Etikett: mjärdar

Han är inte småaktig…han däruppe!

Av , , Bli först att kommentera 13

Vad härligt det är att man kan sitta ute och tycka att det är så varmt att man måste ta av sig jackan…och ändå är vi i mitten av september. Jaja, på kvällarna och nätterna, är det ju en annan femma :D

Vi fick besök igår, av Helena och hennes två söner, så vi passade på att sitta ute i solen och käkade fruktsallad och surrade bort en stund.

Vi lossade Camaron och Åke plockade bort en del annat som vi inte behöver dra ner till Järlåsa.Jag städade lite, på förmiddagen, och ikväll blir det att flytta bort sakerna från alla fönster, så dom kommer åt att putsa dom, imorgon.

Efter middagen åkte jag upp till mamma, vi satt på hennes balkong och drack kaffe. Hon hade plockat fram brev, som min morfar, skrivit till henne, på 70 talet. Hon tyckte att jag skulle ta hem dom och försöka läsa, vad han skrivit.

2016-09-19 07.48.29

Det är inte så lätt, kan jag säga :D

Jag kommer ju ihåg min morfar, som lite speciell, han var mycket sjuk, och låg ofta inlagd på sjukstugan i Malå. Som liten, vinkade jag alltid då vi passerade Tjamstan, jag trodde, att han bodde där.

Han var snäll, lite snål, men vadå, jag fick honom att ge mig en 50 öring så jag fick mig en Fantomen ring i en tuggummi automat, det var stort :D

Han skriver i ett av breven att han inte är rädd att dö, för Gud är inte småaktig, och han vill inte att vi gråter på hans begravning, han vill heller inte ha en sten på hans grav, utan ett kors, som får ruttna bort. Ja, att han var lite gudaktig, det hade jag ingen aning om, faktiskt. Men bara för att man är det så behöver man ju inte trycka upp det i ansiktet på någon, och det gjorde han då aldrig.

Tyvärr blev han inte så gammal, och han hade det inte så lätt, alla gånger. Mycket värk, han hade cancer, kunde inte gå så bra, men ändå var det aldrig något han klagade över. Han var alltid glad då man kom dit.

10455758_10152628338262060_4995347150589881670_nMin mormor Sadura och morfar Evert

Och här, ett lite nyare kort på honom, han älskade att sticka sockar, virka fiskenät, göra mjärdar och snida i trä, blommor var också något han pysslade med:

10404202_10152628338667060_8661813194350411996_n

Och apropå morfar, en äldre herre, så fanns det en ännu äldre sådan, på vår gård. Snälla farbrorn, som lillebror Lars, kallade honom. Han bodde i en etta, i huset bredvid, och han sa vid något tillfälle, till mamma, att han tyckte det var så tråkigt i hans lägenhet, för ettorna har bara fönster åt skogen, han fick aldrig se barnen som var ute på gården.

Min lillebror, är ju ingen som egentligen hittade på dumheter eller annat ofog, men igår fick jag allt höra :D Den snälla farbrorn hade tagit sig ut på en promenad, och han gick med händerna bak på ryggen, och där höll han sina handskar. Lars hade tydligen fått upp ett il, och sprungit ifatt honom, tagit av honom handskarna, vänt sig om i farten och skrattat åt farbrorn. Sedan gav han järnet uppför trappan hemma, och slängde ner handskarna i sopnedkastet.

Han kom in med ett flin och mamma undrade väl vad han hade gjort. Och han berättade precis allt, som om det inte varit några konstigheter. Detta resulterade sedan i att mamma fick leta reda på städerskan, som i sin tur kunde låsa upp till soprummet, där hittades handskarna och Lars fick sedan det eminenta uppdraget att återbörda handskarna med en ursäkt, till den snälle farbrorn.

Till historien hör också att den snälle farbrorn, fortsatte att vara snäll, han tyckte nog bara att det var kul att det hände något :D
Där ser man vad lite man vet, och ändå kul att höra att det inte bara var jag, som hittade på hyss.

Ha en fin måndag, ni alla hårt arbetande människor, och ni övriga med :D
2016-09-18 17.35.08ps, ser ni att Lennart blev fotad igår…igen :D ds.

Betar av, allt eftersom…

Av , , Bli först att kommentera 8

Pappa hade en kasch med tidningar och urklipp som han samlat på sig under åren. Mamma ville nu bli av med dessa, då hon själv inte är så intresserad av detta, och många klipp visste hon inte ens varför han sparat.

Så jag fick ta över dessa för uppdraget att gå igenom dom, och slänga det som inte säger mig nåt. Andra klipp tänker jag att jag lägger in i min mormors klipp och klisterpärm, där hon hade sparade klipp. Så finns dom kvar, till mina syskon eller barn och barnbarn, om dom någon gång vill kika på dom.

Hittade morfar, som inte bara snidade fina trä saker, virkade fiskegarn och gjorde mjärdar, nä, han stickade sockor också:

006

Morbror Börje, fast dom har skrivit att han heter Bernt, som gick bort 1997, alldeles för tidigt:

039

Och storebror som knåpade ihop en cd skiva med musik, hemma i deras hus i Vindeln. Den spelades även på radio och kunde nog ha kommit långt om den blivit mer promotad:

042 046

Pappa, finns med där, längst till höger:

045

Jag har inte hunnit bläddra igenom allt än, men det är i alla fall på börjat. Lite kul, är det allt, och vem vet vem jag kommer att hitta där, eller vad.

Nu är det halkigt ute, och Åke berättade om en dröm han haft, handlade inte om halka men om Östra station och dess närområde. Då kom jag osökt ihåg en vinter, kan ha varit 1986. Och ishalkan slog till. Vi var på väg ner på stan, kanske för den sedvanliga kaffe frukosten uppe på Tempo, som intogs på lördagarna, och valde att köra nerför lasarettsbacken.

Jo, och där var det halkigt…med rödlysen längst ner och det blev rött, spännande. Volvon fortsatte att glida så vi skulle precis öppna dörren för att prova hjälpa till att bromsa med fötterna, då det äntligen blev stopp, nån centimeter innan den tagit bilen framför.

Men vad vore livet utan överraskningar och pulshöjande händelser…ingenting eller rätt så fjuttigt, eller hur? :D

Hoppas på en bra söndag, och andra advent, för er alla!

018 015

 

 

 

Terapi… för några i alla fall

Av , , 4 kommentarer 11

 

Mamma har tagit stickning som terapi (efter det som hände pappa), hon har stickat halsdukar så det bara sprutat om det, du måste ju ha gjort minst tre stycken sa Nicco en av kvällarna hon var här. TRE… nämen kanske 15 stycken och nu har hon gjort sockor, vantar, en tröja och på köpet, lurat Nicco att påbörja en halsduk, så jag var tvungen att köpa stickor och garn.
Nu stannade det inte vid det heller, och nu höll jag på skriva, att jag som gammal inbiten stickare, men det hade varit en stor lögn, eftersom jag bara stuckit en sak i mitt liv och det var ett par vantar, så kände jag helt plötsligt lusten att prova på, jag med.
Jag lade upp 30 maskor, stickade fem centimeter, sedan rev jag upp alltihop och stoppade in i skåpet, nej, nej och åter nej, sticka är inte för mig. Det överlåter jag med tacksamhet till andra.
Min morfar var en stickare han, han stickade sockor och tovade dom så dom skulle hålla värmen, han virkade fisknät och gjorde mjärdar, och han skulle också visa mig hur man virkar. Det gick jättebra, tyckte jag, jag gjorde ett långt band på säkert tre meter (det var bara upplägget) sedan visade jag upp mitt alster, och han rev upp alltihop och sa att det där kunde man inte använda till någonting. Hm… vad visste då han, jag hade ju tänkt använda det till tvistband och där sprack ju den planen.
Nåja, som sagt, jag klarar mig utan den talangen, och ingen har efterfrågat eller haft en önskan om att få något som jag skulle ha stickat eller virkat, så jag har inte ens behövt lära mig :)
Jag jobbar bara halvdag idag så det känns ok, tror jag hade gjort slut på mig själv om jag skulle ha tagit mina tio timmar. Sen jobbar jag också imorgon och på tisdag, så det räcker till i alla fall. Jag känner mig inte så mycket bättre än för en vecka sedan, nu har jag fått sår i gommen också, men men, det är ju som dom säger, det finns alltid någon som har det värre, och så är det ju definitivt, och jag vill absolut inte vara den som har det värst i världen.
Önskar er alla en fin söndag!

1.53… sitter fastbränt

Av , , 4 kommentarer 8

 

1.53, dom siffrorna har suttit som fastbrända under ögonlocken, hela natten. Jag vaknade nämligen då av att ett jetplan svepte förbi en centimeter ovanför taknocken för att sekunden därefter landa på taket… typ.
Det var snön som rasade från taket. Ni vet ju hur det kan låta. Jag tvärsatte mig upp och slängde ut en arm mot Åke, som tur var låg han utom räckhåll för annars hade jag väckt upp honom också. Det tog en kort stund innan jag begrep vad som faktiskt hade hänt. Jojo, så kan det gå, om man har livlig fantasi och man ligger och drömmer samtidigt som det händer något i verkliga livet.
Apropå verkliga livet så fortsatte jag att tänka på mormor och morfar, då jag skrev om dom igår. Min morfar som gillade att arbeta med händerna. Han snickrade skålar, kåsor och slevar av alla de olika slag, små sockerskedar osv. När man kom in hos honom kände man trädoften och på bordet i tv rummet hade han sina alster liggandes.
Han virkade även fiskenät, gjorde mjärdar (vi barnbarn fick varsin av mindre modell) och han stickade sockar så det stod härliga till. En rätt så händig karl, med andra ord.
Han hade diabetes, och det skötte han också om, enbart via maten han åt. När vi kom dit hade han den sedvanliga flaskan med vichyvatten på bänken. Inget jag tyckte var speciellt gott. Men han kunde trolla, han hade en saftflaska på lut i skafferiet och den blandade han med just vichyvattnet och det blev ju hur gott som helst. Och till det fick man doppa pepparkakor.
Glasen var speciella, små runda saker, och den dagen han gick bort och hans saker skulle städas ur, fick vi allihop välja något som vi ville ha kvar efter honom, jag tog dom tre små runda glasen som fanns kvar, och bara genom att titta på dom så känner jag smaken efter hans lilla specialblandning.
Lustigt, men samma sak är det med ett par grejer man kan sätta på en vanlig elvisp, som man använder för att göra äppelmos. Mamma har ett par sådana uppe i stugan och det var en gång i tiden min mormors. Hon gjorde ofta äppelmos och det luktade så gott, den doften känner jag också då jag ser dom där sakerna ligga i lådan däruppe. Vilka minnen man har, knepigt.
Jag sa vid något tillfälle, då jag pratade med en person som känner en som håller på att bli blind, och reser väldigt mycket för att hinna se så mycket som möjligt innan det är försent. Att just doftminnen vore kanske något att ta till sig. Det behövde ju inte vara något man köpte (en liten doft av Italien) i en påse, man kunde ju kanske plocka till sig något själv och lägga ner i en tygpåse och knyta igen.
Sedan plockar man fram den då man sitter och minns sina resor, och samma sak blir det ju givetvis med musik. Oftast drömmer man sig bort till saker man gjorde då man lyssnade som mest till just en låt eller ett band. Vi har ett band med Proclaimers, och just dom tvillingbrorsorna och det bandet för mig tillbaka till början av 90-talet och vi sitter i folkabussen på väg ner till Småland, jo så är det. Jag kommer till och med ihåg spöregnet då vi passerat Nordmaling.
Och med den lilla beskrivningen av en del av mina doftminnen så avslutar jag morgonens lilla blogginlägg. Ha en jättefin fredag, allihop!