Du lär dig ingenting genom att alltid veta vad du gör. Det var visdomsorden i min bok jag skrev i förut. Och idag för 2 år sedan, var det just dom orden som stod. Jag replikerade då, med följande ord. Så, då du vet vad du gör, och kan allt det där, då ska du istället förnya, prova addera eller ta bort. Testa nåt nytt, och se om det bär eller brister. Vad har du att förlora? Utvärdera, väg för och emot…sen kör du!
Det enda fel jag ser med min text idag, är att du ska utvärdera, väga för eller emot och sedan köra. Tror du ska göra i omvänd ordning. Tänk ut en plan, väg den för eller emot, kör på den, sedan utvärdera. Har du lärt dig nåt nytt, så har du blivit en erfarenhet rikare, och utvecklat dig. Fortsätt sedan göra detta så du inte kör fast, i samma gamla spår.
Innan jag öppnade mina minnen där detta visdomsord poppade upp, så hade jag suttit och skrivit ett mejl till min Tina. Och BAAM, där sitter den ju. Lite av det jag skrev, speglar av sig i hur jag tänkte för 2 år sedan. Detta ska jag ta till mig, för även jag, har lätt att fastna i gamla spår, men nu bär det iväg i nåt annat spår, tänker jag.
Ibland behöver man bara den där sparken i baken.
Har en lucka i min bil, som man kan fälla ner för att dölja bilstereon. Mm… när jag hade Åke på passagerare sidan, för ett tag sedan, så fipplade han med luckan, bara så där, lite lätt. Efter det slutade bilstereon att fungera. Helt död, inte ens en flat line eller pip.
Varenda gång jag satt mig i bilen har jag kommit på att jag inte talat om detta för Åke och jag saknar musik då jag kör. Nå, i förrgår då jag kommer ut till bilen efter mitt jobbpass, så var det nån annan som ledsnat på radiotystnaden.
Jag låste upp dörren och hoppade in, och där var det party. Kul, jätte kul..
Gissa att jag hade tur att bilen startade i alla fall. Och ännu mer konstigt är att nu plötsligt, fungerar även ljuset i stereon, den har tidigare varit svart, så jag har fått gå på känsla då jag slagit igång den och för att höja och sänka volym. Nu ser man ju vart knapparna är.
Fast nu vet jag inte vem jag ska tacka för detta..
Gjorde en sån där quiz på vk.se. Om man har koll på vart i Umeå, bilderna är tagna.
Jag tyckte det var riktigt skoj, så det är synd, att det bara är 10 frågor. Frågorna ser ut så här, med svarsalternativ. Klicka på översta bilden för länk till quizet, vet dock inte om man måste vara pluskund…testa!!
Och ja, jag skrattar inombords åt mitt resultat.
Förundras över hur jag egentligen, kunde ha så många rätt. Eller så stämmer min teori. Jag suger ju på att veta HUR, jag ska ta mig från A till T, om jag inte har en karta och kan räkna avfarter. Men, jag tror mig vara rätt bra på detaljer.
För det roliga är att jag tog igen områdena på hur husen ser ut, och ren känsla. Kör mig till vilken av dessa korsningar i quizet, som helst, och jag lovar att jag inte vet hur jag ska ta mig, rakaste vägen därifrån. Men jag vet vart det är…
I förrgår, provade jag att göra den där hela kycklingen jag köpte på Ica Maxi för ett tag sedan. Efter lite googling så hittade jag ett recept jag kunde modifiera lite. Och med hjälp av kryddor inköpta i Spanien och hitskickade av Tina, samt en Jitte o Ina krydda, så blev den riktigt lyckad.
Det var ju den där Nutelladageni söndags, men istället för nånting sådant så knåpade jag ju ihop den där semlan jag skrev om. Semlan blev faktiskt riktigt god, den med. Köpebullarna till trots. Fyllningen och det övriga fixade jag själv, det tarvar ju inga större kunskaper. Alltihop under Winstones vakande ögon.
Har inte så mycket att förtälja denna dag. Ska ut med Winstone på en liten stund. Försökte fånga snökristallerna på prommisen igår. Men det blev inte den effekt jag var ute efter.
Men kolla in dom här två bilderna, och klura lite, haha, vilka roliga bilder. Med dom önskar jag er alla en toppen tisdag!
Magnus Ämting, var en av killarna som kommenterade inlägget om Raggartorpet på Umeå Cruising sidan på FB. Han skickade en bättre karta på stället där det så kallade torpet låg, en gång i tiden. Och med hans tillåtelse får jag dela den med er här.
Här citerar jag vad han skrev på messenger. ”Norra delen av I20 skjutfält, med Östra Tjälamark köptes in av staten runt 1970, enligt kollegor från I20 fanns där bara rester av att det legat en gård, men platsen benämns fortfarande Raggartorpet.” Slutcitat Tack för bild och text, Magnus
Och det där borde rimligtvis stämma rätt så bra. Lennart Fredriksson, pappa till Larry, har själv varit I20 hängiven under sitt yrkesverksamma liv. Och han ska då ha fått detta torp om han i gengäld, forslade bort det. Gissningsvis för att staten köpte upp området.
När vi ändå är inne på ämnet raggartor…raggare, så skickade en gammal kompis till Åke, Tony Lundström, en bild som gav Åke fina och roliga vibbar från tider i sin ungdom. Nämligen denna Willys Jeep.
Ska vi gissa hej vilt att dom hade jättekul med den, i ungdomens dagar. Bilden är tagen på Häradshövdingegatan där Tony bodde, det var förövrigt han, som ägde Jeepen också.
Han skrev också att denna kultmaskin kördes hela vintern..utan tak…haha, ja jösses. Nog är det skillnader på ungdom och äldre. Själv sitter man här och vill ut, men då det bär iväg så drar man sig ändå. Det sitter nog mindre fast, ju yngre man är. Kul med minnen som väcker ännu mer minnen. Jeepen lever förövrigt än idag, och finns i Nusnäs. Nej Åke, du kan inte köra den året om, jisses…
Ta bara vår folkbuss som vi kajkade runt med. Theresé var 6-8 år vilket innebär att det är 30 år sedan.
Inte var vi så planerande eller förutseende, vi drog bara iväg på turer runt Sverige. Idag kan jag knappast tänka mig en mindre buss än den vi har. Lite bekvämligheter vill man väl ändå ha, hahaa… ja, man har nog blivit lite till åren…kanske.
Idag är det Samernas nationaldag. Min kära vän och före detta chef, Annika Collén. Skickade ett mms med lite info från Vilhelmina och vad man kan göra om man är där i närheten.
Det fanns även med info om den samiska flaggan som är för alla samer.
Den godkändes den 15 augusti 1986 av den Nordiska Samekonferensen (Samerådet) i Åre och är formgiven av Astrid Båhl från Skibotn i Troms i Norge. Samt samefolkets sång, skriven av sjösamen, Isak Saba, som var född i nordnorska Nesseby.
På den samiska nationaldagen ska den dock sjungas på samiska. Vers 1, 2 och 5 sjungs på nordsamiska, lulesamiska resp. sydsamiska.
Här är den nordsamiska texten
Sámi Soga Lavlla (NORDSAMISKA)
Guhkkin davvin Dávggáid vuolde
sabmá suolggai Sámieanan.
Duottar leabbá duoddar duohkin,
jávri seabbá jávrri lahka.
Čohkat čilggin, čorut čearuin
allanaddet almmi vuostái.
Šávvet jogat, šuvvet vuovddit,
cáhket ceakko stállenjárggat
máraideaddji mearaide.
Dálvit dáppe buolašbiekkat,
muohtaborggat meariheamit.
Sámisohka sieluin mielain
eahccá datte eatnamiiddis:
Mátkálažžii mánuheabit,
giđđodeaddji guovssahasat –
ruoškkas, ruovggas rođuin gullo,
juhca jávrriin, jalgadasain,
geresskálla máđiid miel.
Ja go geassibeaivváš gollut
mehciid, mearaid, mearragáttiid,
golli siste guollebivdit
suilot mearain, suilot jávrriin.
Gollin čuvget čáhcelottit,
silban šovvot sámieanut,
šelgot čuoimmit, šleđgot áirrut,
luitet olbmát lávllodemiin
geavgŋáid, guoikkaid, goatniliid.
Sámieatnan sohkagoddi –
dat lea gierdan doddjokeahttá
goddi čuđiid, garrogávppiid,
viehkes vearre-vearroválddiid.
Dearvva dutnje, sitkes sohka!
Dearvva dutnje, ráfi ruohtas!
Eai leat doarut dorrojuvvon,
eai leat vieljain varat vardán
sámi siivo soga sis.
Máttarádját mis leat dovle
vuoitán vearredahkkiid badjel.
Vuostálastot, vieljat, miige
sitkatvuođain soardiideamet!
Beaivvi bártniid nana nálli!
Eai du vuoitte vašálaččat,
jos fal gáhttet gollegielat,
muittát máttarmáttuid sáni:
Sámieatnan sámiide!
Och här, den engelska versionen
Sami People’s Song (ENGLISH)
Far up North ’neath Ursa Major
Gently rises Samiland.
Mountain upon mountain.
Lake upon lake.
Peaks, ridges and plateaus
Rising up to the skies.
Gurgling rivers, sighing forests.
Iron capes pointing sharp
Out towards the stormy sea.
Winter time with storm and cold
Fierce blizzards.
Sami kin, with hearts and souls
Their lands do love.
Moonlight for the traveller,
Living Aurora flickering,
Grunt of reindeer heard in groves of birch,
Voices over lakes and open grounds,
Swish of sled on winter road.
Summer’s sun casts golden hues
On forests, seas and shores.
Fishermen in gold, swaying
With the golden seas, golden lakes.
Silver Sami rivers gurgling
’round sparkling poles, shining oars.
Singing, men float down
Rapids, great and small,
And waters calm.
Samiland’s people
With unbending strength
Defeated killing enemies, bad trades,
Sly and evil thieves.
Hail thee, tough Sami kin!
Hail thee, root of freedom!
Never was there battle,
Never brother’s blood was spilled
Amongst the peaceful Sami kin.
Our ancestors long ago
Trouble makers did defeat.
Let us, brothers, also resist
Staunchly our oppressors.
Oh, tough kin of the sun’s sons,
Never shall you he subdued
If you heed your golden Sami tongue,
Remember the ancestors’ word.
Samiland for Sami!
Och inget kan väl passa bättre än att få avsluta med två bilder på min otroligt vackra faster Gunvor, iklädd hennes samedräkt, och önska er alla en fin måndag!
Kollade in vad det är för temadag idag. Till alla Nutella älskare kan jag då meddela att det är Nutella dagen..
Själv så har jag inte fallit så hårt för Nutellan, tycker den är för sliskig. Men choklad, helst av det mörkare slaget och med hela nötter i, det går absolut hem
Det blev inget statsbesök igår. Jag förstod det. Allt oftare har jag storslagna planer, eller mja, storslagna och storslagna ska jag väl ha oskrivet, men planer kan jag ha. Fast dom rinner ut i sanden. Jag vill göra det jag planerat, men så känner jag efter. Behöver jag verkligen, ska jag, eller har vi det inte rätt bra hemma. Det är kallt, kan jag göra det här en annan dag, och sen struntar jag i det.
Därför styrde jag om min plan, och åkte iväg för att handla istället. Skurmopp stod på listan och den har jag glömt alla gånger jag varit iväg. Återigen fick jag min seniorrabatt. Kassörskan lutade sig fram, såg klurig ut, och frågade om jag ville använda seniorrabatten.
Haha.. yes sa ja, do it!
Dagens upphittade fann jag under morgonpromenad med Mr W.
Är alla dessa översnöade cyklar, stöldgods, eller? Jag menar, tar man med cykeln nånstans, så tar man väl hem den. Eller blev man på lyset, gick hem och sedan kom man inte ihåg vart man var. Det är ju inte så att den står i ett cykelställ, precis. Ska stå en röd cykel på andra sidan vägen, hos oss. Stått där i 2 månader, och nu syns den inte längre på. Jaja, inte mina bekymmer direkt. Det är väl snarare så att jag funderar på hur andra fungerar.
Där min brukare bor, återfinns ofta kundvagnar från Ica Maxi. Fattar inte heller där, hur folk beter sig. Dessa vagnar är knappast för allmänheten att använda var som, eller när som. Dom har nog inte fattat att dessa vagnar kostar, och för att få igen pengar på stulna varor eller vagnar, så blir det vi, kunder, som i slutändan får betala. Det gör vi genom prishöjningar, där viss procent går till en stöldmarginal… eller så svamlar jag. Förr var det så, på den tiden jag stod i affär, i alla fall. NI får dementera, om ni vet något annat
Hittade även en stor dun hög, efter en fågel. Undrar vad som tagit den pippin. Verkar vara en kaja, eller kråka. Fanns ingenting kvar, annat än dunet. Mer att fundera över, vilket djur kan det ha varit i farten då?
Ingen Nutella idag alltså, fast då fixar jag semlor istället. Vi kan väl fira dagen med annat, tänker jag.
Det kom ett inlägg i Umeå cruising gruppen igår. Det handlade om raggartorpet, som skulle ha stått nånstans i närheten av Hamptjärnstugan. Och det skulle då enligt utsagor, brunnit ner nån gång 60-70 tal. Jag frågade om Åke, möjligtvis, hade nån information att delge i ämnet.
Mjodå, han började med att säga att det skulle ha stått i närheten av Östra Tjälamark. Han visste rätt tvärsäkert, att det inte skulle ha brunnit ner, utan att Larry, en gammal klasskompis pappa, hade fått torpet mot att han forslat bort det från platsen.
Åke ringde och dubbelcheckade med Larry, som bekräftade Åkes historia och torpet finns idag uppställt i Burträsk. Innan flytten låg torpet i något som heter Glans fäbodarna.
Vi surrade fram och tillbaka och Åke fortsatte berätta om ett annat raggartorp, som då funnits vid Lantbruksskolan, nån gång tidigt 70 tal. Och det, hade minsann brunnit ner. Men eran av raggartorp fortsatte och det blev ett till, som låg uppe på Sandbacka, bredvid den röda träkåken som står längst upp i hörnet av Mariedal, då man svänger höger från ÖK.
Det torpet försvann på samma sätt som torpet innan. Det brann, det med. Nån efterfrågade bilder från denna…Glanstid, men ingen har svarat. Det hade ju verkligen varit kul. Fast man förstår också att detta var längesen, kanske inte så många som hade kameror med sig. Alla kanske inte heller finns kvar i livet, och dom som sedan ärver, kanske inte har en aning om vad bilderna föreställer eller vart dom är tagna.
Synd, sånt här skulle man få dokumentera, så det inte glöms bort. Det är oftast så med historier att dom ändras genom tiderna. En säger att det var så här…huset var rött med 2 rum. Och nästa säger att det stämmer ju inte för det var gult, utedasset var rött. Den andre tycks då komma ihåg att det stämmer nog…fast egentligen hade dom halkat in på ett sidospår, det var grannhuset dom minns.
Apropå bilar så kan man idag, få se lite gamla sådana om man beger sig ner på stan. Mellan 12-15 så har UVS några veteranbilar på plats. Det är även andra aktiviteter där. Klicka på bild för källa.
Jag funderar på att åka ner. Fast kylan avskräcker lite. Men det kan ju vända och hinna bli lite varmare, vi får se.
Har varit ut på en bitande kall prommis med Winstone. Det stod 5 bilar parkerade efter Näckrosvägen. Tyvärr så hade dom otur då dom inte kunde utläsa hur man parkerar. Nog kan man använda sina pengar till roligare saker än böter, kan man tycka.
Nåja, det drabbar inte mig i alla fall. Även jag har väl haft otur nån gång och fått böter. Isch då, och min överklagan dög ju inte. Men jag provade i alla fall
Ha en fin lördag, mina vänner och bekanta och alla andra!
Ja, eftersom ni nu kan läsa mitt inlägg så torde det bero på att jag faktiskt kom mig ut från Bauhaus igår, haha. Visst finns det grejer där, och jag kommer säkert att åka tillbaka nån gång. Rusta finns ju i samma hus, dessutom. Tycker dock det är lite konstigt att ingen buss, går dit upp
Umeå som vill gå i bräschen och få bort trafik från vägarna, borde väl tänka till lite. Men om det inte finns bussar tillgängliga så fallerar det. Kommer ingen buss dit, så är inte den delen av Umeå, för alla. Det finns dom som kanske inte kan ta en liten prommis dit upp. Och vill man dessutom handla med sig nåt, så blir det tuffare.
Nåja, det var bara en tanke. Och den tanken kanske inte ens hade poppat upp, eftersom den inte berör mig, så mycket. Jag lallar ju på med min bil. Men jag VET att det vore önskvärt för andra, och jag hade faktiskt med mig en quinna igår, som ville veta hur stackarn man skulle gå för att ta sig dit.
Vi åkte ner på Mio möbler och kollade in lite av deras sortiment. Handlade ingenting, det är väl dumt, med tanke på vad dom brukar locka med så här i början av året. Ni vet dom där, handla för 600 och få 300 i rabatt. Jag antar att det kommer ett sånt erbjudande även i år. Det är bara att vänta och se.
Vi invigde i alla fall deras fik. Jag köpte en god macka.
Det finns även alternativ för vegetarianer och gluten.
Tycker att dom får klart godkänt. Najs att kunna ta en fika efter man travat runt därinne. Kommer osökt ihåg hur det såg ut 1998. Vi hängde där en hel del. Men då var det väl mer ett mathak. Det var ett trevligt par som hade den matserveringen, kvinnans pappa var killen som hade Bigges, en gång i tiden. Bigges, var mitt favvo lunchställe, 1984, då jag jobbade på Butica Sport. Jämmarns vad minnena nu kom över mig.
Visst är det konstigt att bilderna i huvudet, på hur jag jobbar där, går på torget, köper parisare…smaken, allt detta, känns lika färskt som om det var förra veckan. Samtidigt som det känns som om det var i ett annat liv. Kan det bero på hur man sparar minnen, i både smak, och sinnesstämningar.
Då levde man för framtiden, vad som ska komma, förväntningar, vad ska man jobba med, kommer man att skaffa familj osv Idag VET man vart man är och hur man vill ha det. Även om man kan längta till saker så är det väl mer down to earth, typ semester eller roliga kompishäng. Ja jag vet inte, det var bara en fredags tanke.
Och apropå fredag, så får jag önska er alla en trevlig sådan! På återstörande!
Apropå dofter jag skrev om igår, så har jag även naturlig doft i små koppar. Nämligen hela Stjärnanisar. Kanske jag skrivit om förut, men, inget jag mår dåligt över, att nämna igen.
Apropå dofter, så är dom mindre angenäma, då det handlar om sopor. Vi sorterar ju och matavfallet är inte roligt. Det finns inte ens en årstid som är bättre än nån annan. På vår och sommar, stinker dom, och kan lätt dra till sig flugor. På höst, om vi nu har en höst eller vinter..ja samma sak, om vi har en vinter. Kanske döper om höst och vinter till hönter.
Nå, då är det största problemet, att påsarna fryser fast i tunnan. Fick tipset att frysa in påsarna innan dom åker ut i tunnan. Ja, så det kör jag på, numer. Använder nedersta låda i frysen, till det ändamålet. Enda kruxet är att ena dagen är det töväder och nästa dag är det minus, deluxe. I dagsläget sitter en påse fast, längst ner i tunnan. Åke har gått lös på den med diverse verktyg men den sitter där den sitter.
Snacka om att betala ränta på ett lån som inte finns. Den påsen vägs ju in varje gång, det är sophämtning. Det är inte så att dom tar vikten då soporna hamnat i sopbilen. Så… ja, nu får vi väl dra in den i garaget tina upp skiten så vi får loss påsen. Sen tänkte jag att tunnan får stå där såpass att den både tinat och torkat.
Efter det tänkte jag att vi ska prova att sätta dit en sopsäck. Då borde man ju få upp den, ur tunnan, och sen slänger man ner påsarna samma kväll då man ställer ut tunnan. Vilket jidder!!
Vi pratade om detta igår, eftersom tunnorna skulle ut på vägen. Idag kommer det ett inlägg om sopsortering i Malå, i mitt flöde på FB. Där ska dom nu börja sortera matavfall. Jättebra, men vilka finesser dom får med sina tunnor. En frys och torkhylla inne i soptunnan.
Denna info kommer från Lyckselekommun, som även dom, inför denna typ av sortering.
Fick en påse med lycka i brevlådan igår. Tack Tina och Christian
Vilken fasa den dagen vi är såna ovänner att kryddorna slutar komma…argghhh Nä, vi må ju fortsätta vara, forever friends
Apropå dig, Tina, så hittase jag en gammal bild som du tagit av Winstone. Tydligen tog du honom på en längre promenad här på Västerslätt, kan inte svara på av vilken anledning, men…
Ska göra Bauhaus idag, för första gången. Kan bli intressant. Har hört att det är stort. Första gången jag var in på XXL så gick jag ju vill. Trodde inte att jag skulle ta mig ut därifrån utan att fråga nån vänlig själ om guidning. Wish me luck
Det har ju blivit omåttligt populärt med dofter. Nu snackar jag inte bara parfymer som funnits sedan Adam och Länsman. Nä, doftpinnar, doftoljor, doftljus, sprayer hit och doftblock dit. Jag klagar inte, ycker det doftar gott. Men jag förstår att det är ett aber, för alla doftallergiker.
Det där med måtta, har inte alla tagit in. Nå, på jobbet har min brukare köpt en luftrenare från Air Wick. Den utlöser automatiskt, lite random, så där. Tar ett tag innan man vant sig vid det lilla ljud den gör. Jag fick fundera länge innan jag kom på vad det var.
Men jag vet att vi haft en liknande pryl här i huset förut. Fast det var på Niccos tid däruppe och hon hade den i klädkammaren. Den doftrenare gick igång på ljuset och skulle därför vara placerad i ett mörkt rum, som man kanske inte använder så ofta. Fick leta i mitt gedigna arkiv, för att uppfriska minnet, om hur vi fann hennes lilla pryl.
Hittade den och nu citerar jag.
”Vi, jag och Nicco var på ÖoB i lördags, skulle köpa en sån där ”luktagott” grej, som hon kunde ställa in i sin ”walking closset”.
Jag hittade en sak som skulle vara automatisk, med mango och vanilj doft. Jag tog den lite försiktigt i handen och luktade i kanten på den, ja, perfekt tyckte jag. Vände mig till Nicco och sa -Lukta!
I samma veva tar jag givetvis apparaten och skjuter in den under hennes näsa, hon lutar sig också framåt för att få lukta…ett konstigt läte kommer ifrån den, som ett litet, diskret grisnöff 🐽, sedan blir den tyst i en sekund och sen…
*sposssch* så sprutar den in all go´doft direkt i Niccos näsa. Hahaa…vi skrattar så jag knappt kan hålla mig på benen, hon trodde givetvis att det var jag som tryckt på nån knapp, men så var inte fallet.Och innan jag förklarat det för henne, att jag var helt oskyldig, och sedan sa jag att jag läst att den skulle vara automatisk på något sätt.
Nu vet vi hur den funkar. Man ska ha den i ett mörkt rum, sedan, när man tänder lampan så sprutar den lite doft. Jag höll väl den i handen och dolde den lilla sensorn, tills jag vände den till Nicco, då blottades sensorn och den fick i sig tillräckligt med ljus, så den kunde ge Nicco en dusch. Så kan det gå… ” slutcitat
Själv gillar jag doftpinnar men jag tycker inte att dom håller så länge. Och prismässigt vet jag inte om dom är såpass värda. Finns billiga sådana, fast då gäller det att ha lite tur om du ska hitta några som håller en stund.
I det där arkivet hittade jag också en historia jag fått av Jan B, för en herrans massa år sedan. Tänker att jag delar den här, igen. Och med den önskar jag er alla en fin onsdag!
Mick, från Dublin , ställde upp i ”vem vill bli miljonär” – och mot slutet av tävlingen hade han kommit upp i 500 000 euro.
”Det har ju gått bra så här långt” sa’ Chris Tarrant, programledaren. ”men för miljonfrågan har du bara en ledtråd kvar; Ringa en vän, och allt hänger på denna fråga. Tänker du satsa på att ta den också?”
”Javisst,” sa Mick. ”Jag tänker försöka!”
”Vilken av följande fåglar bygger INTE eget bo?”
Sparv
Trast
Skata
Gök
”Jag har ingen aning” sa Mick. ” Så jag tänker använda min livlina och ringa Paddy hemma i DublinI” Mick ringde sin vän, berättade omständigheterna och upprepade frågan för honom.
”För hellvite, Mick!” utropade Paddy. ”De e enkelt – det e göken”
”Är du säker?”
”Klart ja e säker.”
Mick lade på luren och sa till Chris, ”Jag chansar på att det är göken.”
”Är det ditt definitiva svar?” frågade Chris.
”Jepp.”
Det blev en lång, lång paus – och sedan utropade programledaren ”Göken är rätt svar. Mick, du har vunnit en miljon euro !”
Nästa kväll bjöd Mick Paddy på ett glas på den lokala puben hemma i Dublin igen.
”Säg, Paddy? Hur i hela friden visste du att det var den där j-kla göken som inte bygger egna bon?”
”För han bor ju i en j-vla klocka!”
Presentation
Sysselsättning: Jobbar som personlig assistent...YESS!!!.
Bloggar om: livet, funderingar och tankar.
Ålder: 56
Bor: Umeå
Familj: min man Åke, döttrarna Theresé och Niccolina.
Utbildning: grundskola
Dröm: rättvisa åt alla, förmodligen en riktig dröm som aldrig kommer att gå i uppfyllelse.
Bästa egenskapen: empatisk och ärlig
Sämsta egenskapen: vill gärna ha rätt och har lite svårt att ge med mig.
Husdjur: 1 japansk spets som heter Winstone
Bil: kör en Audi quattro som bruksbil, men har även en camaro årsmodell 70, som är gatregad men som jag även kör dragracing med. Sen har vi i familjen även en Dodge Van, Volvo buss med garage utrymme längst bak, kan behövas 😀
Intressen: dragracing, att skriva, innovationer, människor i ren allmänhet. Vi bär alla på olika historier.
Senast lästa bok: Mormor hälsar och säger förlåtSenast sedda film: på bio så var det Masjävlar vi såg sist. Har varit på bio totalt ca 5 gånger under sista 24 åren.
Bästa maträtten: finns många att välja på, men en favorit är älgskavsgryta med pressad potatis och vinbärs gelé, tillbehör: en god sallad med italiensk dressing, mini rågrut och bords dricka.
Förebild: min chef, Annika, en riktig överlevare som jag skulle vilja ha lite av hennes energi av och säljförmåga. Annars finns det nog en hel del att välja på, om man kunde ta lite av andras goda egenskaper och sätta dom på en själv.
Bästa minne: finns så otroligt många minnen, egentligen alla stunder då vi varit tillsammans och fått skratta och må bra. Många såna stunder har vi haft genom åren då vi firat midsommar uppe i Maltträsk med ett gäng goda vänner. Därifrån har vi riktigt fina och roliga minnen.
Fem bästa sakerna med Umeå:
Med Västerslätt som utgångspunkt så har vi nära till allt, goda grannar, fina utflyktsmål som t ex hamptjärnsstugan, fina stormarknader och otroligt gott vatten i våra kranar.
Sysselsättning:Personlig assistent och arbetsledare
Bloggar om:livet, funderingar och tankar.
Ålder: 52
Bor: Umeå
Familj: min man Åke, utflugen dotter som heter Therese och bor i Järlåsa samt yngsta dottern Niccolina. Är även, stolt mormor till Sally Maria Johanna, som föddes 29/6-2010.
Utbildning: grundskola
Dröm:rättvisa åt alla, förmodligen en riktig dröm som aldrig kommer att gå i uppfyllelse.
Bästa egenskapen:empatisk och ärlig
Sämsta egenskapen: vill gärna ha rätt och har lite svårt att ge med mig.
Husdjur:Winstone som är en japansk spets.
Bil: Kör under sommaren en Camaro årsmodell 70, (om vädret tillåter) den är gatregad men jag kör även dragracing med den. Sen har vi i familjen även en Audi Quttro, en Camaro -75 (projekt), Volvo S70 samt en Volvo buss med garage utrymme längst bak, kan ju behövas 😀
Intressen: dragracing, att skriva, innovationer och att vara delaktig i min familjs intressen, som bl a involverar bilar, och nu även Niccos dragracing karriär.
Senast lästa bok: Silvervägen
Senast sedda film: på bio så var det Cornelis vi såg sist. Har varit på bio totalt ca 6 gånger under sista 26 åren.
Bästa maträtten: finns många att välja på, men en favorit är älgskavsgryta med pressad potatis och vinbärs gelé, tillbehör: en god sallad med italiensk dressing, mini rågrut och bords dricka.
Förebild: min före detta chef, Annika, en riktig överlevare som jag skulle vilja ha lite av hennes energi av och säljförmåga. Annars finns det nog en hel del att välja på, om man kunde ta lite av andras goda egenskaper och sätta dom på en själv.
Bästa minne: finns så otroligt många minnen, egentligen alla stunder då vi varit tillsammans och fått skratta och må bra. Många såna stunder har vi haft genom åren då vi firat midsommar uppe i Maltträsk med ett gäng goda vänner. Därifrån har vi riktigt fina och roliga minnen.
Fem bästa sakerna med Umeå:
Med Västerslätt som utgångspunkt så har vi nära till allt, goda grannar, fina utflyktsmål som t ex hamptjärnsstugan, fina stormarknader och otroligt gott vatten i våra kranar.
Nä, vi må ju fortsätta vara, forever friends 
Senaste kommentarerna