Etikett: ABBA

Frivilligt eller ofrivilligt…

Av , , Bli först att kommentera 15

Dom visade nu på morgonen, en dokumentär om ABBA, och det hjälps ju inte. Dom kan spela, snudd på, vilken låt som helst, och man kan den utantill…åtminstone i huvudet :D

Man stod och showade med en låtsas mick och hade satt på sig den där röda fällen, som alla moppeåkare hade på 80 talet…jisses! Vilka avtryck dom satt…

Ja ni som läser min blogg och har gjort det en längre tid, vet ju att det var såpass att jag och min bästis Annica, trodde att det var ABBA som startade upp ABBAs konserver, typ tonfisk eller inlagd sill. Och det bar sig inte bättre än att jag blev jätte sugen på att prata med antingen Agneta eller Anne-Frid så jag tog sonika telefonen och ringde det nummer som stod på en ABBA burk.

inlagd_1HÄR finns den bilden

Jag undrar om killen som svarade, än idag, kommer ihåg det telefonsamtalet. Jag frågade om Agneta var där…öhh…han lät frågande, så då ville jag veta om kanske Anne-Frid var i faggorna…lika tyst i luren som innan. Han kanske letade febrilt i minnet om dom hade nån där, på kontoret, som hette så :D

abbaGirls_2511399bHär hittade jag bilden

Vi, jag och Winstone, gick längst Tvärån igår och där bland allt oklippt gräs och blomhav, fanns den här träbänken.

20882818_10155566833146585_2791506477990503283_nKnäppte ett kort på Winstone som vilar lite:

20934717_10155564192616585_8873739275840290434_oNicco trodde inte att han hoppat upp frivilligt…meh, han ser väl cool ut…eller…

20881874_10155566824596585_5690478511639459607_nHoppas på en fin lördag för er alla!

20900744_10155566833856585_1711734080270026575_o

Jag slängdes tillbaka…

Radio är nåt jag aldrig lyssnar på, förutom på jobbet. Och jag måste säga, att sedan jag kom tillbaka efter min sjukskrivning, för snart ett halvår sedan, så är det ingen större variation, på musiken dom spelar.

Snacka om att det ska dunkas in i skallen, det är nästan så att man vet, vilken låt som kommer härnäst. Jaja, visst, man kan byta kanal, men om man nu vill ha, mest bara musik, så finns inte så många urval.

Men så, rätt var det är, så spelas det en ABBA låt, och man slängs tillbaka i tiden med ett ryck. Dancing Queen, var det igår, och jag fick nästa en whiplash då det plötsligt kändes som om jag var 9-10 år igen. Jag och bästa kompisen Annica, hade knutit på oss, såna där fällar som var så populära, som många hade på sina moppar, dom fanns i rött och blått.

Sen stod vi där på golvet och showade med en låtsas mick i handen…jojo, det var tider det. Sen vet jag inte vad som hände med ABBA, det blev så småningom, lite töntvarning på att gilla dom. Fast i ärlighetens namn, så har dom väl knappast gjort, en enda dålig låt. Dom sitter som gjutna i skallen, om man bara får en ton, först. Och vad glad man blir av deras låtar :D

Nu är vi anmälda till Sundsvall, licenserna betalda och det är bara att ta sig dit, härligt. Ikväll får vi se om det blir premiärtur med Camaron, det är spontan bilträff på Ikea parkeringen. Vi får se vad vädret säger.

Träningen avklarad för idag, och nu ska Winstone få sig en promenad. Ha en fin dag, allihop!

2016-05-17 09.12.09

Lyssna utan musik…

Av , , 4 kommentarer 9

Jag känner en som är otroligt duktig på melodikryssets alla frågor och luringar. Kompositörer, modern musik, gammalt från 30 tal, ja det spelar nästan ingen roll, det sitter där. Medan jag, känner igen, knappt hälften av låtarna, men dom säger mig sällan någonting, då ska det vara musik från någon gammal 80-tals serie eller nåt sånt.

Eller givetvis, någon man lyssnat på, extremt mycket, som till exempel, Black Sabbath, Beatles, ABBA, Hurriganes, Elvis Presley, ja, sån typ av musik, men då MÅSTE frågan vara vem sångaren är, annars är det kört :D

Jag kommer så väl ihåg en gång då min bästis Annica, skulle följa med oss upp till stugan i Malå. Vi satt i baksätet och ofta blev det lite kurr om radion skulle vara på eller om man fick spela ett band. Den här gången ville mamma att det skulle vara tyst, men det ville inte vi, utan jag tjatade väl till mig en kassettspelning och sångaren var Rod Stewart.

Morsan kunde inte vara tyst, hon var uppenbart lätt irriterad över att jag fått igenom min vilja och genast började hon ifrågasätta om vi tyckte detta var musik…och visste vi vem han var…en knarkare, vad var detta att lyssna på? Haha…

Jag kan ju börja med att säga att vi nog inte visste om eventuella drogmissbruk då det gällde Rod Stewart, kanske inte heller någon annan kändis, men sen tänker jag att detta var kanske inte så ovanligt ändå, hon ville ju oss, vårt bästa, detta skulle man passa sig för, men för att förstå, skulle man nog varit mer insatt.

Och tänk er idag…alla kändisar som har en baksida som inte är så grann och lyxig, om all musik skulle stoppas, där droger varit en del av den, då vet jag inte vad vi skulle lyssna på idag, hm…men jag vill också förtydliga att jag inte på något sätt säger att ALLA som är kända, håller på med musik eller på annat sätt uppträder, drogar, men väldigt många tar ju saker för att hålla ner tempot i kroppen. Tyvärr!

Och nu ska jag avsluta detta med en bild, tagen från Melodikryssets hemsida, jag har alltid funderat, vem sjutton som väljer att lyssna och lösa krysset, utan musik, dom måste vara stjärnexperter eller upphovsmännen bakom frågorna :D

012

Fast ja, jag vet, det är ju förmodligen till för att kunna få en snabb genomgång utan att behöva lyssna på hela programmet, en gång till :D Ha det gott, allihop, nu ska jag njuta av 2 dagars ledighet!

003

Vi var stjärnor…

Av , , 3 kommentarer 8

Det blev lite musik prat i lördags, vilka grupper man lyssnat på och vilka vinylplattor man haft eller har. ABBA vet ju alla vilka dom var, och konstigt är det, att dom gjort så otroligt många bra låtar, men sa jag, för min del var dom over and out efter nåt år.

Först förstod ingen varför och vad jag pratade om, men sedan inföll Monika i det jag sa. Det blev löjligt att tycka att dom var bra. Vad det sedan berodde på, har jag ingen aning om, kanske det var för att man då var i en viss ålder.

ABBA slog igenom med dunder och brak, jag och kompisen stod och hade spökat ut oss i moppefällarna vi hade, en röd och en blå, och sedan stod man där och låtsades sjunga och kände glamouren, publikens jubel och man var en riktig stjärna… sen blev det slut med sånt, man slutade väl vilja ”leka” så där och tyckte att man varit löjlig, därför blev det även en töntstatus att ha dom som idoler.

Jag har ingen LP skiva av dom, hade säkert men gav väl bort den. Idag har jag en cd skiva av dom, och kanske man skulle gräva fram den och lyssna lite… synd att cd:n i Jeepen inte funkar. Den är inte trasig men vi hittar inte boken där koden är, för att låsa upp den… ja ni hör, vad man kan ställa till det. Men, den ligger ju någonstans här i huset, frågan är bara vart.

Apropå dom där fällarna… vart tog dom vägen?

Ikväll är det bastu igen, första gången för mig och andra gången för dom andra. Och återigen med skrap, så nu får ni hålla en tumme att vi drar in lite pengar :) Då kan vi poppa: Money, money, money! Jobba ska jag göra också, ganska skönt med ett schema som man har, då man jobbar varannan vecka dag och varannan, kväll. Båda passen har sin charm, och sitt bök och stök, så det är ju bra att man får varva det. Den här veckan känns det väldigt bra att jobba dag, och inte nog med det, efter den här dagen är jag ledig i 3, haha… kunde ju inte bli bättre.

Önskar er alla en fin tisdag!

Bandet byttes ut

Av , , 2 kommentarer 9

 

I söndags, då vi satt på antikhuset och drack kaffe så spelades det musik. En av ägarna sa att just den där musiksmaken gillades av kvinnor i 60 års åldern, och dom gick gärna runt och sjöng med.
Han sa också att den musik vi får lyssna på som barn, är den typ av musik vi sedan kommer att gilla. Mja, det kan ju stämma. Jag älskade ju ABBA, och dom som var på ropet då man var 10-15 år, men sedan fanns den där, 50-60-tals musiken, i bakgrunden och idag är det ju den som ligger en närmast.
Ibland undrar jag hur stackarn jag ens kan texten till vissa låtar, men dom har väl fastnat någonstans där uppe i hårddisken. När jag jobbade på Leksaks kompaniet, så skulle det ju givetvis vara musik på i affären. Bandet som satt i var något latinamerikanskt som var inne där i början på 90-talet.
Klart man ledsnade på den, att varje dag, ständigt och jämnt matas med något man egentligen inte ens tyckte var bra, så Maria tog med ett annat band, en dag, och bytte ut det som satt där. Nu spelades det Simon och Art Garfunkel, för hela slanten.
Och vad roligt det blev, att helt plötsligt få se kunder komma in och springa runt där och nynna. Sedan kom chefen…och han satte igång att sjunga med då han passerade disken. Han sa först ingenting utan fortsatte in på fikarummet, kom ut igen och visslade, sen, helt plötsligt kom han på vad han gjorde och vad som var nytt. Vad är det här, sa han, är det ett nytt band? Ja sa jag, jag tog med ett annat och bytte ett tag. Jaha, sa han, bra! Så var det med det, jag trodde först att han skulle opponera sig, men inte då.
Det är klart, musik ska ju spelas på affärer för att locka folk att lätta på plånboken, då ska det vara en musik som gör människor glada och ibland lite lätt slösaktiga, annars blir det ju ingen affär.
Jag kände mig lätt sjuk igår, och satt under täcket hela kvällen, nu har jag dessutom fått ett litet blåmärke på sidan av hakan, efter tandläkarmisshandeln i måndags. Att man kände sig sjuk kan ju lätt ha berott på ovädret som var, man vill helst bara krypa ner under täcket och hurvas lite. Känns väl lite bättre idag, fast man är trött. Tur att man får en ledig dag imorgon då, så man får återhämta sig lite.
Nu önskar jag er alla en jättefin onsdag, återkommer senare med bilden på ordlösa onsdagen, jag hinner inte nu. Seee Yaaaa!!!
 

Hysteri

Av , , 2 kommentarer 3

 

Tänkte på det här med Beatles hysterin, eller andra hysterier där folk blir som galna av att se en kändis…varför? Åke förklarade en gång att jag inte förstod hur stor Beatles var, eftersom jag knappt satt i sandlådan då dom var på ropet, och därför kunde jag inte förstå varför folk blev tokiga av att se dom, men jag köper inte det.
Jag var absolut överförtjust i ABBA, men jag pinkade inte i brallan bara genom att lyssna på dom, inte heller skulle jag höja ett ögonbryn (jo kanske ett ögonbryn) om dom plingade på dörren, inte för någon nu levande människa, skulle jag reagera på det sättet, finns inte på världskartan.
Jag ringde ju till och med till ABBA, för att ta ett litet snack med Agneta eller Anne-Frid, men inte var det något märkvärdigt, det heller. Nu vet ju alla ni som hängt med på min blogg att det var inte riktigt rätt telefonnummer, det var ju till ABBAS konservfabrik, men det visste ju inte jag :-)
Nu tror jag ju inte att jag är ensam om att känna eller tänka så här. Jag undrar hellre av vilken anledning, eller hur det kan komma sig att vissa reagerar så fruktansvärt. Visst kan en del bero på ”grupptrycket”, dom är ju ett antal lyssnare vid konserter, men ändå.
Jag tänker också på det här med frågan man får som barn –Vad ska du bli då du blir stor då? Jag har aldrig haft svar på den frågan. Jag har, mig veterligen aldrig heller haft ett så kallat drömyrke, som jag velat satsa allt på att få. Kan det bero på att man oftast, som barn, vill bli det ens föräldrar jobbar med, och min pappa jobbade ju i skogen och gör så fortfarande, skogstraktorer var stora och skrämmande, alltså inget jag njöt av att titta på och min mamma har varit hemmafru i snudd på, hela hennes liv. Med andra ord inget yrke i den rätta bemärkelsen.
Ja, jag vet inte jag, och gissningsvis får jag aldrig veta det heller, men man kan alltid spekulera.
Ser ut som en dag ute i solen, nu får man väl passa på, då dom lovat sämre väder, här framöver. Men ingen kan då säga att vi haft en dålig sommar. Imorgon har jag bjudit ut en ”bloggarvän” på kaffe, ska bli roligt att få träffa henne i riktiga livet, så det ser jag fram emot. Ni får ha en bra dag!

Jag ringde till ABBA

Av , , 2 kommentarer 4

 

Vi skulle egentligen ha behövt en choke till vår dator. Det tar trettio minuter att starta upp den på morgonen, den står och har ett knaprande ljud då man slår igång den och så länge som den låter är det ingen idé att prova ta sig ut på nätet. Det tar då fem minuter innan sidan syns och då står det bara att sidan inte kan visas. Hm, jo jag vet, Theresé, vi har fått en dator av dig men jag är inte beredd att släppa taget om denna…ännu. Men den dagen kommer nog så sakteliga krypande.
 
Jag tycker inte om Lill-Babs, eller ska jag säga. Om Lill-Babs…tycker jag inte. Hon får vara hur klämkäck som helst, men det finns en anledning till varför jag aldrig kommer att joina hennes lilla fan-club.
 
Jag samlade på autografer i yngre år (jag vet att jag har skrivit om autografer tidigare) detta var runt -76, 77, och jag var 9-10 år. Från Flamingokvintetten fick jag svar, Lasse Berghagens autograf har jag, ABBA skickade ett kort, Elvis Presley dog, samma vecka då jag skickade mitt brev till honom ( så han är förlåten för att jag aldrig fick ett svar), Sonia Glantz, var en kvinna som skrev dagbok i Hemmets Journal, hon var döende i cancer och min mamma följde hennes livsöde i tidningen.
 
För att impa på min mamma som då låg på lasarettet efter bilolyckan så plitade jag ner ett kort till denna Sonia, jag vet att jag skrev en dikt och avslutade med att jag tyckte det var synd att hon skulle dö och en förfrågan om hennes autograf. Jag fick ett vykort fån henne också. Men Lill-Babs, tror ni hon svarade? Näpp, hon gav inte en 9 åring en endaste tanke, så henne sk-ter jag högaktningsfullt i.
 
Nå, ni vet dessa små konservburkar från tillverkaren Abbas. Jag och en kompis fick upp våra ögon för dom då ABBA låg högt upp på våran fan lista. Jag var tio år då och givetvis så gjorde ju jag en koppling till gruppen ABBA, genom fiskbullskonserven från Abba. Jag såg ju genast en chans att kunna få prata med någon från popgruppen om jag ringde dit så jag frågade min kompis om jag skulle tordas göra det. Hon tyckte det var en superbra idé och stod bredvid mig då jag ringde upp fabriken. Jag frågade om möjligtvis Agneta fanns där? Det var tyst i luren ett tag sedan svarade killen, nää, det finns ingen Agneta här. Han hade nog stått och grubblat över namnen på dom anställda. Nähä, sa jag, Anne-frid då, finns hon där?
 
Han svarade med en gång att det inte fanns någon Anne-frid där så vi lade på luren, högst besvikna att dom inte fanns på plats för att kolla produktionen av deras fiskbullar, som vi nu trodde att dom ägde. Har sedermera fått veta att dom inte har något med fiskbullar och inlagda sillar att göra. Men då, visste vi inte :-)
 
Nu önskar jag er en trevlig fredag, hoppas det är liiite varmare ute idag än det var igår. Då var man ju nästan tvungen att ta på sig långbyxorna och det bådar inte gott.