Etikett: Maria

Rannsakan och civilkurage

Av , , 10 kommentarer 8

 

Det är mycket nu, kan inte skriva om det här, inte nu i alla fall, allt beror på åt vilket håll det drar och vart allt barkar. Kanhända att framtiden kommer att te sig annorlunda om några dagar, vi får se. Jag kan då avslöja att det INTE, har något med vår sammansättning av familj att göra 🙂
Men efter att ha rannsakat mig själv, ältat fram och tillbaka så fick Maria nog, och gjorde något åt saken, jag vet att det jag gjorde var rätt och riktigt men får nog inte medhåll av precis alla andra, nån stackare ville inte detta, och det vet jag. 
Jag kommenterade Häxan Mexans blogg: http://blogg.vk.se/Mexan, och skrev att hon hade kurage, ett ord som sedan fastnade och som jag plockade fram tillsammans med rannsaka (mm, nåt att fundera över) och sedan visade jag på vanligt, j-vla civilkurage och kanske jag får mig en dänga tack vare det, men du… titta på mitt care face.
Vi tittade på, på spåret igår kväll, och jag vidhåller att detta program hade varit mycket roligare om man fått sitta i en bil och dom hade tagit oss runt Sverige istället, på små vägar. Visst kan man se på det här, men det är ändå så lite man vet, det är ju tävlingsmomentet som är roligt, man vill svara innan dom gör det.
Dom påstod att ingen kunde ta åt sig äran av att ha uppfunnit hjulet…nämen hallå??? Har dom aldrig läst Knasen och kollat in serien BC, åker inte dom runt på ett hjul med en pinne rakt igenom. Hahaa… ni ser, dom vet mycket men inte allt 🙂
Jag har precis läst vad temat för morgondagens triss ska handla om, så nu ska jag klura, fundera och spana efter just detta tema så får vi se vad det blir av alltihop. Jag önskar er alla en fin lördag!

Tjurig, nanting se hemskt!

Av , , Bli först att kommentera 4

 

Vi tog oss en kopp te igår kväll, satt och surrade, jag tog tag i osthyveln och skulle skära mig en skiva *pang* så bröt jag av skaftet på våran kära, gamla hyvel.
Nicco garvade och tyckte att jag såg så våldsam ut, jag skulle väl inte behöva ta i på det där viset, hur många på en skala lyckas knäcka ett sånt där handtag? Nå, jag kunde ju inte vara sämre, jag skrattade så tårarna rann.
Och givetvis, så kom jag att tänka på när jag köpte den där steghyllan vi har i köket och jag hade monterat ihop den och skulle vika ihop kartongen. Nu har jag ju skrivit det tidigare, men när man tror och nu betonar jag ordet, tror, att saker ska vara på ett sätt så ser man inget annat, eller hur?
Nå, jag tog tag i den stora långa kartongen, lade den över armen och skulle böja ihop den på mitten. Jag tog i som själve den, men inget hände, då blev Maria tjurig, och tog i ännu mer, det gjorde ju till och med ont i armen och då *knak*, så gick något av med en ordentlig smäll.
Jag förstod då att det inte bara var kartongen som vek sig utan även något annat. Jag öppnade den och se, där låg en lång sån där träpinne, eller masonit eller vad det nu heter, som ligger som skydd för att dom andra grejerna inte ska gå av. Nu hade jag knäckt den i tre delar. Jojomensan, det är som man brukar säga, tron kan försätta berg, eller nåt sånt 🙂

Sätt en boll i rullning

Av , , 4 kommentarer 5

 

Att en liten fråga kan sätta en boll i rullning, ganska så intressant, faktiskt. Jag och chefen tog bussen ner på stan och när vi passerade Fabriksgatan, undrade hon om jag visste varför, den hette just så. Hade det funnits någon fabrik därefter och vad hade i så fall tillverkats där. Hm…
Jag med mitt historieminne… eller ja, minne överhuvudtaget, kunde ju inte svara på det. På vägen hem, skickade jag så ett sms till min man, Åke, ni vet. Han är jätteduktig då det gäller att veta vad som låg vart och hur det såg ut på den tiden, även om han inte alltid själv, var född just då.
Det tog inte speciellt länge så svarade han: Tror att det var första rälsbussfabriken som låg där eller efter Norrlandsgatan, eller fabriken på kajen. Nja, nån rälsbuss hade inte chefen hört talas om så det trodde hon inte riktigt på. Jag däremot tycktes minnas denna historia om rälsbussar.
När vi kom hem, slängde vi ut samma fråga till hennes f.d., han sa att några rälsbussar inte tillverkats i Umeå utan i Vännäs. Och han visste inte vad som legat just där, det fanns ju tydligen en del industrier nere vid kajen, ett sågverk, bland mycket annat.
Då, startade Maria upp datorn och sökte på rälsbuss i Umeå. Och ja, dom tillverkades av Hilding Carlssons Mekaniska och den första gjordes 1933, den mekaniska verkstaden låg på Pilgatan 16, granne med Fabriksgatan. Så Åke var nog inte ute och cyklade, men om det var därför gatan fick sitt namn, lär vi väl inte få veta om det inte finns någon här, som läser detta och som vet?
Idag blir det en något tuffare arbetsdag, jag ska jobba mellan 14-01, inte något jag önskar men jag får istället sluta några timmar tidigare imorgon, och det är ju skönt. Killen som annars har det passet skulle iväg och roa sig med annat. Ja, han jobbar egentligen till 7 på morgonen, men att sova över där har jag ingen lust med, speciellt inte heller då jag redan gjort mitt vanliga pass. Nån ordning på torpet får det vara 🙂
Önskar er alla en fin dag!

Varsch jer du?

Av , , 2 kommentarer 8

 

När man pratar om tiderna som var förr så förs man automatiskt back to memory lane, vet inte riktigt hur man säger det på svenska, minnenas väg/gata, nå. Saker poppar upp, dofter, händelser, kompisar man hade och vad man gjorde.
Annica och hennes familj, som jag skrev om igår, hade ju en sommarstuga en bit utanför stan. Där var dom ju varje sommar, precis som vi alltid var uppe i Malå. Vi ringde ofta till varandra men det var inte alltid så tvärenkelt.
Vi hade en telefon, i storstugan, det hus där ingen vistas i på sommaren, förutom då det ska duschas eller gås på toaletten. Så ringde man dit var man tvungen att hitta av då någon var därinne. Sedan skulle denne någon lokalisera vart den andra människan var, som hade telefon. Och det var inte alltid heller, så himla lätt. Det finns stora ytor att vara på och det kommer ni väl också ihåg, det var inte speciellt billigt att ringa. Man fick inte prata hur länge som helst.
När man sedan skulle ha tag på Annica, så hade inte heller dom någon telefon i deras stuga, utan man fick ringa till hennes farfar, som hade huset en hundra meter därifrån, tvärs över potatislandet. Sedan fick man hoppas att han iddes gå och hämta henne, eller så fick man ringa upp, senare.
En gång då jag ringde dit och han svarade, så hörde han inte riktigt vad jag sa: Jer e a Annica? Frågade han och jag kunde nästan se framför mig hur han lutade sig fram och plirade med ögonen. Nejnej, sa jag, det är Maria, är Annica där? Sedan följde en kort stunds tystnad så sa han: Varsch jer du? Ja, jag är i Malå, svarade jag. VAA, Jer du i Malå???
Ja, då begrep jag att han fortfarande trodde att han pratade med Annica så jag höjde volymen och förklarade igen att jag inte var Annica, utan Maria, aha sa han, men det gör ingenting, jag kan prata med dig i alla fall (*suck* kan ni ju tänka er att en 12 åring tänkte). Hahaa…
Idag jobbar jag 14-21, det vill säga ett lättare arbetspass men lite tråkigare tider. Man kommer hem lagom för att höra vad familjen gjort och sedan får man gå i säng. Men å andra sidan, jag har ju sovmorgon och lite tid innan jag ska iväg och det är också skönt. Jag hoppas och önskar er alla en fin torsdag, och hallå, ta det försiktigt på vägarna, vid sladd, frikoppla och styr i vägens riktning!

Så kan det gå

Av , , 2 kommentarer 5

 

Så var man uppe med tuppen. Jag vaknade av ett metalliskt ljud och låg och funderade hur tusan katterna hade lyckats få till ett sån skräll och vad det kunde vara. Jag gick bet på den uppgiften, klev upp och upptäckte att två figurer som hängt fast på en sån där krok som man bara klämmer fast på kaklet, hade lossnat och låg nere i diskhon, jojo, så kan det gå.
Igår morse, när jag kokat oss kaffet, däruppe i stugan, så klämde jag fast termosen med vänsterarmen (eftersom jag fortfarande har svårt att hålla fast saker med den handen) sedan tog jag kopparna i den högra och gick ut ur bussen. Tar mig halvvägs ut på gräsmattan så smäller det till och termoslocket gör en flygtur på tre meter och en del kaffe kommer upp ur termosen, likt lava och stänker ner handen. Nu hade jag tur som inte släppte hela termosen för då hade jag fått allt kaffe på benet istället. Alltså tala om det…så kan det också gå om man heter Maria 🙂
Begravningen var riktigt fin och lite ovanlig, faktiskt. Min moster tyckte om dansbandsmusik och det spelades två låtar med dragspel, ”i dina guldbruna ögon” och ”du är min man”. Och visst är det väl så att en begravning är tillräckligt jobbig, och allt behöver därför inte gå i moll. Sen sjöng en tjej, två låtar, bland annat ”there´s no tears in heven”, mycket fin låt och väldigt duktig sångerska.
Nu har jag två önskelåtar som dom gärna får spela på min begravning, nummero ett, Dave Edmunds med I hear you knocking:

 
 
Och tvåan, Creedence Clearwater med Bad moon rising:

Ena riktiga kändisar, och två andra träffade vi på vägen hem. Brälla stannade av i Åmsele där vi stod och väntade på vår middag och Fjuppe mötte vi efter vägen, och han kan konsten att missa en hel buss han 🙂

Nu önskar jag er alla en fin dag, vi ska ju köra skogscruisingen och har bokat in plats till Jan A och Inge-Gerd, så nu har vi draghjälp med frågorna 🙂

Någon har det värst

Av , , 2 kommentarer 5

 

Nu sitter man här igen, enögd och monsterliknande. Det började med två små vaglar i ögat och fortsatte med en ögoninflammation, så man ser inte riktigt klok ut. Nu medicinerar jag så jag hoppas det är på övergående, jag höll på bli galen igår, och i förrgårkväll satt jag och såg på tv med solglasögon på mig, ljuset skär i ögonen.
Och igår höll det på sluta i en ände av förskräckelse då jag var ner i källaren och lade in bröd i frysen, på väg upp så missar jag ett trappsteg (inte alls så ovanligt) och ramlar framåt och tar givetvis emot mig med den opererade handen, då höll Maria på skrika, men behärskade sig, ställde sig upp och fortsatte uppåt, rörde lite försiktigt på handen och böjde fram och tillbaka, det gick nog bra, det känns inte nåt värre idag än det gjorde igår morse.
Jag var och hälsade på ”gammbossen” igår, hon har alltid något på gång, men hon råkar också ut för både det ena och det andra. Nu hade hon köpt sig en älgpulka, att dra hem älgen med, om hon skulle få skjuta en, den hann hon aldrig använda, någon stal den.
Hon var till utlandet för några veckor sedan, Grekland, tror jag att det var, och där hade hon, mitt i semesterveckan, klämt in en föreläsning som hon skulle hålla för ett gäng människor. Hon har med sig mobiltelefonen som är laddad med 2000 kontakter (där har ni en kvinna som träffar folk, hela tiden), sin bärbara dator, plånboken och givetvis ett usb minne med tre års arbete, inlagd på den.
Så kommer då en mc körande och sliter tag i hennes väska med alla dyrgripar i och därmed har hon blivit av stulen hela rasket i ett enda svep, hon hinner bara nypa tag i väskan så hon får ett stort blåmärke på insidan av handleden och ringen hon har på fingret slits av, så hon har väl tur i oturen, det hade kunnat gå värre.
Och det är väl så man tänker då något händer, det är alltid någon som har det värre (stackars den som har det värst i hela världen), det hade alltid kunnat gå värre och slutat i katastrof, och man har alltid, på ett eller annat sätt tur, för något annat hade ju kunnat hända, och man målar upp värsta scenariot.
Nå, idag ska väl inget speciellt otrevligt inträffa, hoppas jag, önskar er en stillsam och bra dag.

Hon låg på skallen

Av , , 2 kommentarer 4

 

Vad har dom nu hittat på då man måste godkänna allas kommentarer, även ens egna? Vad förvånad jag blev då jag hade tre kommentarer nu på morgonen och när jag gick in där så var det ju från dom kända bloggarna, Marja Granqvist, Helena Springare och Grandmother, ha, dom har ju alltid kommit upp automatiskt. Jaja, antingen är det en engångsföreteelse, eller så är det för att VK ledsnat på snacket om att man själv ska moderera sina kommenterar, eller så är det helt enkelt för att mitt namn är Maria, och jag har två katter 🙂
En annan blev bjuden på fika igår, Fred och Birgitta var förbi och ville kolla in vår buss, den fick godkänt, Birgitta testade förarsätet men tyckte att bussen, var aningens för stor att köra, för hennes smak.
På kvällen satt vi och såg på Åsa-Nisse, den nya filmen. Visst skrattade vi ibland men att rekommendera den, gör jag nog inte, lite Jönssonligan över det hela, barnslig, men för grovt språk för en 8-10 åring, tycker jag i alla fall, så som barnfilm kan jag heller inte säga att den är ok.
Enya och Eloise gjorde oss sällskap, dom är ju portförbjudna i tvrummet på dagtid, jag litar inte ett smack på dom där sakerna 🙂 och här ser vi Eloise, hon diggade inte Åsa-Nisse:
Och Enya, passa er för henne, hon låg på huvudet och enligt skrönorna så ska det regna, då katter gör det:
Önskar er alla en bra dag!

När tobaksplantagen brinner ner

Av , , 4 kommentarer 5

 

Igår hände det inte så speciellt mycket, man hade nog mest lust att lägga sig i sängen och lyssna på regnet, men jag har som svårt för det, känns som om man kastar bort en dag. Jag bakade digestive muffins som jag tog med till chefen (jag hade lovat henne såna, vid ett svagt ögonblick, förut), dom är inte bara försvinnande goda utan även försvinnande små, eftersom jag gör dom i småbrödsformar, dom är rätt så söta, så det räcker med en liten form.
Jag kom hem vid halvfyra och då var det nästan dags att börja fundera ut en middag. När vi satte oss ner vid middagsbordet så vände sig Nicco till Åke och sa, -Du pappa, du säger ju hela tiden att du ska sluta röka, varför gör du inte bara det då, vad väntar du på? Hahaa…sa jag, innan han hann svara, han väntar på att tobaksplantagen ska brinna ner. Sen fick jag på skallen av Nicco…direkt, man ska nämligen inte skratta åt sina egna skämt 🙂
Efter middagen var det så dags för föräldramötet *gäsp*, jag kan inte säga att det ger en mycket att sitta i en aula där rektorn står och pratar om deras mål, deras regler etc, det där är ju givna saker, och vill man fördjupa sig så kan man ju faktiskt läsa om det på hemsidan.
Eftersom man nu har varit på några möten genom åren så har man hört detta, jag kan förstå om man är ny, och man vill veta hur allt går till, men då kan man ju skriva det i inbjudan, alla behöver inte gå på ett sånt här möte. Lika enkelt vore det att dom skickade ett mejl med länken till vart man läsa om det på nätet. En annan sak blir det ju när man träffas i klassrummet, och det gjorde vi ju efteråt.
Även här fick jag en åthutning av Nicco då jag berättade att jag var sist in i klassrummet för jag höll inte på att hitta, jag kände inte alls igen mig där jag vek av och tog en helt annan väg, där ingen annan gick, är det då typiskt mig. Det var en massa skåp där och jag tycktes aldrig ha sett dom förut, men det skulle jag tydligen ha gjort, nå, vi får se om jag hittar nästa gång då. Eller så tar jag med mig gps:en 🙂
När jag kom hem så var Åke på väg till Brälla, han hade ringt och var i skriande behov av hjälp till att byta ruta på en bil. Apropå Brälla så ska jag retas lite, han stod ju nämligen här då vi skulle lasta snöskotern i bussen, och han försökte starta skotern, det var tji i *någonting*, den ville inte gå igång. Dom provade startgas, drog och slet, men det ville sig inte.
När den sedan var lossad i Järlåsa, så tog Anders tag i snöret, jag hann knappt säga att det där är inte lönt, han knyckte till en gång och Wrooom, så var den igång. Det var alltså en som inte hade den rätta knycken 🙂
Fast ska man nu vara lite snäll så berodde det säkert på att den nu hade fått stå och gotta till sig i bussen, och därför gick den igång. Annars är det där också en sån där typisk Maria grej, bilen startar icket, hur än man bär sig åt, hjälp kommer och *tjopp* så var den igång, precis som om man stått och ljugit om att den inte startar.
Jaja, nog om detta, ni får ha en underbar dag, allihop!
 
 
 

 

 

Bengts hamburgare

Av , , 2 kommentarer 6

 

Theresé talade om att det nu finns en hamburgare på Mc Donalds, som heter Mc Bengt. Men du…vilket osmakligt namn på en burgare. Det kan ju i alla fall inte ha varit kossan som hette Bengt, om det nu inte var en ko med dragning åt andra hållet. Hm, då kanske den är döpt efter upphovsmannen till hamburgaren, vem vet?
Jag tycker väl inte att mat, överhuvudtaget, ska ha namn i sig, ni hör ju själva hur det kan låta: Marias lökbiffar med Åkemos på toppen, Mathildapaj med Börjesmet, Birgers sura strömmingar med Brittas färska lökringar och Huldas kinagryta med Sörensås. Mja…när det gäller kakor och sånt, går det bra med namn men inte i maträtter…tycker jag. Tjaba!

Det brann iaf inte

Av , , 2 kommentarer 5

Har gått runt och kikat i fönstren för att lokalisera den där lastbilen med backvarnare som aldrig tyckts ha nåt fram till slutdestinationen. Tills jag gav upp och gick ut i trapphuset, där tjöt det ännu värre.

Tog ett tag innan jag hade räknat ut ungefär vart tjutandet kom ifrån, närmaste grannen. Jag ringde på för kunna konstatera att det var hennes brandvarnare som trodde att det brann.

Hon sa att det tjutit länge men hon visste inte numret till felanmälan och själv kan hon inte ta sig dit upp. Då fick Maria rycka ut med högpallen och ta mig upp under taket, men att få den där tyst var inte det lättaste, snacka om enerverande ljud.

Men till sist infann sig lugnet och tystnaden. Hon trodde nu att det är så där det sa låta då batteriet håller på vara slut, nej sa jag, det där var en varning för brand, när batteriet håller på vara slut så ska den bara pipa till med jämna mellnrum, din varnare har förmodligen blivit knäpp…då skrattade hon och jag sa att våran varnare slet jag ner för flera år sedan då den satte igång att tjuta klockan ett på natten, utan anledning. Hahaha, har du en förklaring till det, Jan A?

Presentation
  Sysselsättning: Jobbar som personlig assistent...YESS!!!. Bloggar om: livet, funderingar och tankar. Ålder: 56 Bor: Umeå Familj: min man Åke, döttrarna Theresé och Niccolina. Utbildning: grundskola Dröm: rättvisa åt alla, förmodligen en riktig dröm som aldrig kommer att gå i uppfyllelse. Bästa egenskapen: empatisk och ärlig Sämsta egenskapen: vill gärna ha rätt och har lite svårt att ge med mig. Husdjur: 1 japansk spets som heter Winstone Bil: kör en Audi quattro som bruksbil, men har även en camaro årsmodell 70, som är gatregad men som jag även kör dragracing med. Sen har vi i familjen även en Dodge Van, Volvo buss med garage utrymme längst bak, kan behövas 😀 Intressen: dragracing, att skriva, innovationer, människor i ren allmänhet. Vi bär alla på olika historier. Senast lästa bok: Mormor hälsar och säger förlåt Senast sedda film: på bio så var det Masjävlar vi såg sist. Har varit på bio totalt ca 5 gånger under sista 24 åren. Bästa maträtten: finns många att välja på, men en favorit är älgskavsgryta med pressad potatis och vinbärs gelé, tillbehör: en god sallad med italiensk dressing, mini rågrut och bords dricka. Förebild: min chef, Annika, en riktig överlevare som jag skulle vilja ha lite av hennes energi av och säljförmåga. Annars finns det nog en hel del att välja på, om man kunde ta lite av andras goda egenskaper och sätta dom på en själv. Bästa minne: finns så otroligt många minnen, egentligen alla stunder då vi varit tillsammans och fått skratta och må bra. Många såna stunder har vi haft genom åren då vi firat midsommar uppe i Maltträsk med ett gäng goda vänner. Därifrån har vi riktigt fina och roliga minnen. Fem bästa sakerna med Umeå: Med Västerslätt som utgångspunkt så har vi nära till allt, goda grannar, fina utflyktsmål som t ex hamptjärnsstugan, fina stormarknader och otroligt gott vatten i våra kranar.
Senaste inläggen
Senaste kommentarerna
Sök
Mina länkar
Arkiv
RSS Nytt från vk.se
Presentation

Sysselsättning:Personlig assistent och arbetsledare
Bloggar om:livet, funderingar och tankar.
Ålder: 52
Bor: Umeå
Familj: min man Åke, utflugen dotter som heter Therese och bor i Järlåsa samt yngsta dottern Niccolina. Är även, stolt mormor till Sally Maria Johanna, som föddes 29/6-2010.
Utbildning: grundskola
Dröm:rättvisa åt alla, förmodligen en riktig dröm som aldrig kommer att gå i uppfyllelse.
Bästa egenskapen:empatisk och ärlig
Sämsta egenskapen: vill gärna ha rätt och har lite svårt att ge med mig.
Husdjur:Winstone som är en japansk spets.
Bil: Kör under sommaren en Camaro årsmodell 70, (om vädret tillåter) den är gatregad men jag kör även dragracing med den. Sen har vi i familjen även en Audi Quttro, en Camaro -75 (projekt), Volvo S70 samt en Volvo buss med garage utrymme längst bak, kan ju behövas 😀
Intressen: dragracing, att skriva, innovationer och att vara delaktig i min familjs intressen, som bl a involverar bilar, och nu även Niccos dragracing karriär.
Senast lästa bok:  Silvervägen
Senast sedda film: på bio så var det Cornelis vi såg sist. Har varit på bio totalt ca 6 gånger under sista 26 åren.
Bästa maträtten: finns många att välja på, men en favorit är älgskavsgryta med pressad potatis och vinbärs gelé, tillbehör: en god sallad med italiensk dressing, mini rågrut och bords dricka.
Förebild: min före detta chef, Annika, en riktig överlevare som jag skulle vilja ha lite av hennes energi av och säljförmåga. Annars finns det nog en hel del att välja på, om man kunde ta lite av andras goda egenskaper och sätta dom på en själv.
Bästa minne: finns så otroligt många minnen, egentligen alla stunder då vi varit tillsammans och fått skratta och må bra. Många såna stunder har vi haft genom åren då vi firat midsommar uppe i Maltträsk med ett gäng goda vänner. Därifrån har vi riktigt fina och roliga minnen.

Fem bästa sakerna med Umeå:
Med Västerslätt som utgångspunkt så har vi nära till allt, goda grannar, fina utflyktsmål som t ex hamptjärnsstugan, fina stormarknader och otroligt gott vatten i våra kranar.

Maria Lundmark Hällsten