Etikett: Butica Sport

Förväntningar och vad man gör med lönen

Jag beställde den där lakrits och viol shoten, och idag kan den hämtas ut hos Bo-Lage, så jag får göra mig en tur dit. Bra, då ska den testas under lördagsmiddagen, tänkte jag :D

Tvärpratade igår om lönen man har, och vad ungdomar tjänar och vad dom har för förväntningar. Vad saker kostar, och vad man lägger pengarna på.

Och givetvis påmindes jag då om det glada 80 talet, min karriär inom handel, startade upp på ButiCa Sport, som fanns i numera Filmstadens lokaler. Personalingång alldeles bredvid i tornet:

20786010_10155557708526585_8524135793624260297_oVar faktiskt där jag för andra gången, slog mig i slang med min man, Åke, jodå, han var in och skulle köpa ett liggunderlag som skulle användas till sitsen på hans motorcykel, som vaddering.

Nå, det var inte det jag skulle tala om, utan att jag då, hade 85 hela, svenska enkronor/dag, i lön, för ett heltidsjobb, jojomensan! Jag gick på nåt som hette ungdomslag, vilket innebar att man fick ett jobb och alla hade den lönen, det var väl mer för dom som var skoltrötta och vi skulle ha nåt att sysselsättas med, istället för att driva runt på stan eller ligga hemma i soffan.

Jag trivdes där, fick till och med ett eget krypin, bakom ett tjockt draperi, där jag fick inte bara texta skyltar, utan där var till och med rökning tillåten (otroligt, men sant!). Lönen jag fick ut efter en månad, minus skatt, låg väl på, runt 1300:-.

Varenda gång jag fick ut pengarna, gick jag med säkra, raska steg, bort till Rune Johanssons, som låg nånstans därvid UP2 gallerian. Och där köpte jag dom senaste singlarna. Jag kostade också på mig en parisare på Bigges. Jo, så såg det ut på den tiden.

BiggesBilden hittade jag HÄR Men det såg inte riktigt ut så där, på den tiden jag var där, då gick man in och handlade, det låg där Allstars är idag, typ.

Men jag minns att man kände sig rik, det var ju ändock en slant, om än liten, som var ens alldeles egna, att göra vad jag ville med. Och att köpa musik, var precis vad jag önskade :D

Imorgon kommer B:son hit, så jag tänker dammsuga lite och förbereda, så är det inte allt som ska göras imorgon. Ska försöka komma på nån matlista också, nu var det längesedan jag gjorde en sån, och har man väl knåpat ihop en så underlättar det ju en hel del. Helst om den täcker 2-3 veckor framåt, det vore nice! Fast risken är att fantasin börjar tryta, efter 1 veckas maträtter. Önskar er alla en fin torsdag! Och avslutar med en favorit, från tidningen Knasen:
2016-02-11-12.04.42-2

Var jag en av dom första?

Av , , Bli först att kommentera 15

Jag fick över några passionsfrukter från lördagens efterrätt, så jag skrapade ner en sån i yoghurten igår..inte alls dumt. Kände mig lätt nyfiken över frukten, då jag aldrig köpt en förut, smakat, mja, kanske, jag kommer inte ihåg, men i alla fall.

Och hallå, passionsfrukten är full av nyttigheter, faktisk en av världens mest fiberrika saker du kan stoppa i munnen, och inte bara det…utan även mest proteinrik samt järnrik…jisses.

Namnet till trots, så är den egentligen ingen frukt utan ett bär. Då skalet innehåller en massa antioxidanter, men det går ju inte att äta, så ett hälsoföretag har tagit fram ett extrakt som testats på en liten grupp astmatiker med väldigt goda resultat, alla upplevde en skillnad både då det gällde andningen samt hostan.

Man ska däremot vara medveten om att det krävs rätt så många passionsfrukter för att uppnå alla dom här hälsosamma effekterna som bäret ger, jag har inte kunnat hitta nånstans att läsa, hur mycket vi snackar om. Jag menar, saker är ju relativa, för mig är 3-4 passionsfrukter/vecka, mycket, men…dom kanske snackar 10/dag, och då kan man ju fetglömma att man kommer upp i den mängden, bara för att man vill vara nyttig och hälsosam.

Snackade med en kollega igår och vi kom in på ämnet icebug, skor med piggar under, samt broddar och andra hittepåsaker, för att underlätta promenader då det är halkigt ute. Då fick jag en flaschback, hör bara…jag måste ju ha varit en av dom första som faktiskt hade ett par…typ…icebugs.

Jag jobbade, 1984,  på Butica Sport, beläget i nuvarande Filmstadens lokaler. Där fick dom in några gympaskor, kommer inte ihåg märket, dom var grå med lite högre skaft, samt…dubbar under. För alla som ville jogga under vinterhalvåret. jag köpte ett par, jag hade ju hund. även på den tiden, så jag ville gå säkert. Är det nån annan här som hade ett par?

Nu ska Winstone ut, jag väntar ju på samtal klockan tio…och då kan jag inte ha en hund som står och kniper ihop benen för han håller på att pinka på sig, nej, då måste all min fokus ligga på annat :D Ha det gott, allihop!

Livet är skört, inget man ligger och tänker på…

Av , , 5 kommentarer 17

En olycka kan hända så lätt, det vet vi allihop, men man tänker aldrig att det kan hända en själv…förrän det gör det.

De kunde ha gått riktigt illa för Åke i lördags, då han höll på med slut finishen på Niccos balkong. För att komma åt att borra fast dom sista brädorna, så lutade han sig över räcket, med den följden att halsen, låg mot brädorna. Han kände inget speciellt förutom att det inte var så skönt, men det är ju lätt att härda lite smärta om det bara är för ett kort ögonblick.

Sen tuppade han av…och trodde att han låg och sov i sängen. Så lätt chockad blev han då han kvicknade till och ser husväggen, upp och ner, och borrmaskinen ligger därnere på gräsmattan. Han hade klämt av syretillförseln, och svimmade, sedan får han tacka någon däruppe att han vaknade till.

Dock med väldigt ont i halsen och då jag kom hem från jobbet trodde jag först att han höll på bli förkyld, då han med sina hesa röst, berättade vad som hänt. Dagen efter lät det än värre, då han pratade, och igår, hade han tid på vårdcentralen, i ett annat ärende, men blev där, hänvisad till en läkartid någon timme senare, då sköterskan fick höra vad han varit med om.

Därifrån blev det upp på Öron, vidare till röntgen, där det konstaterades ett brott på struphuvudet. Dom skulle sedan konferera och höra av sig idag om hur dom eventuellt ska gå vidare med detta. Ja, jösses! Vem hade trott att något sånt där skulle kunna hända.

Livet är skört, inget man ligger och tänker på, men då man varit med om såna här saker, så tänker man annorlunda då man kliver upp på morgonen. Fast ska jag vara riktigt ärlig…dom flesta människor är ju konstruerade att glömma/förtränga, saker som är dåliga, ett sätt att inte gräva ner sig och att gå vidare.

Förhoppningsvis, en lärdom rikare, fast ibland är det som om man aldrig lär sig :D

lärasigprickenHÄR lånade jag den bilden

Det gick bra att städa i Norum igår, vi tillbringade några timmar där, och sen åkte jag, Åke och Winstone ut dit igen. Hade lite grejer att ta rätt på. Det är en uppsjö av saker, som skulle ha varit väck, men det går inte att ta rätt på allt inte heller sälja allt, finns ingen tid till det.

Min pappa älskade ”bra att ha saker”. Ni ska få ett exempel. Jag jobbade en gång i tiden på Butica Sport, den låg där Filmstaden idag, ligger. Och vi sålde allt från sport redskap, scoututrustning till bil fälgar och annat grejs.

Dom hade fått in ett gäng jeepdunkar. Jag råkade nämna det till pappa, som dök upp med släpvagnen, dagen efter. Han kom in i butiken, tittade på alla dunkar som stod på golvet, svepte med handen och sa: Jag tar allihop! Jag vet inte men det kan ha varit 30-40 stycken, han fyllde i alla fall upp släpen. Detta var 1984, och det finns fortfarande kvar dunkar :D Då förstår ni vidden av att kunna köpa på sig pinaler.

Önskar er alla en fin onsdag!
39926778df43ab25e00390cd51a0fcda

Nu kan vi slösa…

Av , , 4 kommentarer 10

Det växer blommor runt vår trapp…jag vet inte varför, men dom kommer upp, år efter år, nu trodde jag att dom redan sjungit på sista versen, men nä, det finns några få, som kämpar sig kvar:

002

Mycket smultron har vi haft i våra buskar, men inte ett endaste blåbär, jätte konstigt, men det kanske har varit för varmt, för dom, på vår gård.

Man vet då definitivt att det är höst, då barren regnar mot våra fönster då det blåser, och nu håller gräsmattan på vara dags att krattas, huvva…tur att vi inte har större tomt än så här.

Det var bastukväll igår, höstens första och vi drog in 180:- på trissen, jodå, med andra ord tio spänn plus/person om man räknar bort inköpet. Nästan så man känner sig lite slösaktig och skulle kunna tänka sig att köpa nåt onyttigt…men…nej, inga utsvävningar nu, det tar vi sedan :D

Vi pratade lite om yrkesheder, igen…att man ska vara stolt över det arbete man utför. Monika sa att hon fått lära sig tidigt, att man inte stod med händerna i byxfickorna, utan man skulle sysselsätta sig, fanns det inget att göra för tillfället, så tar man i värsta fall sopborsten, nåt, kan man alltid hitta på.

Jag kom då osökt att tänka på ett av mina första jobb, nere på Butica Sport. Ägaren hade ju även, Sport & Fritid samt Låstjänst, uppe på järnvägstorget. En storvuxen man, som sällan log, utan det skulle vara ordning och reda.

Han jobbade inte själv, nere på Butica, utan vi var ett annat gäng. Ofta lite småtomt på folk, och vid något tillfälle hade vi plockat fram stolar till kassadisken, det föll inte i god jord, hos ägaren. Man skulle inte sitta ner i kassan, nu gjorde vi väl inte det då det var kunder i butiken, men ändå. Det roliga var väl att det han sa, det lyssnade man på. Respekt, med andra ord!

Och även där fick man då lära sig att man skulle åtminstone se, sysselsatt och arbetsam ut, då folk tittade :D

Och det här med bemötande, ute på Blåeld i helgen så berättade en av ägarna att han varit eller om det var någon bekant, på en typ av charmkurs. Han tyckte att det var löjligt, att lära sig att klistra på ett leende för att verka trevlig och hjälpsam…mja, kan han ha rätt i, jag vill ju hellre se ett äkta leende än ett påklistrat, ofta märker man nog skillnaden, svårt att lära sig vara något man inte är.

011

Önskar er alla en fin tisdag!

 

Kommer ni ihåg?

Av , , 4 kommentarer 9

 

Kommer ni ihåg dom olika biograferna som fanns här i Umeå, förut? Spegeln, Odeon, Saga och Sandrew 123, det är dom jag har minnen av, sen fanns det säkert fler. Lite tråkigt ändå att allt nu är samlat under ett och samma tak, Filmstaden. Fast det är säkert något positivt med det också.
Jag jobbade en gång i tiden på en affär som hette Butica Sport, och ingången till butiken var där filmstaden ligger idag. Ett litet lager hade vi på nedersidan, med utsikt mot älven, och många gånger sa jag, tänk, här skulle det ha varit en liten restaurang.
Det blev ju aldrig då, men nu är det väl ett fik därnere, om dom inte lagt ner, det var så längesedan jag gick nerför den backen. Pratade om mitt lilla jobb där, och jag berättade för Nicco att jag fick ha ett alldeles eget krypin där, det hängde tygdraperier för, och därinne fick jag sitta och blossa på mina cigaretter och texta skyltar.
Helt otroligt om man nu tänker på det, röka i en affär, aldrig var det någon som opponerade sig då, men tänk om det hade varit idag… jojo. En av gubbarna som jobbat där tidigare, brukade komma ner och hälsa på, och han hade alltid med sig sin hund, ännu en sak att häpna över idag, djur tar man ju knappast med sig in, om det nu inte råkar vara en djuraffär.
Undrar vad detta berodde på, okunskap eller nonchalans? Jag gissar på det första, man visste inte bättre.
Jag gjorde en liten rockad på våra tavlor för några dagar sedan, plockade ner några nya alster från garderoben, och däribland hittade jag denna lilla tavla:
Den föreställer dom som jobbade på Saga, någon gång under 60 talet, gissar jag, längst ut till vänster, hittar vi faktiskt Åkes moster, Gunilla, med hennes man Bertil som på den tiden kunde titulera sig som vaktmästare. Åkes mamma finns även hon med här, men jag är osäker på vem av dom här två, som föreställer henne:
Mannen med portföljen var ägare till Saga biografen. Sedermera hamnade ju svärmora på Handelsbanken, så vi har bägge två jobbat i samma hus, fast jag därnere och hon däruppe. Lite lustigt var det också att jag i den vevan, träffade Åke, och när han berättade för mig att hans mamma jobbade på banken så bara visste jag, vem det var som var hans mamma.
Jag hade ju fått gå upp dit vid otaliga tillfällen för att växla pengar, och det var nog oftast hon som satt där. Och någoting måste väl Åke släkta på sin mamma, då jag kunde ta igen henne.
Igår fick vi lämna in Jeepen på Van service, och den ska väl då kunna hämtas ut ikväll. Så jag får se hur jag tar mig på jobbet idag, antingen får jag testa bussförbindelserna eller så kanske Tina hade vägarna dit upp och erbjöd sig att skjutsa, vi får se vad det lider, det är några timmar kvar. Härifrån kan jag då inte ta bussen, för den går bara en gång i timmen och jag åker knappast 1½ timme innan jag börjar, det kan fetglömmas.
Önskar er alla en fin torsdag!

Det gjorde ont, det gjorde ont…

Av , , 4 kommentarer 5

 

Då var man tillbaka i vardagen, inte så pjåkigt, faktiskt. Det som kändes värst, med tanke på handen, var att dra rullstolen upp för kanter, då måste man ju tynga ner stolen så den lättar där fram, och det var inte speciellt skönt, men det gick. Sen kan jag fortfarande inte hålla i termosen och hälla upp kaffe, med den handen, men man lär sig, vart efter.
Chefen brukar alltid ha sina naglar målade…hon har även lurat mig till att börja om med detta gissel. Visst ser det fint ut men lacket sitter inte kvar nå länge, precis. Inte när man har ett fysiskt arbete och dessutom handdiskar, städar etc. Då ryker lacken ganska omgående.
Chefen fick syn på min lillfinger nagel igår, den är längre än dom andra, och jag berättade att jag alltid brukar spara dom naglarna, sedan är det inte alltid dom hinner bli så lång innan dom går av. Och då…min vänner, kom jag ihåg en gång för läng länge sedan. Picture this!
Umeå, i början på 80-talet, närmare bestämt 1983. En sportaffär, kallad Butica Sport, liggandes i nuvarande Filmstadens lokaler. Maria Lundmark Hällsten, arbetade där och hade diverse sysslor. En av dom var att ta upp varor från lagret och fylla på i hyllorna.
Just denna dag hade stackaren burit upp en större kartong till butiken och skulle öppna upp den. Hon hade jättelånga, målade naglar…på alla fingrar, naglar som hon var mäkta stolt över. Nu råkade det sig så att hon inte hittade mattkniven, som brukade användas till att skära upp kartongtejpen med, så gissa vad den klåfingriga tjejen gör, jo, hon får upp en glipa av tejpen, stoppar ner höger handen i den och ska slita upp hela alltet, men det går naturligtvis inte. Hon tappar greppet OCH…4 av 5 naglar, går av. Ja, dom går inte av så dom faller loss, utan dom ställer sig rätt upp, väldigt långt ner från nagelbanden. Usch usch, bara minnet av denna händelse gör ont i mina fingrar.
Jag skriker inte utan tar tag i hela handen och böjer försiktigt ner alla naglar igen, huvva. Sedan blir det till att plåstra naglarna så dom sitter fast tills dom vuxit så pass att jag kan klippa av dom. Mm, så kan det gå, om man vill ha långa langar…minsann.
Ser ut att bli en fin dag idag, härligt. Önskar er alla en bra dag!