Är det ingen annan än jag som tycker det är rätt så märkvärdigt, att det kan vara kav lugnt…ute, vid den här tiden, 7-8 på morgonen, och sedan sätter det igång att blåsa? Det är ju precis som genom ett trollslag, och snudd på, varje dag. Visst visst, det kan vara skönt med lite vind, det där gamla vanliga….det är åtminstone myggfritt, men vi snackar ju ”cab blåst”, typ, där håret slår knut på sig själv. Eller råkar just vi, bo på en stormrik plats, Västerslätt.

Resan vi gjorde till Sundsvall, blev då djur rik. Först höll vi på att klippa ett rådjur, jag hade inte satt min hand mellan dess klövar och bussen. Den hoppade rakt ut, sprang järnet och tog mitträcket i ett skutt, jag hann precis se hur den klarade räcket innan vi passerade.

Tre älgar stod och betade tjugo meter upp i skogen, vid E4:an på väg hem, och en timme senare, en till älg, alldeles vid vägkanten, jag trodde först det var en stor björn, såg bara bakdelen 😀 Men sedan vände den sig om.

Vårt kylskåp i bussen, känns att vara något malplacerat, då vi har ett skåp ovanför, och det faller sig rätt naturligt att man använder det som skafferi. Men det blir rätt så varmt däruppe, då kylskåpet alstrar värme. Nu hade jag lagt upp en chokladkaka där…gissa om jag stämt Marabou, om jag bott i Amerika, det står inte på kakan att den inte kan förvaras i skafferiet, eller vad tror ni om detta?

Ujuj, vilken världsproblem, man kan ha.

Jag och Nicco blev bjuden på middag av Åke igår, (ja, inte så att han föreslog det, men han tyckte det var en bra idé, då lotten, föll på honom, att fixa en middag), och vi tog Camaron och åkte upp på restaurang Mix. Då vi parkerade bredvid en bil utrustad med billarm, så slog den igång av mullret, hahaa…känns igen från tävlingarna, då besökare låser sina bilar och står parkerad för nära startbanan, då brukar det bli ett jäkla tjutande då det är start.
Efter en god middag, fortsatte vi upp och firade min mamma, på hennes namnsdag samt mors dag. Hon hade middags gäster, så det passade ju bra med en kaffe efter maten.

Vår dag, igår, tillbringades utomhus, och vi fick oväntat besök i trädgården, tur att Winstone är van vid katter, och denna katt verkade inte speciellt rädd för honom, då den tog för sig av hans hundmat, samt vatten. Jag tänker att en utekatt, med ett hem, inte borde käka hundmat, om den inte var tvungen, så jag lägger ut bilder på katten här, om det är någon som kan tänkas känna igen den. Jag har sett den under 2 veckors tid, här på Västerslätt.

Önskar er alla en fin måndag!