Dockan ”in our pink room” in the basement 😯 Och vem har städat i kökslådan 😶🤯

Av Maria Lundmark Hällsten, 21 oktober 2023 kl 10:48, Bli först att kommentera

Blev otvivelaktigt påmind, om den andra händelsen nere i rosa gästrummet. Det handlar om den där pratande dockan som Nicco fick en jul för bra nog längesen. Jag gissar att hon var 5 år, lekte med dockan nåt år, och sen åkte den ner i källaren på Näckrosvägen.

Vi flyttade hit 2011, och då hamnade dockan i det som skulle bli, det rosa gästrummet. Nån gång i slutet av 2018, påbörjades uppröjning och målning av rummet. Då kom dockan fram ur garderoben. Då jag skulle dra ut den, öppnade hon munnen, efter år av tystnad.

Hämtade mobilen och drog till henne igen för att se om det jag upplevt, var i mitt huvud eller om det var sanningen, och japp, hon hade önskemål, den lilla saken.

Kanske ska tala om att jag inte tror på spöken. Klicka på bilden för lite fakta.

Fast för min del är teorin att dom må ju bära lakan för att synas, dom är väl osynliga, va…

Skämt å sido, jag tänker och tror på mina saker. Mycket av det som händer kan ju förklaras, om man fördjupar sig lite i det som händer. Och ibland får man bara fortsätta vara förbluffad över hur höga oddsen borde vara, på att att vissa saker bara händer utan förklaring.

Våra kökslådor är smalare än standard, eftersom köksinredningen är från 1956. Ta då allt vi har i detta hus och försök klämma ner det i lådorna. Går dåligt, och därför är det ett mindre kaos i dom, även fast det förmodligen bara är 25% av allt vi har, i just kökslådorna. Nå, i förrgår kväll, skulle jag göra oss en kvällsmacka, drar ut lådan och ser direkt något som inte är som det ska. Smörknivarna…oh my, VEM har lagt dom i den här ordningen

Jag lyfter översta lagret och därunder ligger det andra gänget av smörknivar, snyggt och prydligt.

Jag ropar åt Åke och frågar om han sorterat smörknivar…tystnad och sedan -NÄÄÄ, jag har inte gjort det. Jag släpper bara ner dom i lådan. Spökerier…eller…tillfälligheter. Fast det är fortfarande kul, haha.

Och där blev jag även påmind om att det kanske är dags för låd rens deluxe. Tack för det, alla

Hade en del att göra igår med, så 23.00 var jag så trött att jag tog en Alvedon 1g, för jag ville absolut INTE, vakna mitt i natten igen och inte kunna somna om. Jag sov till 8.45, så underbart. Kokade kaffe och gick ut med Winstone utan en droppe innan. -8 grader och det såg ut som kyla VS värme i vissa vinklar

Idag ska vi fira en person på jobbet, så jag har fixat en sån där tårta jag gjorde med halloncurd, fast den här gången blir det med blåbärs curd. Gjorde den igår och oh, jaa…supergod! Tårtan ska jag dock bygga ihop på plats, så bild kommer inte nu, som i nu. Har lite att hinna göra innan dess så, ha en underbar dag, allesammans!

Det hände nåt igår…nä, det hände en hel del igår 👻💪📱🚗

Av Maria Lundmark Hällsten, 20 oktober 2023 kl 05:31, Bli först att kommentera

Det hände något igår som tarvade telefonsamtal till höger och vänster. Vid 4 tillfällen pratar jag med 1 person och en annan ringer samtidigt. Då jag ska svara på det inkommande samtalet kopplas jag tillbaka till första… När det händer en av alla gånger svarar jag med en svordom, och det är givetvis den gången samtalet går fram och den andra personen svarar. Galet och jag höll på bli galen också.

Kolla hur tätt det var mellan vissa av samtalen

Och den totala tiden…3 timmar och 40 minuter. Vad var det jag skrev i bloggen igår…

” Mja, jag tänker inte säga att jag inte ska göra nånting, för då ramlar det väl in saker hela tiden, och jag säger inte heller högt, att jag inte planerat något, för då slutar vi ändå där, med att det blir fullt upp. Jag tänker se då du knatar iväg till Ullas på torsdags fikat, svarade jag. Och han tyckte att jag kunde stå i fönstret och vinka iväg honom. Bra plan, tänker jag!!”

Under första samtalet gjorde jag precis det

Sen var det ingen lugn gata nånstans. Fast jag gjorde ändå grejer mitt emellan alltihop. Hade köpt älg högrev som jag stekte upp och sedan kokade i buljong. I slutet fräste jag ner lök och morötter i 3 olika färger, vit, lila och röd. Det blev en god högrevs gryta att ha till middag.

Jag var ner och slängde in tvätt i maskinen. Efter 15 hann jag få på mascaran och drog lite snabbt till Avion i ett faktiskt ärende. Det ärendet gjorde mig en slant fattigare för jag råkade få syn på ett par batteri ljus som jag tyckte såg fina ut. Champagne färgat glas, kanske inte syns så bra på bilden

Många verkade ha blivit överraskad av den halkiga vägbanan. Såg brandbilen som ryckt ut på Teg där det verkade vara bilar inblandade. Hann knappt hem så ringde Nicco. Hon skulle lägga på vinterdäcken idag, men ångrade igår att hon inte redan gjort det. Hon tog sig inte ens ut från parkeringen på Cytiva. Åke skulle komma upp och köra hennes bil…fast…nä vi var väl lite överens om att man inte skulle köra alls, utan vinterdäck.

Så han for för att hämta henne och jag gick ner i källaren. Här blev jag tvungen att springa upp och hämta mobilen. Och nej, jag skämtar inte…

Jag tyckte ändå att det var askul, på riktigt. Andra gången saker gått igång i det rummet. När vi gjorde om det från förvaring till gästrum, så sa ju Niccos gamla docka som legat 7 år i garderoben, orörd, att den ville att nån skulle sätta i nya batterier, haha.

Nåväl, jag frågade givetvis Åke ifall han varit ner och poppat och sedan släckt men glömt CD spelaren på. Gissa vad… det hade han inte alls, så… Låten som spelades när jag kom ner utan mobil, var Waterloo Sunset med The Kinks. Har kollat texten och där kan man tolka in lite av varje. Precis som med konst så ligger väl allt, i detta fall, i åhörarnas öron.

Hackspetts besök ute på gården. Vet dock att det inte är den som var här i somras. Den låg nämligen död, ute på Blomstervägen, kan ha varit katten eller så blev den skrämd av nåt annat och kanske flög in i nån bil.

Åke kom hem, vi käkade och sen tog jag och han bilen, hämtade vinterdäcken till Niccos bil, kollade lufttryck, tankade i några liter bensin i en reservdunk och åkte upp och skiftade däcken åt henne. Kan tillägga ett: Nej, hon bad oss inte om det, utan vi gjorde det bara för att vi faktiskt kunde. Och jag fick ett träningspass, då jag snurrade fälgkorset, lyfte av däcken och satte på vintersulorna Åke skötte domkraften, tankningen och lossandet av hjul muttrarna i första stadiet.

Kvällskaffet blev klart 21.00, och det var vi värdiga att åtnjuta. Tyvärr ingen god natts sömn för mig. 2½ timme totalt, har suttit uppe sedan 03.30. Nu har jag kokat kaffe och slagit igång motorvärmaren. Börjar jobba 7 idag. Full fart, spar tid! Ha en fin fredag allihop!

Många WOW idag 🤩😍

Av Maria Lundmark Hällsten, 19 oktober 2023 kl 09:28, Bli först att kommentera

Lunchen med Elisabeth i förrgår, som intogs uppe på Nybro Östra, var kort och intensivt. Lite drygt en timme är inte så lång tid då man har andra tider att passa. Men dom blir innehållsrika. Jag fick, förutom sällskapet, samtalet och tips och idéer, ett litet djur att ta hand om. Jodå, ni läste rätt… Här ligger den nu och sover i väntan på bättre och varmare tider.

Passar bra hemma hos oss, tänker jag. Tack Elisabeth

Vi har ju vår lilla FB grupp, Cruising tjejer i Norr. Har väl skrivit lite tvärt om den förut, men…

Tanken är, att tjejer/kvinnor (vad man nu vill kalla sig) som har ett bil intresse, men som kanske ändå hamnar lite vid sidan om, är välkomna in i gruppen. Vi planerar ju att kunna träffas, fika, middag, garage besök och annat. Här är det klurigt dock, att få till det. Fast i slutet av januari, kör vi en träff ute på Röbäck i Elisabeths garage deluxe.

Umeå är ju en väldigt stor bil stad med många drivna människor som skapar event och annat. Och man vill ju på nåt sätt hitta på något utöver det. Största problemet är väl vår korta säsong, och man vill helst hinna med allt men det slutar med att man får lov att välja. Är det någon av mina blogg läsare som är sugna att hoppa på, så är ni välkommen att kontakta mig så kan jag bjuda in er i gruppen. Män får följa med på våra event om dom vill, men gruppen är för tjejer. Ett ps, man behöver inte äga en amerikanare för att platsa in. ds. Mejla mig så löser vi det: [email protected]

Apropå djur, som jag skrev om i första stycket, har ni hört talas om påfågel spindeln? Alltså, jag dog ju en smula, kolla vilka fina spindlar. Vilken värld vi lever av med djur och natur som vi upptäcker varje dag. Ni kan klicka på bilderna för källa, och se filmsnutten från youtube, wow!

Ett annat wow är ju stadsljus som speglas i vatten, mörka kvällar och nätter. På väg hem från jobbet var jag bara tvungen att gå ner till älven. Synd bara att bilderna ser så jäkla bra ut i litet format, i mobilen. Men lite suddiga om man tar upp den på datorn.

Borde kanske lära mig lite mer om RAW kameran jag har på min mobil. Undrar ens om min hjärna fixar att hålla reda på alla inställningar som finns där…hm

Åke frågade vad jag hade för planer för dagen, idag alltså. Mja, jag tänker inte säga att jag inte ska göra nånting, för då ramlar det väl in saker hela tiden, och jag säger inte heller högt, att jag inte planerat något, för då slutar vi ändå där, med att det blir fullt upp. Jag tänker se då du knatar iväg till Ullas på torsdags fikat, svarade jag. Och han tyckte att jag kunde stå i fönstret och vinka iväg honom. Bra plan, tänker jag!!

Lämnar er med en kul illusion. Det är inte bara världen och natur som överraskar, även våra hjärnor och synintryck

Ha en fin dag, allihop!

”RÖR INTE”

Av Maria Lundmark Hällsten, 18 oktober 2023 kl 09:48, Bli först att kommentera

Delade detta inlägg på FB igår. Det är vår hyresgästs bror, det handlar om. Det har ingen betydelse, vem det är, och man kan inte dela det tillräckligt många gånger. Klicka på bild för att komma till sändningen på SVT

Jag la till denna text till min delning och det är bara en liten liten del, av allt jag hade kunnat säga om detta.

”Blir så sjukt förbannad… Vad tänker dom ens med? Det finns, tyvärr, ytterst få, som sätter sig in i andras situationer. Man gör bedömningar utifrån mallar. Det ska räknas på sekunder och minuter, och där ingår bara sånt som ska vara livsuppehållande.

Livskvalité, däremot, det där som gör att man orkar, vill, och kan fortsätta ha nån typ av glädje över att stiga upp ur sängen, det finns inte. Har dom som avgör såna här beslut, någonsin reflekterat över hur deras egen tillvaro hade kunnat se ut. Och hade dom då, suttit där och varit nöjd över sin situation som är allt annat än människovärdig? Jag bara undrar… och lär inte få svar.

Vad hände med människors lika värde?”

Jag vet att dom flesta jag känner, tänker samma som jag, och kan relatera till hur det hade varit, om man suttit där. Fast det är skrämmande att se och uppleva hur många som är rätt känslokalla, och väldigt ego, i sitt sätt att vara. Jag har mött väldigt många människor genom åren som personlig assistent och jag lovar, inte alla har haft empatin och medkänsla för andra människor. Men ändå, söker dom sig till yrken där man arbetar väldigt nära andra personer.

Och då kan man ju fundera hur det ser ut bland dom som sitter och gör bedömningar och sedan spikar beslut som mest verkar komma från nåt rouletthjul med bara en, högsta vinst och alla andra får du betala för, om du landar där.

Steg upp på morgonen, kollade in himlen och tänkte att det såg snölikt ut. 1½ timme senare, skådade jag den första snön här på Västerslätt. Vet inte om jag kan kalla det för snöflingor, liknar mer små hagelkorn.

Men nu ser det ut att komma lite mer, man vet aldrig vart det kan bära hän…

Jag och Nicco var hos mamma förra veckan. PÅ väg till parkeringen noterar Nicco ett väldigt fint exemplar av ett fult träd. Vad kan det ha varit utsatt för? Påminde onekligen om en så kallad helikopterplatta…

Vad man kan se om man tittar sig omkring, på riktigt. I trapphuset där jag jobbar, såg jag den här skylten igår kväll

Kan ni gissa att det kliade i fingrarna. Vad kan liksom hända om man petar på den

Nopp, jag tordes inte, haha. Rädd att man kanske skulle bli elektrifierad. Det ska sitta en skärm där. Å andra sidan kan dom ju knappast lämna nåt öppet så där om det skulle vara förenat med livsfara att komma åt den. Det handlar nog snarare om att man inte ska fippla till det så nåt inte connectar sedan, då skärmen ska upp igen. Eller är det kvartersvärden man ska låta bli 🤔😄

Men varför är vi så där? ”RÖR INTE”…och då vill man röra där. Jösses!

Önskar er alla en fin dag!

Framkalla minnen av känslorna, kan vara ett tips! 😊

Av Maria Lundmark Hällsten, 17 oktober 2023 kl 09:56, 2 kommentarer

På bokklubbs träffen, utsågs en ny bok att läsa eller lyssna på. Den här gången blev det ”Blir du ledsen om jag dör?” Med Nicolas Lunabba, uppläst av Nicolas Lunabba

Efter första stycket, vill jag ge upp. Jag är ledsen, men jag kommer inte att fixa att lyssna på den här boken. Vill inte vara en som slutar, bara så där, utan har fortsatt lyssna några kapitel till men den kommer inte att fånga mig med nånstans. Det är som att lyssna på en fortgående, never ending dikt. Med ord som har samma betydelse, som matas på i en och samma mening. Givet för att beskriva och understryka, fast jag klarar det inte.

Kan jämföras med om man läser en dikt av till exempel Karin Boye. Här, andra stycket i ”Jag vill möta…”

”Jag vill kasta mina vapen,

svärd och sköld.

All den hårda fiendskapen

var min köld.”

Men istället skulle hon ha skrivit så här:

Jag vill kasta, slänga, göra mig av med, demolera, kassera, mina vapen, svärd, handgranater, knivar, värjor och sköld.

All den hårda fiendskapen, schismen, aggressionen och osämja

Var min köld.

Vi pratade om en annan bok, ”Hundmanuskripten” av Jon Fosse uppläst av Reine Brynolfsson. Så då valde jag den istället. Nånting må jag ju komma med att jag har lyssnat på. Blev tyvärr ett botten napp, även här. Gick dock in rätt så positivt i lyssnandet. Och jag tänker att det ändå är lite kul att man får höra från hundens perspektiv. Fast det går alldeles för långsamt och i varje mening säger han hundens namn, Webster.

Nu har jag hört det namnet så många gånger att snart kommer jag att börja kalla Winstone för det. Det går inte!!

Ska se om jag hittar nåt annat som jag faller för. Lite svårt att leta dock, då jag inte är med i svängarna överhuvudtaget, då det gäller böcker. Vilka det pratas om, betyg, genre…ja allt sånt där. Nåväl, det löser sig.

Nu sitter vinterdäcken på bilarna. Vinterskor och vinterjacka…check ✅. -2 då jag steg upp, så det är absolut den årstiden då vi kan förväntas oss vit mark, då man stiger upp. Ingen större längtan men det bär dithän, oavsett om man längtar eller inte. Fast just idag, var det då inte vitt på backen.

Man får passa på att ta dom där vägarna och stigarna som blir apjobbiga att gå, då det ligger nån halvmeter snö där, haha. Och sen får man framkalla minnet av känslan, då man äntligen kan gå där efter snösmältning och upptorkning. Nåt att se fram emot.

Ha en fin tisdag, allihop! Och ett ps. Apropå något jag skrivit om i texten, kolla på den här bilden, ser ni det? Ds.

Halloween Tomte eller…🤔

Av Maria Lundmark Hällsten, 16 oktober 2023 kl 09:59, Bli först att kommentera

Fy vilken kall blåst det var ute igår. Men jag kände mig iväg tvingad till bron över Bomvägen. Då det dyker upp bilder därifrån, som minne, och jag ville se om det var lika rött och fint i aroniabuskarna som växer där, som det var i oktober 2018

När jag la ut dom där bilderna, för 5 år sedan, kommenterade Marky från Filippinerna. Han undrade vart den var tagen, eftersom det inte syntes några människor på den. Här citerar jag vad jag skrev då: ”Detta föranledde lite sökande på nätet och översätta till engelska, svårt att förklara invånare och storlek, men att vi tillhör en av världens mest glesbefolkade länder, vet vi nog alla här i Sverige.

Det roliga är väl att man inte tänker på hur fantastiskt vi har det här, då man inte har nåt att jämföra med, så ofta har jag ju inte varit utanför landets gränser. Han skrev att dom hade mycket problem med trafiken i Manila. Filippinerna är ett av de tätast befolkade länderna i Sydostasien. Så det blir verkligen som natt och dag, att jämföra platsen där vi bor, även om jag bara ser det till siffrorna.” slutcitat

Och jag tänker hur vi kan förfasas över hur dom pressar in folk på bussar, det är människor överallt, hela tiden. Där sitter dom och undrar om vi är på nån annan planet…mol allena. Vilka kontraster det kan vara.

Oktober 2020, var det inte alls lika fint

Nu, 15 oktober i år. Antingen har blåsten gjort att det som eventuellt var rött och fint, blåst iväg och kvar är bara rostbruna löv, eller så har naturen bara skippat alltihop. Man kunde då se tydliga spår av vind, i buskarna.

Växtkraft finns det i alla fall, asfalten står inte emot

Däremot är det rött och fint i våra blåbärsbuskar

Vad som händer i jordgubbsplantorna, ska jag ha osagt, men så här tjockt och yvigt har det aldrig varit förut

Åke har städat upp på gården. Ställt undan det mesta. Så vintern kan komma, fast för mig får den gärna hålla sig på avstånd, ett tag till. Man borde väl få vila sig lite mellan gräsklippning, kratta barr och skotta snö.

Pratade med Sally på telefon och vi kom in lite på väderfronten. Hos dom var det inte riktigt lika kallt och blåsigt fast krispigt i gräset, sa hon. Sen fortsatte hon med Halloween, och att det inte blev bra om alla började snacka jul ifall det hunnit bli för kallt. HALLÅ, det är ju Halloween och inte jultomtar på G…ish.

Jag hade på förslag att hon kunde klä ut sig till en elak Tomte med huggtänder. Lite som The Grinch, fast här är det Tomten som förstör julen. Hon kunde bära runt på en eldkastare och elda lite på backen, så fort nån nämnde julen. Moahaa… Woooosch

Dumt av mig, jag vet, jag är ju en vuxen människa och ska inte hitta på dumheter som ungdomar kan ta efter. Fast jag är trygg i att Sally aldrig skulle göra det så…

Önskar er alla en fin måndag!

Refererar bara till hur jag känner nickar

Av Maria Lundmark Hällsten, 15 oktober 2023 kl 11:09, Bli först att kommentera

Bussen tömd på en del saker. Kvar är nu grejer som vi faktiskt kan undvara. Vi har ju haft, och har fortfarande, långt mer än dubbla uppsättningar av väldigt många saker. Från ett hushåll till 2 hushåll som det varit här i huset, med 2 stugor och bussar vi haft där saker fått följa med. Och där vi även köpt saker som man tyckt skulle passa till buss och stug liv.

Påminns nu om vår flytt från lägenheten på näckrosvägen hit till huset. Vi som vågar vägra vin, hade 96 stycken vinglas på hyllorna Nä, hörrni ni ni, jag hade inte lagt en krona på några vinglas. Fast, som present kunde man få det, av sina föräldrar fick man och plötsligt fanns det ett gäng.

Dom sista som stod däruppe på hyllan frågade jag om köparna av lägenheten ville ha. Ni kan fira er nya lägenhet och kasta dom över axeln, om vill. Jodå, dom ville behålla dom. Sen tror jag inte att dom slängde dom gjorde just det, men vem vet 😁🤔

Vi har då i alla fall en jädrans massa vinglas även om inte just vi, använder dom

På väg ut till bussen frågade jag Åke om han läst om dom nya fartkamerorna som ska komma. Det hade han missat. Dom nya, ska kunna fota mer saker än fart. Där ni som sitter med mobil under färd, kan åka dit för det. Kameran ska även kunna läsa av hastigheten på längre avstånd. Här är lite från artikeln

2400 kameror ska det finnas i Sverige…inte fler Jag tänkte att 10% av dom, är mellan Umeå och Övik. Hahaa…ja nu spårade jag lite

Trevlig och god middag hos Sivert och Ewa igår. Fördrink med småplock

Mör och god, ugnsbakad fläsk ytterfilé, gratinerad, Västerbottensost fylld potatismos i portions skål och lite grönt vid sidan om. Och efterrätten, oj, det doftade helt underbart från köket. En äppelkompott med stekt sockerkaka och glass vid sidan om

Spelade musik och förundras över alla låtar som idag, kommer i nya tappningar. Om man gillade låtarna förut, så känns dom hundra gånger bättre. Och gillade man dom inte alls förut, så älskar man dom idag. Här får ni 2 exempel en från The Voice/Norway och en från America got talent. Min senaste favvo är Dancing in the dark som Bruce Springsteen framfört med bravur men här…oh my…här går orden rätt in Klicka på bilden så tar den er till youtube

Avslutar med Angelina Jolin, 13 åringen från Norge som lyfte Bohemian Rhapsody, till nya dimensioner

Får väl tillägga att jag vet att vi alla gillar olika. Så jag refererar bara till vad jag känner för just dom här låtarna.

ps. Apropå det jag nämnde i fredags, om dom där tillfälliga lösningarna som riskerar att bli permanenta. Får hoppas att det inte gäller i det här fallet…stackars!! ds.

Ha en fin söndag, allihop!

Offentligt uthängd (av mig själv), jag är inte som alla andra, jag vet 🙃😂

Av Maria Lundmark Hällsten, 14 oktober 2023 kl 09:13, 6 kommentarer

Man ska aldrig säga eller planera för en ledig dag, (vilket jag tror att jag skriver rätt ofta). ”Nä, dagen är oplanerad”. ”Vi får se vad som händer”. ”Vi ska inte göra någonting”. Ja ni fattar!

Det har varit en hel del att göra, både inplanerade saker och det där oförutsedda. Igår var det extra galet. Sitter med storebror i köket, vi filurar och bollar saker hit och dit. Min jobbmobil ringer och sekunden efter ringer min privata. Bägge samtalen kändes viktiga…så jag ville inte missa nåt av dom.

Precis den känslan, var över alla andra saker som plötsligt skulle planeras och utföras på bestämda tider. Återigen fick jag avboka det jag och Nicco faktiskt bestämde innan lunch. Det hanns inte med.

Nå, nog om allt som jag förväntas ska göra, det jag gör för att jag vill och det jag väljer bort. Jag fick 15 minuter på mig att springa in på Röda Korset, för att köpa det jag hade tänkt köpa i förrgår, då jag drillat bort min tid, lite mer än vanligt. Men…jag visste vad jag skulle ha men inte vart det fanns.

Nu kommer det som jag nämnt tidigare en gång. Jag köpte något på PMU, som jag vet att inte alla fascineras över. Jag är inte helt hundra på vad, just denna har för historia, hittar liknande saker då jag googlar, fast… Jaja, jag vill göra en vägg i vår första hall, fylld med masker. Gärna färgglada och intressanta. Och helst INTE, i porslin eller keramik, beror lite på hur den i så fall skulle se ut.

Nå, här kommer den jag köpte på PMU, känsliga människor får blunda och skrolla

Den här röda masken, köpte min pappa på en loppis, för längesedan. Ingen ville ha den förutom jag då, haha… Den platsar på den där hall väggen

Och sen dom här då. Som Helena Springare fotade och mms:ade till mig i förrgår, och jag kände genast att dom måste hit. Verkar vara gjorda i nåt mjukt material, antingen skinn eller så är dom gjorda för att likna skinn. Jag tyckte dom var hur cool som helst

Så, nu var det sagt, och jag har hängt ut mig helt offentligt. Jag är inte som alla andra, men det visste jag ju redan, hahaa…

Sen damp det ner en inbjudan man inte kunde tacka nej till. Kändes som ren och skär avkoppling. Utgång ikväll alltså

Apropå middag, jag gjorde något som var jättegott igår. Köpte ett Pinsa bröd, för nån vecka sedan. Hade filurat på vad jag skulle lägga på det. Igår var det dags att testa. Tog crème fraiche och blandade med Åbergs Godisburk, en söt och lagom stark chilisås. Detta grundade jag brödet med.

Råstekte potatistärningar, plockade fram redan färdig älgskav, som jag hade gjort för nån vecka sedan. Detta la jag ovanpå, toppade med skivad gul lök och riven mozarella/cheddar ost. In i ugn 250 grader i 6 minuter. Sååå gott!!

Och här är det bara fantasin som kan bromsa allt man faktiskt kan lägga på. Blir fler inköp av dessa bröd.

Idag ska vi ut till bussen. Jag har inte tagit rätt på allt vi har där. Och nu ska det plötsligt komma en från Övik till veckan. Det drog ut på tiden för han ska nämligen ha med sig sin svärson, som även han har C kort, så om det blir affär, så tar dom bussen med sig, med en gång. Well well, tur att det inte är allt kvar. Jag tyckte bland annat att det var smart att vi kunde slänga in ute mattorna i bussgaraget, innan Åke körde bort den. Dom vill jag ha igen. Porslin, bestick och sånt får vara kvar. Vi har uppsättningarna som räcker och blir över.

Ni får ha en fin lördag, allihop! Och kom ihåg, akta er för höga höjder (stolar och trappor), djupa vatten och… eller ta en öl så går det säkert bra 😜🙃

Hinna ⏱, hann ⏳, hunnit ⌛️

Av Maria Lundmark Hällsten, 13 oktober 2023 kl 10:05, Bli först att kommentera

Det var verkligen på marginalen igår. Hann säga till Nicco att vi skulle ses lite tvärt igår. Efter mitt jobbsamtal och innan fikadejten med Ina. Jaa, det går jättebra, samtalet är väl klart på en kvart. Trodde vem? Jag förstås… Det tog 1 timme

Hann i alla fall meddela att jag inte skulle hinna utan drog iväg till Nybro. Ina hann ringa och fråga vart jag var och 30 sekunder senare vinkade vi åt varandra. Hon stod bredvid Tegsborg och jag passerade på vägen nedanför.

Trevligt fika i alla fall, det var längesen vi träffades, och jättegod blåbärsbulle

Sorry men jag var tvungen att fota deras tillfälliga lösningar på instabila bord

Ina undrade vad jag gjorde. Hahaa, ja, kunde inte låta bli, och orden: ”Dom tillfälliga lösningarna riskerar ofta att bli dom permanenta”, for genom huvudet.

Vi pratar på, Ina frågar om jag ska hem och laga middag, njaee, säger jag, det är lugnt, det behöver jag inte. Och där tänkte jag mest på tiden, att jag inte hade en tid att passa med just middagen. Hade nämligen tänkt hinna ut på Mariedal efteråt. Tänker inte nånting överhuvudtaget på vad jag egentligen skrivit upp mig på.

Kommer ut till bilen och BAAM, klockan är 16.35 och det är 55 minuter kvar innan jag faktiskt ska möta upp dom från Bokklubben, utanför Väven

Hade inte ens planerat vilken middag jag skulle göra. Hade 30 minuter kvar på ljudboken och satt plötsligt i en lååång bilkö på Tegsbron.

Hemma sliter jag fram en kastrull och fyller med vatten, på med kaffepannan, rusar ner i källaren och får tag i en fralla. Upp och ut med en låda i frysen uppe i köket. Hittar en låda färdigstekt älgskav, perfekt. Passar bra med riset, tänker jag. Jag gör mig en macka med älgskav, lite svartvinbärsgelé och gurka på. Säger åt Åke att det bara är att ta för sig av ris och gryta. Fyller en termos, packar ner mackan och drar…

Då jag parkerar nere på kajen, läser upp Charlotta Jonsson upp den sista meningen i ljudboken och jag har 5 minuter tillgodo att ta mig upp till ingången. I MADE IT!!

Det var en före mig så vi fick faktiskt vänta in resten av gänget, och vi hann precis, ta dörren in till det hyrda rummet, innan tiden för bokningen hade varit förbrukad, haha. Det hade ju varit snöpligt

Kul med reflektioner över den lästa/hörda boken, skilsmässan med Moa Herngren. Vi höll med om det mesta vi alla sa. Jag tyckte absolut att den hade kunnat komprimerats med snudd på, hälften. Mycket upprepningar av det man redan fått höra. 4 av oss satte en 3 av 5 i betyg, jag och en till, sa 2½. Den siffran kom mest för att den var lång, och lite luddig. Man drog plötsligt in nån ny typ mitt i boken men som bara var där i periferin och inte ingick i historien nånstans. Ordbajseri, sa jag, och nej, ingen kioskvältare, men man kan visst lyssna på den om man inte har nåt annat för sig. Vi tänker och tycker olika.

En bra avslutning på en dag då man färdats på marginaler och nästan, men bara nästan, snubblat på sekundvisaren. At the end of the day, hade jag ändå hunnit med allt, jag företagit mig, så de så.

Idag är en ny dag, solen skiner och det är krispigt ute. Ha en underbar fredag, allihop!

Är jag ute och cyklar, eller 🤔🚲

Av Maria Lundmark Hällsten, 12 oktober 2023 kl 10:11, Bli först att kommentera

Plötsligt fick vi lite ljusare utsikt hemifrån köks och teve rumsfönstret.

Det kom nämligen ett litet fordon och parkerade utanför kyrkan igår.

Tjopp tjopp så var den stora björken, putsväck. Förmodligen är den gammal och uttjänt och istället för att den ska blåsa omkull så tar man det säkra, framför det osäkra. Tufft jobb i alla fall. Inte så stora marginaler till trafiken. Men dom är väl proffs, kan jag tänka.

Gårdagen rasade fram, jag hann knappt med själv så var det dags att åka från jobbet och upp på föreläsningen som handlade om medberoende. Intressant, på riktigt. Att vara medberoende behöver inte heller, alltid handla om ett risk eller missbruk av droger. Utan om ett beteende som till slut blir till ett beroende som skapar problem med det liv man lever.

Som medberoende gör man allt för att dölja, eller hjälpa till att släta över för att det är skamligt. Då man istället ska lära sig att sätta gränser, säga nej och bara belöna det som är positivt. Inte beroendet i sig självt.

Man vill gärna vara behjälplig på alla sätt och vis, men man ska också tänka på sig själv. Tror detta är lite typiskt för oss som har uppdrag som involverar andra människor. Till exempel som personlig assistent, God man, förvaltare, stödfamilj, kontakt eller stödperson. Man vill så gärna hjälpa till, lite överallt, men med stor risk att man glömmer bort sig själv. Då man gör det har man blivit medberoende.

Det är jätte viktigt också, med såna uppdrag och jobb, att skilja på personlig och privat. Svår balansgång. Och det är säkerligen tufft att backa, då man är van att göra på ett visst sätt. Man kan även få en typ av kontrollbehov (lite typiskt arbetsledare, kan jag tänka mig 🙃). Där kan det också vara svårt att skilja på vad som är yrkesroll, medberoende och vart du själv hamnar. Att curla kan väl vara ett medberoende, det med?

Man hjälper en annan person att vara beroende av andra människor för att klara sin egen vardag. Har jag rätt eller är jag ute och cyklar?

Nu mina vänner ska jag ta ett samtal med någon som ligger på lasarettet. Har även ett samtal, arbetsrelaterat efter lunch. Samtal av annat slag, ute på Nybro med Ina, mellan lunch och middag. Och efter middag, tadaa…bokklubbs träff, minsann.

Ha en fin dag, och kom ihåg långkallingarna, ni som inte har så mycket på bejna! Åke var fettglad att han kom ihåg att sätta på sig ett par innan han gick med Winstone.

Dockan ”in our pink room” in the basement 😯 Och vem har städat i kökslådan 😶🤯

Det hände nåt igår…nä, det hände en hel del igår 👻💪📱🚗

Många WOW idag 🤩😍

”RÖR INTE”

Framkalla minnen av känslorna, kan vara ett tips! 😊

Halloween Tomte eller…🤔

Refererar bara till hur jag känner nickar

Offentligt uthängd (av mig själv), jag är inte som alla andra, jag vet 🙃😂

Hinna ⏱, hann ⏳, hunnit ⌛️

Är jag ute och cyklar, eller 🤔🚲

Presentation

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Sök

Mina länkar

Arkiv

Nytt från vk.se

Presentation

Maria Lundmark Hällsten