Etikett: Stockholm

Planerat in i minsta detalj

Av , , 2 kommentarer 9

Jag påbörjade projektet Chevtårta igår….det blev en fet form av märket, kunde ju inte kapa ner så tårtan skulle bli för liten 😀 Men jag är inte klar med hela bakverket, så bild på den, kommer sen.

Vi satt ute i värmen, till och från. Åke knatade ner längst gatan och kom hemsläpandes på motorn vi köpt till Camaron:

002 003

Jag lade ut bilderna på FB och det tog typ 30 minuter, så hade jag en förfrågan om att få köpa motorn. Fast naeee…det bidde ingen affär, nu har vi ju det vi sökt efter 😀

Winstone fick sig en dusch, Nicco tyckte han höll på se grådaskig ut, och jag håller med, magen är rätt så utsatt då man är ute och går. Så nu ska jag se om man kan borsta till honom lite, när han torkat upp, så han återfår lite fluff, så där.

008 009 011 013

Ja 17 år idag, blir hon…Nicco, och då är det ju väldigt lätt att veta vad man gjorde för just 17 år sen. Man satt hemma i soffan på kvällen och tjurades, jag skulle inte åka in på nåt BB och riskera att bli hemskickad…nänänä. Men till slut var Åke tvungen att starta upp Valianten vi hade på den tiden och vi begav oss upp dit.

25 minuter innan hon föddes, stod jag i dörröppningen och väntade på att Åke skulle parkera bilen, sedan blev det bråttom. Dom hade inte riktigt uppfattat att det var så nära, så det hanns som ingenting. En av sköterska sa, efteråt: Och vi som ska ner till Stockholm, på kurs, för att lära oss om barnafödande, men det är ju precis så här det ska gå till!!!

Många olika skepnader har hon haft, våran lilla dotter, här ska ni få 4 olika bilder och får se, för er själva:

01546489_499687883453405_1141292752_n 181055_444524988969695_781508484_n 1911782_609184715837054_1777252408_n

Inte är det konstigt att jag inte vet vem hon är, alla gånger 😀 Så jag önskar henne nu ett stort Grattis (hon sover än) och sedan ska hon få nån present och tårta förstås…allt är planerat in i minsta detalj…typ.

Och till er alla andra får jag önska en trevlig söndag!

Fjädern drogs upp…

Av , , 2 kommentarer 10

Ja vart ska man börja nu då, hm…tackar traktorförarna som tar bort snövallarna som blir på vår in/utfart varje gång dom plogar vägen, värt en hel del, för det är ju ett elände om det hinner frysa på innan man hunnit ta bort det.

001

Kul att dom på vädret i morse, från Stockholm, hade en uppmaning om att ploga vägarna nu, (inne i Stockholm alltså)innan det fryser på, för då skulle det bli ett elände. Men är det inte så här, rätt så ofta. Ingen som jämnar ut utan det fryser på och blir värsta hinderbanorna man ska ta sig fram på. Jag kan tänka mig att det handlar om ekonomi.

Sen tänkte jag att det egentligen, måste vara ett ganska otacksamt arbete att vara snöröjare och saltspridare, kan tänka mig att dom blir påhoppade om dålig snöröjning och att dom INTE ska salta vägarna, precis som om det vore dom som bestämde alltihop. Nja, dom gör nog så gott dom kan utifrån dom medlen dom har, det gissar jag.

Theresé har påtalat flera gånger att hon tycker att jag ska uppdatera min presentation här på bloggen. Den som ligger här på högersidan, direkt under min header. Och jag har sagt att jag gjort det, flera gånger, och jag sparar men då jag går ut på bloggen igen så står det gamla kvar…hon tror jag ljuger, att jag inte vill kännas vid att jag egentligen är 47 år och inte 46, som det står 😀

Men nu har jag lokaliserat ett fel, om man klickar på mitt namn, under inläggets rubrik, då kommer min ändrade presentation upp, ja där ser man, inget jag kan åtgärda, utan det är nog Word-press som får står för det felet.

Jag har sagt att jag skulle städa ut julen till tjugonde Knut, alltså på tisdag, men så drog någon eller något upp fjädern på mig igår så jag rensade ut, snudd på, alltihop, och lite nytt blev det i matrummet också. En rockad på det som satt på väggen, samt nya tavlor som plockades fram ur tavel-lagret och nytt tyg i fönstren, blev bra, tycker jag.

007 008 009 011 013 015

Hoppas på en fin söndag för er allihop!

 

 

En massa döskallar :)

Av , , 6 kommentarer 8

Så var julaftonen över, den kom och gick i en hast, men vi hade nog inte förväntat oss något annat heller. Snudd på hällregn och blåst, vad glad man är att man har tak över huvudet. Bosse och mamma kom hit strax efter 16, och maten var på gång. Katterna fick för andra gången i deras liv och under dom 2½ år vi bott här, vara med oss i matrummet.

Tänkte att dom gör ju förmodligen inga dumheter då vi ändå är där. Och dom höll sig på mattan… nästan, det var Enya som var lite nyfiken på klapparna, eller snarare paketsnörena, men annars var dom lugn och beskedlig.

Vi öppnade paket efter middagen, jag fick, av min käre make, en ny kamera, den jag har håller på att ge upp, och den här nya kameran tar fina bilder, däremot kan det ta sitt lilla tag innan man lärt sig den. Winstone fastnade då på några bilder:

008 010 035

Döskalle örhängen av chefen, döskallesockor och ett fint silverkottljus av Monica, döskalle hänge, en döskalle ask, döskalle necessär och en döing framför datorn (hahaa) av min bloggarkompis i Stockholm, boken Pinocchio, skriven av Leif GW, av Niccolina och en glassmaskin av mamma. Tack allihop, det var fina klappar.

Sen blev det kaffe och en kladdkaka med en touch av pepparkaka och cashewnötter i, med grädde till, den var god. Och den sedvanliga knäcken förstås… och choklad, vad annars.

Jag var ut en sväng med Winstone före 21, tog paraplyet med mig och jag lovar, hade jag inte haft broddarna på mig så hade jag blåst iväg, det var det värsta vilket hundväder. Winstone är dock aldrig brydd över vädret, men han är lika förnöjsam att få vara inne som ute och det är ju tacksamt.

Tina ringde igår kväll också, från soliga Spanien, det kändes som att det var ett tag sedan vi pratade med varandra, nu har man ju blivit som van att vi talas vid, minst en gång varannan dag, så det är klart att det känns konstigt nu, då dom är därborta.

Theresé ringde också, hon och Sallys planer är att börja åka hemifrån idag, sedan stannar dom nog någonstans vid höga kusten och sover över där, till imorgon då dom kommer att dyka upp här hemma. Nu var det längesedan vi träffade Sally, Theresé har ju varit hem en sväng däremellan, med jobbet. Näpp, nu ska jag se om vi kan få oss någon frukost innan dagen börjar ordentligt. Önskar er alla en trevlig juldag!

Inget man längtat efter

Av , , Bli först att kommentera 10

 

Nu har vi hämtat hem ”gammbussen”, dock står den inte inne på gården (tyckte att det skulle bli trångt, med två bussar) utan den har vi placerat på annat ställe i väntan på besiktningen.
Vi har ju haft den ute på blocket och till slut fick vi ett vettigt erbjudande, vi ska byta den jämnt mot en boggiesläp med ramper och vinsch, så då kan vi ta Camaron på den istället för junioraren, och slipper därmed köra in åbäket i bussen, det är ju väldigt tight därinne, så det kommer att bli bra.
Killen som ska göra bytet bor i Stockholm och ville naturligtvis inte köra hem den med körförbud, därför besiktar vi den innan så han kan hålla sig inom lagens ramar.
Brälla kom igår kväll med motorleveransen så nu är den på plats… i garaget i alla fall. Och ska väl monteras med alla pinaler, ikväll. Ska bli spännande att se så allting funkar och förhoppningsvis är den snäppet vassare så Nicco kan köra lite fortare, vilket hon själv önskat.
Idag är det skolstart för henne… inget hon längtat efter men jag tror mig vara rätt så säker på att det är fler än hon, som tycker att det är tragiskt att sommarlovet är över, och alla sovmorgnar förstås. Det var väl bara då man skulle börja i ettan och möjligtvis tvåan, som man verkligen längtade efter skolan.
Vi var ju alltid borta i Malå, hela sommarlovet, och kom hem, en eller två dagar innan skolan skulle börja. Och då var det sällan några andra barn hemma heller. Och dom var ju egentligen anledningen till varför man då längtade efter skolan, för då var alla på plats igen.
Nå, det brukar ju vara en rätt så mjuk start på läsåret och Nicco får ju en ännu mjukare start eftersom hon ska vara ledig två av dagarna, i slutet av veckan. Själv är jag schemalagd en enda dag, den här veckan, och det är idag. Så det är väl bäst man börjar göra sig ordning så man är redo att åka då det är dags. Önskar er alla en fin måndag!
 

Han bodde på toaletten

Av , , 6 kommentarer 12

 

Då har den kommit då… sista dagen på semestern, kan inte säga att den är efterlängtad men jag vet också att efter en eller två dagar känns det skönt att komma in i dom gamla rutinerna igen. Att ha semester alltjämt är nog ingen hit heller.
Jag brände iväg på Maxi igår och införskaffade två sitt/ligg påsar, eller vad man nu ska kalla dom, vi har dom uppe på busstaket. Det fanns bara tre kvar och dom var på halva priset, kan det vara för att dom bara fanns i rosa? Så när man kommer dit upp ser det ut som om det ligger två Barbapappor däruppe.
Åke rev sedan ner vindskyddet däruppe och håller nu på att dra om det, så det ska sitta bättre då vi kör. Staketet fäller man ju ner, men vindskyddet har suttit på fel sida.
Sen kapade han till staketstolparna som nu står och drar i olja eller nåt sånt. Mycket på gång nu… innan jobbet startar igen. Det blir till att fixa på kvällarna också annars går det inte.
Satt sedan och kollade kalendern och det är en helg vi är lediga i augusti, eller lediga, jag jobbar till 21 den fredagen, så ska vi boka in något så blir det den helgen från lördag till söndag. Jag vet också att det är av den anledningen det kan kännas skönt då vi äntligen ställer bort bussen, då vet man att vi har rest färdigt.
Lillbrorsan med familj kom förbi på en liten husvisning innan dom fortsatte hem till Stockholm, dom har ju varit uppe i Malå, någon vecka eller två. Morsan och farsan kom också hit så vi drack en kaffe. Svetlana undrade hur det kändes att få bo i hus, när vi bott i en liten lägenhet så länge.
Mja, liten och liten, det var ju en trea och inte hade våra föräldrar en större lägenhet och vi var ju tre barn som bodde hemma samtidigt. Jag och storebror delade rum och Lars fick en loftsäng inne i våra föräldrars sovrum. Mamma berättade att Lars ledsnade en dag på att inte få ha eget rum så han flyttade in på toaletten… men det blev väldigt kortvarigt 🙂 Tyckte förmodligen att det blev trångbott.
Nog klarar man sig på en mindre yta, om man verkligen vill, och när man var liten så var man ju alltid ute, tills man var tvungen att gå in efter ihärdigt ropande och visslande i fönsterluckan. Det var alltid högst motvilligt man gick in. Men det ser nog annorlunda ut idag, tyvärr.
Nä, nu ska jag få något gjort, hoppas ni får en bra dag och jag ska försöka göra min dag så bra som möjligt.

Den resan hade kunnat bli kort

Av , , Bli först att kommentera 6

 

Jag (och Nicco) fick en present av Theresé och Sally, då dom kom hit i påsk, ja, inte bara dom orangea tärningarna som ska sitta i Camaron utan också världens förkylning. Ont i halsen så det jag koncentrerar mig mest på, är att andas och att svälja, vilket inte är så lätt. Huvudet känns just nu som en betongklump, men det kan ju också bero på att jag vaknat med en timmes mellanrum, hela natten.
Jag köpte en tablett på apoteket som skulle bedöva det onda i halsen, perfekt tänkte jag, en sån tar man ju då man går och lägger sig, men på mig funkade den då inte. Jag kan känna en viss bedövning längst in i gommen men thats it, och det är inte där jag har ont.
En av gångerna då jag vaknade, så hörde jag ett knäppande ljud, tänkte först att det var katterna som provade på ett utbrytningsförsök, men då jag klev upp så hörde jag att ljudet kom från matrummet, och vet ni vad jag tänkte… tänk om det är någon som försöker ta sig in via balkongen.
Jag gick in där och lokaliserade ljudet till takdropp som studsade mot rutan, ingen inbrottstjuv. Det mest knepiga var ju nu, då jag läste på vk.se om inbrottstjuven på Grisbacka, inte alltför långt härifrån, som försökt ta sig in via altandörren, jojo.
Åke har ju sin transporttidning och den brukar jag läsa ibland, i nummer 4 stod det om den farliga järnvägen, när dom i början på 1800 talet, resonerade kring frågan om järnvägens vara eller inte vara. En läkare klargjorde i medicinska termer att människan inte skulle överleva i det lufttryck som uppstår då ett tåg rör sig med en hastighet av 30km/timmen.
I Sverige diskuterades tåg mellan Stockholm och Uppsala men hur skulle det kunna bära sig när det räcker med två hästdilligenser för att klara hela passagerartrafiken, fnyste skeptikerna. Ja där ser man, jag undrar vad dom skulle ha sagt om dom levat idag, och fått se vad som hänt med utvecklingen.
Min första tågupplevelse var vid 12 årsåldern och jag och min klasskompis Annica, skulle åka tåg till Gällivare, för att sitta barnvakt till mina två ohängda kusiner, som bara var några år gamla. Ja, inte enbart för att vara barnvakt, utan även för äventyrets skull.
Den resan kunde ha blivit jättekort. Tåget stannade i Vännäsby och då trodde ju vi att det var Vännäs, där vi skulle hoppa av och byta tåg, vi greppade våra resväskor och var på väg mot dörrarna då tåget startade igen med ett ryck. Vi stod där med långa näsor och visste inte riktigt vad vi skulle göra. Men vi fann oss i våra öden och tänkte att vi får se vart vi hamnar, och det blev ju rätt i alla fall. Vilken tur att vi inte hann hoppa av, för då hade vi fått vänta i evigheter på tåget till Gällivare 🙂
Önskar er alla en fin onsdag, för min del blir det nog till att kurera sig… ordentligt.

Inte ens fyllt moppe…

Av , , Bli först att kommentera 5

 

Den här dagen kommer inte tillbaka på fyra år nu, den så kallade skottdagen, fast för mig inföll den igår, då jag gick och drog snösläden fram och tillbaka härute, och retade mig på plogningen som görs på vägen, jojo, det kan man kalla skottdag det 🙂
Åke har en arbetskamrat som fyller år idag… egentligen jämna 40, men eftersom det är på skottdagen så har han bara haft tio födelsedagar än och har med andra ord, inte ens fyllt moppe, som Åke så vackert påpekade. Taskigt värre!
Numer spelas det på radio här hemma, kan ni tänka er, jag som aldrig lyssnar på den annat än om jag är på jobbet och chefen vill ha den på. Här har jag istället använt tv:n som substitut till en ljudkälla, men det behöver jag ju inte längre, nu när jag har en radio som står på lämpligt, lätt tillgängligt ställe.
Hörde en rolig reklamsnutt igår, Mats Åke på Teg, blev uppringd av Leif GW Persson, som var ute efter en luftvärmepump, han lät ju bara för knäpp och när man vet vem han är i verkligheten, så kunde man ju riktigt föreställa sig hans minspel då han pratade, nej, en pump kunde han inte köpa i Stockholm, det var ju bara en massa konstiga gökar därnere och inte var dom tillförlitliga heller … typ, hahaa…
Jag gjorde verkligen ingenting igår… jo en sockerkaka, dagen till ära, och snöskottningen, men annars ingenting. Usch, vad långrandigt det blev, men det tänker jag ta igen idag, tror jag ska ringa till morsan och höra om hon vill haka på till returmarknaden, sen kan man passa på att gå in på Maxi och handla lite, innan man ska iväg och jobba.
Jag önskar er alla en fin onsdag, nu ska jag fundera ut en lämplig bild till dagens ordlösa onsdag, hm…

Det tror jag det

Av , , Bli först att kommentera 5

 

Om det är någon här som inte noterat att det är måndag idag… kan jag upplysa om att så är fallet, och jag jobbar i vanlig ordning. Inte för att jag kan skryta om att jag tycker det är speciellt kul, kan det bero på att man sitter här och vet att alla andra i familjen ligger och gottar sig i sina täcken, ja, jag gissar på det.
Vad jag däremot tycker är väldans trevligt är att det bara är tre dagar som jag jobbar, sedan blir jag lite långledig, nyårshelgen är jag egentligen schemalagd att arbeta men jag får ledigt då och behöver alltså inte inställa mig förrän nästa onsdag, eftermiddag, sådeså.
Jag hör att Dagmar blåser lite utanför fönstren, men det låter inte alltför illa. Fast det är väl som vanligt, man ska inte säga sånt högt för då blir det alltid tvärtom, och det har jag en viss vana ifrån.
Vi blev inte bara bjudna på kaffe hos Åkes moster igår, utan hon hade även lunch att servera, vi blev där i tre timmar, mycket att prata om och det var ju trevligt.
Gunilla sa att hon tyckte att släkten skulle umgås och om det var närheten av dom som gjorde att man inte gör det. Mja, kan ju vara så, men jag tror också att det var mer ”vanligt” då man var yngre, att man umgicks med sina kusiner och tremenningar, man växer ifrån varandra, skaffar andra intressen, man känner dom inte på samma sätt som man gjorde som barn.
Jag har kusiner i Stockholm som jag inte ens tror att jag skulle känna igen om dom ringde på dörren. Dom är lika okända för mig som vilken annan människa som helst. Men vem vet, dom kan ju vara jätte intressanta personer (det är dom säkert) som man skulle trivas jättebra ihop med, men avstånden i detta fallet gör ju sitt.
Nå, vi får välan an se, rätt var det är dyker vi in hos någon kusin eller annan släkting och återupptar bekantskaperna, eller så kanske det dyker in någon här. Nu önskar jag er en bra dag och hoppas på en likadan själv.

Är vi avtrubbade eller?

Av , , 4 kommentarer 4

 

Det blev något slitigt igår, chefen skulle ner på stan och bara att ta sig till busshållplatsen, som normalt brukar ta fem minuter, tog nu minst dubbel så lång tid. Dessutom fick jag dra henne på bakhjulen då dom små hjulen fram, bara skar ner i slasket och det får jag lida för idag. Mitt ryggskott är tillbaka, så nu ska jag sjukskriva mig, och knapra lite piller ett tag så får vi se hur det går.
Såg precis på en snutt av en ”riktig” Kalle Anka, visst var det roligare att se på tecknade filmer förut? Dels så visades det inte dygnet runt utan vid få speciella tillfällen kunde man få se på tecknat. Idag används ju dessutom en annan teknik och filmerna får ett annat utseende.
Jag kan sträcka mig till att Ice Age, faktiskt är himla kul, den har vi sett några gånger och vi skrattar varje gång. Men det beror ju på historien också, och dom där roliga sakerna som händer och som ”bara” kan hända i en tecknad film.
Men det är klart, tänker man på att man en gång i tiden satt och var fascinerad av testbilden så behövdes det inte mycket för att roa ett barn, eller för all del, en vuxen också. Nu ska det mycket till innan man blir impad.
Indiana Jones visas ju nu på tv, vi strö såg förra helgen, på den första filmen. Den såg jag på bio då den kom och den var ju hur bra som helst. Vilka scener dom spelat in och vad fasanfullt det var då dom blev instängda nere i den stora salen full med ormar. Den här gången tittade man bara lite lätt över glasögon kanten. Inte ett pulsslag extra här inte.
Omen 1,2 och 3 var också filmer som var kusliga, dom såg jag med kusin Anna på Rigoletto i Stockholm. Då var man vettskrämd då man gick hem. Idag kan dom nästan platsa i barnkategorin, det är ju hemskt, egentligen. Har vi blivit lite störda, avtrubbade eller vad är det frågan om?
Nå, nu ska jag ordna frukost och sedan ringa en samordnare om min frånvaro imorgon. Ha en fin dag!
 

Äta ute och sk-ta inne

Av , , 4 kommentarer 3

 

Väntar bekantingar idag, mamma, hennes kusin samt man, ska komma hit på fika. Så en annan har just påbörjat en Lime cheese cake, som det ska bjudas på…hade jag tänkt. Den är ju inte klar än så man kanske ska hålla tand för tunga.
 
Vid ett svagt ögonblick igår, på jobbet, så frågade jag chefen om vi inte skulle gå ner på strömpilen istället för att åka buss ner på stan. Jag fick då välja och tyckte att en promenad skulle väl inte sitta så dumt. Det gick ju bra, ganska så mycket utför, på vägen dit.
 
Vi gjorde några ärenden sedan gick vi till bussen och skulle kolla tiderna, det var tio minuter kvar innan den skulle komma så jag vräkte ur mig: Vi kanske ska gå hem också? Du får välja svarade hon, ja, då går vi sa jag och det gjorde vi. Nu var det inga utförsbackar längre utan bara uppför, puh. Vi tog oss hem, men jag får ångra mitt tilltag idag, då det känns som om någon huggit in en kniv uppe på handen…och den sitter kvar där.
 
Ikväll åker vi upp till Malå, men först mellanlandar vi i närheten av Fällfors, vi har nämligen tänkt köpa oss ett utedass, så här ser det ut:
 
Jag/vi hittade det på blocket och vi har pratat i flera år om att bygga ett utedass däruppe, men det har aldrig blivit av. Det finns en ”riktig” toalett där men den ska delas mellan oss, fyra syskon med familjer samt mina föräldrar, nu är det inte alltid vi är där, allihop samtidigt, men ibland händer det, så…
 
Och med utedass och toaletter i åtanke så kommer här en liten historia. Det var ett par som skulle sälja sin stuga och hade annonserat ut den. Det ringer en herre från Stockholms trakten och är intresserad men vill först veta om det finns en veranda där, man vill ju kunna sitta ute och äta. Sedan vill han veta om det finns en toalett på stället. När säljaren lägger på luren vänder han sig till frun och säger: Tokiga Stockholmare, äta ute och skita inne!
 
Nu ska jag fortsätta mitt projekt med kakan, önska nig lycka till och jag önskar er en toppen  dag!
Maria Lundmark Hällsten