Etikett: källaren

Odeon och Saga biografen, det väckte gamla minnen.

Av Maria Lundmark Hällsten, 7 januari 2021 kl 10:33, Bli först att kommentera

Det dök upp en filmsnutt på FB igår, om gamla biografer här i Umeå, som inte finns längre. Den väckte gamla minnen, och var extra rolig, eftersom min svärmor, jobbade på Saga biografen.

Hon började på Odeon, här en bild på henne, som Theresé hittat och skickade alldeles nyss.

Och när sedan Saga öppnade så var hon med där, från början, och ända in på 70 talet. Då hon både jobbade på Handelsbanken och ibland gick direkt därifrån, till arbetet på bion.

Vi har ju denna tavla i vår ägo, där dom som jobbade, är porträtterade. Jag vet inte vem som målat den, signaturen är E.L 1963. Och Elsie sitter i mitten, och hennes syster med man, längst till vänster.

Jag mejlade till han som gjort filmen, och frågade om lov att få lägga ut den här. Han har fler filmer på sin hemsida, klicka på bilden så kommer ni dit.

Och klickar ni på den här bilden, så kommer ni till den specifika filmen om biograferna.

Åke bjöd mig på bio, 5 augusti, 1984, filmen var Polisskolan och den visades på tadaaa…Saga, Jojomensan!

Nåt annat som dök upp, var min försvunna sko. Och här är det ju jag, som vanligt, som ställt till det. Och det absolut roligaste av allt, är att jag nu vet, att jag gått med omaka skor, i typ, snart ett halvår

Jag hade ju ett par med dubbla dragkedjor innan, dom har jag förvarat nere i källaren. Min tanke har varit att jag skulle kasta bort dom, vilket jag faktiskt trott, att jag redan gjort. Så i förrgår kväll, började jag fundera. Kunde det vara så illa att jag kastat dom, och av misstag, fått med mig fel sko 👀

Gick ner och kollade och det första jag såg, var min saknade sko, jösses, hahaa… Nå, hur dumt det än må låta så får jag bjuda på att jag är som jag är, och jag kommer förmodligen inte att ändra på det.

Vår lille Winstone fyller 8 år idag, det går snabbt, och här kommer lite bilder på honom, gamla som nya.

Hoppas på en fin torsdag, för er alla!

Nåt fel är det ju, otvivelaktigt…

Av Maria Lundmark Hällsten, 19 december 2020 kl 09:16, Bli först att kommentera

Ångrar att jag inte hade på mig stegmätaren igår, hade garanterat fått ihop en jädrans massa, med tanke på allt springande.

Sen, vartefter dagarna går och jag börjat fundera på hur jag egentligen är funtad. Så lutar det mer och mer åt att nåt är fel, på riktigt 🤪😜

För hur, och nu är jag seriös, HUR många, har satt en deadline och har tänkt hinna med ett visst antal saker inom en viss tid. Men det där antalet saker, växer under tidens gång.
Har pepparkaksmuffins på g, kånkar och bär saker, öppnar ett skåp därnere helt oprovocerat och ogenomtänkt, hittar en jättefin plåtburk därinne, sliten ja, men fin, och måste ju ta upp den och diska ur. Det står Örebro Bleckemballage fabrik på den.

Samtidigt som jag kommer på att jag ska prova vika en julklappspåse, vilket i sin tur kräver ett genomgående hål i papperet. Och för att göra det, letar jag reda på en hammare och stor spik i källaren och spikar hålet.

Då påsen ska förslutas måste jag ju ha nåt att lägga i den, så det blir ett race runt huset i jakten på en julklapp…jisses, det tar som aldrig slut. Vad hände med allt det andra som skulle göras. Nu blev det inte finaste julklappspåsen, saknade lim, och tänkte tvärt att jag skulle ha sprungit över på affären och köpt det. Men jag besinnade mig, varför ska jag göra det…seriöst, jag kan köpa lim och göra en annan påse en annan gång, det brinner inte…suck. Sen ska jag använda ett annat papper, nästa gång jag hittar på att göra detta.

Fast på nåt konstigt sätt hinner jag det med, utan att stupa, fast jag hade kunnat stupa, på rent allvar. Här citerar jag mitt inlägg på Facebook, igår kväll.

”Kunde ha gått käpprätt…utför källartrappen. Skulle ner med saker och är fullastad, så fastnar plötsligt sockan…och den sitter fast, såpass att jag hann tänka att nu tippar jag framåt. Alltså VAD 😲

Sen har man ju tumme med nån i alla fall, så sockan går sönder, vilket bilden vittnar om, och jag kommer undan med blotta förskräckelsen. Hade ingen lust att åka på skallen utför. Näpp, det har jag inte tid med. Kommer upp och ska kolla vart den kunde ha fastnat, det kändes nämligen som en träflisa. Men det finns inget, nada, nothing, som sticker upp. Den absolut enda jag kan gissa på, är då att det kunde ha hängt en liten tråd, som lindat sig runt en av skruvarna som listen sitter fast med. Alltså, oddsen för det. 🙃🤪” slutcitat

Och här får jag säga precis som jag skrev i en av kommentarerna jag fick där, att det blev värsta Grevinnan och betjänten stuket. Fast jag var ingen grevinna, utan snarare betjänten. Fast utan alkohol inblandad.

Nå, det är ju tur att man kan skratta åt eländet 🤣

Här ska ni få nåt mer att skratta åt, hundar som lyckas med det mesta

Hoppas på en fin lördag, för er alla!

Jag är skuggad 👁

Av Maria Lundmark Hällsten, 18 december 2020 kl 11:08, Bli först att kommentera

Det krävs lite logistik tänk, då man ska flytta in med en massa saker, fast till ett tillfälligt boende. Och där finns redan saker från 2 generationer tillbaka…samt lite mer. Nicco tömde klädkammaren däruppe, i onsdags.

Och gissa vad detta är..eller kanske rättare sagt, vad det var…

Jo, let me tell you, det är hennes gamla snuttefilt. Ojoj, välanvänd, nå så ruskig 🥶🤣

Felet vi gjorde var att hon fick ta hennes morbrors snuttefilt. Den var väldigt sparsamt använd. Gul och fin i färgen, inga nötningar.

Men så här i efterhand hade jag nog som förälder, valt en snutte med mera kraftfullt tyg. Hon hade kunnat bli av med den redan på förskolan, och inte äldre än 3 år…ish.

Jag hämtade henne men filten var borta. Så det blev eftersökning, gick från ena avdelningen till den andra. Frågade en ur personalen, om hon möjligtvis, sett skymten av en snuttefilt. Nä, sa hon tvärsäkert, men sedan undrade hon hur den såg ut.

Och medan jag pratade gick hon in i ett rum, och grävde i sopkorgen och drog fram tygbiten och frågade om det kunde vara denna där… haha, yepp, det var denna där. Ingen hade väl kunnat tro, att det var nåt annat än en trasig, gammal tygbit.

Jag hittade den här lilla mappen.

Och kolla vad som låg i, och notera min skugga, på bilden efter den 😂

Lite kul ändå, att pappersplanen har olika namn, samt att man tävlar i hur långt man kan komma med dom.

Den här bilden dök upp i flödet på Instagram igår.

Ja, nog har man blivit försiktigare med allt man gör. Lite roligt var det då i förrgår, då Åke skulle kolla om det var ström i det här batteriet.

Och det snabbtestade han genom att lägga tungan på polerna.

Nicco såg föga imponerad ut av förehavandet. Nå, det var väl kanske med blandade känslor, ett snabbt sätt att få veta fast… då han frågade om hon ville testa, så slog hon bakut. Jag spårade ännu mer och sa att det där kan vi ha som jul lek.

Jag tyckte då att vi har varsitt batteri och sen ska alla gissa vilket som funkar, och vilka som är tom. Och här kan man då mörka, genom att ha ett poker fejs. Men det blir ju lite jobbigt om man ska skicka det vidare, haha, nä, den leken skippas.

Tillbringade lite tid däruppe igår kväll. Bar ner bordet i källaren och bar upp deras köksstolar. Bar ner andra saker och filurade emellanåt. Vart ska jag lägga detta och vad ska jag slänga ut. Jaja, det hände då lite i alla fall, och det som är gjort behöver inte göras om.

Vi snodde mikrovågsugnen, kastade vår gamla och fick en nygammal till oss istället. Det är jag som köpt den, så sno och sno, vet jag inte. Men då Nicco sa att hon funderade på att bära bort den eftersom dom inte använder den, så gjorde jag slag i saken. Hade redan planerat att köpa en ny, billig mikro dit upp och ta ner den där. Lite dyrare var den, då jag köpte den, och även fast den har 9 år på nacken, så är den nästan i nyskick. Inte många som petat på den.

Min kusin Anna, skickade en bild på jag och henne då vi spelar pingis hos hennes mormor en sommar för längesen. Jag var tvungen att fnissa, jag visste nämligen inte vem…jag var. Känner inte igen mig själv, fast mjo, det var jag. Jisses Amalia 😲😂

Tänker väl fortsätta pula på lite idag. Dricka kaffe och må gott, ska jag också. Ha en fin fredag, allihop!

Jag är ju inte dum, heller ☝️

Av Maria Lundmark Hällsten, 23 november 2020 kl 07:36, Bli först att kommentera

Flyttade en tavla från teverummet och plötsligt blev det en lucka där. Såg inte bra ut. Passerade lite grejer nere i källaren, och där stod plötsligt 2 tavlor. Bägge med kungaparet som motiv, ehhh. Jaja, ok, dom får sitta där ett tag, bara för att jag är jag och ingen annan.

Fick frågan av en gammal vän, varför det var så populärt att hänga kungaparet på dasset. Och den frågan överlämnar jag nu till er, kära läsare. Jag tänkte själv att jag kanske skulle ha hängt den på vårt dass i stugan…fast nu vet jag inte. När jag är less, kanske dom bara åker ner i källaren igen.

Nicco har införskaffat en finare flaska med åkerbärsdricka, ser onekligen gott ut.

Dom flyttar ju hit innan jul, och tanken är väl då att vi ska sprätta den, på julafton eller nån av dagarna där omkring. Hon tyckte det var lika bra att lämpa av den här, istället för att dra den till ena stället för att sedan ta den hit.

Skulle fota en sak igår och vem dyker då upp, jämte mig,om inte Winstone. Han är hopplös eller kanske, otroligt smart. Modellandet brukar ju betala sig i form av hundgodis.Ibland är detta hundgodis en gurkbit, äppelbit, banan eller ett litet ben.

Jag vände aldrig mobilen mot honom, men lik förbenat sprang han glatt efter mig, hoppade och studsade som han brukar göra då han är glad och ivrig. Man har som inte hjärta att tala om för honom att han inte var med på bild och därför, inte gjort sig förtjänt av nåt, överhuvudtaget.

Nå, så då blev det tvunget att ta lite foton av stackaren. Medan jag fotade förklarade jag för honom att detta var högst motvilligt och han skulle inte tro att han skulle komma undan med det här, varje gång.

Ni ser ju, han vänder huvudet hit och dit och det gör han bara för att han tror, att jag då tror, att han inte fattar nåt. Men jodå, jag vet att han vet och kan mer än han vill visa. Jag är ju inte dum, heller.

Apropå bild och aktörer. Såg en filmsnutt på nåt jag aldrig sett förut. Och detta var så coolt att jag var tvungen att se om jag kunde hitta nåt liknande på youtube. Det gjorde jag, så varsågod, kolla vilken grej.

Och med den önskar jag er alla en fin måndag!

Skrik PLING PLONG 🤣

Av Maria Lundmark Hällsten, 28 augusti 2020 kl 07:58, Bli först att kommentera

Hade en råeffektiv dag igår. Ordet råeffektiv, har jag förresten plockat upp från Annika Collén, och vart hon fått det ifrån, vet jag inte. Fast hade hon varit upphovskvinna till det, så hade jag inte blivit förvånad.

Började faktiskt morgonen med att gå ut med Winstone. Tog och borstade honom lite tvärt, och hittade en fästing bakom örat. Usch😱

Hämtade pincett och förberedde operation fästingborttagning, men då hittade jag den icket. Ställde in honom i duschen och gjorde vad jag planerat innan borstningen. Han får superfin päls med schampot jag använder. Så len att man inte kan tro det är sant.

Ut med hunden i solen…

Och då han torkat lite så skulle jag borsta igen, och japp, där var fästingeländet. Jag hade gjort nåt som jag ofta gör, snott på allt och tittat bakom fel öra.

Välkommen till mitt liv, dubbelarbete är mitt mellannamn.

Fram med pincetten igen, fick honom att sitta still och fick loss den på första försöket. Och nu var frågan, vad gör man med spektaklet. Jag la den på stenplattorna, markerade vart, och letade fram en tändare. Eldade, men tändaren la av.

Leta fram en till, eldade, men det funkade bara nån sekund så det slutade med att jag stod med dubbla tändare, vinklade mot varandra. Då fick det fart. Folk som såg mig måste ju lätt ha funderat vad jag sysslade med 😀

Rensade lite på grusgången, typ 45 minuter, klippte vår sida av häcken som är på baksidan, rensade runt fågelbadet. Bar ner lite saker från övervåningen och påbörjade städning i pannrummet i källaren.

Där spenderade jag sedan några timmar. Fick gjort några utgrävningar, Åke bar upp några omgångar med skräp. Jag hittade en tvättkorg, som jag gillar, synd att den verkar sakna locket men…

Sen hittade jag mindre roliga saker. Det rummet är klätt med kakel. Och det vill inte sitta kvar längre. Har börjat släppa närmast dörröppningen och då jag skulle sätta i kontakten som är ovanför kakelsläppet, så fick jag inte in den. Det har ramlat ner fog i uttaget.

Mm, här kommer ett kvalificerat utlåtande om hur detta kunde hända. Vägvälten, som dånar förbi härute får allt att skaka, ordentligt. Jag behöver inte ens gissa, att det är den som orsakat det.

Nåja, jag kan också säga att kaklet är inte fint, inte heller golvet, så det är inget jag gråter över men tänker väl att vi borde få hjälp med att fixa till det där.

Nu ser man då ett slut på plocket i det rummet. Har kvar ett hörn nu, och sen lämnar jag källaren för att fixa slutfinishen i den övre lägenheten. Inte allt kvar där heller. Känns bra!

Har tandläkartid i eftermiddag, det är väl det enda, mindre roliga innan helgen inträder på riktigt. Men apropå roligt, haha, kolla in den här skylten som hänger på någons dörr, nånstans i Sverige.

Fick låna bilden av personen som äger den. Den hade jag velat ha, på riktigt 😀

P4 Västerbotten kör med önskelåtar idag, och jag har önskat denna, Train in Vain, för fredags feelingen. Men otroligt svårt att välja 1 låt, snacka om beslutsångest, det finns ju hur många bra låtar som helst <3 Och nu har dom faktiskt spelat den också. Klicka på länken till låten och sedan, Visa på youtube, så kommer ni rätt.

Och med den önskar jag er alla en toppen fredag!

Hur hade han gjort, och hur?

Av Maria Lundmark Hällsten, 6 juli 2020 kl 09:03, Bli först att kommentera

Tiden går och vi med den! Hade pappa levt så hade vi nog firat hans 74 års dag idag. Skriver som jag skrev förut nån gång, säger inte grattis, han blev ju inte äldre än 66. Däremot kan jag tacka nån, för att vi fick ha honom som vår pappa. Han kommer alltid att vara saknad, och det är ofta han finns i tankarna.

Theresé Hällsten fotade

Lite som, ja, vad hade han sagt om han sett detta, mm, jag VET vad pappa hade gjort om han hade levat, det där hade pappa säkert gillat…och så vidare. Han var en man med många järn i elden, ibland, alldeles för många, men han var en jäkel på att kunna hålla många bollar i luften. Dessutom avslutade han dom projekt han höll på med. Inte alla som fixar det.

Han jobbade hela sitt liv i skogen, och rallarrosor är nåt som brukar växa på kalhyggen, så den får idag symbolisera min…vår pappa <3

Igår var det en jobbardag utan dess like. Inte på mitt arbete, utan hemmavid, jisses, vad vi höll på. Åke med slipning av möblerna, bit för bit. Jag grundade, målade, tvättade penslar, målade igen, maskerade, mera färg.

Fixade madrassen eller madrasserna till bussen och nu jäklar ligger vi på höjden. Och jag svär, lägger nån en ärta i botten där och jag känner den, så är jag en prinsessa, på riktigt 😀 24 cm hög och jag får nästan hoppa för att komma upp:

Jag städade ur dynlådan, det var ju inte så kul att upptäcka att den inte är helt vattentät. Nu hade jag köpt trädgårdspåsar på Rusta, 40 kronor för 2 stycken, och 1, passade perfekt därnere, fick in 14 sittdynor i en påse och lite plats kvar vid sidan om:

Sen lägger jag bara en vaxduksbit över allt. Påsen kan man ju sedan, enkelt bära in, om man vill förvara dom inne då man åker på semester.

Fortsatte att städa i källaren, dammsög och torkade golv därnere, samt dammtorkade, fortsatte uppe hos oss och däruppe. Städade även balkongen på övervåningen. Bar in en trasig kruka och precis innanför balkongdörren, krakelerade krukan och small i golvet. Det flög bitar tvärsöver teverumsgolvet, över hallen och in i sovrummet, jodå, när det smäller, då smäller det, och då smäller det rejält.

Fixade nät till pallkragen med jordgubbar, slog in presenter, gick långpromenad med Winstone, handlade och stekte grillkorv till middag, kolla bara…grillkorv, ehhh :O

Jag var tvungen att plocka fram paketet jag köpt på Kvantum, och det står faktisk bara Boden grillare på det. Men jag skulle ju gissa på varmkorv, eller vad tror ni. Åke trodde det var isterband då han kikade ner i stekpannan…mycket konstigt. Nå, det var inget fel på smaken fast den såg inte så aptitlig ut.

Idag tror jag att vi tar ledigt, åtminstone några timmar…eller nån timme. Idag för 7 år sedan, låg Nicco kvaletta på tävlingen i Piteå, inte illa, och även om det är en väldig massa jobb att komma sig på plats, så saknar jag tävlingarna. Man får hoppas på nästa år istället:

Även Winstone, införlivades i dragracing livet, då var han 7 månader och rätt så novis, men en tuffing ändå.

Blev en sen kväll, åtminstone innan jag somnade, men jag hann fota himlen, som lovade regn, och regn blev det idag. Eller nu på morgonen, det kan ju ändras under dagen:

Jag önskar er alla en fin måndag!

Så mycket (o)praktiskt

Av Maria Lundmark Hällsten, 11 juni 2020 kl 07:32, Bli först att kommentera

Fick tips från Theresé, hon tyckte att en sån här kunde vara nåt till matförrådet i källaren:

Bilder hittad på pinterrest.se

Mm, jag tyckte idén var rätt bra, fast jag tänkte om jag hade haft större vägg i vårt matrum, så skulle jag ha haft den därinne och fyllt den med…hm… öl och cider, kanske lite smått och gott i lådorna längst ner:

Hehe…

Finns mycket praktiska saker man kan använda sig av. Den här, undrar jag dock om, den verkligen är praktisk:

Hängde på väggen nere i källaren och Åke säger att det är en sadel man hänger på styret :O

Han är osäker på om den är gjord för barn eller dockor, hm, man får ju hoppas att det var för dockor då, känns ju inte så jätte stabil.

Den här bilden delades av en vän over there, igår på FB, och visst håller ni med:

Jag håller med, så tillvida att jag har en pärstamp i lådan och oh ja, den orsakar många gånger total stopp, man får lirka och bängla för att få upp lådan. Men lik förbenat klämmer man in den där igen.

Skillnaden här hemma, är att jag använder den, och det tror jag att vi är många som gör. Så hur svårt kan det egentligen vara, att hitta nåt annat ställe att förvara den på, där den inte fastnar i lådan?

Nu är det öppningsdags, för min omtalade gammboss, Annika Collén och hennes Bageri i Vojmån, kolla bara vad hon fixat:

Och den bilden la hon ut 25 maj, och här en mer uppdaterad bild från en lokaltidning, 3 juni:

Hon skrev följande på FB och jag citerar:

”Vi öppnar Söndag den 14 juni
kl 11.00
Välkomna
Ha inte bråttomt, vi är inte inkörda
och slutkörda ……men vi lovar att ni får nybakat med
kaffe te eller färskpressad apelsinjuice!” slutcitat

Vilket arbete och jag lovar, det kommer att finnas en bit av hennes själ i varje brödbit och i varenda bräda, därute.

Vi ska lämna in Audin idag, för fönsterbytet, sen ska det köpas färg till utemöbeln, kände ett starkt behov av att putsa rutan i kök och teverum, men inväntar kvällen, och ser om behovet kvarstår 😀

Önskar er alla en fin torsdag!

Nya utsikter för mig :)

Av Maria Lundmark Hällsten, 7 juni 2020 kl 11:04, Bli först att kommentera

Då var vi där igen, och har väl egentligen varit där ett tag, tiden då man absolut INTE, lämnar småbarn, hund, katter och andra levande varelser i bilen. Spelar ingen roll om du ”bara” ska… eller ”bara” skulle.

Allt kan gå fel, dina ”bara”, kan ta längre tid än du trodde, molnen som täckte solen kan försvinna på ett ögonblick, och då kan det gå fort utför.

Själv begriper jag inte ens varför man måste ha med djuren i bilen, överhuvudtaget, då man åker och handlar. Har ingen betydelse, om du råkar passera och vill spara in tid. Man kan planera sina matinköp och dylikt, så hamnar man inte i den sitsen. Och man kan också slippa mötas av detta:

Jag slapp inte, men jag har inte lämnat några levande saker i bilen, näpp. Stenskott som spred sig som en löpeld och blev till en jädrans lång spricka över framrutan.
Tänkte att nu är det kört, på riktigt. Hur mycket kommer inte en ny ruta att kosta. Vi bytte på Buicken, då vi hade den, rutan gick väl loss på 3-4000 och sedan satte Åke och Brälla in den.

Nå, jag körde förbi på Carglass/Ersboda, han knappade in reg numret och meddelade att jag hade försäkring som täckte och då är det självrisken jag får stå för…1500 kronor, och då kändes det nästan, men bara nästan, som en lottvinst. Rutan byts på 3 timmar så på torsdag blir det ny ruta för min Audi och nya utsikter för mig 😀

Vi hann vara utomhus ett tag igår, Winstone är på, som vanligt:

Satt några blommor och gjorde klart i pallkragen:

Grundade brädorna till stolarna, och hann påbörja undersidan då himlen ändrades till det sämre:

Ett annat kommande projekt är att tömma vår gamla eldstad, som vi tände upp för första gången för exakt 6 år sedan, idag. Den ska nu få gå i graven och en ny ska ställas ut.

Åke hann inte klippa klart gräsmattan, men den är på G. Han blev dock klippt, då Nicco kom förbi och sommarklippte honom, nu är det bara skägget som ska snyggas till.

Fick trevligt kaffebesök och vi surrade bort några timmar, tjopp tjopp så var lördagen förbi.

Inte så najs väder idag, blåser som tusan, men då kanske det blir lite inomhus jobb. Kan ju fortsätta stryka den där högen jag har nere i källaren. Och lite skräp kan man ju bära upp och ut. Nog finns det att göra, om man bara vill.

Ha en fin söndag, allihop!

Vi hade inget facit i hand…då det begav sig!

Av Maria Lundmark Hällsten, 4 december 2019 kl 09:32, Bli först att kommentera

Med facit i hand skulle vi ha döpt Winstone till shadow/skuggan, eller, möjligtvis till, Lucky Luke, ni vet han som är snabbare än sin egna skugga, som Sally fick träffa:

Winstone följer mig i mina fotspår, hela tiden. Vart jag än vänder mig, så ser jag honom, ligger han i soffan och jag går in i sovrummet, så dröjer det 23 sekunder, så kommer han efter.

Enda stället han vägrar gå till, är ner i källaren. Men går jag dit, så står han i dörröppningen, eller så lägger han sig där, och väntar.

Det är trappen han inte tycker om, samma steg som när man går upp, men ner, är trappen smalare.

Och sitter jag i soffan, och han går ut i hallen, så ligger han och har full koll på mig ändå, han syns i alla hörn, överallt.

Senaste fotot från igår kväll och jag skulle föreviga fikabordet, visst ser ni vovven?

Gulligast är han då jag går ut genom ytterdörren. Det är som om han vet då jag ska ta bilen, då ids han inte skälla då jag går ut, men han står i fönstret, ända tills jag inte ser honom längre, han sätter huvudet mot fönstret så han ska se så långt han bara kan.

Om jag däremot ska in på lill Ica, då står han och skäller tills jag försvinner in på affären, och då jag kommer ut står han där och gluttar. För nån vecka sedan gick jag direkt från Ica til brevlådan, på andra sidan kyrkområdet, och då försvinner jag ur hans synfält under 2-3 minuter, och jag kommer fram från andra hållet, gissa vem som fortfarande står i fönstret, jomen hunden.

Nu händer det faktiskt, att jag blir less ibland, speciellt då han sätter en tass under min fot, för att han vill vara nära också…då suckar jag och säger åt honom, please, GÅ OCH LÄGG DIG!!! Och jo, jag kan få honom till det men inte utan att det ska gå långsamt, så det gäller att vara ihärdig.

Jag gjorde i alla fall en pepparkakskräm igår, till fika besöket, bestående av 200 gram Philadelphia ost och ½ dl rårörda lingon, en säker smaksättare, och nu funderar jag på att göra en liten rulltårtsbotten kryddad med pepparkakskrydda, och sedan använda ost och lingonblandningen till fyllning, why not!

Har redan varit ut med skuggan, och nä, jag gillar inte att det är plusgrader nu, så tråkigt med slask och halka. Men som vanligt, vad göra, annat än köpa att det är som det är, eller så får man flytta till nåt land där det aldrig snöar.

Är i alla fall glad att vintrarna då man var barn, såg aldrig ut så här, då var det snö, punkt slut, och kom inte och säg att man klippte gräset, en gång på 70 talet, så det har sett ut så här förr…JA EN GÅNG, och en gång, är ingen gång. Men nu snackar vi om alla vintrar dom sista 10-15 åren, så visst fasen är jorden ur led, och lika säkert som Winstone är där jag är, så är det vi, det beror på, och ingen annan.

Här är en bild från just 70 talet, och detta är Lainejaurudden, 1:a maj, och jag står med gul overall och vit mössa, tror att jag lutar mig mot min mormor Sadura. Kontra den bilden med hur 1:a maj sett ut sedan dess…jojo!

Önskar er alla en fin onsdag, slasket till trots och ger er en bild med en liten…twist 😀 Kusin Jenny, förstås 😀 För fler bilder och filmer kan ni följa henne på Instagram:

Underkylt regn, betyder…

Av Maria Lundmark Hällsten, 1 november 2019 kl 11:20, Bli först att kommentera

När vi åkte hem från jobbet i onsdags, jag och Sally, så regnade det och det var jussepass plusgrader. Jag sa att det är inte bra, det här. Vadå, frågade Sally. Ja att det regnar, för det kan då bli underkylt regn. Jaha, och vad är det, replikerade Sally.

Jo, under kylt regn…betyder…och där avbröt hon mig med: ”Och det betyder…SKRIDSKOR!!!

Nej Sally, nej, det betyder att det kan bli jätte halkigt!

Hon kan konsten att prata, ibland väldans mycket men ändå med underfundigheter.

I måndags då hon kom, så hann hon aldrig träffa killarna som bor häruppe och jag hade inte heller informerat dom om att det skulle finnas en inneboende i källaren. Jag hade dock sagt till Sally att dom går nog ner i källaren på morgonen och hämtar frukost eller lunch nere i frysen, så hon skulle veta vad som bullrade, om hon blev väckt.

På tisdagen, stod dörren öppen in till oss, samt ner till källaren och där råkade Sally träffa på en av killarna. Hon är ju inte buskablyg och frågade genast: Är du en av dom som bor däruppe? Jå, svarade han, på Storuman målet.

Jaha, men då undrar jag om ni skulle kunna vara lite tystare på morgonen, då ni går ner i källaren. Jag sover nämligen där och jag VILL INTE bli väckt klockan sju, varje morgon!

Öhh, ok, jaha, fast vi visste inte att det bodde nån därnere, försvarade han sig. Men dom tog till sig, för Sally skröt nu över att dom inte bullrade nerför trappan längre 😀

Jag satte ut Bengt på bron igår, hann inte mer än vända bort blicken så hade han haffat Benson the rat och försökte käka upp honom, så mycket gav vi för den vänskapen :O

Om Benson skulle överleva närkontakten, fick jag ha osagt, men jag kan med glädje informera om att han klarade sig, ligger dock på djursjukhuset och får komma hem imorgon. Snyggt jobbat, Bengt…not!

Sally och hennes nya kompis Diana, gick bus eller godis på Mariehem igår, och det gav utdelning, jisses!

Och det betydde då att det blev jag som fick agera godisutdelare till dom som knackade på. Det blev bara kvar 2 små påsar.

Det roligaste var då jag hämtat hem Sally och det plingade på dörren, så sprang hon dit och öppnade, utanför stod tre förstenade spöken, och då dom sa Bus eller Godis, svarade Sally rappt: BUS!!!

Och det blev dödstyst, ingen rörde en fena. Så jag var tvungen att bryta in där och säga att vi får nog välja godis, tror jag, hahaa…

Nu är vi då inne i november, galet så fort hösten kom och gick. En månad kvar innan granen får komma upp. Jag vill ha den framme från 1:a advent, så man hinner njuta lite av julgransbelysningen.

Idag är Diana här hos Sally och dom har precis gått iväg till lekparken, jag ska se om jag hittar några köksgardiner, innan jag börjar med lunch. Hoppas på en bra dag, för er alla!

Etikett: källaren

Odeon och Saga biografen, det väckte gamla minnen.

Nåt fel är det ju, otvivelaktigt…

Jag är skuggad 👁

Jag är ju inte dum, heller ☝️

Skrik PLING PLONG 🤣

Hur hade han gjort, och hur?

Så mycket (o)praktiskt

Nya utsikter för mig :)

Vi hade inget facit i hand…då det begav sig!

Underkylt regn, betyder…

Presentation

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Sök

Mina länkar

Arkiv

Nytt från vk.se

Presentation

Maria Lundmark Hällsten