Så blev det mobiliserings dags, igen. Mot katterna! Vad dom kan gå på, man fattar det inte. Jag brukar släppa upp dom från källaren, vid 9-9-30 tiden, och detta för att det ska passa med mat tider. Tar jag upp dom tidigare, och inte ger dom mat, med en gång, så får man snubbla runt på dom tills maten är serverad…

Och vice versa, ger jag dom mat för att slippa snubblerierna så kommer dom att sätta igång, 1-2 timmar tidigare på kvällen, med att springa framför fötterna, för då vill dom ha maten den stunden tidigare.

Nå, så jag kommer hem vid 8.40 igår, efter träningen. Och ut från vårt sovrum, kommer Eloise…jag fattar ingenting. Hinner tänka tanken att hon varit där hela natten, men det stämmer inte alls. Jag brukar minsann räknar ner katterna på kvällen, så bägge två, är därnere.

Hon smyger, precis som om hon vet, nummer ett, sovrummet är en förbjuden zon, och nummer två, om hon kunde prata, hur skulle hon då förklara att hon är uppe från källaren utan att jag har öppnat dörren och flyttat symaskinen, som väger flera kilo, jag lovar.

Jag öppnar då dörren och där sitter divan Enya, och väntar lydigt på att få komma upp, symaskinen är flyttad, 15 centimeter från kattluckan, så nu vet jag hur Eloise tagit sig ut. Hon har krafsat och bänt, skruvat sig, och bökat, sedan använt sin egen kroppsvikt för att förflytta maskinen såpass, att hon kunde klämma upp luckan. Vilken mastermind, hon är!

Vem…jag!

Och Enya ville uppenbarligen inte haka på, för jag kan tänka mig att det inte var utan en hel del kämpande och arbetande. Jag har ju trott att det skulle räcka med symaskinen för luckan, och därför har jag slutat spärra igen den, tills igår då, nu är luckan också låst, så nu får dom hitta på ett nytt sätt…igen. Men vänta bara, den dagen kommer då dom lyckas med det också, jag vet det bara.

Jag och Nicco invigde IKEA igår, det blev lite plastpåsar, några doftljus och två tygblommor, som jag har i matrummet. Dom är som tacksamma, och brukar klara torka, rätt så bra 😀

I övrigt var jag absolut inte, impad av hur man tar sig in dit, inga tydliga skyltar, väldigt förvirrande små cirkulationsplatser, ett tag trodde jag att vi var på väg ut på E4:an. Och själva konceptet IKEA, nja, jag klarar mig utan, men det kommer säkert att bli roligare då dom andra butikerna kommer dit.

Kvällen avslutades med ”hemmahosgänget” hos Marianne, den här gången. Vi skrapade fram 150:-, så, ja, det kanske blir mer än ett korvbröd i slutändan.

Ha en bra dag, alla mina vänner!