Mats Nilsson, L

Förebilder

Av , , Bli först att kommentera 0
År 2019 är inne på slutvarvet. En som borde vara det, men nog tyvärr inte är det, är Rysslands diktator Putin. Just nu är han tydligen i full gång med att återupprätta Stalin. Den röde tsaren, som var direkt ansvarig för hundratals miljoner människors död.
Putin hävdar att Polen var ansvarigt för andra världskrigets utbrott. Landet skulle ha kollaborerat med Hitlertyskland och på så sätt satt igång kriget. Stalin var alltså oskyldig. Påminner om historien om befälhavaren som inte ville tro på att manskapet i Karlskrona under 1809 års krig verkligen var sjuka i dysenteri, eller rödsot, som man benämnde det då. Han betecknade det som förräderi, varpå den lokale befälhavaren sarkastiskt replikerade: ”Ja, de bedriver förräderiet så långt att de låter begrava sig”.
En som också hade Stalin som förebild, och som i likhet med denne förde krig mot den egna befolkningen, var Iraks diktator Saddam Hussein. Den 30 december 2006 hade han dock nått vägs ände när han hängdes i Bagdad. Kanske något för Putin att tänka på.
Bli först att kommentera

Militära minnen

Av , , Bli först att kommentera 3
Julen är ofta nog nostalgins tid. Igår kväll var det filmen Repmånad från 1979. Där man gör pojkar av män.
För den som gjort värnplikten finns det mycket att le igenkännande åt. Ändå ska man nog inte underskatta det försvar vi ändå hade på den tiden. Det är inte givet att andra länders styrkor var av någon överlägsen kvalitet.
Det fick omvärlden faktiskt erfara den 27 december just detta år. Sovjetunionen invaderade Afghanistan. Något som blev ett politiskt och militärt fiasko. Utan tvekan bidrog misstaget till det röda imperiets fall ett drygt decennium senare.
Det visade sig att de ryska styrkorna egentligen inte var så starka som omvärlden nog hade föreställt sig. Det visade sig också efterhand att kommunisterna i västvärlden, också här i Sverige, fortfarande inte hade släppt drömmen om att sovjetmodellen ändå var livskraftig. Men de misstog sig.
Bli först att kommentera

Farlig sossenostalgi

Av , , Bli först att kommentera 1
God Jul säger vi även i dag. För julen vara ju till påska. Eller vad det något med någon som hette Knut? Nå, God Jul i vilket fall som helst.
Julen har också varit god. I dubbel bemärkelse. Allt smakar så mycket bättre nu jämfört med förra året då julaftonen fick tillbringas i vågrätt tillstånd. En höftskada hade följts av operation, som hade följts av medicinering, som i sin tur kom att innebära en mage som alls inte ville fira jul som den annars är van vid.
Med på självaste annandagen vände det, tack vare familjens kloka kvinnor som såg till att magen medicinerades på rätt sätt. Så årets jul var god.
Litet ont i magen kunde jag dock ha fått när jag i dag läste en artikel av en så kallad ”kulturarbetare”. Tillika gammal sosse med en far som tillhörde sosseadeln och jobbade med Palme. Den dåvarande S – ledaren var tydligen skribentens idol när det begav sig. Men nu hade han – bokstavligen, kan man tycka – fallit ifrån och röstat på Åkessons gäng. Tydligen i den fasta (?) förvissningen att gänget ifråga verkligen bryr sig om de som har det sämre. På samma sätt som S, enligt hans mening, gjorde på Palmes tid.
Den här jeppen hade alltså låtit sig luras inte bara en utan två gånger. Ändå pekade han på något väsentligt. Det finns utan tvekan ett drag av sossenostalgi bakom Åkessons gängs cancerartade tillväxt.
Han (och andra) borde ändå ha lärt sig något av vad som händer om man ger stöd åt Åkessons föregångare. 1939 vaknade till sist britterna och alla illusioner man hade haft om möjligheten att komma överens med Hitler visade sig vara just illusioner. Det skulle ta nästan sex år att krossa nazismen. tyvärr dog den inte, utan finns kvar. Som en sjukdom som ligger latent i samhällskroppen.
Den 26 december 1943 sänkte britterna det tyska slagskeppet Scharnhorst i slaget vid Nordkap. Skeppet skulle attackera en konvoj från Canada som var på väg till Sovjetunionen med krigsmateriel. Konvojen var dock ett lockbete. Britterna väntade med en flottstyrka och Scharnhorst sänktes.
Vore kanske en god idé för alla demokratiskt sinnade krafter i vårt land att se till att på motsvarande sätt använda sig av list för att sänka Åkessons gäng ner i botten.
P S Visste ni att Hitler avskydde julen? Liksom andra högtider.
Bli först att kommentera

Det var då

Av , , Bli först att kommentera 0
Dan före dan. Läser att Sverige indirekt sett till att Polens och Ungerns halvdiktatorer kommit undan EU: s rättvisa i och med att Sverige motarbetat tillkomsten av ett ämbete som EU: s åklagare. Sorgligt, men typiskt.
Den 23 december 1656 spöade Karl X Gustav polackerna i slaget vid Konitz. Men det var då det.
Bli först att kommentera

Historiskt

Av , , Bli först att kommentera 0
Den 20 december 1917 grundades den förstasovjetiska hemliga polisen, Tjekan. Den skulle sedermera byta namn till KGB och bli synnerligen känd. Och ökänd. Inte minst i Ukraina där Tjekans räder på 20 – talet orsakade massvält.
Ukraina ligger fortfarande dåligt till, inklämt som det är mellan öst och väst. Många makthavare har dock haft problem på och med stället. Nu också Trump. Hur det än slutar med riksrättsprocessen kommer Trump att gå till historien som en av tre presidenter som utsatts för denna nesa.
Bli först att kommentera

Maktberusning

Av , , Bli först att kommentera 1
Trump möter, inte helt överraskande, beslutet om riksrätt med hån och utrop att ”vi inte har gjort något fel”.
Precis som kungarna förr har Trump börjat tala om sig själv som ett ”vi”. Om det finns någon fara för USA: demokrati så torde det vara Trump själv.
Trump har tysk härkomst. En annan beryktad företrädare för den tyskspråkiga världen var en viss Adolf Hitler. Den 19 december 1941 sparkade nazidiktatorn arméchefen Walther von Brauchitsch och tog själv det direkta kommandot över armén. Han skulle planera all aktivitet längs östfronten själv, var beskedet.
Det var givetvis omöjligt, och så gick det som det gick också. Och i april 1945 kom den logiska slutpunkten när han dog som en råtta i sitt hål under det sönderskjutna Berlin. I sitt testamente hävdade han, inte heller det överraskande, att han minsann inte hade gjort något fel.
Han var berusad av sin egen makt. Och det verkar som om Trump är på god väg dithän även han.
Bli först att kommentera

Farliga saker

Av , , Bli först att kommentera 0
Läser att Malmö inte längre är farligast i landet. Skottlossningarna är nu fler i Uppsala. Verkar dock vara en tämligen klen tröst för Malmöborna. Det är bara att inse för oss alla att det kommer att ta tid och att det förmodligen kommer nya bakslag både här och där, innan gängvåldet kan betvingas på något avgörande sätt.
Den 18 december 1914 befann sig dock Malmö i blickpunkten. Fast av helt andra skäl. Då samlades monarkerna i Sverige, Norge och Danmark i staden. En gemensam deklaration om neutralitet antas. Det var nog så viktigt. Det här var en tid då kungars och drottningars göranden och låtanden ännu hade betydelse för andra än veckotidningsläsare.
Första världskriget hade då pågått sedan augusti och insikten hade börjat sprida sig att det nog inte skulle ta slut på några månader. Som man hade trott och tänkt när eländet tog sin början.
Det har sagts att krig är lättare att starta än att avsluta. Något som exempelvis Putin nog har förstått när det gäller Ukraina. Och samma logik gäller sannolikt de gängkrig som vi ser utkämpas i alltför stor utsträckning. Tyvärr.
Bli först att kommentera

Pratkvarnen Johnson

Av , , Bli först att kommentera 1
Hör i dag att Boris Johnson avser att surra sig själv vid masten och förbjuda den egna regeringen att acceptera att förhandlingarna om ett handelsavtal med EU drar ut längre på tiden än till december nästa år.
Det innebär alltså att man på 11 månader ska klara av att få fram ett avtal av det slag som det till exempel tog flera år för EU och Canada att slutföra. Det säger väl i det närmaste sig självt att det inte går. Antingen kommer då den krasch ut ur EU som alla utom Nigel Farage sagt sig inte vilja se, eller också blir det till att bryta löftet. Det enda sättet är i så fall att parlamentet upphäver den lag man nu har tänkt driva igenom.
Enda möjligheten att inget av detta inträffar är att britterna lägger sig platt och accepterar en ”norsk” situation. Men också det har Johnson avvisat.
Johnson är en typisk överklassare av den typ som här i landet väl egentligen bara funnits i ett exemplar, Ian Wachtmeister. Denne osannolike parhäst till Bert ”Sommarland” Karlsson i det nu mer eller mindre bortglömda Ny Demokrati.
Den typen av pratkvarnar har, som det visat sig, en förmåga att dupera förbluffande stora skaror av anhängare. Att det innebär att man leder folk rakt ner i avgrunden, bekymrar inte dessa grevar och baroner. De klarar sig ju alltid. De regler de vill ställa upp för andra, ska ju givetvis inte gälla dem.
Bakom den slängiga fasaden finns, i Johnsons fall, en person med klassisk Oxfordbakgrund. Han har själv beskrivit sig som en ”westfahling”. Han syftar då på freden som satte stopp för 30 – åriga kriget 1648. Freden sägs vara startskottet för nationalstaternas id i Europa.
Hur den modellen kan ses som ett ideal med tanke på de historiska erfarenheterna ter sig minst sagt gåtfullt. Erfarenheten visar dessutom hur lång tid processer som handlar om internationella förhandlingar kan ta. Den 17 december 1643 anlände svensken Johan Adler till Osnabrück i Tyskland för att förhandla om fred i det krig som då redan pågått i 25 år. Och det skulle alltså ta fem år till innan freden slöts. Något för westfahlingen Johnson att begrunda.
Bli först att kommentera

Obehagligheter

Av , , Bli först att kommentera 1

Debatten om invandringen och flyktingmottagningen håller på att påminna obehagligt mycket om kärnkraftsdebatten på 70 – talet. Enfaldigheter som ”vadskivihaistället”? motsvaras i dag av den lika enfaldiga frågan: ”Du tycker alltså att vi ska ta emot hur många som helst?” Med allvar i minen hävdar L: s ledare att vi måste minska antalet som kommer hit.

Jaså?

Om det här inte var så allvarligt, skulle man skratta lika rått som man stundtals gjorde under kärnkraftsstriden. För hur ska det gå till? Ska vi skicka ner folk från UD, vars ledning just nu tycks ha försett arbetsrummen med svängdörrar, för att säga ifrån på skarpen till Erdogan och Al Assad, plus andra aktörer i regionen, att nu får de allt sluta kriga, eftersom alla de flyktingar som blir följden tyvärr hotar att nagga den svenska välfärden i kanten.

Vi har, som bekant, fruktansvärda bekymmer med den saken. Bekymmer som majoriteten av världens befolkning nog skulle önska att de hade jämfört med den situation de befinner sig i.

Vi kan inte hindra folk från att söka asyl. Inte med dagens regelverk. Visst, man kan frångå detta även om det strider med de åtaganden vi och andra länder har skrivit på. Det är ju det Åkesson vill. Men jag har ännu inte hört NS säga något sådant. Och vi får sannerligen hoppas att så inte sker. Det vore slutet för Liberalerna.

För att återgå till frågeställningen i början är frågan alltså fel ställd. Det är inte intressant vad någon här tycker för de som flyr. Ytterst blir svaret på frågan om vi måste ta emot alla som ha behov av skydd, ett ja.

Låt oss ta ett exempel. Det finns i dag inga skäl att tro att Putin inte skulle få för sig att ge sig på Baltikum om han ansåg att läget var det rätta. Att det skulle resultera i en flyktingvåg över Östersjön, troligen av flera miljoner, till vår kust är ingen djärv gissning? Ska vi då i det läget säga att bostadspolitiken tyvärr har resulterat i så svår bostadsbrist att vi inte är i stånd att hjälpa dem som flyr?

För hur skulle regeln se ut som säger att nu när det har kommit si eller så många, släpper vi helt enkelt in fler, trots att de har fullt legitima skäl att söka skydd? Ska man från gränspolisen på Arlanda säga till den syriska familj som just har anlänt att det tyvärr inte kan bli något asylsökande eftersom vi ju måste reformera Arbetsförmedlingen först?

Den 16 december 1944 inledde tyskarna Ardenneroffensiven. Det var Hitlers sista desperata försök att vända krigslyckan. Det misslyckades, men innan nazisterna till sist kunde betvingas hade miljoner människor mördats och ännu fler flydde. Så också till vårt land. Märkligt nog var det ingen som då började tala om att vi nog måste sätta ett tak för hur många som vi kunde ta emot.

Bli först att kommentera

Samling

Av , , Bli först att kommentera 0

Den 13 december 1939 bildades en samlingsregering i Sverige. Orsaken var förstas krigsutbrottet. Eftersom britterna nu verkar ha glömt alla erfarenheter från kriget, är det kanske läge att göra det igen?

Bli först att kommentera