterns’ stormvind i den svenska PK-korridoren.

1983 vann Carola den svenska Melodifestivalen med ”Främling” och fick ett otroligt genomslag. Sen dess har hon lyckats hålla sig kvar i våra minnen och sinnen. Hennes resa har inte alltid varit lätt. I världens mest sekulariserade land har hon hånats offentligt. Man har drivit med hennes tungomålstalande, hennes gudstro m m. På Youtube finns ett klipp där humorprogrammet ”Hey Baberiba” gör en karikatyr av henne. En av kommentarerna under klippet lyder:

”Grym imitation av den galna häxan Carola. Hon är exakt så där i verkligheten, då jag träffat spyan som är helt verklighetsfrånvarande.”

Så kränkande, skamlöst och under all värdighet!

När hon nu kommenterar dagens sorgliga utveckling i/avveckling av Sverige får hon genast ’skrikvänstern/PK-isterna’ på sig. En av de första ut var Alex Schulman, som i en krönika i DN (10/4) anklagar henne för att nu låta som Jimmie Åkesson och kallar hennes uttalande ”främlingsfientligt”:

”Carola hade kort sagt haft det man väl enklast kan kalla ett ’Jimmie moment” skriver han

Vad som är menat som en förolämpning i Schulmans enkelspåriga PK-värld kan nog ses som en komplimang i många andra svenskars värld idag. Jag rekommenderar Schulman att lämna sin champagnebubbla och stiga ut i den sorgliga och otrygga verklighet som råder i stora delar av dagens Sverige, där majoriteten av oss svenskar tvingas leva och röra oss.

Så vad sa Carola som fick ’skrikvänstern/PK-isterna’ att reagera så häftigt?

”Jag tycker inte man kan säga ”kom och lev som ni vill i vårt land”. Det är inte fegt att värna Sveriges traditioner och sjunga ”Den blomstertid” på skolavslutningarna. Ibland blir jag helt förtvivlad över utvecklingen. Vi ser ju resultatet.”

”Vilket är resultatet”, frågar reportern?

”I form av skjutningarna. I form av polisen som bara ropar på hjälp”, svarar Carola.

’Skrikvänstern/PK-isterna’ nöjer sig inte med att kalla Carola för främlingsfientlig. De har också fräckheten att kräva att hon går ut och ber om ursäkt för det hon sagt i intervjun.

I ett inlägg på Instagram (10/4) tackar Carola för det stöd hon fått sedan intervjun publicerades och beklagar om orden i intervjun sårat människor:

”Jag beklagar det verkligen. Det verkar som att vi människor har svårt att se nyanserna i de olika frågor vi tror att vi inte har svaren på. Inklusive mig själv. Här behövs mycket kommunikation och förståelse, på djupet. Så vi kan nå varann i samhället”, skriver hon.

Det är välkommet och välgörande att Carola, en offentlig kulturperson. sätter ord på det som sägs mellan skål och vägg, i slott som koja, i söder som i norr. Påhoppen är en varning och en signal till andra kändisar, politiker och oss vanliga dödliga att hålla käft. I decennier har Carola hånats i den svenska offentligheten. Världens mest sekulariserade land har drivit med hennes gudstro, tungomålstalande och kristna budskap. När hon nu kritiserar vad som sker, bryter full storm ut

Carola säger det jag och många andra påtalar praktiskt taget varje dag, när vi ser och hör talas om alla skjutningar, mord, gängkriminalitet, klanvälde, förnedringsrån etc. H C Andersens saga Kejsarens nya kläder utgavs 1837. Än idag använder många av oss uttrycket ”kejsaren är naken”. Nu klädde Carola av verklighetsförnekarna som i sin tur provocerades och drog fram sitt sedvanliga rasistkort. När argumenten är svaga höj rösten! Ju oftare och högre de skränar, desto tydligare avslöjar de hur provocerade de blir av verkligheten och desto mer kraft och energi krävs av dem för att förneka denna verklighet.

Flera medier har gett intrycket att Carola ”bad om ursäkt” för sina åsikter. Det är inte korrekt. Hon beklagar debatten och skrev på sitt Instagramkonto följ:

”Det verkar som att vi människor har svårt att se nyanserna i de olika frågor vi tror att vi har svaren på”.

Hur kan någon ta illa vid sig av det Carola säger? Det är rent absurt att hon ska tvingas be om ursäkt för att säger allmänna sanningar. Tar man upp tabubelagda/fel frågor riskerar man att klassas som ond, alarmistisk eller rasistisk. Tar man upp rätt frågor, t ex klimatfrågan, ses man som god och ansvarstagande och får stort utrymme i PK-media och dessutom pengar till att driva sina frågor och agendor.

Hur kan det politiskt korrekta etablissemanget inte oroas och känna förtvivlan över utvecklingen i/avvecklingen av Sverige? De om några borde göra avbön för att de stöttat och drivit den negativa utvecklingen av Sverige genom att förneka verkligheten och rasistanklaga dem som försökt sätta stopp för den pågående nedbrytningen av vårt land. Hur ska vi kunna hitta lösningar för alla dagens svåra problem, om vi inte får analysera och diskutera orsakerna? Hur skulle det fungera t ex inom sjukvården om vi gick till läkare för våra hälsoproblem och läkaren inte fick tala om vad som orsakar hälsoproblemen?

Vi måste snarast stänga PK-korridoren och återuppväcka förmågan att diskutera frågan som är så viktig för morgondagens Sverige. Dags att sätta punkt för ’skrikvänsterns’ och verklighetsförnekarnas privilegium att formulera problemen och sätta agendan! Dags för det sovande folket att vakna och sätta ner foten!

 För ett par veckor sedan började marken gunga i KD. EU-parlamentarikern Sara Skyttedal polisanmälde då partisekreteraren Johan Ingerö för sexuellt ofredande, något som skulle ha skett i samband med firandet av EU-valet 2014. På Facebook skriver hon:

”För åtta år sedan valde en partikollega att, mot min vilja, försöka ta sig rätten till min kropp. Under alla dessa år har jag varit tyst. Försökt att förtränga vad som hände”.

Ingerö hade inte fått se polisanmälan men uppfattat att det handlat om ”någon form av ofredanden som hon menar ska ha skett för nio år sedan” och ”att det som påstås inte är sant”. Han skriver också att han och partikollegan som anmält honom haft en ”yrkesrelaterad konflikt i slutet av januari i år”.

Partiledningen hade då uppdragit till partisekreterare Ingerö att be Skyttedal ställa in den planerade intervjun ”30 minuter” i Svt, där hon skulle berätta om hur hon använt cannabis för att få hjälp mot psykisk ohälsa och slå ett slag för legalisering av cannabis i Sverige. Ingerö lyckades inte övertala Skyttedal att ställa in intervjun och hålla sig till partilinjen i narkotikafrågan.

Skyttedal gick i taket för att Ingerö än en gång ”gått över en gräns”. Plötsligt mindes hon vad som hände på efterfesten efter valvakan 2014 i en svit bokad av Göran Hägglund på Radisson i centrala Stockholm. Där hade hon tillsammans med 3 män på natten slocknat i en gemensam säng och vaknat av Ingerös hand på sitt lår.

Ingerö har själv skrivit om polisanmälan på Facebook:

”Det rör sig om en efterfest med stora mängder sprit som den här personen arrangerade och som jag och flera andra deltog i. Festen ägde rum i en hotellsvit efter valvakan i samband med 2014 års val till Europaparlamentet”.

Skyttedals polisanmälan lades ner, eftersom den anmälda gärningen, ”sexuellt ofredande” preskriberas efter 5 år. Borde hon inte ha känt till detta? Bara Ingerö och hon vet exakt vad som hänt, förutsatt att de lyckas komma ihåg något från efterfesten. Övr deltagare verkar ha haft bara dimmiga minnesbilder av händelsen.

Skyttedal har stått Busch mycket nära. Det var t ex hon som lyfte av locket om invandringspolitiken, liknade invandringen vid en ”skogsbrand”, argumenterade för en hårdare migrationspolitik, ledde kampen mot decemberöverenskommelsen och korkade på rikstinget 2015 upp en champagneflaska för att fira att ’decemberöverenskommelsen’ hade fallit. Liksom Ingerö har hon haft en frän profil på sociala medier. Hon har tagit sig hela vägen till EU-parlamentet. Ändå måste hon processa ett sexuellt ofredande i närmare 9 år, innan hon inser att hon utsatts för ett övergrepp och polisanmäler det. Undra på att det tar åratal innan beslut tas i EU-parlamentet! Var kanske Skyttedals vägran att ställa in intervjun i ”30 min”, där hon skulle argumentera för avkriminalisering av narkotika för eget bruk (vilket går emot partilinjen) och hennes polisanmälan av ett 9 år gammalt ”sexuellt ofredande” av Ingerö på en fyllefest i själva verket en tidig lansering av hennes personvalskampanj inför nästa års EU-val? Valde hon jaget före laget?

Nu gör Ebba Busch entré på scenen, men hennes olika och konstlade förklaringar till varför Ingerö plötsligt sparkades övertygar inte. Denna ”buschteater” påminner mest om gamla tiders buskteater. Ingerö rekryterades för att han var en kompetent kommunikatör, men nu behövde partiet snarare en organisatör. Under en frågestund med riksdagens journalister 22 mars kapade Busch Ingerö vid fotknölarna. ”Efter kraftiga dubier i december och januari” hade hon kommit fram till att Ingerö inte klarade sitt uppdrag. På frågan om Ingerö var en felrekrytering svarade Busch ”Ja”. Han hade misslyckats både med partiets kommunikation och organisation. Dessutom fanns en polisanmälan mot honom. Däremot finns ingen dom mot honom, eftersom anmälan lades ned.

Att i press, radio och TV säga att en av ens närmaste medarbetare varit en felrekrytering är ett tydligt bevis på uselt ledarskap och säger mer om henne än om Ingerö. Buschs råa karaktärsmord och skoningslösa behandling av Ingerö har med all rätt kritiserats både internt och externt. Han var en av hennes viktigaste medarbetare i formandet av det ”nya partiet”. Han var också hennes ”politiska livvakt” när hon granskades av DN för sin kostsamma hantering av elstödet. Hur ska Busch hädanefter med trovärdighet kunna tala om ”Hjärtlandet” och ”medmänsklighet”?

Tomas Nordenskiöld, politiksreporter på Expressen, säger i tidningens podcast  ”Politikrummet” att ”en av partiets högsta företrädare” i ett samtal ”off the record” varit kritisk till Buschs hantering av krisen och att flera andra inte tror på hennes motiv till att sparka Ingerö:

–Det är flera på hög nivå i partiet som säger till mig att det är uppenbart att Ebba Busch inte talar sanning när hon säger att Johan Ingerö var så undermålig att hon bestämt sig för att han skulle bytas ut oavsett allt det andra”, säger Nordenskiöld.

Som bekant åtalades Busch för grovt förtal i samband med sitt omskrivna husköp. Det slutade med att hon dömdes, men hon var tydlig med att deklarera följande:

-/Jag/ erkänner ett brott som jag i själ och hjärta anser mig oskyldig till.

Hon tog m a o inte fullt ansvar för sitt brott. Borde kanske partiet nu göra sig av med Busch på samma obarmhärtiga och skoningslösa sätt som hon gjort sig av med Ingerö, som inte dömts för något?

Jönköping är KD:s vagga och där oroas nu många partimedlemmar och partitrogna av att rapporteringen domineras av personkonflikter, fester med mängder av sprit, polisanmälan om sexuellt ofredande, lobbande för legalisering av cannabis, plötslig och skoningslös sågning av Ingerö m m. För att gjuta olja på vågorna åkte Busch dit i slutet av förra veckan. Lokal för mötet var ”Harrys”. Var det rätt möteslokal med tanke på att partiet vilar på kristen och frikyrklig grund och många partimedlemmar och sympatisörer behövde få ventilera sin oro och sorg över vad som hänt och händer i deras parti?

Sist men inte minst: partiets förtroende är nu allvarligt skadat. Klarar Busch av att återskapa förtroendet för KD både inåt och utåt? Är Busch idag rätt partiledare för Kd?

I veckan har “snippadomen” flitigt diskuterats och kritiserats. De 2 s-märkta nämndemännen i Hovrätten i Göteborg kände inte till vad ordet ”snippa” betyder. De frikände därför den pedofil som i Tingsrätten dömts för våldtäkt på 10-årig flicka. De poliser som förhörde flickan, åklagare, föräldrar m fl ansåg att flickans vittnesmål klargjorde vad hon utsatts för. Både tingsrätten och hovrätten bedömde flickans uppgifter som trovärdiga. De ansåg också att bevisningen åklagaren presenterade var tillräcklig för att fastslå att övergrepp begåtts.

I Hovrätten, som saknade kunskap om ordet ”snippas” betydelse och fastnade i en märklig, språklig analys av begreppet ”snippa” kom 4 av de 5 domarna efter diskussioner fram till att det ”fanns oklarheter kring begreppet ”snippa”. De frikände därför pedofilen, som därmed slipper undan straffrättsliga följder trots att han våldfört sig på ett barn.

Frikännandet ledde till stort ramaskri och Mattias Jonsson, s-ordf i Göteborg, kallade upp de 2 nämndemännen för ”coaching”, som ledde till att nämndemännen omedelbart avgick från sina uppdrag. Hanteringen av nämndemännen resulterade i ett ännu värre ramaskri. En av de 2 nämndemännen kontaktade en anställd på Nämndemännens förbundskansli och berättade om ”coachingen”. Kanslimedarbetaren antecknade och sammanfattade skriftligt. Efter att ha tagit del av sammanfattningen sa Stefan Blomquist, Nämndemännens riksförbunds ordf, följande till SvD (11/3):

– Jag kan inte säga annat än att det är klara tecken på politisk otillbörlig påverkan.

Bedömningen gör han inte bara på grund av sammanfattningen.

– Det är en serie av händelser. Jag tror aldrig jag har varit med om att när en dom blir offentlig så har man ett möte med två av domarna, där man diskuterar den, och att efter det mötet lämnar man sen in ett entledigande.

’Coachen’ Jonsson ”beklagar nu djupt om nämndemännen inte uppfattat hans ”coaching” stöttande”.

Han borde veta bättre. Förutom att vara ordf för sossarna i Göteborg sitter Jonsson i riksdagen för partiet, är vice ordf för Europarådets svenska delegation och har dessutom suttit i Justitieutskottet som bl a hanterar domstolars oberoende. Han kan m a o inte skylla sitt haveri på bristande politisk erfarenhet, möjligen på bristande omdöme.

Så här kommenterar Johan Westerholm sossarnas ”coaching” på Ledarsidorna. se (12/3):

” Socialdemokraternas tradition av coachande samtal är inget nytt. Det är en kombination av lirkningar, implicita hot, kränkningar och till slut förnedring av självständigt tänkande partipolitiskt aktiva. En effektiv process, och som enligt partiet vaskat fram de bästa, mest kompetenta och mest lämpade företrädarna i svensk politik.”

Jojo! Dags för partiet att skrota ”demokraterna” i partinamnet och istället kalla sig socialisterna eller sociokraterna.

På Twitter (9/3) klassade juridikprofessorn och SvD-medarbetaren Mårten Schultz det hela som ”en av vår tids stora rättsskandaler” och ”den mest oroväckande politiska interventionen i den dömande verksamheten från de senaste decennierna”.

En av de första att fördöma sossarnas s k ”coaching”, var advokat Tomas Bodström (s), justitieminister 2000 – 2006. Han säger 8/3 till DN:

– Jag är faktiskt förvånad över att partiet centralt inte går ut och säger att ”det där var olyckligt, det ska inte upprepas”, utan att man duckar hela tiden.

– Jag är inte ute efter att skada Socialdemokraterna. Jag vill ha upp den här frågan på bordet för att den är så viktig, särskilt eftersom vi ständigt kritiserar Ungern, Polen och Turkiet för de här sakerna.

Han kallar hanteringen av nämndemännen för ett ”haveri” och säger till DN (11/3):

– Det viktiga är att det socialdemokratiska systemet står upp för att aldrig påverka domare.

Statsvetaren och s-redaktören Stig-Björn Ljunggren konstaterar att så här går det till i diktaturer, där politiska partier avsätter domare.

Sveriges Domareförbund (för yrkesjurister) som skrek i högan sky när Rikard Jomshof (sd), ordf i Justitieutskottet, i en tweet kommenterade en dom i syfte att lobba för strängare lagar, har hittills tillämpat en ”öronbedövande tystnad” trots att sossarna går in och avsätter domare i hovrätten.

Skrikhalsen Strandhäll leker nu ”när lammen tystnar”. När Jomshof i en tweet kommenterade en dom i syfte att lobba för strängare straff, twittrade Strandfjällan ”det osar 30-tal ”. Hon har utmärkt sig genom att gång på gång kritisera president Orbán och Ungern för bristande demokrati och genom att hävda att sd är ett hot mot demokratin. ”Den som sa det var det”. Nu väntar jag bara på Molgans förvrängning av sanningen och verkligheten.

Ardalan Shekarabi, sossarnas rättspolitiske talesperson uppger sent om sider följande:

–Jag utgår från de uppgifter jag fått av partiet och har därför ingen anledning att tro att någon ljuger.

Partiledningen har i det längsta duckat och vägrat att kommentera det som skedde i Göteborg. De har förstås haft fullt upp med att skademinimera efter demokratihaveriet i Botkyrka, men i torsdags tvingades självaste ’Maktallena’ ut på banan. Hon förklarade helt i enlighet med partiledningens linje att allt var bara medlemsvård. Att det skulle ha förekommit påtryckningar avfärdar Andersson. Det är inte den information hon fått. Det är den vanliga bortförklaringen tillsammans med ”det stämmer inte med min bild”. Vilken total underskattning av ’verklighetens folks’ förmåga att inse vad som sker bakom det som synes ske. Skämmes ta’ mig fa’n!

Efter 4 års schabbel som S-märkt rikspolischef sparkades Dan Eliasson 2018. För den som följt hans misslyckaden som myndighetschef för Migrationsverket, Försäkringskassan och MSB var detta inte en dag för tidigt. Eliasson har under åren som chef mig veterligen inte tillfört sina myndigheter något gott eller positivt, men har man partiet med sig spelar det mindre roll. Till slut tvingades också partiet omplacera honom och Anders Thornberg fick 2018 efterträda sossegunstlingen Eliasson.

Thornberg har arbetat mer än 40 år inom polismyndigheten och torde känna den utan och innan. Inte minst borde han ha sett och reagerat över polisens växande oförmåga att bekämpa kriminella klaner och gäng. På frågan vad denna eskalerande kriminalitet beror på hävdar Thornberg att polisen ”inte vet”. Löfving däremot tog upp ”klanvåldet” som en konsekvens av den svenska invandringen och undermåliga integrationen.

Istället för att tala klarspråk om den växande kriminalitetetens och gängvåldets orsaker har Thornberg lydigt hållit sig i sossarnas snitslade PK-spår. Hur ska polisen lyckas klara sin uppgift, om den högst ansvarige inte vet orsakerna till problemen? T o m Jerzy Sarnecki på ’Brottsförnekande’ rådet håller nu efter åratal av förnekelse med om att ”klanvåldet” är en följd av invandringen och den bristande integrationen. Det slås fast i  deras ”Socioekonomisk bakgrund och brott”, 2023:3. Brå har i åratal envist och ihärdigt hävdat att svag ekonomi och låg social nivå är den huvudsakliga förklaringen till svensk brottslighet.

Nu har också polismyndighetens interna problem blivit allmängods och blottlagt Thornbergs bristfälliga ledarskap och myndighetens interna tystnads- och arbetsplatskultur. 2020 blev Mats Löfving regionpolischef för Stockholm/Gotland och biträdande rikspolischef. I december 2022 blev det känt att Löfving och Linda Staaf (fram till 22 dec 2022 underrättelsechef på NOA), haft en relation och att Löfving tagit flera beslut som gynnat Staaf. Thornberg påstår att han inte känt till denna relation förrän i december 2021, en uppenbar lögn.

Staaf anmälde i september 2020 Löfving för misshandel av henne. I förundersökningsprotokollet står bl a att ”Han (Thornberg) uppmanade Löfving att tänka över saken och återkomma om han kom på andra tankar. Mats Löfving återkom aldrig om detta”. Är det så en ansvarsfull myndighetschef ska agera, när man får reda på att en av toppcheferna misstänks för brott? Den nu aktuella åklagaren beslutade att inte inleda en förundersökning.

Thornberg ljuger bevisligen när han säger att han inte vetat om denna relation förrän i december 2021. Enligt Expressen fick Thornberg vetskap om relationen i september 2021 under ett möte med dåvarande chefen för särskilda utredningar, Ebba Sverne Arvill, d v s ett drygt år innan han själv säger sig ha känt till den. Hur förtroendeingivande är en ljugande rikspolischef?

Polismyndigheten meddelar 11 december förra året att en extern utredning ska tillsättas. Den 12 december meddelar åklagare att utredningarna som lades ned i december 2020 ska återupptas och öppnas igen!!

Den externa utredningen ska göras av juristen och f d domaren Runar Viksten. Både utredaren Viksten och beställaren av rapporten, Anders Thornberg, ifrågasätts av ett stort antal personer. I Expressen 25 februari kan man bl a läsa följande:

”Stefan Holgersson, polis och forskare, är en av dem som hårdast ifrågasätter resultatet av utredningen och menar att rapporten aldrig borde ha publicerats.

På punkt efter punkt slår han ned på svagheterna och på rikspolischefen Anders Thornbergs hantering av krisen. 

1. Thornberg utsåg sin egen granskare

Det var Anders Thornberg själv som tillsammans med sin stabschef Christina Weihe utsåg Runar Viksten som extern utredare. 

– Anders Thornberg själv har tillsatt och avlönat den person som ska granska honom, säger Holgersson. 

– Det är ett förfarande som inte hör hemma i en rättsstat. 

2. Frånser helt polisledningens ansvar

Runar Viksten finner inte på någon punkt anledning att ifrågasätta Anders Thornbergs agerande under de dryga två åren sedan den första anmälan gjordes mot Mats Löfving i september 2020. 

– Det är uppenbart för alla andra att polisledningen hade flera chanser att agera men gjorde det inte, säger Stefan Holgersson. 

3. Agerade domare utan mandat

Stefan Holgersson anser att Runar Viksten frångick direktiven i sin roll som extern utredare. Uppdraget formulerades som en genomlysning av polismyndighetens hantering i förhållande till gällande regler och rutiner.  

– Det har aldrig varit hans uppdrag att gå in och diskutera straffansvar på det sätt som han gör och riktar mot Löfving.

4. Inte opartiska slutsatser

Ytterligare en allvarlig lucka i utredningen är, anser Stefan Holgersson, att informanterna inte kan anses vara objektiva.

När det konstateras att det var sakligt korrekt att anställa Linda Staaf, att höja hennes lön och att ge henne tjänstevapen, vilar resonemangen på utsagor från personer som själva var med i hanteringen, resonerar Holgersson. 

– Vapeninstruktören måste säga som han gör eftersom han annars skulle medge att han begått tjänstefel. På samma sätt måste HR-avdelningen säga att Staaf var den mest skickliga och bäst meriterade, annars har de gjort fel vid tillsättningen av tjänsten. 

5. Missade frågetecken i CV

Runar Viksten konstaterar i sin rapport att ingenting motsäger att Linda Staaf var den mest meriterade för tjänsten som underrättelsechef på Noa.

– Han säger att det är ogrundat att meriterna inte håller, men om man går till bilaga fem och tittar på personligt brev och cv:t ser man att det finns uppgifter som inte går ihop, säger Holgersson.

– Att utredaren inte ens ser en sådan sak, eller i alla fall inte tar upp det, säger mycket om kvaliteten på den här utredningen. ”

Polisens utredning med mycket närgångna och privata detaljer presenterades av Viksten 22 februari 2023 på en offentlig presskonferens som motiverades med det ”stora mediala intresset”. Hur kan man behandla ett personalärende så? Viksten fastslog att Löfving gjort sig skyldig till jäv i flera fall och rekommenderade Thornberg att avskeda eller omplacera Löfving. En offentlig avrättning m a o. Senare samma dag hittades Löfving död i sitt hem.

Vikstens insats och agerande har starkt kritiserats och ifrågasatts. Att varken Staafs eller Thornbergs agerande ifrågasatts är vi nog många som har åsikter om. Likaså är vi antagligen många som anser att Thornberg borde avgå. En rikspolischef som inte klarar av sin uppgift och som dessutom ljuger förtjänar inte att sitta kvar.

 Den skandal som nu utspelar sig inför öppen ridå i socialdemokraterna i Botkyrka väcker många minnen om vad som hände i moderaterna i Umeå inför valet 2002:

”När saken senare kontrolleras visar det sig att många blivit partimedlemmar dagarna före mötet, flera bor inte i Tensta.”  (DN 15/2-23)

Låter välbekant för oss som deltog i moderaternas medlemsprovval i Västerbotten 2001.

Moderaterna har innan de allmänna valen ett medlemsprovval, där inskrivna partimedlemmar kan rösta och rangordna partikandidater till kommun, region och riksdag. För att få delta måste man vara skriven i den valkrets valet gäller.

I god tid innan valet 2002 skickades provvalshandlingar ut till medlemmarna i valkretsen (Västerbotten) för att de skulle kunna rangordna sina favoriter till kommun, region och riksdag med 1 till 10 poäng. Resultatet styrde därefter kandidaternas placering på valsedlarna, såvida inte den följande nomineringsstämman beslutade att ändra kandidaternas inbördes rangordning.

Genom maktspel och väl förberedda åtgärder i det fördolda skaffade sig ’de insuttna’ kontroll över beslut och tillsättningar av kandidater för att på förhand säkra utgången av kommande omröstningar och nomineringsmöten. Trots att de ’utkommenderade’ ombuden och falangisterna saknade mandat både från väljare och medlemmar, kom de att avgöra hur makten skulle fördelas inom partiet efter valet 2002.

Vi var många som reagerade över vad som hände i moderaterna i Umeå inför valet 2002. Kandidattopparna, eller deras ’falangister’, intog i god tid partiexpeditionen, dit provvalssedlarna med medlemmarnas namnteckningar skulle skickas eller lämnas in. ’Falangister’ och några av kandidaterna vakade över både expedition och provvalshandlingar. Medlemmar som besökte partiexpeditionen i Umeå vittnade om att provvalshandlingar låg öppet spridda där trots att partireglerna krävde låst valbox.

Efter en tid var det dags för nomineringsmöte, där kandidaternas slutgiltiga rangordning på valsedlarna (kommun, region, riksdag) skulle beslutas. Som ordförande för mötet uppenbarade sig plötsligt en nära vän till kommunlistans toppkandidat. Vännen var skriven i Stockholm och hade därför inte rätt att agera på mötet. Eftersom toppkandidaterna själva inte ville smutsa ner sig genom att agera ’bödel’ på mötet, gick stockholmaren upp och yrkade avslag varje gång mitt namn ropades upp. Jag placerades därigenom längre och längre ner på listan ända tills en mycket respekterad, mångårig medlem och företagare reste sig och upprört meddelade att han för gott lämnade både mötet och moderaterna p g a de uppenbara regelbrotten och oegentligheterna.

Den som slutligen blev riksdagsledamot 2002 deltog inte i bedrägerierna och samlade efter nomineringsstämman en liten skara misstänksamma och upprörda medlemmar/kandidater omkring sig för att gå igenom vad som hänt. Föreningen där ettan på kommunlistan var ordförande hade inför provvalet t ex plötsligt fått dryga femtitalet nya medlemmar skrivna i stockholmstrakten. Dessa hade enligt partireglerna inte rätt att delta i medlemsprovvalet i Västerbotten. Så varför tilläts de rösta? Varför godkändes deras röster?

Den dåvarande partirevisorn beslöt sig för att granska provvalet. När han kom till expeditionen, satt dåvarande riksdagsledamoten och en av de nuvarande topparna och vaktade honom. Revisorn tilläts inte att granska provvalssedlarna utan övervakning. När det senare restes krav på ny granskning, hade alla provvalssedlar förstörts. Det var första gången detta skett i partiet i Umeå. Det medförde dock ingen åtgärd.

I lokala och nationella tidningar och annan media rapporterades mycket om det som skett i Umeå. Jag var t ex inbjuden till TV4:s Nyhetsmorgon för att diskutera provvalet i Umeå med Per Schlingman. Ett par journalister hade lyckats få tag i medlemslistan i den förening som ’tvångsinskrivit’ ca 55 nya medlemmar lagom tills att provvalet skulle börja. Journalisterna hade på måfå ringt upp flera av de nya medlemmarna, som uppgett att de inte gått med i moderaterna trots att de bevisligen röstat och betalat medlemsavgiften. Också några ungmoderater hade ringt och upptäckt att de ’tvångsinskrivna’ varken gått med i moderaterna eller röstat i provvalet. Så vem hade undertecknat provvalshandlingarna i deras ställe? Vem hade betalat deras medlemsavgift à 100 kronor per person? Vem hade godkänt deras röster i provvalet, där de inte haft rätt att rösta? Hur kunde kommunettans ditresta ’bödel’ godkännas på nomineringsmötet? Många frågor men inga svar.

Flera aktiva medlemmar kontaktade partistyrelsen, men det enda som hände var att dåvarande partisekreteraren, S-O Littorin, kom upp och försökte övertala den grupp som protesterade mot bedrägerierna att ’lägga ner’, eftersom partiets siffror var på väg uppåt. Jag frågade honom hur han skulle agera om han fick ohyra i sin källarvåning: skulle han lämna ohyran ifred för att de övriga våningsplanen fungerade bra? Det svarade han inte på. Han tvingades f ö några år senare hastigt lämna partiet under almedalsveckan.

Så här sa justitieminister Gunnar Strömmer nu i Expressen 1 feb om S-kuppen i Botkyrka:

–Utomordentligt allvarligt

Instämmer helt! Moderaterna har nu lämnat in en begäran om en särskild debatt i riksdagen. Begäran handlar om hur vi skyddar våra demokratiska institutioner från infiltration och annan otillbörlig påverkan. Kommer partiet då också att granska även det hot mot demokratin som kan ske i det egna partiet? Förekommer den s k ’umeåmodellen’ kanske fortfarande på sina håll i partiet? Medlemsprovvalet i Västerbotten 2001 är knappast den enda byken. Otillbörlig verkan i val är ett allvarligt hot mot demokratin. Vi är många som var med och som minns hur moderaterna vägrade ta tag i det dokumenterade bedrägeriet som tilläts ske i Umeå 2001_.

Den enda utredning som genomfördes i Umeå innan valet 2002 gjordes av en partiombudsman från en annan region. Han kom upp och träffade sin kollega, partiombudsmannen här i Umeå. ’Politisk incest’ skulle jag kalla det. Inget av värde kom de heller fram till, vilket är typiskt för partiinterna utredningar.

De misstänkta i Umeå hade dock självinsikt nog att inse att de aldrig skulle vinna på egna meriter i en ärlig kamp om makten. Att partiet inte tvingade dem att avgå är allvarligt. Personer som våldför sig på demokratin hör inte hemma på politiska förtroendeposter. Innebar de partiansvarigas tystnad och brist på ingripande att de samtyckte till bedrägerierna?

 Under veckan som gick ägde den årliga konferensen Folk och Försvar (eller Folk utan Försvar) rum i Dalarna. I sitt tal där meddelade justitieminister Gunnar Strömmer att regeringen ska ta fram en ny strategi mot den organiserade brottsligheten.

Magdalena Andersson passade genast med hånfull min på att kritisera regeringens kriminalpolitik för att den är ”Alldeles för svag” och satsar inte nog för att stoppa rekryteringen till kriminella gäng:

-Vi socialdemokrater vill att för varje krona vi lägger på fler poliser, ska vi lägga till en krona på att stoppa nyrekryteringen, säger hon till Svt.

Samtidigt anklagade hon regeringen för att agera för långsamt:

–Före valet försökte Ulf Kristersson ge intryck av att man hade en strategi. Nu får vi, flera månader efter att han tillträtt, reda på att man nu ska tillsätta personer för att ta fram en strategi. Det är något helt annat än budskapet före valet.

Hur många utredningar har inte sossarna tillsatt under sina senaste 8 år vid makten? Hur många nya strategier har de utmynnat i och hur många förändringar har de resulterat i? Att kasta sten i glashus är ’Maktallena’ Andersson bra på. Betydligt sämre har hon och de rödgröna varit på att åtgärda de eskalerande brottsligheten och kriminaliteten under sin tid vid makten. Hon borde krypa tillbaka under den sten hon och partiet glömde att lyfta på och fundera över varför Sverige utvecklades till att bli ett så otryggt land under de rödgrönas styre..

Sossarna har suttit vid makten 75 av de 100 år Sverige haft demokratiska val och har därför lång vana av att regera. De har också skaffat sig många ovanor bl a att strategiskt placera ut sina ’springare’ på våra myndigheter, där de inte sällan fungerar som ideologiproducenter och aktivister. Inte minst UD är ett exempel på detta, något Johan Westerholm på Ledarsidorna förtjänstfullt skrivit om. Förhoppningsvis kommer den nya regeringen att lägga ner de myndigheter som ägnar sig åt ideologiproduktion och åt att förhindra eller försena paradigmskiften. De rödgrönas systematiska försök att politisera statsförvaltningen måste stoppas. Det görs nog enklast genom att stänga av pengakranen till ideologiproducerande myndigheter, t ex Jämställdhetsmyndigheten och Institutet för mänskliga rättigheter.

Den nya regeringen har haft drygt 2 månader på sig att agera och de kom verkligen inte till något dukat smörgåsbord. Tvärtom. Under den dryge och senfärdige Morgan Johansson tillsattes den ena utredningen efter den andra, men gängkriminaliteten, våldsbrotten och skjutningarna fortsatte att öka dramatiskt. De rödgröna kan anklagas både för senfärdighet och inkompetens och för att trots sin röda grundfärg sprida blå dunster och gröna bubblor.

Bild, Tysklands mest lästa tabloid, skrev nyligen om Sverige som lamslaget av skräck inför det växande gängvåldet med 63 dödsskjutningar och 90 sprängningar under förra året. Enligt tidningen minskar dödligt våld i övriga europeiska länder, men Sverige går i motsatt riktning. Sverigebilden har i sanning förmörkats under de senaste 8 åren. T o m Donald Trump kommenterade detta under sin tid som president.

Jyllands-Posten frågar sig varför det i Sverige är 6 gånger vanligare med dödligt våld med skjutvapen än i övriga Norden. Tidningen har i en färsk ledare beskrivit Sverige som ”en uppenbart självförvållad tragedi”. Den skriver också hur den svenska politiska klassen, ”som har sitt på det torra”, svikit det egna folket i en obegriplig omfattning och frågar med vilken rätt vår svenska elit har tillfogat ”ett av världens tryggaste, bästa och säkraste länder” en sådan skada. Varför har ingen svensk tidning eller annan media ställt denna fråga?

Andersson anklagar också statsminister Kristersson för att han före valet försökte ge sken av att man hade en strategi:

– Nu får vi, flera månader efter att han tillträtt, reda på att man nu ska tillsätta personer för att ta fram en strategi. Det är något helt annat än budskapet före valet, säger Anderson.

Magstarkt av Anderson med tanke på hur många ”budskap” och fagra löften hon och hennes parti presenterat i sina valkampanjer under årens lopp. Det tog i alla fall avsevärt mycket kortare tid för Kristersson 2022 att bilda regering än för Löfven 2014. Ändå innebar Löfvens ”senfärdiga” tillträde varken revolutionerande strategier eller paradigmskifte. Tvärtom innebar det en rödgrön röra, ’politiskt käbbel’ och en högst oklar strategi förutom när det gällde att behålla makten.

Sossarna anklagar också regeringen för att ha dröjt med elkompensation för dagens ’magdapriser’ på elen. Sossarna gick i vanlig ordning flera veckor innan valet ut och ’köpte röster’ genom att lova att införa ett ’högkostnadsskydd’ om 90 miljarder för svenska hushåll och företag mot de höga elpriserna. Svenska Kraftnät fick i uppdrag av de rödgröna att i detalj utarbeta hur stödet skulle se ut. Dessbättre förlorade de rödgröna valet.

Nu återstår att se hur den nya regeringen hanterar elstödet och när. Sakta och väl är långt bättre än fort och fel. Eller har Andersson, f d finansminister, en annan uppfattning?

Avslutningsvis en kommentar om Strömmers meddelande i torsdags om att kravet på danstillstånd ska avskaffas i juli. Ingen senfärdighet där inte. Senfärdig var heller inte Annika Strandfjällan. Detta fick henne att gå i taket och i vanlig ordning kastade hon sig direkt på tangenterna och ut på Twitter, där hon kommenterade detta beslut så här:

–Detta är vad regeringen ägnar sig åt dessa dagar när vanliga svenskar kommer hem och öppnar sina elräkningar.

Att öppna räkningar och betala dem i tid är som bekant inte Strandfjällans starka sida, så hon lär inte drabbas så hårt i första taget. Någon vanlig svensk är hon heller inte,

År 2016 beslutade Sveriges riksdag att avskaffa detta krav, men lagändringen förhalades av dåvarande justitieminister Morgan Johansson som tillsatte en enmansutredning. Hans ”senfärdighet” tog tydligen över för han kom aldrig längre än till en utredning. Nu gör Strömmer 7 år senare slag i saken.

I början av juli förra året överfölls den då 9-åriga Luna i Skellefteå brutalt av en etiopisk pojke, som officiellt var 11 år, när hon cyklade hemåt fr sommarfritids. Pojken släpade in henne i skogen, våldtog henne, tog hennes skosnören, försökte strypa henne med det ena och med det andra band han fast henne så hårt vid ett träd att barken skadades.

När polisen hittade henne, var hon så illa skadad att man inte visste om hon skulle överleva. Hon flögs omedelbart till Umeå och Norrlands universitetssjukhus i ambulanshelikopter. På grund av sina svåra skador låg hon nedsövd i närmare 2 veckor. I augusti flyttades hon till Skellefteå sjukhus. Där tillbringar hon fortfarande mycket tid.

Pojkens hänsynslösa försök att strypa Luna har orsakat henne permanenta hjärnskador. Idag sitter Luna i specialbyggd rullstol, kan varken tala eller röra sina armar, inte heller äta själv, får medicin mot epilepsi, hennes rörelser är spastiska och hon lider av oro och ångestattacker. Hennes tidigare drömmar om att ägna sig åt skapande, målning, sång, balett, konståkning m m har brutalt krossats.

Luna har nu hunnit fylla 10 och hennes hjärnskador går inte att bota. När hon äntligen kan flytta hem, kommer hon därför att behöva personlig assistans och tillsyn 24 timmar/dygn, kanske för resten av sitt liv. Både Lunas och hennes familjs liv och frihet kommer därmed att kraftigt begränsas för oöverskådlig framtid.

Kunde detta hemska dåd ha förhindrats? Vem bär i så fall ansvaret för att så inte skett?

Enligt Expressen (28/9-22) kom gärningsmannen från Etiopien 2018 och fick tillfälligt uppehållstillstånd med sin mamma och sina syskon. Han folkbokfördes som 9 år trots att han var 11. Enligt åtalet fanns personal på skolan, som visste att han inte var 9. Ändå korrigerade ingen detta. Är det inte tjänstefel att inte korrigera uppenbart felaktiga uppgifter? En korrigering hade inte hindrats av sekretess, som berörda parter flitigt åberopat i fallet.

Mamman har långa perioder levt ensam med barnen. Barnens pappa har kommit på besök emellanåt. I skolan har pojken fått extra stöd av en elevassistent. Hösten 2019 anmälde en lärare att pojken kallat en flicka för hora i klassrummet. Nästa gång rapporterades det att han slagit en elev på ”rumpan” och strax därefter anmäldes han för att han åter slagit en elev på ”rumpan” och tafsat en flicka på bröstet. Det tog ett helt halvår innan föräldrarna kontaktades, men någon annan åtgärd vidtogs inte. Varför vidtogs inga åtgärder då och vem anmäldes hans sexuella trakasserier till?

I juni 2021 överfölls en kvinna vid en gångtunnel i Skellefteå, men hon lyckades ta sig loss. Hon pekade ut pojken som gärningsman. Hans officiella ålder var då fortfarande 11 år. Trots upprepade incidenter, utfall och överfall vägrade föräldrarna att låta psykologer och kommunens habiliteringsteam utreda sonen redan innan han överföll Luna. Varför tillämpades inte LVU, Lagen om vård av unga? Det hade antagligen hjälpt pojken och hans familj och Luna hade fått leva sitt normala liv.

Polisen avslutade sin utredning och överlämnade ärendet till socialtjänsten, vilket sker när den misstänkte inte är straffmyndig. Socialtjänsten anser att de handlat rätt, grundskolechefen anser att skolan inte gjort något fel trots att de t ex inte korrigerade förövarens ålder och polisen har heller inte tagit på sig något fel. Sekretesshinder anges som orsak till bristen på åtgärder och agerande. Med så många ’vuxna i rummet’ borde inte någon ändå ha reagerat och agerat trots sekretesshindren? Vad hade hänt om någon av dem brutit mot sekretessen? Eftertankens kranka blekhet kanske idag kan få någon av dem att reagera mot de absurda konsekvenser sekretesshindren medfört både i Lunas och i förövarens fall.

Tack vare, eller på grund av, artiklar i media om detta bestialiska dåd har de starka sekretesshindren mellan socialen, polisen och skolan klarlagts. Justitieminister Gunnar Strömmer (m) har nu lovat att de ska rivas. Inte en dag för tidigt. Ansvariga beslutsfattare har underlåtit att förbättra omhändertagandet av psykiskt sjuka och dysfunktionella människor. I synnerhet har de inte lyckats säkerställa det omhändertagande som krävs för de psykiskt sjuka som tagit sig hit från främmande kulturer. Det är inte acceptabelt.