På Eurosport Live pågår just nu damernas 20 km gång på Londons gator. Jag tycker att sättet de går på ser väldigt ansträngande ut för kroppen. Det måste ju slita mycket på alla muskelfästen i ländrygg, höfter, knän och hälar. Jag skulle inte klara av att vagga fram på det sättet.

Tanken slog mig antagligen för att jag har konstigt ont i höger höft och ben. Jag måste gå som en robot… rakt fram, vrida hela kroppen och rakt fram igen. Om jag tar ett steg där tårnaa inte pekar rakt fram, får jag en smärta i lårmuskeln som gör att benet viker sig. Kommer det månne från höftleden? Jag har lite ont i höften när jag sitter. Jag tror jag måste hitta en bättre sittställning framför datorn. Just nu har jag lilldatorn på soffbordet och då sitter jag mycket framåtböjd med höften. Min sjukgymnast sa en gång att den yrkesgrupp som oftast får ont i höfterna är lantbrukare, för de sitter med höften i fel vinkel (framåtböjd) på traktorn.
Jag har i alla fall varit ute och cyklat en stund och det gick bra.

I går kväll satt jag mycket framför datorn. Jag har nu äntligen fått tillgång till min vinst i fototävlingen, två månader på Moderskeppets hemsida. I går satt jag och kollade små videos om hur man kan manipulera sina foton på olika sätt. Nu har jag inte deras program, men principen är den samma. Brunnslocket, som jag la ut i går på Ordlös lördag är inte så där vackert blåtonat i verkligheten, utan mera brunsvart. Jag har lagt en blåton på bilden och också förstärkt kontrasterna, så man till och med kan läsa texten.

Jag tror btw att jag måste ge mig och öppna ett Facebook-konto. Jag har en vän jag vill hålla kontakt med och det enklaste sättet verkar vara via Facebook. Ska fundera på det.

Nu ser det ut som om damerna småspringer på TV. Här är hon som jagar den som leder. Jisses, så huvudet rör sig. Huu, jag skulle då bli yr.

Ha en trevlig lördagskväll <3

I dag har jag varit på banken, så nu är mina affärer i ordning inför övertagandet av den nya lägenheten. Min personliga bankkvinna är på semester, men hon hade bokat in mig hos sin kollega, en trevlig ung man. Det blev ett intressant möte, förstås beroende på att vi hade olika intressen, men också för att vi tillhör olika generationer.

Vi kom in på olika saker, bl.a. på mina försäkringar. Jag har bra försäkringar för mina få ägodelar och för oförutsedda händelser när jag reser, MEN jag har inte längre någon personlig försäkring. När jag jobbade hade jag en sådan via facket och det var nödvändigt då, tyckte jag, ifall något skulle hända och jag skulle bli helt eller delvis arbetsoförmögen, ‘ekonomisk invaliditet’ kallas det visst. Nu när jag är pensionerad har jag inte tänkt så. Jag får ju min pension vare sig jag är frisk eller sjuk och jag litar (kanske för mycket) på den svenska sjukvården.
På banken fick jag emellertid frågan om jag har något skydd för ‘bestående men’ efter en olycka. Vadå? Om jag bryter benet och blir halt… vad hjälper pengar då? Om jag råkar ut för en olycka och får ett ‘missprydande ärr’… vad gör det vid min ålder? Så tänker jag. Men efter en stunds meditation hemma på soffan har jag kommit ett steg längre. Dels kan det ju hända att jag skulle behöva extra hjälpmedel, kanske en elrullstol. Eller om inte det allra värsta skulle hända, kunde kanske en sparesa vara till hjälp att komma tillbaka. Man får inte nervärdera sina behov bara för att man börjar bli gammal. Jag tror jag ska unna mig en försäkring.

Själv funderade jag över skatten jag måste betala på vinsten från försäljningen av lägenheten. Eller vinst och vinst. Jag köpte min lägenhet för 31 år sedan och det jag betalade för den var mycket då… och löjligt lite nu. Jag tycker det är mycket konstigt att man inte får räkna med minskningen av pengavärdet under alla dessa år, för jag känner då inte av någon vinst att tala om.
Nu vet jag att man kan skjuta upp skatten, men någon gång måste den betalas och jag tänker att det kanske är någon annan än jag som i framtiden får ta hand om försäljningen av den nya lägenheten. Min kära dotter till exempel. Ja, visserligen, sa bankrådgivaren och föreslog att jag skulle ringa och prata med någon på skatteverket.

Som sagt, det var ett givande möte.

Nu har jag pratat i över en timme med min kompis i telefonen och blev tvungen att bekänna att jag förstört hennes matta. Jag hade gjort en stor mugg med kaffe, som välte över hela soffbordet, i min famn och ner på mattan under bordet. Mattan är av någon slags sisal och går inte att tvätta. Det blev fula fläckar,så nu får jag köpa en ny.

Ha en trevlig måndagskväll <3

Jag stod och väntade på bussen utanför Coop i går tillsammans med två unga mammor och deras barn Det var tre små barn i åldrarna 2-4 år. Mammorna stod och rökte och pratade med varandra och matade barnen med kakor medan de rastlöst snurrade omkring. En av killarna tyckte nog att han inte fick tillräckligt med uppmärksamhet, så han ställde sig i vägen för alla som gick förbi. Det är en upphöjd kant där bussen stannar och inte alltför mycket utrymme för flera personer i bredd. Killen ställde sig medvetet i vägen och tittade trotsigt på folk som kom mot honom. De flesta log mot honom och föste undan honom. Att mamman skrek hans namn och tjatade brydde han sig inte om. En äldre herre fick stanna med sin cykel för att killen helt sonika la sig ner på den regnblöta marken framför honom. Jag stod och tänkte om jag kunde hitta på ett sätt att avleda honom, för ju mer mamman tjatade och ‘förmanade’ (hotade), ju mer låste han sig i sitt beteende. 
Då kom ett äldre invandrarpar Mannen satt i elrullstol och killen ställde sig framför honom och tittade trotsigt på honom. Den äldre damen gick då fram till honom, böjde sig ner, log och smekte honom över kinden. Sen drog hon honom åt sidan och höll om honom så mannen kunde ta sig förbi. Så himla fint och smidigt gjort. Killen kom av sig totalt och efter det var den leken inte lika rolig längre. Vänlighet går alltid hem, även hos små barn.

Ha en trevlig lördagskväll <3