Etikett: hus

Tak problem, eller?

Av Maria Lundmark Hällsten, 18 februari 2014 kl 05:49, 2 kommentarer

Var ju upp till mamma i lördags, och kolla hur husen ser ut:

Alla hus från 31:an bort till 39:an, undrar om dom har allvarliga problem med läckage från taken eller? Lustigt är det i alla fall att dom åtgärdat taken där mamma bor och där var det inga blöta hus.

Apropå blöta så håller vi väl allihop på vara less på detta surväder nu. Jag och chefen skulle upp på vårdcentralen igår och man blir så där måttligt överlycklig då man kommer fram till övergångsstället och det går inte att ta sig över där, utan man är tvungen att ta en omväg runt hela parkeringen och sedan ut på bilvägen för att ta sig dit man skulle, usch!

Jag bakade semlor igår… årets första för min del… före:

Efter:

Annars på västfronten intet nytt, Winston låg så sött i mitt knä härom kvällen och slocknade där:

Hoppas på en bra dag för alla!

Simultankapacitet, eller?

Av Maria Lundmark Hällsten, 6 september 2013 kl 08:53, Bli först att kommentera

Det blev halvfull huggning igår, med passning av Winstone, lunch hos Ullis och sedan arbetsplats mötet. Men det flöt som på bra i alla fall och jag hann hem lagom till att börja med middagen.

När jag tog Winstone på en av promenaderna kunde jag inte låta bli att fota runt det nya området, här borta på Sandåkern. Jag tyckte inte om höghusen från början men ju mer jag ser dom desto bättre ser dom ut, faktiskt:

Vad jag tycker dom kunde ha gjort, när dom nu höll på med lite färgkombinationer, hade ju varit att sätta lite färg på gallren dom satt runt garaget, varför inte fortsatt med orange, nu ser det ju ut som ett fängelse:

Och här en tillbaka blick under viadukten, och en framåt blick där vi ska över bron, inte över floden Kwai utan över Tvärån:

Och se, där borta där bilen är, där bor ju vi 🙂

Däremot huset dom bygger däruppe vid skogskanten, det har jag ingen bild på nu, men det kan jag ta en annan gång, det tycker jag inte om. Dom har satt plåt på fasaden i olika gröna nyanser, och tyvärr… för mig ser det ut som om dom inte hade råd med ny plåt utan fick ta det som fanns. Men vem vet, då man sett det huset tillräckligt ofta och då utomhusmiljön blivit klar, så kanske man ser på det med andra ögon.

Åke är en kille som försöker se på två saker samtidigt. Detta är en mycket vanlig syn härhemma, då han sitter och lägger patiens på datorn och samtidigt leker fjärrkontrollens häxmästare och ska byta kanal på tv… jag undrar bara varför??? Lade han inte patiens… eller har han ett öga på datorn och det andra på tv:n, hm… det kallas simultankapacitet, eller hur?

Önskar er alla en toppen fredag!

Sååå vackert att man blir tårögd

Av Maria Lundmark Hällsten, 30 augusti 2013 kl 07:28, 2 kommentarer

Det vart inte så mycket gjort härhemma igår, förutom matlagning och tvätt, samt sammanlagt 1 timme och 10 minuters promenad med Winstone och handling på Kvantum innan jag åkte på jobbet.

Och där fortsatte bara dagen som den börjat, promenad med hunden och städning och matlagning, låter som om mitt arbete bara är en repris på min vanliga vardag hemma. Kan så tyckas, men det gör mig inte så mycket.

Det bästa med att vara personlig assistent, är att det krävs så lite för att veta att du gjort någons dag, och det räcker långt då man åker hem och känner sig nöjd över det.

På promenaden med Pompe (som här agerar linslus) ville jag visa hur fint dom gjort på Ålidhem:

Vilka blomsterarrangemang, man blir ju tårögd (ironi). Likadant var det faktiskt ifjol också och jag fattar inte ens vitsen med att ha dom där fula betongklumparna med dom extremt fina ogräsplantorna i, för???

Här kostar dom på och bygger nya fina hus med fin utomhusmiljö, så går du ett kvarter bort där dom också håller på med utomhusmiljön och möts av detta skräp. Det känns verkligen som att går runt i ett ghetto.

Vi stötte plötsligt på patrull, en mindre…oglad katt, som inte såg ut att gilla att vi skulle passera där:

Pompe däremot, ville väldigt gärna dit och leka… eller käka… eller ja, jag vet inte, men han var väldigt fokuserad på katten. Och jag fick ta i det jag hade för att hålla honom på avstånd då vi gick förbi.

Så var den dagen över och det var bara att åka hem och fundera på att hoppa i säng, vilket vi gjorde efter att jag varit ut med Winstone, fått mitt täcke torrt som jag haft i tvättaskin och tumlare samt pratat med mamma. Får se vad denna dag kan innehålla för saker…ska då börja med att försöka få igång internet… som inte vill funka. Men när det här ligger ute så har jag fixat problemet 🙂

Önskar er alla en fin fredag!

Ingen hinner ikapp

Av Maria Lundmark Hällsten, 18 augusti 2013 kl 09:56, Bli först att kommentera

Vi gjorde ingenting av det jag skrev att vi skulle kunna tänka oss att göra, igår… jojo, så kan man också gå tillväga, eller jo förresten, Åke fick upp gardinstången i sovrummet så jag fick hänga upp ett gardinstycke där, det blev bra.

Annars var det promenader med Winstone, jag och Nicco åkte ner på strömpilen, handlade på Maxi och var in en sväng på apoteket, det känns som om Winstone är torr under tassarna och det fanns ju en tass salva att smeta in, så det köpte jag.

Det går trögt med staketet, vad stackarn… med sånt här väder vet man ju aldrig hur långt man hinner. Så igår kväll då vi satt ute så bestämde vi oss för att fälla ut den lilla markisen på bussen, så kan man ju lägga upp i alla fall några brädor därunder, så vi blir klara någon gång, då gör det ju inget om det skulle komma några droppar.

Vi såg i vanlig ordning på roliga klipp och jag fattar egentligen inte varför det ska vara så roligt då människor håller på att ramla och gör allt för att springa ikapp, framåtlutade med långa halsar i tron om att benen ska hinna upp huvudet, men det händer aldrig.

Så kom Nicco ner och tyckte vi skulle se på youtube istället, en massa klipp, men det mest roliga var dom smittsamma skratten i bakgrunden. Visst var även klippen roliga men utan ljudet till så hade det inte varit likadant.

Sen ville hon visa en hamster som hade ett typ av dockskåp som sitt ställe, och Nicco vill nu ha en hamster. Kan jag ju tro, men jag har haft en själv och vet att dom inte är så jäkla kul då man ska städa åt dom.

Min hette Frippe och liksom alla hans likar så gillar dom ju hamsterhjulen, där dom håller på springa benen av sig. Min morfar var och hälsade på en gång och han skulle sova över. Mitt i natten steg han upp och stoppade in en penna i hjulet, så det blev stopp, han var less på gnekandet.

Dom lever ju inte just nå längre än två år och jag sa till Nicco att jag förmodligen är en av få människor som tagit en 2 årig hamster, med blödande bak, till veterinären för att ge honom en spruta, för att göra slut på det onda. På den tiden kostade en hamster inte mer än tio kronor, och jag tror att jag fick betala betydligt mer för att dom skulle ta bort honom. Men å andra sidan, jag skulle inte ha hjärta idag heller att göra på nåt annat sätt.

Nä, det får räcka nu, med två katter och en hund… och efter dom här djuren blir det inga fler… jag vet, jag sa så då jag tog bort vår förra katt, Kisen också, och det funkade halvdåligt, men…

Önskar er alla en fin söndag!

Vi har fått ett nytt hus

Av Maria Lundmark Hällsten, 5 juni 2013 kl 08:40, 7 kommentarer

hej,

vi informera dig om att din slutavräkning betalat två gånger, och det är på grund av ett tekniskt fel.

När du bekräftar informationen på kortet, kommer vi att

återbetala till ditt konto < se nedan *.

Detta fina mejl fick jag nu på morgonen, jag vet att detta är fejk, och det gör nog många andra också då man ser stavningen och avsaknad av stor bokstav osv. Men så vet vi också att det finns dom som kanske inte ger sig tid att tänka på såna saker utan dom klickar på länken som följer med (som jag nu inte lade ut) och sedan har man förmodligen blivit hackad eller fått nåt virus.

Därför lägger jag ut detta, så ni vet, det finns fler företag än Swedbank som används för såna här saker. Dessutom stod det i ämnesraden: Fel bill…mm seriöst.

Igår fick vi ett nytt hus på gården, det är Winstones nya krypin som Nicco gjort på slöjden… jättefint, och stort tack till Janne på Hagaskolan, som gett sig tid att hjälpa henne och inte bara det, han körde hit delarna och monterade ihop det, igår.

Notera att det även sitter en blomlåda under fönstret (ska målas vit).

Nu återstår att få honom att gilla huset, vi får börja med att locka in honom med godsaker, kanske ställa in vattenskålen och sånt där, än så länge har han bara varit in en tvärsväng, men det kommer nog, det med. Där kan han ju nu få svalka och slippa en del ljud, då han blir trött.

Jag hade en inskolning på jobbet igår, så timmarna där gick lite fortare än dom brukar. Vi tog hunden och gick upp på centrum, mötte en pappa med två barn, pappan pekar på hunden och säger till barnen, näää, det där är ingen vovve… det är en katt! Han säger det ju givtevis för att retas lite med barnen eller för att se om dom har koll på dom olika djuren vi har.

När vi passerat säger jag till chefen, men… snälla, om det någon gång är någon som frågar vad hunden är för ras, kan inte du då svara: Det är ingen hund… det är en naken katt! Hahaa…jojo, det skulle allt låta det.

Önskar er alla en fin onsdag!

En smärtsam present

Av Maria Lundmark Hällsten, 27 maj 2013 kl 06:19, 10 kommentarer

Vilket firande det blev igår, började med att åka bort på slöjdarnas hus, där mamma bjöd oss på fika. Nybakt bröd köpte vi i bagarstugan och en 3 års present hittade jag till Sally.

Vid middagstid knallade vi bort till Mammas, där Åke bjöd både jag, Nicco, mamma och Emma, på middag, morsdagstårta ingick, inte alls så dumt.

Och sommarvädret och solen fortsatte att gassa. Här utanför blir det varmt som sjutton, vi sitter som i lä hela tiden. En granne jag aldrig hälsat på, smög in på gården genom buskarna bakom bussen, och satt och surrade en stund.

På kvällskvisten tog Nicco Winstone och gick för att möta upp en kompis på HP:s, då hon kom tillbaka var hon lagom glad på vovven, han hade hoppat upp och fått tag i nosringen som han slet tag i så knoppen for och näsan började blöda.

Jag skickade upp ett sms till henne då jag gick i säng och skrev att även om det nu gjorde ont och var onödigt, så blev det en fin morsdags present… så länge hon nu låter bli att sätta tillbaka ringen 🙂

Det kunde ha gått galet med Åke också. Han hittade på att jag skulle klippa honom strax innan sänggåendet. Han hade investerat i en ny klippmaskin. Jag påbörjade arbetet med en sax, eftersom han var rätt så långhårig…har du testat maskinen då, sa jag, så den funkar. Han knäppte igång den och den brummade.

Så jag gick lös på hårskallen med saxen och när det var dags för klippmaskinen, så noterades det rätt så omgående att om jag haft en frisörsalong och tagit betalt för tim-tid, så skulle jag bli rik, jättefort. Den var huuur dålig som helst.

Nå, tur i oturen så använder han ju keps, och den får han nu hålla på skallen hela dagen och sedan åka och köpa en ny maskin, modell bättre, så får vi finjustera allt ikväll. Ja jösses, vilken cirkus. Näpp, nu ska jag ut med Winstone, han ska ju åka lastbil idag, och snart är dom på väg. Önskar er alla en fin måndag!

Penisattrapp/önsch önsch

Av Maria Lundmark Hällsten, 31 mars 2013 kl 08:40, Bli först att kommentera

Vilket väder vi haft, vi satt ute med Winstone igår, någon timme och det var ju riktigt varmt i solen. Theresé kom sig hem, hela vägen utan konstigheter och hela dagen flöt bara på.

Vi var ju bjudna till ”Kul-Janne” och Ingegerd så vi gick dit vid sextiden och vi var ju inte dom enda som var bjudna, utan även ”eldfängds-Janne” och Kerstin var där. Vart nu Jan B fått sitt nya smeknamn ifrån, kan jag ju inte avslöja här, men det har med eld att göra 🙂

Det var som vanligt trevligt, god mat bjöds det på och till efterrätt var det pannacotta med tillhörande cognac eller likör.

Många historier berättades runt bordet, det var inte bara dynamit, tändhattar, stubintråd och toaletter utan plötsligt gled vi in på uttrycket önsch önsch. Vi skulle förklara för ”Kul-Janne”, vad det betyder, och det är ju typ, att något ligger utanpå/bredvid något annat…han googlade på ordet och hur han nu bokstaverade så fick han fram något om en penisattrapp, hahaa…

Ja jäklar, så dom som nu bor efter Näckrosvägen 4-12, bor alltså i ett penisattrapphus, för att ta ett exempel 🙂

Nå, han hade stavat fel, men vi vet nu inte om det ens finns en korrekt stavning för det är förmodligen ett påhittat ord. Jag hittar bara utländska sidor på min stavning, sååå…

Att man har svårt att förstå olika dialekter är inte så ovanligt, och jag kom ihåg en sak som Tex, (Åkes gamla kompis) berättade om en jobbarkompis till honom. Då var båda två nere i Göteborg i arbete, och den andra killen var från Danmark, han skulle köpa sig ett paket röda Prince, och berättade för Tex att detta var omöjligt att göra i Göteborg, han hade nämligen provat förut, men han fick bara en gul Blend, hela tiden.

Och mycket riktigt, han stod i kioskluckan och bad om en röd Prince och en gul Blend var vad som lades fram. Hur han än viftade med armarna och pekade på paketet och skulle förklara så kom dom aldrig längre än så… ja, så kan det gå, om man inte lyssnar ordentligt eller får fram rätt uttal 🙂

Önskar er alla en fin söndag!

Förvånad blev jag

Av Maria Lundmark Hällsten, 17 februari 2013 kl 08:47, Bli först att kommentera

Det gick bra igår… jobbigt, visst, men nu finns det ju en plats att gå till och man har fått göra ett avslut. Efteråt for vi på café Victoria, där mamma skulle köpa med sig fikabröd till oss, och jag som nu inte fikar sånt där men hade en belöningsdag i antågande, valde då att ta den igår, och det blev den där citronkladdkakan.

Döm nu om min förvåning då den inte alls var något att stå efter, jag åt upp den, men hade faktiskt, lika gärna ha kunnat vara utan, bra, då vet jag att just den, ska jag inte välja nästa gång 🙂

Nu ska jag passa på att gratulera en viss person, som jag råkar veta fyller år idag, apropå go´fika och sånt där, utan att avslöja några namn men det börjar på T, slutar på A och mitt emellan dom två kommer det in ett ord på två bostäver som är motsatsen till ut, haha…lös den ni som kan. Hoppas du får en bra dag och en och annan fin present, du ska få en av mig sedan, och jag vet precis vad, men det talar jag ju inte om.

På kvällskvisten dök Brälla och Lena upp, dom var ute på en kvällspromenad med Tova, så dom kom in och pratade ett tag och styrkte sig med något som är lite starkare än kaffe. Dessförinnan hade jag städat ur en byrå vi haft härnere och som Nicco ville ha upp till sig och den byrån innehöll en hög, större än ni kan tänka er, med kort, kort och åter kort.

Ett av dom, är faktiskt tagit härutanför, och vi har fått fundera länge för att få det att stämma, men Åke kunde berätta hur det låg till:

Vi, först var det jag och Theresé, trodde att tegelhuset var vårat hus, men på det finns ju ingen balkong… och det beror på att det inte är vårt hus, utan grannens.

Huset vi bor i skymtar längst ut i vänsterhörnet, med en husvagns bakdel, på den tiden var ju detta ett trähus och då hade inte heller tallarna hunnit växa upp, som idag täcker insynen till grannhuset.

Ett annat kort på Clark Gable som jag gissar är ett typ av samlarkort, låg också i högen:

Och på baksidan har Åkes mamma plitat dit sitt namn och telefonnummer, hm…

Och ett kort, förmodligen på Åkes pappa och farbror, som någon sen har ritat av, ja… det finns som sagt lite av varje i detta hus, och det ser aldrig ut att ta slut heller.

Idag vet jag inte vad det blir, det får dagen och tiden utvisa, önskar er alla en fin sådan.

Förenat med livsfara…

Av Maria Lundmark Hällsten, 18 december 2012 kl 06:22, 6 kommentarer

Att öppna ett skåp här hemma kan ibland vara förenat med livsfara… man vet aldrig vad som hoppar ut. Ibland är det ju porslin och andra gånger kan det vara plastpåsar, eller något ätbart.

Man kan freda sig genom att hålla upp en hand innan du öppnar skåpet, eller så kan du hoppas att det är något mindre hårt som kommer ut. Om inte annat så får man ju träna på reaktionen.

Som för några dagar sedan då jag drog ut kaffepaketet och fick med mig ett öppnat spagetti paket, och det ramlade så stråna kom ut genom öppningen men… där var Maria snabb som fanken och satte upp en armbåge mot skafferidörren och lyckades med konststycket att pressa fast hela paketet med allt innehåll på väg ut, mot skafferidörren.

Och det spelar som ingen roll, hur än jag försöker hålla efter och kasta bort, stöka undan och hittar nya platser så är alla våra skåp för små. För att inte snacka om lådorna vi har i köket. Är det någon här som har tänkt på det, att ju äldre en lägenhet eller hus är, ju mindre var lådorna på höjden.

Som köket i storstugan, byggt 1936, uppe i Malå, den diskbänken är anpassad efter en människa som inte var längre än max, 1,55. Lådorna i lägenheten vi hade, kanske var gjord för en på 1,65-1,70, och det huset var byggt 1965. Det här huset byggdes 1957 och nu har lådorna krympt igen, eller rättare sagt höjden på diskbänken.

Undrar vad standardmåttet på en diskbänk är idag… för människorna blir ju onekligen inte bara äldre och äldre, utan växer en del på höjden också.

Detta medför då vissa problem. Knivarna som rymdes i vår ”gamla” knivlåda i lägenheten, ryms inte i knivlådan här, utan då kör man fast lådan med jämna mellanrum då man ska dra ut den, vilket i sin tur innebär att andra knivar får lämna plats för tomrum men sedan behövs ju en ny plats till dom…och där kan vi då snacka om rockad på alla saker. Jaja, i-landsproblem har man ju också hört talas om, och det är väl just det här.

Nu är det frukostdags och sedan tid att åka iväg på jobbet. Önskar er alla en fin tisdag!

Håller det på gå utför?

Av Maria Lundmark Hällsten, 22 september 2012 kl 09:15, 4 kommentarer

Håller det på gå utför eller vad? Jag har varit fruktansvärt disträ på sistone, inte så konstigt kanske, med tanke på allt som pågår just nu men jag kan nog inte skylla allt på nuet.

Jag satte undan en del pengar, ifjol, spred ut och låste fast osv. Åke frågade för ett tag sedan hur vi placerat pengarna och summan av det hela. Jag svarade ju givetvis utifrån vad jag tog för givet, sen damp det ner ett brev i förrgår, ojdå, jag hade totalt glömt bort dom pengarna, och det blev ju en trevlig överraskning 🙂

Annat var det igår, då jag satt på jobbet på morgonkvisten och skulle mata hunden. Han tycker inte om kulorna han får, utan äter bara lite då och då. Jag tog en skopa och hällde ner i hans skål. Slog upp kaffe till jag och chefen, satte mig ner och vände mig om för att kolla om han åt, och döm om min förvåning då skålen var tom.

What??? Jag kunde ju inte tro mina ögon och hann säga högt: Va… hur är det… sen såg jag hur det stod till. Jag hade öst ner all mat i hans vattenskål istället. Hahaa… jaja, ingen fara skedd, det var ju bara att tömma över det till matskålen så fick han lite blötmat istället för dom hårda kulorna.

Eller som jag gjorde för några dagar sedan då jag fixat baconinlindade löksoppebiffar med potatis och sedan hade jag kostat på att göra en gräddsås till. Vet ni vart den såsen hamnade? I slasken… jag hade ju ställt kastrullen på diskbänken och jag brukar ha för vana att diska undan dom större sakerna innan jag sätter mig till bords, så jag greppade ju kastrullen och vände den upp och ner *suck*.

Nåja, man kan ju skratta åt det och vad bra egentligen, att man kan roa sig själv, har man inget att skratta åt så fixar man ju det 🙂

Jag blev bjuden på en riktigt god smörgåstårta igår, efter jobbet, och inte bara det, utan det ingick ett hallon wienerbröd också, vilken lunch alltså. Det var Tina från jobbet som bjudit hem mig till dom. Dom bor i en jättefin lägenhet ute på Teg, kul att se hur andra bor, och hur lägenheterna/husen är byggda. Vi surrade så tiden flög iväg och sen var det bara att gasa iväg på affären och skaka fram en middag och hem och laga till den.

Jag och mamma åkte sedan upp till pappa, dom har nu åtgärdat en av alla hans skador, en öppen fraktur han haft på armbågen, skönt tycker jag, då är det en sak mindre att tänka på. Vi satt där en timme och sedan gjorde vi helg.

Och apropå att vara disträ, så besitter även Åke den talangen. Jag bad honom att gå på affären och köpa en ost samt flora/milda. Det var det enda jag skulle ha. Sedan började han prata om en Kinapåse så det blev alltså tre saker.

När jag skjutsade hem mamma så fick jag ett sms, jaha sa, det är säkert Åke, och nu undrar han vad det var han skulle köpa. Nähä, sa mamma och skrattade lite. Jag öppnade mobilen och såg ju att det var från Åke, mamma satt nyfiket kvar och ville veta vad han skrev, och jag läste: Vad var det mer än ost? Kom ihåg tills jag gick. Hahaa… känner jag min man or what?

Hoppas ni får en underbar lördag!

Etikett: hus

Tak problem, eller?

Simultankapacitet, eller?

Sååå vackert att man blir tårögd

Ingen hinner ikapp

Vi har fått ett nytt hus

En smärtsam present

Penisattrapp/önsch önsch

Förvånad blev jag

Förenat med livsfara…

Håller det på gå utför?

Presentation

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Sök

Mina länkar

Arkiv

Nytt från vk.se

Presentation

Maria Lundmark Hällsten