Vad lite vi vet…och var glad för det

Av , , Bli först att kommentera 9

Lev varje dag som om den vore den sista, gör alla dagar så bra du kan, ta aldrig ut något i förskott och lev i nuet, inte i det som varit och inte i vad som kan komma. Hur många gånger har man inte hört detta, och så många gånger vi diskuterat, vridit och vänt på olika frågeställningar. Man får aldrig veta varför, och man ska vara glad, att man inte vet något om morgondagen.

Samtidigt som man ska vara glad att morgondagen alltid är en ny dag, med nya förhoppningar, och den kan alltid bli bättre än gårdagen, det vet man inte.

Det var bastukväll igår, och jag frågade genast då jag klev in, vart en ur vårat gäng var…men har du inte hört…vet du inte…sa dom och såg väldigt nedstämda ut, man blir alldeles kall och hinner tänka så mycket.

Jag tänker inte skriva om vad som hänt eller vem det gäller, utan det var bara därifrån, mina första ord kom ifrån, en olycka som alltid händer så lätt, och som man inte kan undvika, det bara sker, ingen kan leva och bara trippa runt på tå, och tro att man ska klara sig oskadd. Det kan hända vem som helst, vart som helst och då man minst anar det. Vi tänkte i alla fall på dig…igår, det var ett tomrum på bänken, som vi snart hoppas att du fyller ut igen.

I övrigt var det som vanligt, därnere, och 30 kronor var det enda som trissen bidrog med, ingen förändring där heller, med andra ord.

Jag och Tina åkte ut på invigningen av ÖoB:s nyöppnande, vi var inte dom enda, och då vi skulle ut så var den kön, betydligt längre än vad den var då jag var in i deras gamla lokal, vid utförsäljningen. Borta vid entrén, då vi skulle ut, så stoppades nu inkommande, och kön ringlade sig ut på parkeringen….ULLARED släng er i väggen!!! Hahaa…jaja, fast bara nästan.

Foto1229

Önskar er alla en fin fredag!

Foto1226

 

Helt i andras händer…

Av , , 4 kommentarer 11

Resan till Lycksele gick bra, vi hade 13 minuter tillgodo då jag parkerade bilen, rask promenad (så gott det går då man suttit still med benen ett tag), och sedan hade man tur att väntrummet till receptionen, var tomt, så man fick anmäla sig med en gång.

Jag hade inför, gastroskopin, läst både på kallelsen och på nätet, vad jag hittat om det så jag skulle vara förberedd, på vad som skulle bli. På en av alla sidor stod det, typ: Du har säkert hört en massa historier om hur otäckt det är, men det är inte så farligt! Ehhh, nähä, undrar om den människan gjort det där någon gång då?

Det skulle ta ungefär 10 minuter, enligt kallelsen, 5 minuter sa läkaren, men vad sägs om 15 minuter, som känns som en evighet, då man har en plastbit mellan tänderna så munnen hålls öppen, man ligger och vill kräkas, nu schöjs man istället, under tio minuter av dom 15, man ska inte svälja, snoret rinner och tårarna, bara för ansträngningen.

Det första sköterska säger då dom äntligen är klar: Visst var det fruktansvärt hemskt? Haha…ja sa jag, nog har jag gjort roligare saker än det där. Då skrattade hon och sa, javisst är det så.

Sen måste jag ju säga att det inte gör ont, men det är obehagligt att inte kunna styra själv, hur man vill ha det. Man är helt i händerna på någon annan, och du kan inte prata heller. Det första dom sa innan slangen fördes ner, var att min fria arm, skulle hållas bakom ryggen, så du inte smäller till mig, sa läkaren, jaja, det skulle jag nog aldrig ha gjort, men jag förstår att det är något som inträffat tidigare.

Att det nu tog längre tid än beräknat, berodde på en massa bilder som skulle tas, dessutom togs 4 provbitar, dom såg något som inte var riktigt som det skulle, så det är väl bra att dom kollar på det, sedan fick jag se bilderna på hur det ser ut, därnere, och det var rätt så lustigt, faktiskt.

Jag har ju gjort en magoperation tidigare, gastric plastic, som den hette, och då den gjordes så ritade Sylvan (min läkare) upp hur den skulle göras, samma sak ritades nu upp igår, då hon skulle förklara, vad det var vi såg, kolla här:

002

Matstrupen, blev alltså min magsäck, eller behållare, för maten som sedan skulle rinna ner i sakta mak, till den befintliga magsäcken, ringen som sattes dit var för att hålla ihop sömmen och för att det inte skulle töjas ut, typ. Väldigt noga att tugga maten ordentligt eftersom det nu bara fanns ett litet hål som maten skulle ner igenom.

Här en bild sett uppifrån och ner (viktigt nu att jag skriver att det inte är en bild, utan en teckning):

003

Hålet längst till höger, är vad som skulle bli, nu finns det ett litet större hål, bredvid och ett STORT, längst till vänster. Detta är inte så ovanligt, sa läkaren, med den tidens operation, så togs inte klamrarna bort och dom kunde sedan göra så att kroppen fixade ett eget hål…BRA!!! Eller njae…

Inte nog med detta, nu har plastringen som sattes dit, eroderat, vuxit in i matstrupen så den alltså kan skådas från insidan. Så, nu skulle det konfereras om en operation är möjlig, ringen måste först tas bort, och den kan man inte bara rycka loss, sa hon. Jaja, det är ju tur att det finns experter på sånt där, och att det inte är jag som ska klura ut hur detta ska kunna utföras 😀

Kände mig lite halvdålig under resten av dagen, men vi hann med en sväng in på Dollarstore, och hemkommen tog vi en macka på Strömpilen, innan jag lämnade Tina hemma hos sig och jag åkte vidare hemåt. Hade tänkt lägga mig och sova, men tji fick jag, vart tog den tiden för det, vägen?

Idag blir det nog ÖoB, ska kolla om dom har kattsanden jag brukar köpa, Tina hakar på, får se om det finns parkeringar lediga, nyöppning som det är. Önskar er alla en fin dag!

 

 

 

En erfarenhet rikare, kan man bli

Av , , 4 kommentarer 9

Blev en tidig morgon idag, jag ska åka upp till Lycksele och göra en så kallad gastroskopi…kan ju vara kul, så här på onsdags morgonen, eller…mjae, det vet jag inte men man blir väl en erfarenhet rikare.

Tina åker med som rese sällskap, då har man ju någon att diskutera världsfrågor med och annat intressant. Hahaa…det är ett stort register vi har att plocka av, kan jag berätta 😀

Just nu sitter jag och är rätt så törstig, jag som brukar dricka vatten mitt i natten och det första jag gör då jag kliver upp, men det blir inget förrän det där är gjort. Och kaffet får allt vackert vänta, det med.

Winstone såg då bara glad ut, han fick sig ju en lastbils dag, det var ett tag sedan, nu. Fast finns det nåt han inte är glad åt, nä det vet jag inte heller, han är på, för det mesta.

025 026 027

Jag pratade med en person, och vi kom in på ämnet ekonomi. Ja, det mesta kostar pengar, fast inte att gå och lägga sig, sa h*n. Nä, svarade jag, inte än, men det är väl bara att passa sig, snart införs väl sänglicens, ALLA som har en säng, ska vara med och betala till den statliga sängfonden. Pengarna ska gå till att människor i gemen ska få välja själva vilka sängar dom vill ha, och betalar man inte så får man ligga på golvet.

Vart jag ville komma var väl att väldigt mycket handlar om pengar, man tror att saker är gratis, åtminstone sägs det så, men så kollar man lite noggrannare och upptäcker att där finns minsann visst en liten avgift, eller det där, köp gratis sms…jo tjena, nåt är ju en lögn, att köpa är inte gratis.

Jaja, jag gräver inte mer i det nu, ska hälla upp kaffe i en termos som ska med till Lycksele, för gissa vad jag ska göra direkt då jag kommer ut därifrån…dricka kaffe!!! Önskar er alla en bra onsdag och avslutar med en liten låt 😀 ps. fick nyss ett sms, från Tina, som tyckte att jag skulle komma ihåg att ta med solglasögonen, finns ju alltid risk för sol, efter vägen…eller var hon ironisk nu? 😀 ds.

Tiden är ute!!!

Av , , 2 kommentarer 12

Jag har hängt en doftgran innanför källardörren, tyckte att den kunde passa där. Typ lite äppelmust doft, eller vad det ska föreställa. Mm, så skulle jag stänga för natten, öppnar dörren och känner doften, har precis tänkt ropa på Åke och säga att nu jäklar är det nåt läckage från källaren, det stinker bryggeri, och därnere har vi ju gamla flaskor som följde med huset.

Just då jag tar sats, för att ropa, så kommer jag ihåg vad jag hängt där, hm…jag vet inte om jag tycker att det luktar så gott som det lät då jag läste på granen (ingen gran egentligen utan en rektangel). Lite hurvens, så där, och jag som köpte en till, men denna ska lukta blåbär vanilj, det borde ju dofta aningens godare.

Jag blev den som fick ta ut Winstone, på dagens sista pinkarsväng, igår kväll. Står där i strilande regn så hör jag plötsligt en signal. Låter som en backsignal på en lastbil, jag tittar mig omkring, men ser ingen bil eller annat fordon som borde låta…inte heller så vanligt vid den tiden.

Men jag känner igen ljudet…så fattar jag att det är min mobil som låter, och det är timern signalen, alltså kan man få hjärnsläpp, eller rättare sagt kan mobilen få det? Dessutom säger den att tiden är ute, betyder det att promenaden är slut, skynda er hem, eller att min tid på jorden är över…scary!!!

011

Hahaa…nej, men det lustiga är väl att jag inte ställt någon timern, så jag vet inte vad det är min mobil försöker meddela mig. Detta påminner ju om då vi bodde i lägenheten, klockan ett på natten sätter brandvarnaren igång. Jag flyger upp ur sängen, springer in i kök och hall, ingen brand…men ett jäkla liv.

Jag får inte av brandvarnaren heller utan får slita ner den från taket. Nå, nästa natt, på klockslaget ett, hör och häpna, så sätter mikron igång att pipa, jag rusar ut och står i köket och fattar inte vad det är som tjuter, jag har nämligen aldrig varit med om att mikron gått igång själv, men det har den, och samma tid som brandvarnaren gick igång, kvällen innan. Jag får inte av mikron, utan får slita ur sladden.

Där kan man ju också undra, vad våra teknikgrejer ville tala om, jag vet då inte, och det får jag inte veta heller, kanske lika bra, det man inte vet, mår man inte dåligt av, brukar man ju så vackert säga. Önskar er alla en fin tisdag!

 

I drömmar faller det sig rätt naturligt

Av , , Bli först att kommentera 12

Jag var till mamma i fredags, och det blev prat om pappa, hon hade haft en dröm där han var med, och hennes lillebror Assar. Ingen av dom finns i livet längre och hon tyckte det var så konstigt. Hon hade sagt till pappa att du finns ju inte längre…du försvann. Jamen nu är jag ju här, hade han svarat.

Att Assar var med i drömmen reflekterade hon aldrig över, som något konstigt, men drömmar är på det viset, i dom flesta fall, omöjliga att förstå, i vaket tillstånd, men då man drömmer det, så faller allt sig, rätt så naturligt.

Jag frågade i alla fall hur hon idag, ser på Assar. Hon förstod inte riktigt frågan, men för mig, sa jag, så är han ju fortfarande äldre, än vad jag är, i mitt huvud ser han ut som han gjorde då, men det gör ju att jag i så fall inte ser mig själv, äldre än 18, för det var precis i den åldern jag var, då han gick bort.

Själv var han då 27 år, och jag är idag, 20 år äldre än vad han blev…men inte i min hjärna. Jag undrar vad det beror på? För samtidigt ser jag inte på honom som en med grått hår eller andra ålderstecken, hm…konstigt!

Och förmodligen kommer aldrig min pappa att ändra sitt utseende för mig, han är och förblir som han såg ut för 2 år sedan, den dagen, och om jag passerar 66 års ålder, så kommer ju min pappa alltid att vara äldre än mig, ändå, det går ju inte annars 😀

Vi firade fars dag igår, Åke fick tårta, och den serverades i just rätt tid så vi fick bjuda in 2 personer till, som ringde på dörren. Sedan åkte vi ut till gravarna och tände ljus, avslutade kvällen med en sen middag på Taormina, en Tournedos med bea och pommes, inte att förakta, och det är Åke vi får tacka för den, han betalade, dagen till trots, tack min käre make, det är kärlek det 😀

Kollade i bladet vi fått från Granngården och mina ögon stannade vid denna bild, och framför allt text:

024

Hahaa….jaja, för mig, då jag läser texten, så menar dom att man aldrig är i sittande ställning om man går ut i stallet, utan man ligger ner, men har man denna kjol, kan man ta sig upp i sittande ställning. Ja, jag vet vad dom menar, även om det tog 2 sekunder, att man kan lätt sitta upp på hästen, eftersom man kan spänna fast kjolen, fast så tänkte jag inte då jag läste den 😀

Ha en fin måndag, allihop!

030

Solitär

Av , , 18 kommentarer 6

Så var det söndag igen och fototrissen har idag, temat, solitär, som är en synonym till ensam. Hm…rotar i arkivet och hittar den ensamma blomman som sticker ut, tagen på smultronstället, i somras:

022

Sen, en bild på Eloise, som just i fototillfället, sitter ensam och solitär, undrar just vad hon funderar på?

046

Och en sista bild i trissen…ja det får bli, en kopp kaffe…eller en kamera…en bild…ett bord…en hand…

057

Nyfiken på fler bilder? Gå in här: Fototriss

Tvetydigt…

Av , , Bli först att kommentera 11

Vi var ju på begravningen igår, efter Åkes farbror Helge Jean Ragnar, och jag måste säga, precis som min kusin Anna skrev, att det är lite tvetydigt. Det är ju ledsamt samtidigt som minnesstunden, efteråt, är trevlig och fylld av minnen.

Här spelade Siv-Marie, Helges svärdotter på flygel, och barnbarnet Sara på trummor, superduktiga, och sen hade dom en som sjöng, Helge till ära. Många gick fram och berättade små episoder om Helge och hur han varit som människa.

Alla är vi ju unika och speciella på vårt sätt, även han, en tänkare och konstnär, inte bara ut i fingerspetsarna utan även djupt i hjärtat. Han var absolut ingen nej sägare, utan såg nog positivt på det mesta. Så kul att höra också, att allt som sas, stämde så väl in.

Hans son Staffan, hade samlat ihop lite saker från huset och lagt ut på borden, hur kul som helst att se. Helges blyerts teckningar, brev han skrivit som 15-16 åring då han sökte stipendium för att få åka till Stockholm och måla. Tidningsurklipp, om inte bara Helge utan även Åkes pappa, Nicke, var med på ett hörn. Roligt att se och läsa om.

Sen tänkte jag på det här hur man upplever människor, hur olika man kan se på en person, beroende på upplevelser man har tillsammans. Jag vet att jag skrev om det då min pappa gick bort, och jag skulle skriva om honom vad vi syskon, hade för minnesbilder, om man skulle säga en sak man förknippade med honom.

Det kom olika saker, och storebror hade ju haft ett yrkesliv tillsammans med honom, lillebror flyttade till annan stad rätt så tidigt, jag var den som flyttade hemifrån först, som 17 åring, och Emma, lillasyster som var den som fick mest tid tillsammans med våra föräldrar. Det hjälps inte, man lär känna personer på olika sätt, och det skapar å andra sidan mångfald, vi är inte låst i att vara den vi tros ska vara.

Och som dom sa om Helge, han ville leva i nuet, inte i det gamla, även om det handlade om historia, och där kom ju det man brukar säga så ofta, men man gör det inte alltid, ta vara på alla dagar, och gör dom så bra man kan, man vet ingenting om morgondagen. Önskar er alla en fin söndag och grattis till alla pappor! Vi åker till gravarna och tänder ett ljus för våra pappor, Niccos och Theresé pappa, Åke, ska i alla fall få en tårta 😀

023

Man räknar inte med det…

Av , , Bli först att kommentera 10

Jag skrev ju förut att människan är som gjord för att gena och ta den närmaste vägen, och så lär det förbli. Men varför tar inte stadsplanerare in det i bilden?

Här till vänster, ser ni tallarna på vår gård, och kyrkan mitt emot, jag står cirka tjugo meter från ett övergångsställe, har det bakom ryggen alltså.

Foto1204

Inte alla men väldigt många som bor på Blomstervägen tar ju givetvis den rättaste vägen och där råkar det idag vara en häck, planterad:

Foto1205

Kunde dom verkligen inte ha kostat på sig några stenplattor och gjort en snygg liten genomfart där, så slapp det bli nertrampat? Det hade väl inte kostat så mycket.

Igår vart det fullt upp, jag följde med Tina på ett ärende sedan bjöd hon på en Sibylla lunch, vi hämtade Winstone och sedan fick han följa med mig upp till mamma på en kaffe. Spurtade iväg och trodde att jag skulle hitta kattsand inne på ÖoB, den jag brukar köpa, men det var väldigt tomt på alla hyllor där, ja dom håller ju på att lägga ner stället.

Kön till kassan ringlade sig halvvägs genom butiken så egentligen kände jag en viss förnöjsamhet då jag kunde passera kassan lika fort som jag klev in genom dörren, jag hittade inget av intresse.

Snabbsväng ut med Winstone, lämnade han hemma och blåste iväg till Blomkiosken och köpte tre handrosor till begravningen idag.

004

Och slutligen in på Ica och handlade till middagen som jag sedan åkte hem och fixade till…puh!!! Ja jag tog inte helg, då heller, halv åtta på kvällen fyllde jag skurhinken och gick ner i källaren och torkade golvet och trappan, jag hade dammsugit därnere på morgonen, men sen…tog jag helg 😀

Vi såg en väska som säkert ett barn har tappat, hängandes på lilla träbron över ån:

Foto1209 Foto1210

Ganska fint ute, då det inte regnar eller kommer annat nedfall från himlen. Önskar er alla en fin lördag!

Foto1197

Maria Lundmark Hällsten