Man hör det man vill höra… eller?

Av Marja Granqvist, 12 januari 2011 kl 17:06, 6 kommentarer

På TV3 kör de en reklam för NiQuitin minisugtabletter. Reklamen börjar med att en man säger : “Jag älskar att röka.” Jag sitter och läser tidningen och hör något annat än ordet ‘röka’(ett ord på fem bokstäver som också börjar på r) och tittar förstås förvånat upp. Samma sak händer en gång till och jag börjar fundera om han med flit uttalar ordet ‘röka’ slarvigt, för att få tittarnas uppmärksamhet.
Nästa gång bestämmer jag mig för att TITTA på reklamen och när han säger “Jag älskar att röka” och samtidigt tänder en cigarrett, hör jag rätt.

Man brukar säga att ‘man hör det man vill höra’, fast i det här fallet stämmer det inte; jag vill varken höra ’röka’ eller det andra ordet. Hmmm…

Är det någon mer än jag som är trött? Det är mörkt (skulle inte dagarna bli längre) och det snöar oavbrutet. Huvudet är tungt och större delen av dagen har jag har legat på soffan och blundat. Försökte sortera lite papper och tidningar, men fastnade i förra årets julnummer av tidningen Scrapbooking. Där fanns ju julkort med riktigt fräna vikningar. Fick lust att göra nästa års julkort redan nu, jag har ju fina papper och dekorationer kvar. Men eftersom allt redan känns så tungt, tillåter jag mig inte att göra något roligt innan jag har sorterat och städat undan det som ligger framme. Snacka om att vara masokist. Fast jag njuter inte av det.
I själva verket tror jag att jag är understimulerad. Hela december var jag begränsad av rosfebern och årets aktiviteter har inte börjat än. Men snart.

I år har jag valt en väggkalender med ’skylines’ från världens största städer. Hela januari får beundra Shanghai och bl.a. det 468 meter höga TV-tornet Oriental Pearl Tower.

Blev tvungen att gå och titta om tornet lutar så där mycket på kalenderbilden, och det gör det. Bilden är väl tagen med vidvinkel.
Om jag nån gång kommer i väg till Kina, skulle jag definitivt vilja besöka Shanghai.

Ha en trevlig onsdagskväll <3

Exakt ett år sedan.

Av Marja Granqvist, 11 januari 2011 kl 18:42, 10 kommentarer

HEJ!

I dag är det exakt ett år sedan jag började blogga här på Vk-bloggen.
Tiden går fort. Jag har hunnit med 342 inlägg. Vad i all friden har jag skrivit om? “Den långa resan” blev 39 inlägg och sedan har det blivit både det ena och det andra. Ganska många foton har det också blivit, eftersom jag tycker om att dokumentera det jag ser.

Jag trivs jättebra på den här bloggen och kommer att fortsätta skriva mina inlägg i ungefär samma stil. Jag har fått många fina läsare, både kända och okända, och jag hoppas att ni även i fortsättningen vill följa min lilla ’vardagsblogg’.
Lämna gärna en kommentar eller tryck på tummen-upp om ni gillar det ni läser.

Kärlek till er alla <3

Minst två av allt.

Av Marja Granqvist, 10 januari 2011 kl 17:59, 6 kommentarer

Jag kom att tänka på en dikt av min favoritförfattare Eeva Kilpi i går när jag skrev om mina lyktor och att jag gärna köper två stycken av samma sak.

Jag är alltid lugn när jag har två:
Två kammar, två par strumpor, två likadana pennor.
Även när jag älskar, är ensamheten jämt den andre.

Jaså, sa han strängt,
du känner ju till budet:
har du två, ge bort det ena.

Jag vet, svarade jag,
men tänk om det finska ordspråket gäller mig:
Den som vill ha två, förlorar båda.
(Översättning: Kerstin Lindqvist)

Ja, det finns alltid flera sätt att se på saken. Att köpa två likadana par strumpor är praktiskt, för ni vet väl att de mest otrogna paren är just strumpor. Titt som tätt får en strumpa för sig att försvinna i tvätten och då kan det vara skönt för den övergivna strumpan att ha ett annat par att ty sig till.

Att ha två älskare kan ju låta trevligt, men då finns kanske risken, som Eeva Kilpi säger, att man förlorar båda två. Åtminstone om man är finska.

Oftast nöjer jag mig inte med bara två saker. Hittar jag ett par trosor eller ett par strumpor som jag gillar, kan jag köpa tio stycken. Inte på en gång, utan två och två… eller två vita och två svarta. Hittar jag en skön tröja, kan jag köpa den i flera färger. I synnerhet Gudrun Sjödens långärmade basrandtröjor, som jag har 12 stycken i min garderob just nu.
Är jag fantasilös eller manisk?

I dag har jag städat bort julen. Varför tar det längre tid att städa bort än att ställa fram? Två ljusslingor kändes plötsligt så förlegade, att jag bestämde mig för att kasta dem. Nästa jul ska jag inte dra fram så mycket.

Det blev lite dystrare när adventsstaken, stjärnan, alla ljusslingor och röda värmeljuskupor är borta. Men det finns ju vanliga ljuskupor.

Ha en trevlig måndagskväll <3

Allting kan gå i kras…

Av Marja Granqvist, 9 januari 2011 kl 14:42, 9 kommentarer

Jag hade stor lust att gå och lägga mig igen när jag tittade ut genom fönstret i morse.

Vilken tur att jag gick på en promenad till Coop i går, då det var riktigt skönt väder. Tyvärr började mitt ben värka och det ser ut som att den stora blåsan kommer tillbaka. I morgon kommer min doktor tillbaka från semestern, så jag får väl ringa henne igen då. Suck!

I går kväll var jag på riktigt dåligt humör och arg på mig själv för att jag är så klumpig.

Denna fina ängel ligger och slumrar sött på kanten av en kruka.

Kompisen, som är lite mer alert, föll ner på golvet när jag råkade peta till honom och skadade ena vingen. Nåja, det går att fixa med lite Karlssons klister.

Värre var det med glascylindern på min ena lykta. Ljuset vickade lite åt sidan när jag skulle hänga upp den på balkongen. Jag ställde då lyktan på balkonggolvet, tog av cylindern, ställde den bredvid, rättade till ljuset och viftade till cylindern, som förstås välte och gick sönder. Hur klantig får man vara?

En lykta med och en lykta utan cylinder.

Undrar var jag kan få tag på en liknande cylinder? Lyktorna är köpta på Tiimari för ett par år sedan.

När jag tände ljusen i lyktorna i går, tänkte jag faktiskt på att det är typiskt mig att jag måste ha två lyktor. Varför kunde jag inte nöja mig med en vanlig lykta, som grannen mitt emot, och ha ett blockljus i den i stället för att bränna två kronljus vid varje tillfälle. Där fick jag för mina tankar. Nu har jag bara en lykta och den ser väldigt ensam ut, för den här typen av lyktor gör sig bäst i par.

För att få perspektiv på tillvaron lyssnade jag på Björn Afzelius’ Tusen bitar. “Allting kan gå i kras, men ett hjärta kan gå i tusen bitar. Säger du att du är min vän, så är du kanske det.”

Nu tänker jag inte lägga ut den, utan Mikael Wiehes sång till Björn: “Den jag kunde va”.
Den finaste kärleksförklaring man kan få. En vacker välsignelse.

Ha en skön söndag <3

Välsignelse.

Av Marja Granqvist, 8 januari 2011 kl 17:54, 4 kommentarer

I Paulo Coelhos Visdomskalender för 2011 är ordet för januari månad Välsignelse och bilderna på en tekanna och tekoppar för tanken till en teceremoni.

För mig innebär ‘välsignelse’ tacksamhet, önskan om välgång, en känsla av (Guds) nåd…
Vi välsignar maten, varje ceremoni är en sorts välsignelse, vi känner oss välsignade eller tacksamma över livet ibland.

Har ni känt ‘nåd’ någon gång? Alltså inte att ni blivit benådade, eller att någon har varit er nådig, utan en stark känsla av ex. tacksamhet för något ni får vara med om eller något ni får ta del av.

Jag kände en stark känsla av ‘nåd’ ett par gånger när jag gick i terapi och efter mycken möda förstod vissa sammanhang, accepterade dem och kände att jag kunde förlåta. Den lättnaden kändes som en nåd, som en välsignelse från universum.

Bland januari månads visdomsord väljer jag den om ängeln:
“Ängeln beskyddar oss alltid och den är en gudagåva – vi behöver inte åkalla den. Du kan alltid se din ängels ansikte när du betraktar världen med blida ögon.” (Ur Pilgrimsresan)

Ha en skön lördagskväll <3

I dagens Vk x 2

Av Marja Granqvist, 7 januari 2011 kl 14:51, 9 kommentarer

I dagens Vk kan vi läsa om doktor Anders Svenningsson, som kämpar för sina MS-sjuka patienter mot en Försäkringskassa som nekar dem sjukskrivning. Jag hoppas fler och fler läkare protesterar mot detta korkade system som ger makten åt byråkrater att bedöma om någon är sjuk eller inte.
Anders Svenningsson efterlyser mer sammanbete med Försäkringskassan i stället för att läkarna ska lägga sin tid på att fylla i en massa papper åt någon som aldrig träffat patienten. “… vi har nolltolerans mot sådan dumhet”, säger han.

Sedan vill jag rekommendera Ola Nordebos Ledare i dagens Vk. Han utgår från det omskrivna uttalandet som ett kommunalråd i Uppsala gjorde på sin blogg i veckan: att överviktiga människor skulle bli tvingade att betala högre skatt eftersom de på grund av sin livsstil ligger det offentliga mer till last än de normalviktiga.

Ola Nordebo menar att det är mer konstruktivt att se vilka mekanismer som ligger bakom ett sådant korkat uttalande, än att bara förfasa sig över det. Vi måste diskutera den “mallade, stereotypa syn på människor och samhälle” som ligger bakom förslaget. Det finns en övertro på “värdet av det tillrättalagda, normerade och mallade”. “All form av teoretisk kollektivism och likriktning som vill frånta individen deras frihet att vara sig själva, med unika egenskaper, fri vilja och egna känslor, går hand i hand med skepsisen inför det som avviker, som inte riktigt går att ge en etikett.”

Rubriken på Ledaren är: Den fria, krångliga människan. Läs den i sin helhet på Ola Nordebos blogg :
http://blogg.vk.se/nordebo/2011/01/06/den-fria-krangliga-manniskan-204984

Ha en mysig fredag <3

Korsord är kul.

Av Marja Granqvist, 6 januari 2011 kl 14:24, 12 kommentarer

Så förvånad jag blev i morse när jag tittade ut och såg att det snöade. Inte. Jag skulle nog bli tusen gånger mer förvånad om jag såg att det INTE snöade. Nu får det räcka, tycker jag.

I går blev jag färdig med Vk:s jättejulkryss och kastade det på brevlådan i sista minuten.
Det var fyra gånger tidningens storlek. (Jag tog en bild på det när det låg på golvet, men det verkar som jag raderat den).Lite otympligt att hantera, men kul att lösa. Jag hade bestämt att jag skulle lösa det helt och hållet, så jag fick lov att googla på några ord. Egentligen tycker jag det är ’fusk’ att slå upp ord, då lämnar jag dem hellre, men ibland blir man ju nyfiken och då tillåter jag mig att googla. Jag tillhör inte dem som sitter med de svåraste korsorden med både Korsordsboken och Synonymordboken bredvid. Nej, det ska vara kul och lagom stor utmaning.

Jag har upptäckt att det finns många sidor på nätet där man helt enkelt kan fråga på ord man inte kan och sedan få svar från någon annan. I princip kan många sitta och lösa samma korsord och hjälpa varandra. En slags korsordschatt.
När jag jobbade löste en arbetskompis och jag korsord tillsammans på lunchrasten. Det var kul att sitta och klura tillsammans och sedan googlade vi på de ord vi inte kunde. Vi gav oss inte förrän hela korsordet var löst.

Jag har alltid ett par korsord på gång. Jag har ett på toaletten, ett för reklampauserna på TV och för sena nätter när jag inte vill gå och lägga mig. Varje morgon löser jag “Dagens anagram” i Vk. Det är lagom svårt att börja dagens tankeverksamhet med.
En tid prenumererade jag på en korsordstidning och det var alltid lika spännande när den damp ner i brevlådan i början på varje månad. Då löste jag ett visst korsord först och sedan de andra i tur och ordning.

Man lär sig en hel del när man löser korsord. Man lär sig nya ord och nya fakta, men det viktigaste tycker jag är att man gymnastiserar hjärnan. Olika konstruktörer har olika ‘tänk’ och olika humor. Ibland är man inte överens och då måste man ‘knäcka koden’ för att komma någon vart. Lite utmaning är alltid stimulerande.

Dagens korsordsord: “Blir kvast med buk?” Tre bokstäver.

Ha en skön Trettondag <3

Köp medges ej.

Av Marja Granqvist, 5 januari 2011 kl 18:18, 6 kommentarer

Jag hör till dem som mer och mer kör med kort när jag betalar. Jag tycker det är bekvämt och snabbt och sen ser man på kontoutdragen vart pengarna har gått. Cash har en tendens att rinna mellan fingrarna och efteråt vet man inte vart pengarna har tagit vägen.

Nackdelen med att alltid dra fram kortet är förstås att man kan bli skimmad och ibland händer andra saker som gör att man får sig en tankeställare. Man säger ju att kortläsare med chip skall vara säkrare än dem man drar kortet i, men under den senaste veckan har jag börjat undra om det är så.
Det började på Coop Konsum i centrum. Mitt kort påstods vara ‘oläsligt’. Kassörskan tog det och drog med fingrarna över chipet och sedan skulle jag försöka igen. Till slut sa hon att jag skulle hålla i kortet när det var intryckt. Då fungerade det. Hon sa att det var fel på kortläsaren och att de hade tillkallat en tekniker. Eftersom det var den butiken som hade fått en av sina kortläsare skimmad, var jag på vippen att skämta om det, men avstod.
Sen gick jag till Indiska och där hände samma sak. Nu visste jag att jag skulle hålla kortet intryckt med ena handen medan jag slog koden med den andra. Jag tänkte att det var fel på mitt chip och att jag skulle gå till banken och kolla.
På vägen dit gick jag in på Kronans Droghandel och där fungerade kortet perfekt, så jag skippade banken.

I går var jag på Åkerbloms bokhandel och plötsligt fungerade kortet inte igen. Jag kunde ju knepet vid det här laget och sa till tjejen i kassan att det antagligen är något fel på mitt chip, för nu har kortet krånglat i så många olika butiker. Hon sa då att det är fel på de kortläsare som har chip, de slits alldeles för fort.

I dag var jag på Clas Ohlson och då sa kortläsaren “Medges ej” vid varje försök att slå koden.
“Vad betyder det? Har ni ingen kontakt med banken? Jag har pengar på kontot”, sa jag.
“Det betyder att du inte får handla med det kortet”, sa kassörskan snorkigt.
Min första tanke var förstås att mitt konto hade blivit länsat. Hu, så hemskt! De ‘nötta’ kortläsarna jag använt hade kanske varit skimmade. Jag hade inte tillräckligt med cash i plånboken, så jag fick lämna mina två varor i kassan och springa ut till en automat för att ta ut pengar. Det gick hur bra som helst och kvittot visade att alla pengar fanns kvar på kontot. Mystiskt, inte sant? Banken var stängd, så jag travade tillbaks till Clas Ohlson och fick då veta att alla MasterCard-kort hade blivit nobbade i alla kassor. Tekniskt fel. Går inte att skylla på någon.

Jaha, så var det med det.

“När någon säger att det inte gäller pengar utan principen, är det alltid en fråga om pengar.”
(F W Hubbard)

Ha en skön trettondagsafton <3

Med ett skevt leende.

Av Marja Granqvist, 4 januari 2011 kl 18:46, 6 kommentarer

Jag tappade ju en halv kindtand på nyårsafton, så i dag var det dags för ett besök hos tandläkaren. Jag var övertygad om att tanden var förlorad och gruvade mig hela förmiddagen, men min käre tandläkare fixade den.

Jag berättade om rosfebern och penicillinkurerna och passade på att säga att jag nog är lite ’skör’. Sen sjåpade jag mig lagom mycket för att få en ordentlig bedövning, så nu sitter jag här med ett skevt leende och en näsa som rinner utan att jag vet om det.

Kärleksparet i is hade fått lite fin kornsnö på sig.

När man bara ser överdelen så här, tycker jag det ser ut som att de går mot varandra in i en omfamning.

I bakgrunden ser man den stora granen i Rådhusparken.

En kvinna stannade till samtidigt som jag och beundrade paret som just då badade i mörk cerisefärg. Medan jag grävde fram kameran ur väskan kunde jag inte låta bli att säga:
“Visst är de fina!” “Ja-a”, sa hon lite tvekande och tittade förvånat på mig.
Sen tog jag några kort och när jag gick därifrån hade hon också tagit fram sin kamera och börjat fota paret.

Dagens korsordsord: Grisservis? Två bokstäver.

Ha en bra tisdagskväll<3

”Is & snö”

Av Marja Granqvist, 3 januari 2011 kl 17:03, 6 kommentarer

Pysselhäxornas utmaning för december/januari är att göra en layout som skall vara vit och frostig, där man bara får använda en accentfärg, som inte får ta över.
Det var omöjligt att få ett bra foto , som verkligen visar hur vit och frostig min layout är. Jag vill helst fota i dagsljus för att undvika fläckar från blixten och just nu finns inget bra dagsljus.

Rubriken är ‘Is & snö’ och jag har två foton med is och snö, som jag tagit denna vinter. Sen har jag fällt in en trulig bild på Ronja i sin fina silverjacka och leopardmössa. Hon är fem år, tror jag.
Bakgrunden är vit. De ljusblå snökristallerna är gnuggisar, som jag blingat med genomskinliga stenar och glitterlim.

Ha en skön måndagskväll <3

Marja

Man hör det man vill höra… eller?

Exakt ett år sedan.

Minst två av allt.

Allting kan gå i kras…

Välsignelse.

I dagens Vk x 2

Korsord är kul.

Köp medges ej.

Med ett skevt leende.

”Is & snö”

Presentation

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Sök

Kategorier

Arkiv

Nytt från vk.se