Etikett: Maria

VAD SA JAG!!!

Av , , 4 kommentarer 11

 

Ibland då man skriver kommer man ju åt Caps Lock knappen så upptäcker man efter några ord att man skrivit med stora bokstäver, och genast ser det då ut som om man skriker. Undrar egentligen varför man uppfattar det så?
Kommer i alla fall ihåg, med ett leende på läpparna, då min mamma införskaffat sin första mobiltelefon, och att lära sig skicka sms stod nog inte överst på ”läralistan”.
Vi skulle till Fällfors, det var dragracing tävling där, och detta var innan jag själv tagit licensen, så det borde ha varit runt 2006-2007. Eftersom ljudnivån på tävlingarna, ligger något över det normala, så lämnade vi katterna hemma i stugan, och Emma skulle mata och ta hand om dom.
Jag hade sagt att dom skulle få, förutom sina kulor, en filmjölks skvätt på morgonen och lite go´mat, så där på kvällskvisten, det var en liten burk med lever av något slag.
Jag skickade sedan ett sms till mamma, och det var väl bara ett sms i allmänhet… att vi hade det bra och så där. Det gick en liten stund så plingade det till i mobilen och jag hade fått ett svar, och håll i er nu: EMMA AR PA FEST SA JAG. FILMJOLK PA KVALL. LEVER HELT FEL.
Ehhh, ok, jag trodde ju nu för det första att hon skrek, och att Emma var i onåd på något sätt, så jag tog det säkra för det osäkra och skrev inget mer, tänkte att jag får vänta tills vi kommer hem så får jag höra vad som hänt.
Det var inte så allvarligt, för det första visste hon inte hur man ändrade storleken på bokstäverna, och sedan var Emma på fest, så mamma fick i uppdrag att mata katterna. Och nu hade hon råkat göra det i fel ordning, dom fick lever på morgonen istället för på kvällen, så det var det som blev fel.
Men lite roligt såg det ju ut och där ser man hur man kan missförstå saker och ting.
Idag är det träning, sen kommer Tina hit och käkar lunch med mig på hennes håltimme, och ikväll ska jag och Nicco på uppdrag igen, hon ska nämligen få praktisera, två timmar i veckan och det blir hos en som håller på med hundkurser i dressyr och valpkurs, kan ju bli hur bra som helst. Så vi ska åka dit och kolla vart det är och få höra lite mer om verksamheten.
Sedan ska mamma och Emma komma hit och fika, jag ska dessförinnan prova mig på att göra en morotskaka…har hittat ett recept som jag nog ska kunna manipulera lite så den blir lite nyttigare än i vanliga fall, morötter i all ära, men man kan ändå inte påstå att en morotskaka tillhör den nyttiga sidan av livet, fast den låter att vara det 🙂
Önskar er alla en fin torsdag!

Vad gör människan, tror ni?

Av , , 4 kommentarer 8

 

Jaha, inte märkte då jag av någon skillnad igår, då det märkvärdiga talet 12, passerade på en minut, nä, sånt där är väl likadant som då man var liten och inte ville trampa på A brunnar, eller fick andra fix idéer för sig. Jag kom ihåg en som jag hade och den satt nog i under nåt år.
Mina föräldrar bodde precis som mamma nu gör, på första våningen, men det är 16 trappsteg upp, och innan dörren slog igen därnere skulle jag vara uppe vid dörren, och ibland gav man sig själv olika teorier om vad som skulle kunna hända om man inte hann… och idag kan jag med sanning säga att inget hände, men jag hann alltid upp, så vem vet 🙂
Igår var det full rulle, först var jag upp till mamma, sedan kom Tina hit, hon ska nämligen få låna en sak av mig, och om hon nöter ned den till bara båssé, så gör det ingenting, för då är den i alla fall använd in till det sista. Hon har en egen liten teori om att vi efter tio år kommer att bli ovänner då jag helt plötsligt vill ha igen grejen och då är den så nött att ingen vill ha den om dom skulle få den kastad efter sig.
Och ja, men det vet du väl Tina, du ska ju INTE använda den där saken… bara titta på den och vårda den ömt. Hon erbjöd mig deras hem nyckel också så jag skulle kunna åka dit och se efter den emellanåt och det är ju nästan så jag skulle acceptera det. Rätt var det är, sa jag, så sitter jag där då du kommer hem och bara kollar på den. Hahaa… nä, slit den du med hälsan, bättre att den används än står här nere i källaren som en annan relik.
Tina bjöd mig sedan på lunch, inte alls dumt med lite Kina mat, det kan vi göra om 🙂
Till middagen skulle jag fixa till en kött fondue, ni vet, med hela alltet, sallad, dipp, kryddor, olja som värms upp i fondue grytan, och sedan sitter man där med sina pinnar och friterar köttbitarna.
Det kunde ha slutat med en tatuering på lilla Maria, med texten fondue, jojomensan. Det där fondue setet fick jag i julklapp för 12 år sedan, och den är aldrig använd. Jag hällde ner oljan och började uppvärmningen på spisplattan. Då den började puttra och låta så lossnar helt plötsligt den där fina emaljdetaljen som sitter på utsidan av grytan, med just texten fondue, utsirat i emaljen, och vad gör då Maria???
Jo, hon skyndar sig att plocka upp den från spisen och det räcker nu inte med att den faktiskt är varm… jättevarm till och med, utan den har även lim på baksidan vilket gör att den fastnar på marias finger, och Maria tjoar och hejar och skakar på hela handen tills den till slut lossnar och flyger iväg in i kakelplattorna. Åke undrar stillsamt därutifrån tv rummet, vad jag håller på med, han missar hela dramat han, men får det återberättat för sig ändå, och nu finns det även nedpräntat här 🙂
Efter middagen så slog jag igång två stycken kolasmetar, en smörkola med citronsmak, vilken jag rekommenderar varmt, den var supergod, och den andra med lime, heter Karibisk knäck och den hade också varit perfekt om jag inte kokat den aningens för länge. Samtidigt som jag faktiskt rör ihop en deg som sedan blev saffransskorpor, jodå, jag kan när jag vill, men det blev nästan för mycket hålligång i köket, vi har dessutom inte så stor plats att röra oss på. Men nu var det då gjort.
Här ska ni få receptet på smörkolan med citronsmak:
Smält 100 gram smör, häll ner 2 dl grädde och 3 dl socker och 1 dl sirap. Koka ihop tills den klara kulprovet, 15-30 minuter. Riv skalet från en stor citron och ta en tsk vaniljsocker och rör ner i den färdiga smeten. Häll ut på bakplåtspapper och skär sedan kolorna innan den stelnat helt eller häll upp i knäckformar.
Och den Karibiska knäcken görs på följande sätt:
Koka 2dl grädde, 2dl rörsocker, 2dl sirap tills den klarar kulprovet, rör sedan ner 1dl kokosflingor och skalet från 2 rivna limer och 2 msk smör, och häll upp i knäckformar…klart!!!
 
Önskar er alla en fin torsdag!

Blodbad på Västerslätt

Av , , 4 kommentarer 14

 

Ja det såg ju lugnt ut som det, eller hur:
Men det var ju bara Maria, som höll på med ett packe lingonsylt:
Så var vi återigen tillbaka till det här med talang. Jag skulle tömma en sån där plastkorv med lingonsylt till en liten burk, har ett litet hål i plasten och det går framåt, sedan tar jag omtag, tar i och nyper till, då ändrar sig helt plötsligt hela riktningen på korven, från nedåtläget, till rätt på Maria läge, och jag får en tredjedel av korvens innehåll över min nytvättade tröja och ett mindre spill bakom mig och ner på golvet… japp, det ÄR talang, jag vet 🙂
Igår tog jag en promenad bort på vårdcentralen och frågade om jag kunde få kvitton utskrivna från förra veckans besök, det skulle nämligen arbetsgivaren stå för, och det visste jag inte, så därför hade jag inte tagit något kvitto, men det gick bra att få dom nu.
Sedan bakade jag sega saffranskakor och gjorde en lime och citronpaj. Jag ska nämligen ha kaffegäster här idag. Fast vi börjar med att åka till slöjdarnas hus, och därifrån får vi se om vi tar returbutiken också innan vi åker tillbaka hit.
Kerstin kör ena bilen med Birgitta och Ingegerd, och själv åker jag upp och hämtar mamma och några väninnor till henne. Ja, vi får se hur många det blir, det var som osäkert om någon hade tid och så där. Men vi åker då dit i alla fall.
Åke var till tandläkaren igår och gick även in en sväng till optikern. Hans glasögon håller på vara väl nötta, med repor på glasen och Nicke, svärfar, hann, innan han dog, köpa nya glasögon som inte var speciellt billiga och dom har nu legat, snudd på oanvända i skåpet.
Det är inget fel på bågarna utan dom är jättefina, så jag föreslog att han skulle ta dom och bara sätta in nytt glas, så det är vad han ska göra. Men det var tydligen svårt att få det gjort utan att göra en synundersökning… men varför???
Det är likadant om man söker en akut tid hos tandläkaren, man vet vilken tand det handlar om, dom fixar den temporärt, men du måste göra en undersökning av alla tänder gången därefter… samma sak där, varför??? Får inte jag bestämma själv om jag vill ha undersökningen eller inte? Nä, tydligen inte.
Och visst, jag förstår att det är bra att göra det, som i glasögonfallet så blev han tillsagd att om ingen undersökning skulle göras så skulle han heller inte få någon garanti på glasögonen. Garantin antar jag, enbart omfattar glasen, så måste det ju vara. Och det är väl kanske samma sak med våra tänder, det kan ju vara något fel som sedan orsakar något annat som förstör den lagade tanden, och då kan det också bli en garantifråga… ja, jag vet inte. Känns bara halvsjukt att man inte får ett val.
Jaja, nu väljer jag att avsluta dagens bloggande med att önska er all en fin onsdag!
 

Den fick en ond, bråd död

Av , , 2 kommentarer 7

 

Träffade en bekant på Ålidhem centrum igår, det var Marja (VK bloggarn) som stod där och hejade, det tog någon sekund innan jag greppade vem det var, det hör inte till vanligheterna att jag stöter på någon jag känner däruppe, men ibland så 🙂
Efter arbetspasset bjöd mamma på kaffe, Emma (lillasyster) var också där. Det blev prat om djur av olika slag, Emma visade upp ett kort hon tagit på en fjäril, sorgmantel hette den sorten, ett stort schabrak som inte jag skulle vilja möta. Sorgmantelns vingspann är mellan 61 och 76 millimeter.
Bild lånad från google.se
Fjärilar diggar tydligen äpplen så det blir inget äppelträd här inte, nästan så jag funderade på att asfaltera rabatten också, så slipper man dom flärpande insekterna, men nä, så långt ska jag inte gå.
Sen kom vi in på hamstrar, jag har ju ägt två sådana, den första dog av ålderdom, den andra fick min lillebror, och då sa mamma (ordagrant): Då levd den int länge.
Nu ville hon väl inte antyda att Lars inte hade bra hand om djur, det ville sig väl bara inte, och det är väl ingen som vet helt säkert heller, hur gammal den där hamstern var.
Lars hade ju ett tag såna där vita råttor i en bur. Dom hade en förmåga (vart den nu kom ifrån???) att föröka sig och han annonserade då ut ett par stycken. En kille kom förbi för att kolla in djuren, Lars hade dom utsläppta på golvet, satt och vickade på stolen och NU, läser ni som är känsliga INTE mer, han råkade missa att en råtta tagit sig precis under stolsbenet då Lars släppte ner stolen igen, och ja…den råttan fick en ond bråd död, men förmodligen hann den inte tänka över sina misstag.
Lars tyckte givetvis att detta var fruktansvärt hemskt, och vem skulle inte ha tyckt det.
Jag fick en gång det eminenta uppdraget att mata dessa råttor. Mina föräldrar och Lars var väl uppe i Malå. Jag kommer in i hans rum och noterar att det ligger en stig av papper på hans svarta heltäckningsmatta (ja, på en svart matta är det svårt att undvika att se såna spår), jag ser inte bara stigen utan även att buren är tom, och luckan är öppen.
Då börjar Maria spårsöka efter golvet, stigen leder in bakom sängen, jag drar fram den och där är det byggt ihop ett litet tidningsbo, jag lyfter på papperet och se… där finns inte bara en råtta utan en hög med nyfödda ungar också…huvva, vad göra? Jag tog sopen och skyffeln, och med största försiktighet fipplade jag upp alla nyfödda och fick ner dom i buren igen, samt mamman.
Sedermera avvecklades denna lilla råttuppfödning och då gick han över till andra små saker… som larver till exempel, som han fick till att bli fjärilar. Tur att Maria inte bodde hemma då längre.
Önskar er alla en fin onsdag!

Vissa saker är på samma plats…igen

Av , , 6 kommentarer 4

 

Jaså, man har namnsdag idag, det hade jag glömt bort, men det var väl inte så viktigt egentligen. Eller så fick man ännu en anledning att få fira lite, vi får se 🙂
Apropå namn så pratar dom just nu om ovanliga namn, på nyhetsmorgon, och man skulle twittra eller mejla in om man visste av ett ovanligt namn. Jag har nu gjort det, som många av er vet så hade min mormor ett något annorlunda förnamn, nämligen… tadaaa, Sadura, och en av hennes bröder hette… håll i er, Karner. Det är väl ovanligt så det förslår?
När Åke såg min fototriss undrade han vart jag hittat det där kortet, han tror att det är han eller möjligtvis hans storebror Ove, som står vid cykeln. Han plockade fram lådan där jag grävt fram kortet och där blev han sittande resten av kvällen, det var inte bara ett fåtal kort i den lådan inte.
Jag hittade några stycken och sa, nämen här är Theresé… eller, nja, är det Nicco? Det är Nicco sa Åke, jamen det här är Theresé, nä, det är Nicco, sen kom Nicco ner och jag frågade henne, hon visste, det var hon, men dom var så skrämmande lika varandra då dom var små, så jag måste titta på sakerna runt omkring får att se skillnad.
Sen hittade jag några kort på svärmora då hon fyllde 50 år, och hon satt inne i deras tv rum, som numer är vårt matrum, och gissa om jag blev förvånad, tavlorna som vi hängt upp på varsin sida av Amerika klockan, en på en drottning och Mona-Lisa, hade dom då, 1978, på exakt samma plats, förutom att Mona-Lisa hängde till höger. Ha, vad lustigt egentligen, att dom kommit tillbaka på sin gamla plats utan att vi ens vetat om att dom hängt där.
Vissa möbler har jag också noterat, stod på samma plats som dom gör idag, på några av korten. Och dukar, gardiner och en och annan lampa lever fortfarande kvar.
Näpp frukostdags, sen får vi se vad man gör. Ha en fin tisdag!
 

Det ringer… det ringer

Av , , 4 kommentarer 7

 

Det ringde i telefonen för någon dag sedan, det var en kvinna som lät så glad som presenterade sig på ett sätt som om jag skulle veta vem det var. Jag såg nog ut som ett stort frågetecken, men inte speciellt länge… hon undrade sedan om jag hade tid att klippa henne.
Ehh… du, jag tror att du har ringt fel, svarade jag. Jag är ingen hårfrisörska. Nämen har jag inte ringt 13****? Nä, sa jag, du slog 12 istället för 13. Hon bad så mycket om ursäkt och vi lade på. Hm, jag kanske skulle ha sagt att jag kunde klippa henne för en billig penning, om hon ville chansa lite 🙂
Jag undrar också varför alla som ringer fel, ifrågasätter om dom verkligen har ringt fel. Tror dom att man ljuger då man säger det? Åke tycker att man ska säga så här då: vet du inte vart du har ringt, eller har du fastnat med fingret i nummerskivan.
Ja, skulle man ju kunna göra också, fast jag tror inte att det är så många idag som har telefon med nummerskiva, då får man kanske hellre fråga om knapparna på telefonen är för små. Nå, det må ju vara hänt om någon ringer fel, så länge det är under dagtid och inte mitt i natten.
På den tiden jag bodde hemma hade vi ett nummer ifrån numret till busstationen, ni kan ju gissa att det ofta ringde hos oss och det var folk som ville veta busstiderna eller biljettpriserna.
Själv ringde jag en gång för att sjukanmäla mig, jag slog en siffra fel och hamnade på ett företag. Ja, jag skulle vilja sjukskriva mig, sa jag. Nämen vad tråkigt sa killen i andra änden. Och jag tyckte det lät otroligt knepigt, men då han fortsatte och sa att om jag ville göra det så skulle jag nog prova på sjukkassan istället så förstod jag ju att jag kommit fel.
Vi hade också en gök som ringde sent på helgerna och ville prata med en Maria, ja, det är jag det, sa jag. Men det var tydligen fel Maria. Men nu råkade den här killen alltid vara lätt… eller kanske till och med medel till svårt, berusad och han begrep inte att det var han som ringde fel heeela tiden. Ibland trodde han att jag verkligen var den Maria han skulle prata med och blev ledsen då inte jag ville det *suck*, men han slutade ringa… till slut.
Japp, jag ska använda telefonen idag, jag med, och ringa och boka hotell i Skellefteå, till nästa helg, samt ringa och be om en offert på villaförsäkringen, för att se vart den är billigast och bäst. Vi får väl se om våra knappar är lagom stor eller om jag hamnar helt galet. Önskar er alla en fin torsdag!

Det gick utför

Av , , Bli först att kommentera 9

 

När granngänget och jag var och fikade hos mamma, för några veckor sedan så berättade mamma att hon hade hört en stor skräll någonstans i lägenheten. Hon gick runt och letade och funderade vad sjutton det hade kunnat vara som lät på det där viset. Hon blev snart varse, det var en gitarr som sitter upphängd på väggen i vardagsrummet, som plötsligt lossnat från sin upphängning.
Då berättade Birgitta att även hemma hos dom hade det bullrat till och dom gick för att lokalisera källan till smällen. Det tog ett tag men till slut kom dom fram till att det såg ut att saknas något ovanför soffan, det var en tavla som suttit där som bestämt ledsnat på det och förflyttat sig bakom soffan. Ja sa jag, det var då för väl att ni då noterade att tavlan saknades.
Tänk om man efter någon månad helt plötsligt skulle ha upptäckt att tavlan var borta, och det utan att ha hört att den ramlat ner, då skulle man allt få fundera.
Apropå att falla så tyckte Birgitta, att trappan ner, då vi skulle åka hem, var rätt så brant. Det är en sån där lång trappa med 16 eller 18 trappsteg och sedan är det 2 meter fram till dörren. Ja, sa mamma, den här trappen har Maria åkt pulka utför.
Ja, det har jag gjort, och jag tyckte säkert att det var jätteroligt också även fast det blev tvärstopp nere vid dörren. Jag var väl inte speciellt gammal och mina föräldrar skulle ta med oss ut till en pulkbacke. Dom satte ner pulkan utanför dörren och jag klev i, när dom sedan vände bort blicken för någon sekund så passade jag på att få pulkan utför första trappsteget och sedan gick det av bara farten. Gissa om mina föräldrar blev förskäckta, vilket buller det måste ha varit… men kul!
Nu ska jag larva iväg på jobbet och se vilken typ av pralin det bjuds på idag 🙂 Ni får ha en fin dag!

Hon heter… Annika, nää…förresten

Av , , 8 kommentarer 5

 

Vi åkte ner på stan igår, chefen och jag. Utanför MVG gallerian kommer en kille och blir så glad då han får syn på chefen: Nämen visst är det Annika? Säger han och tittar först på henne och sedan på mig. Nää, säger jag, det är det inte.
Men fatta vad som händer sedan, Maria får totalt hjärnsläpp och tror helt plötsligt att hon faktiskt heter Annika. Jo, säger jag, det ÄR Annika. Sen tittar jag på chefen igen och inser att det heter hon väl inte alls. Och nu har ju killen hunnit bli ännu gladare, då han tror att det är rätt person han talar med och jag måste göra honom både förvirrad och kanske besviken, då jag återigen får säga Nää, det är inte alls Annika. Snacka om tvillrutt!
Hahaa… ja vad säger man. Jag skrattar ju givetvis och säger att förmodligen, fick jag plötsligt för mig att hon hette Annika för min gamla chef har ju det namnet. Undrar just vad killen tänkte, ”snacka om en människa som inte skulle ha stigit upp idag”.  
Ännu roligare var kanske att inte ens chefen protesterade då jag sa att hon hette Annika, jaja, så tokigt kan det bli, och ett gott skratt fick vi 🙂
När vi kommer hem igen så ringer min mobil, och gissa vem det var? Min gamla chef, Annika ni vet. Hon undrade om jag kunde agera budfirma efter jobbet, hon hade köpt sig en låååång stol och trodde sig veta att vi hade en större bil än hon, dessutom hade hon inga vinterdäck på sin släpvagn.
Så vi gjorde oss en tur ut på Tomtebo och sedan fick hon bjuda på kaffe, och *tjopptjopp* så hade den dagen gått och det var dags att åka hem och fixa middag.
Sen gjorde jag ett ärevarv med dammsugaren nere i tvättstugan, dom ska nämligen komma idag och installera en ny vattenmätare, och då jag liks var därnere och röjde för att dom ska få fritt fram till mätaren så insåg jag att det fanns en del damm därnere. Men nu är det gjort och någon gång i framtiden (kanske i helgen, då jag jobbar *blinkblink*) ska vi röja ännu mer och kanske införskaffa ett större badkar dit. Det är något vi saknar, faktiskt.
Nå, det var igår det och idag är idag. Jag önskar er en fin torsdag!

Fy… på oss

Av , , 6 kommentarer 7

 

För några dagar sedan hade jag köpt en grillad kyckling, i väntan på förberedelserna inför middagen, låg den på diskbänken och väntade. Jag satt i tv rummet, med dörren stängd och hörde helt plötsligt ljudet… från en påse som blev slickad.
Jag studsade upp från soffan, greppade handtaget på dörren och slet upp den, lagom för att hinna se Enya, hoppa ner från diskbänken. Det var det det, nu blev Maria så där tokless, så hon gick in till datorn, letade upp sidan hon hittat förut och beställde en självutlösande fy spray, sådeså.
Sprayen hämtades ut igår, och medan jag riggade flaskan hade jag en nyfiken åskådare, Enya satt på stolen och stirrade, jag råkade utlösa sprayen några gånger varvid hon flyttade sig ut till hallen istället, där hon fått sällskap av Eloise:
Mycket försiktiga och nyfikna, satt dom där och funderade säkert på vad som nu skulle hända. Jag satte upp den på köksbordet och lämnade köket, och väntade…väntade och väntade, inget ljud därinifrån. Däremot kom Nicco hem från skolan efter ett tag och då hon passerade köksdelen utlöste hon sprayen, jag hörde ett litet skrik då hon gick förbi.
Sen försökte vi få Enya att gå upp på bordet, för att se reaktionen, men inte då, hon satt på stolen och åmade sig. När vi ledsnat skulle jag följa med Nicco upp och jag passerade den där grejen så den sprutade till, Enya såg vi bara svansen på, då hon försvann ut genom dörren.
Och sedan var det Åkes tur att sätta igång sprayflaskan, då han kom hem från jobbet. Hahaa… vi var dom enda på hela dagen och kvällen som fick den att spruta till, katterna kom aldrig så nära. Men nu har jag justerat till den lite så vi ska inte få igång den. Tilläggas ska också att spayen är lukt och giftfri, det är bara själva ljudet som ska skrämma dom. Och skrämd blir man, tro mig, jag vet ju 🙂
Jag skrev ju tidigare om hur vi nu ställer för symaskinen för kattluckan, då dom ska vara därnere i källaren, och jag tycks minnas att jag skrev att katterna skulle förtjäna en pokal om dom tog sig förbi den… nu gör dom det *STOR SUCK*.
Jag stod i köket i förrgår och kokade kaffe, mina föräldrar skulle komma förbi, så katterna hade fått gå dit ner. Helt plötsligt hör jag luckan falla igen och in i köket kommer Eloise smygande. Jag hojtar till så hon stannar i steget och gör en helomvändning till luckan igen. Jo, symaskinen var flyttad från dörren.
Och det konststycket lyckades dom även med igår morse, så för tillfället står den nu utanför dörren, dom ska inte ha tillräckligt med kraft att forcera luckan samt flytta maskinen… tycker jag ju. Men jag har tyckt mycket, jag.
Tänk vilket uppvaknade vi kunde ha fått om symaskinen med låda, skulle ha rasat utför källartrappen… jojo ett brutalt uppvaknande hade det nog blivit.
Idag ska jag hämta upp granngänget, vi ska till det nya möbelhuset och kolla in det stället, sedan ska mamma bjuda oss på kaffe. Önskar er alla en fin dag!

Räkna med bråk!!!

Av , , Bli först att kommentera 6

 

Vi hade vissa diskussioner igår, på jobbet, om matematik. Jag suger verkligen i det ämnet (kanske har skrivit det förut men ändå), och när dom började blanda in bokstäver i uträkningarna då gav Maria upp. Jag förstod inte då och begriper inte heller idag vad det skulle vara bra för.
När min chefs f.d. gick i skolan och dom hade börjat med bokstäverna så frågade han varför och fick till svar att det var för att kunna räkna med det okända, då hade han sagt, att alla jag har att göra med, vänner och bekanta, dom känner jag ju och jag kommer därför inte att behöva räkna med det okända. Men han slapp inte lektionerna för det.
Nu är ju matematik mer än att bara räkna ut tal med siffror… det handlar ju också om att kunna räkna ut konsekvenser av sitt handlande, kunna bygga ihop saker, planera etc., och därför är ju matte något vi använder dagligen dags.
Men jag och uträkningar, hm… när Nicco gick i trean och behövde min hjälp fick jag ta med boken till skolan, stå där med huvudet under armen och förklara för läraren att jag för mitt liv inte kunde begripa vad talkamrater var för något. Hon förklarade och jag förstod, men fråga mig idag och det är som bortblåst. Kan det kanske bero på mitt totala ointresse av matte? Ja, jag tror det 🙂
Kan inte heller skryta om att jag brukade ta hem läxor inför prov och sånt, jag läste det jag behövde precis innan lektion, gick in och tömde skallen, fick godkänt och sedan var det borta igen… haha, vilken tur att jag inte är hjärnkirurg 🙂
Fast å andra sidan, det är ju saker vi är intresserade av som vi tycker det är kul att lära oss om, och såna saker finns ju kvar i minnet, och kan dessutom utökas med nya fakta. Jag tror att jag är lite mer allmänvetande, kan lite om mycket men inte mycket om en sak… typ.
Och med det lämnar jag er för ett tag… kanske några timmar eller till imorgon, hoppas ni får en fin lördag!
Presentation
  Sysselsättning: Jobbar som personlig assistent...YESS!!!. Bloggar om: livet, funderingar och tankar. Ålder: 56 Bor: Umeå Familj: min man Åke, döttrarna Theresé och Niccolina. Utbildning: grundskola Dröm: rättvisa åt alla, förmodligen en riktig dröm som aldrig kommer att gå i uppfyllelse. Bästa egenskapen: empatisk och ärlig Sämsta egenskapen: vill gärna ha rätt och har lite svårt att ge med mig. Husdjur: 1 japansk spets som heter Winstone Bil: kör en Audi quattro som bruksbil, men har även en camaro årsmodell 70, som är gatregad men som jag även kör dragracing med. Sen har vi i familjen även en Dodge Van, Volvo buss med garage utrymme längst bak, kan behövas 😀 Intressen: dragracing, att skriva, innovationer, människor i ren allmänhet. Vi bär alla på olika historier. Senast lästa bok: Mormor hälsar och säger förlåt Senast sedda film: på bio så var det Masjävlar vi såg sist. Har varit på bio totalt ca 5 gånger under sista 24 åren. Bästa maträtten: finns många att välja på, men en favorit är älgskavsgryta med pressad potatis och vinbärs gelé, tillbehör: en god sallad med italiensk dressing, mini rågrut och bords dricka. Förebild: min chef, Annika, en riktig överlevare som jag skulle vilja ha lite av hennes energi av och säljförmåga. Annars finns det nog en hel del att välja på, om man kunde ta lite av andras goda egenskaper och sätta dom på en själv. Bästa minne: finns så otroligt många minnen, egentligen alla stunder då vi varit tillsammans och fått skratta och må bra. Många såna stunder har vi haft genom åren då vi firat midsommar uppe i Maltträsk med ett gäng goda vänner. Därifrån har vi riktigt fina och roliga minnen. Fem bästa sakerna med Umeå: Med Västerslätt som utgångspunkt så har vi nära till allt, goda grannar, fina utflyktsmål som t ex hamptjärnsstugan, fina stormarknader och otroligt gott vatten i våra kranar.
Senaste inläggen
Senaste kommentarerna
Sök
Mina länkar
Arkiv
RSS Nytt från vk.se
Presentation

Sysselsättning:Personlig assistent och arbetsledare
Bloggar om:livet, funderingar och tankar.
Ålder: 52
Bor: Umeå
Familj: min man Åke, utflugen dotter som heter Therese och bor i Järlåsa samt yngsta dottern Niccolina. Är även, stolt mormor till Sally Maria Johanna, som föddes 29/6-2010.
Utbildning: grundskola
Dröm:rättvisa åt alla, förmodligen en riktig dröm som aldrig kommer att gå i uppfyllelse.
Bästa egenskapen:empatisk och ärlig
Sämsta egenskapen: vill gärna ha rätt och har lite svårt att ge med mig.
Husdjur:Winstone som är en japansk spets.
Bil: Kör under sommaren en Camaro årsmodell 70, (om vädret tillåter) den är gatregad men jag kör även dragracing med den. Sen har vi i familjen även en Audi Quttro, en Camaro -75 (projekt), Volvo S70 samt en Volvo buss med garage utrymme längst bak, kan ju behövas 😀
Intressen: dragracing, att skriva, innovationer och att vara delaktig i min familjs intressen, som bl a involverar bilar, och nu även Niccos dragracing karriär.
Senast lästa bok:  Silvervägen
Senast sedda film: på bio så var det Cornelis vi såg sist. Har varit på bio totalt ca 6 gånger under sista 26 åren.
Bästa maträtten: finns många att välja på, men en favorit är älgskavsgryta med pressad potatis och vinbärs gelé, tillbehör: en god sallad med italiensk dressing, mini rågrut och bords dricka.
Förebild: min före detta chef, Annika, en riktig överlevare som jag skulle vilja ha lite av hennes energi av och säljförmåga. Annars finns det nog en hel del att välja på, om man kunde ta lite av andras goda egenskaper och sätta dom på en själv.
Bästa minne: finns så otroligt många minnen, egentligen alla stunder då vi varit tillsammans och fått skratta och må bra. Många såna stunder har vi haft genom åren då vi firat midsommar uppe i Maltträsk med ett gäng goda vänner. Därifrån har vi riktigt fina och roliga minnen.

Fem bästa sakerna med Umeå:
Med Västerslätt som utgångspunkt så har vi nära till allt, goda grannar, fina utflyktsmål som t ex hamptjärnsstugan, fina stormarknader och otroligt gott vatten i våra kranar.

Maria Lundmark Hällsten