Detta ligger mig varmt om hjärtat

Av , , 22 kommentarer 9

Nu blev det en svårare utmaning i veckans fototriss, något som ligger en varmt om hjärtat. Ja jösses, det är ju mycket det, skulle ju ha kunnat ta vilken bild som helst från arkivet men får lov att minimera mig till tre stycken. Då börjar jag med denna bild på som får symbolisera mer än en sak, bilar, Sverige och sommar:

Jag fångade yngsta dottern på en sån där ögonblicksbild och jag måste ju säga att jag tycker bilden blev lyckad. Niccolina ligger oss alla varmt om hjärtat och så gör ju även vår andra dotter Theresé samt barnbarnet Sally, men på just den här bilden, blev det bara Nicco:

Avslutningsvis blir det en ren bil bild, min (ok, våran) Buick wildcat, och årsmodellen går ju inte av för hackor, en 67:a förstås 🙂 (Ooopps, avslöjade jag min verkliga ålder nu).

Den här gången är det också en tävling så därför länkar jag till en plats i världen, dit jag skulle kunna tänka mig att åka: http://www.ving.se/searchresult?q=spanien

Tilläggas bör ju också att jag aldrig åkt på någon charterresa förut och har inte varit längre söderut än Tyskland, och dit åkte jag på tummen.

Här kan ni kika på vad som ligger andra, varmt om hjärtat: http://fototriss.blogspot.se/

Terapi… för några i alla fall

Av , , 4 kommentarer 11

 

Mamma har tagit stickning som terapi (efter det som hände pappa), hon har stickat halsdukar så det bara sprutat om det, du måste ju ha gjort minst tre stycken sa Nicco en av kvällarna hon var här. TRE… nämen kanske 15 stycken och nu har hon gjort sockor, vantar, en tröja och på köpet, lurat Nicco att påbörja en halsduk, så jag var tvungen att köpa stickor och garn.
Nu stannade det inte vid det heller, och nu höll jag på skriva, att jag som gammal inbiten stickare, men det hade varit en stor lögn, eftersom jag bara stuckit en sak i mitt liv och det var ett par vantar, så kände jag helt plötsligt lusten att prova på, jag med.
Jag lade upp 30 maskor, stickade fem centimeter, sedan rev jag upp alltihop och stoppade in i skåpet, nej, nej och åter nej, sticka är inte för mig. Det överlåter jag med tacksamhet till andra.
Min morfar var en stickare han, han stickade sockor och tovade dom så dom skulle hålla värmen, han virkade fisknät och gjorde mjärdar, och han skulle också visa mig hur man virkar. Det gick jättebra, tyckte jag, jag gjorde ett långt band på säkert tre meter (det var bara upplägget) sedan visade jag upp mitt alster, och han rev upp alltihop och sa att det där kunde man inte använda till någonting. Hm… vad visste då han, jag hade ju tänkt använda det till tvistband och där sprack ju den planen.
Nåja, som sagt, jag klarar mig utan den talangen, och ingen har efterfrågat eller haft en önskan om att få något som jag skulle ha stickat eller virkat, så jag har inte ens behövt lära mig 🙂
Jag jobbar bara halvdag idag så det känns ok, tror jag hade gjort slut på mig själv om jag skulle ha tagit mina tio timmar. Sen jobbar jag också imorgon och på tisdag, så det räcker till i alla fall. Jag känner mig inte så mycket bättre än för en vecka sedan, nu har jag fått sår i gommen också, men men, det är ju som dom säger, det finns alltid någon som har det värre, och så är det ju definitivt, och jag vill absolut inte vara den som har det värst i världen.
Önskar er alla en fin söndag!

Tack tack, hemskt mycket tack… televerket!

Av , , 4 kommentarer 11

 

Så var den ledigheten över, tio dagar som jag sett fram emot en lång tid och sedan blir man så sjuk att man inte ens kan njuta en sekund… kul, tack för det televerket, och idag ska jag jobba, fast det blir nog bara en 4 timmar och sedan får jag se hur det blir imorgon. Då är det ju ett tio timmars pass och jag är inte så säker på att jag fixar det, utan röst och ont i halsen, magen och rygg (beror på allt hostande).
Igår natt hade jag så ont i halsen så jag halvdrömde att jag tänkte att vi skulle vara tvungna att ringa efter ambulans, för jag skulle inte kunna svälja en gång till… det var hemskt. Nåja, någon dag här framöver så måste det ju ge sig, eller hur?
Jag och Nicco var ute på turné igår och då vi kom hem och jag skulle ta in posten så hade jag fått ett litet handskrivet brev innehållandes ett krya på dig kort och en ask tabletter, haha… ja inte så dumt att ha såna cybervänner, eller hur? Avsändaren är en som jag aldrig träffat men som jag lärt känna litegrann, via bloggen.
Man undrar hur det skulle sett ut om internet inte hade funnits, och om man inte varit lika lätt tillgänglig som man är idag, då hade jag knappast fått det där i brevlådan om jag inte annonserat efter brevvänner i någon tidning och suttit med penna och papper och rafsat ihop nåt brev i veckan. Och tänk hur mycket längre tid det skulle ta att lära känna någon (med tanke på postgången), jämfört med hur snabbt man skriver ner ett meddelande och klickar på skicka.
Mja, allt det där är ju på gott och ont, det hjälps inte. Och allt man vant sig vid är svårt att välja bort. Och samtidigt tror jag att man var lyckligare förut, eller var man det? Hm… det där är nog svårt att svara på, man kan tänka sig att man var det för man hade inte samma krav, man fanns inte tillgänglig 24-7, nätmobbing fanns ju inte på världskartan.
Å andra sidan, kanske det inte var någon skillnad, man visste inte hur många det var för dom flesta led i tysthet, men nu är dom inte osynliga längre utan skriver om det och finns därute, öppet. Hur många ungdomar hör vi inte om varje dag, som mår dåligt, men dom fanns nog där tidigare också, men kanske inte av samma orsaker, ja, jag vet inte, det var bara en tanke.
Näpp, min hjärna funkar inte som den ska idag… kanske är någon typ av bomull där för jag vet inte vad jag ska skriva om, fast hade ni frågat mig igår så hade jag en massa upplägg, konstigt det där, att man aldrig lär sig, man kunde ju skriva stödord så man kom ihåg vad man hade för tanke, men inte då 🙂 Önskar er alla en fin lördag!

Varför sån hets och brådska?

Av , , 4 kommentarer 14

 

Vi åt årets första semla igår, och den var inte tokig alls. Fast egentligen bröt det mot mina principer, är det semmeldag en gång per år så är det ju inte meningen att man ska ha en semla bara för att… typ.
Vi hade dessutom besök, Åkes moster Gunilla med hennes man Bertil, och Kerstin och Janne B, samt min mamma, Rickard och Nicco, fick också avnjuta en semla med kaffe till. Det var som trevligt, Janne B och Bertil gick i samma klass, en gång i tiden.
Lustigt det där, att världen inte är större än så här. Dom gamla grannarna vi umgås med, känner ju varandra sedan skoltiden, och sen totar man ihop dom med min klasskompis föräldrar och då känner dom varandra från höger till vänster. Många har bott på Haga, så när jag hade en utläggning för Nicco igår, om hur den och den känner varandra så var det nästan så hon funderade om Haga var det enda stället som funnits i Umeå förut.
Apropå principer och det här att semlor finns att köpa i tid och otid, så är det ju samma sak då julskyltningen påbörjas i oktober, snart kan vi säkert köpa påskmust och högtider flyter ihop med vardagarna. Vad fasen, det har ni väl hört flertalet gånger också, den där j-kla reklamen om fredagsmys, DET ÄR DAGS FÖR FREDAGSMYYYS!!! Börjar dom spela redan på lördagen, men hallå, kan vi få göra bort helgen och några vardagar innan ni börjar tjata om att det snart är fredag igen… och igen… och igen.
Varför sån brådska, vad är det vi skyndar till? Det blir snudd på hets, så fort en sak blivit avklarad så ska nästa ta vid. Det är inte länge innan vi dricker midsommarsnapsen lagom till julafton där vi pimplar påskmust och äter semlor till efterrätt. Men sen då… när allt det är över, vad ska vi då hitta på?
Näpp, våga vägra morgondagen, och lev här och nu, ta en dag i taget och se vad som kommer. Jag ska då leva idag och fira att det är fredag, med en grogg ikväll… haha, sådeså! Ha en fin fredag, allihop.

Att man får göra så….otroligt!

Av , , 6 kommentarer 13

 

Jag, Nicco och Rickard, var på djurmagasinet i förrgår och införskaffade hundbädd och mat/vattenskål. Vi stod en stund och diskuterade hur pass stor valpen kommer att vara då vi hämtar hem den, och måttade lite med händerna, men det är som halvsvårt ändå att gissa sig till.
Sen stod jag där vid en hylla och kollade på nå saker då det plötsligt bjäbbade vid sidan om mig, jag vände mig om och där står en kille och håller i världens sötaste hundvalp, jag ler och nickar som om för att säga att den var gullig, är på väg att fortsätta med mitt då jag uppfattar att hunden är helvit och väääldigt lik den ras vi valt.
Så jag frågar, men du, vad är det där för ras? Ja sa killen, det är en japansk spets, jag har hämtat hem den nu, från Strängnäs så den är 8 veckor. Ja, ni fattar, vad var oddsen för detta. Att vi skulle råka stå just där och då och få se hur stor vovven kommer att vara. Det finns tydligen 7 stycken japanska spetsar i Umeå och snart 8 då 🙂
Bilden lånad från http://www.chezzays.com/hundar.html och därifrån kommer pappan till Niccos hund ifrån.
I och med detta hund köp och kontakt med kenneln så har Nicco dom på Facebook, där det nu skulle göras en speciell grupp osv. Nicco förklarade hur detta går till och man häpnar ju, fattar inte ens hur det kan vara möjligt att man får göra så där.
Och här kommer nu en lite förklaring till er som inte har facebook, mig inräknad. Vem som helst kan alltså starta upp en grupp, vilken som helst, låt oss säga att jag gör det och kallar gruppen för ”Alla som avgudar Maria Lundmark Hällsten”, sedan klickar jag in alla mina vänner där och då är alla dom med i den gruppen, oavsett om dom vill eller inte.
Sen kanske det finns några stycken… ja några få (hehe) som nu faktiskt inte vill vara med i den gruppen, och då måste dom tacka nej eller gå ur. Jag har aldrig hört nåt så befängt, detta innebär ju att jag kan hamna i vilken j-vla grupp som helst som jag absolut inte står för, och då är det upp till mig att ta bort mitt namn därifrån, visst ska det väl ändå vara tvärtom. Att man blir inbjuden och får välja om man vill eller inte.
Ponera att jag nu är en stor skrytsam jäkel som har en nagel i ögat på någon, jag är 14-15 år och gillar verkligen inte den där tjejen i klassen bredvid. Låt oss säga att hon heter Rakel Rakelsson, och nu startar jag upp gruppen: ”Alla vi som älskar Rakel Rakelsson”, och jag sätter dit alla mina 800 ”vänner” varav 775 av dom, inte ens vet vem Rakel är.
Givetvis kommer folk då att klicka bort sig själv och till slut finns det inte en enda kvar i den gruppen, och allt detta kan givetvis även Rakel se, för hon har också facebook. Är inte detta psykisk mobbing/misshandel, eller vad? Nä, ännu en anledning till att vara glad att man inte är med i facebook, jag klarar mig utan.
Jag var ju till läkaren igår och nu har jag fått astmamedicin som ska inhaleras morgon och kväll i upp till 2 veckor, men sen ska detta vara bra, om det inte mot all förmodan, blir en lunginflammation, sa han, men det är ytterst sällsynt, problemet är ju att det sitter slem i halsen och jag får ju inte upp det, men det har inte gått ner i lungorna… än, i alla fall, men det lär jag ju märka om det gör.
Nu hade jag då bästa natten hittills, då jag fick sova 5 timmar i sträck innan det var dags att kliva upp och vandra runt lite. Och jag har inte hostat i natt heller, skönt! Däremot låter jag fortfarande som en väsande någonting, då jag pratar, men då får det väl vara så då, ett tag till. Önskar er alla en fin torsdag!

Avsiktligt eller oavsiktligt, vilket som…

Av , , 6 kommentarer 12

 

Jag tillbringade natten på soffan, min rethosta fortsätter och visst måste det vara nåt galet då man vaknar av att man sätter igång och hostar och man tar i så det blixtrar under ögonlocken? Är det en hjärnblödning på gång då?Och vart… vart kommer allt snor ifrån, seriöst?
Är det hjärnan som är på väg ut eller, för det kommer ju inte nerifrån halsen, och när man snutit sig och gjort klart (trodde man), och hinner vända på klacken för att hoppa i säng. Så är det helt plötsligt lika mycket som ska ut… igen… och igen… och igen. Men nu är det mest blod som kommer därifrån, kan det vara blödningen jag undrade över?
Rösten har inte heller kommit tillbaka och igår på röntgen var det snudd på omöjligt att få fram ett ljud, jag är ju glad att jag hann ta mig för halsen och snabbt förklara att jag inte hade någon röst, så hon skulle fatta varför jag inte kunde svara så snabbt på hennes frågor.
Jag hann också vara in på apoteket… igen, för typ fjärde gången för att köpa, förhoppningsvis, det man trodde var det man behövde, nu stod Therahoney, som jag blev tipsad av, från fröken krass, på min lista, och det fick jag tag i. Mycket lenande för halsen, tyvärr inte långvarig effekt, men för stunden, när man är helt uttorkad, så känns det skönt att ta sig en liten jävel 🙂
Läste bipacksedeln till den medicinen och återigen får man undra vad dom menar med detta:
Om man oavsiktligen fått det i ögonen… hm, ja, ska man göra på något annat vis om man avsiktligen hällt det i ögonen då? Varför skriver man inte bara, vid kontakt med ögon, skölj genast, eller nåt sånt, låter kanske lite bätttre.
Nä, nu ska Maria ta och ringa på vårdcentralen igen och fråga om det inte finns några prover dom kan ta, eller om det är meningen att man ska härda i tjugo dagar till eller nåt sånt. Jag har ju haft så här i tio dagar nu, med rösten, och varit förkyld från 23 december. För fem dagar sedan sa ju läkaren jag var till, att det skulle klinga av på en vecka, men det har jag inte sett en tillstymmelse till att det är på gång, så nä, nu testar jag att prata med dom igen och ser vad som kan göras.
Jag, mamma och Tina var på myrorna i förrgår och jag gjorde ett litet fynd, tyckte jag, ett salt och peppar kar, kolla här:
Robin Roderick står det under och jag hittade dom sedan på nätet, går att beställa från Amerika för 15 dollar + frakt, jag betalade 30 svenska enkronor för båda, så jag är nöjd 🙂 Men det var ju inte av den anledningen jag köpte dom, dom var cool, tyckte jag.
Jamen då är det väl bäst att jag fixar frukost nu då, om jag skulle råka p åatt få komma till en läkare sedan, önskar er alla en fin onsdag!

Sååå förvirrande!!!

Av , , Bli först att kommentera 10

 

Jag och Tina kom för någon dag sedan, in på det här med platsannonser, då man söker jobb. Och jag sa att jag, innan jag fick det jobb jag har, sökte ett annat där det inte stod vilka arbetstider det skulle vara eller ens hur mycket.
Jag ringde upp det nummer som stod där, för mer information, och fick prata med en sån där surskit (tror till och med att jag skrivit om det här tidigare). När jag frågade hur arbetstiderna såg ut, fräste hon att det fick man veta sedan, det var inte klart. Jag blev sugen på att fråga henne om hennes tjänst kanske var utbytbar, så kunde jag söka den istället, men jag lät bli.
Är inte det ganska självklara saker man vill veta, innan man söker? Varför ska jag lägga ner tid och energi på att söka ett jobb, kanske bli kallad på intervju, för att sedan få veta att jobbet inte passar överhuvudtaget, det är ju befängt. Hur kan dom lägga ut annonser då dom inte vet själva vad dom söker?
Tina mejlade mig en intressant annons hon hittat på platsbanken, med ett antal felskrivningar, kolla här, bara för att nämna några (och nu har jag kopierat text ur 1 annons):
Din arbetsplats är där pojken befinner sig, till exempel i hemmet, på någon fritidsaktivitet eller på semesterresa.
Använder permobil så det innebär förflyttningar ?
Assistenter heltid/deltid till kvinna UMEÅ
Maila gärna in ditt CV samt personligt brev till xxxx@xxxx så snart som möjligt men senast den 21 januari. Urval sker löpande. OBS! Skriv i ämnesraden: ?kvinnaumeå? så din ansökan hamnar rätt.
Vi tar emot ansökan via epost: xxxx@xxxxx
Skriv i ämnesraden: manvindeln så din ansökan hamnar rätt."
Ansökan Sista ansökningsdag: 2013-01-21
Ange referens: kvinna umeå
Vi tar inte emot ansökan via e-post
Slutkopierat
Är denna annons något förvirrande eller vad? Undrar just vad brukaren är för person, pojke, kvinna eller man, och varför lämna ut mejladressen med uppmaning att mejla och sedan står det längst ner att man INTE får mejla. Varför ett frågetecken efter envänder permobil så det innebär förflyttningar, vet hon/han inte om hon/han ska förflyttas eller ej? Nä, det där skulle jag inte söka, inte speciellt seriöst.
Sedan undrar jag också varför det enbart ska vara arbetsgivaren som ska sålla och välja vem dom vill ha, ska det inte funka likadant åt andra hållet. Jag vill inte jobba åt vem som helst, jag har också krav och kriterier som jag vill upprätthålla. Jaja, jobb har jag ju nu, men vem vet, rätt var det är så står man där igen och söker ett nytt arbete, och det kan ju inte vara så roligt om det ska se ut så där, eller hur?
Nu ska jag äta frukost och göra mig klar för röntgen av mina händer och handleder, jojomensan, och sedan kanske jag hämtar upp mamma för en del ärenden som skulle göras. Önskar er alla en fin tisdag!
 

6 år…tjopp så var det gjort.

Av , , 16 kommentarer 15

 

Idag har man 6 års jubileum… jodå, 6 år som rökfri och tänker så vara, resten av mitt liv. Jag blev medlem på netdoktor.se då jag slutade röka, inte till en början utan jag hade varit rökfri i elva veckor, innan jag gick med där, och det var egentligen där, som jag började blogga.
Här är ett brottsstycke från mitt tredje inlägg, skrivet 1/4-07:
Nej, att röka eller sluta röka är inget april skämt. Har funderat lite på varför man började… hum, det snackas ju alltid om det här med kompis tryck, men jag tror inte riktigt på det. Jag skulle nog hellre vilja påstå att det är ren nyfikenhet. Jag började själv röka under sommarlovet, nyfyllda 12 år och utan mina "kompisar" på plats. Det var bara jag och min kusin som ville testa på. Kommer även ihåg att jag redan som 7-8 åring, gick och sniffade i farmors lilla cigarett etui och tyckte att det luktade så gott. Lite russin doft över det hela. Önskar att mina föräldrar kört nån typ av skrämsel taktik redan då. Men samtidigt så skrev man inte likadant om rökning som man gör idag, man visste väl helt enkelt inte bättre. Min 9 åriga dotter har ju varit livrädd att vi ska dö av rökningen, och vart har hon hört det? Och varför visste inte jag detta när jag var 9 år? Slutcitat
Visst vet vi väl mer idag, det hoppas jag verkligen, sen om man tar det man hör, till sig, det var en annan sak. Oftast säger man ju om hemska saker, att det händer andra, inte mig, sen sitter man där och undrar vad det var som gick fel och varför man inte gjorde annorlunda, då man hade chansen.
Jag gick ju på bräntbergsskolan och där hade vi till och med rökruta, tror ni det skulle hända idag… förmodligen inte. Rökrutorna var egentligen entréerna som dom stängt igen från insidan så för att komma in där var du tvungen att gå ut och sedan in (om jag minns rätt).
När jag började i nian så skulle rökrutorna avvecklas, men vi som gick i nionde klass skulle inte drabbas av det utan det var sjuorna som kom, som inte skulle få röka på skolan överhuvudtaget. Så i förebyggande syfte målades rutorna med svart… eller om det var blå färg, för att man inte skulle locka andra till att tycka att det såg gemytligt ut, kan jag tänka, eller var det för att gömma bort oss.
Att dom ens tog hänsyn till oss rökare, var ju otroligt, det hade väl bara varit att säga att nu är det färdigrökt på skolan, punkt slut. Eller ja, det kanske inte heller hade varit så tvärenkelt, man kommer ju ihåg hur man var, trotsig, uppstudsig och framförallt påhittig. Man hade säkert hittat något kryphål någonstans.
Nå, idag slipper jag då detta gissel, och det är skönt. Jag är inte beroende av reklamen på tv, för att hinna ut och blossa, jag behöver inte sitta utfryst på bron för att ta mig några os, och jag sparar ju för sjutton en hög med pengar, varje dag, det är ju bara plus, ju.
Önskar er alla en fin måndag!
Maria Lundmark Hällsten