Marja

Den långa resan.

Kategori: Hälsa

Icke-ordet ballongmage.

Av , , 4 kommentarer 8

Ett ord som kvällstidningarna älskar och jag hatar är: ballongmage.
Alltså, jag hatar själva ordet, för tidningarna använder det på ett sätt som jag inte tycker är respektfullt. Väldigt ofta tycker jag de slår upp rubriker om hur man kan bli av med sin ’ballongmage’ och det måste ju vara så att de goda råden inte är särskilt effektiva eftersom samma artiklar återkommer hela tiden. Det kallar jag att profitera på sjuka människor, som griper efter varje halmstrå för att må bättre.

Dagens Expressen slår igen upp stora rubriker och inne i tidningen finns en artikel som säger att NU ska man forska på allvar på folksjukdomen IBS. Enligt Expressen lider var sjunde svensk av IBS, jag har tidigare hört siffran en av tio. I alla fall är det en diagnos som förtjänar att uppmärksammas och kallas vid dess rätta namn. IBS = Irritable Bowel Syndrom och drabbar INTE bara tarmsystemet, utan HELA matsmältningorganet från matstrupen till analen. När man har uteslutit inflammatoriska tarmsjukdomar, magkatarr, magsår, cancer, födomedelsintolerans, allergier m.m., får man till slut diagnosen IBS. Det är alltså en ’slaskdiagnos’, som inte tidigare har tagits på allvar, men nu fått mer uppmärksamhet inom vården.

För den som har fått diagnosen är det väldigt frustrerande och att då kalla det för ’ballongmage’ känns rent av kränkande. Det handlar inte bara om att känna sig uppblåst, ha gaser i magen, utan oftast är det smärta, kramper, diarreer och förstoppning och förlamande trötthet som kommer i skov. Det finns ingen direkt medicin inga allmängiltiga råd om diet, utan var och en måste själv komma underfund med vad som är bäst för en.

Jag har själv diagnosen IBS och jag får oftast smärtor i magsäcken och tolvfingertarmen. Då tappar jag kraften i ryggmusklerna och orkar inte hålla mig upprät. Jag kan aldrig ha kläder som sitter åt i midjan. I min ungdom kände jag mig alltid tjock, men foton bevisar att jag var mycket smal. Jag kanske kan säga att det kändes som ’ballongdiafragma’?

Jag var med i Fråga Doktorn på TV för några år sedan. Då trodde en läkare som medverkade i det programmet att det inte var helt osannolikt att min IBS utlösts redan efter en (traumatisk) blindtarmsoperation jag gick igenom när jag var 7 år. Det kan vara så, för så länge jag minns har jag haft mina magbesvär.
Med åren har jag emellertid blivit mycket bättre och det ger ju en viss tröst.

Ha en trevlig söndagskväll <3

Ljusterapi, sömnlöshet och fotvård.

Av , , 14 kommentarer 5

Två trevliga nyheter:

 

#1 Kommunens arbetsgrupp har fastställt att Sara Lidman-konstverket ska få vara intakt. Ingen kameraövervakning eller andra åtgärder för att förhindra klotter.

Förtroendet för medborgarna är återställt, med andra ord.

 

#2 Umeå Energi bjuder på ljusterapi i 30 st busskurer under tre veckor. Man har installerat ljusrör med dagsljus i reklamtavlorna.

Jag har tittat på kartan och kommer att försöka planera mina bussutflykter, så att jag kan få lite humörhöjande terapi.

En bra reklamkupp för Umeå Energi.

 

En negativ sak:

 

Jag sover inte. Jag är trött, men när jag lägger mig är jag klarvaken i huvudet. Somnar jag, vaknar jag efter en kort stund igen. I natt satt jag och åt knäckemackor kl 4.30 och upplevde att jag inte sovit något före det.

Jag brukar inte ha besvär med sömnen. Nu, när det är mörkt nästan hela dagarna, borde man ju vara trött… eller kan man bli övertrött=speedad också? Jag har inte riktigt koll på de där hormonerna.

 

I dag har jag varit uppe i förrådet efter lådan med julsakerna. Jag har tagit fram adventsstkarna och julstjärnan, julänglarna och de röda ljuslyktorna. Kul att se hur de passar in i den nya lägenheten. Jag tror nog det blir fint till 1:a advent.

 

I morgon ska jag gå på fotvård. Det ska bli skönt att få naglarna klippta och petade och att få massage. Jag har hittat en bra forvårdare, som jag varit hos några gånger. Väl värt pengarna.

 

Ha en trevlig tisdagskväll <3

 

Inte lika trött.

Av , , 2 kommentarer 5

Provtagning på vårdcentralen i morse. Jag lät en elev ta blodproverna, visade bara var det är lättast att sticka mig och vände sen bort huvudet och pratade med hans handledare. Jag berättade att jag varit sjuk och funderade kring influensasprutan. Han sa att de hade fått information om att årets vaccin är synnerligen ’bra’. Vad det nu betyder. Jag märkte knappt att blodprovet togs och berömde eleven för det. Han blev glad och lite stolt.

 

Det känns mycket bättre i dag. Jag är inte lika trött och skakig. Det är verkligen smidigt att gå med käpp. Jag har fått in rytmen och stegar fram med stora kliv. Dessutom är den lätt och smidig att ställa från sig. Jag har också börjat gå uppför trappan. Nedför är svårare, knät är för instabilt och faran finns att det viker sig och då störtar jag nedför.

 

I går var jag på akvarellmålningen. Det var så himla trevligt. Vi gjorde julkollage på samma sätt som vi gjorde i fjol. Först kladdade vi tre papper fulla med färg och sedan rev vi ut bitar och skapade ett julmotiv. Jag gjorde en julgran med stjärna i toppen och paket under. Jag målade på glittergirlanger och paketsnören, samt målade en bakgrund. Enkelt, men roligt och kreativt.
De andra gjorde änglar, ljus, amaryllis och en målade ett nattlandskap och limmade på utrivna granar. Eftersom det var sista gången för terminen hade vi tårta till fikat.

 

Det blev ingen vattengympa i kväll, men nästa vecka ska jag nog orka med det och då hinner jag vara med tre gånger innan jul.

 

God natt mina vänner <3

 

På turné till Strömpilen.

Av , , Bli först att kommentera 7

En ny mardröm i natt. Verkligen obehaglig. Jag känner mig kränkt över att vara sjuk, att inte orka. Jag undrar om medicinen håller på att gå ur kroppen, för jag får skov då jag svettas och blir lite skakig.

 

Min kompis kom efter mig i dag och så for vi på turné. Först var vi på återvinningsstationen och kastade lite skrot. Sen for vi till ICA-Maxi och storhandlade. Jag passade på att fylla kylskåp och frys nu när vi hade bil. Efter en bananpaus fortsatte vi till Viva Resurs, där jag lämnade mina halsduksrullar. Vi träffade en gammal arbetskompis och satt och fikade med henne och pratade en  stund. Det var trevligt att träffas och jag började nästan längta tillbaka till jobbet.  

Vi hade också med oss saker som vi skulle lämna till Returbutiken, så vi gick dit med dem och gick sedan en runda i butiken. I ett hörn finns en del av den långa halsduken.


 

Resten av halsduken finns i receptionen. En del av rullarna hänger på en specialgjord ställning.


 

Det finns väldigt mycket fina saker till bra pris i Returbutiken. Jag hittade faktiskt en liten smörkärna som jag kan ha mina kryckor och käppar i.

 

På Viva Resurs finns bl.a. en verkstad som klär om möbler. Nu hade man klätt om stolar med gamla jeansplagg. Verkligen fränt.


 

Vad tror ni jag gjorde när jag kom hem och ätit en bit? Somnade på soffan förstås. Så himla skönt. Inga mardrömmar.

 

I morgon hoppas jag att jag orkar fara på akvarellmålningen. Det är sista gången före jul.

 

Ha en skön tisdagskväll <3

 

P.S. Viva Resurs hade besök från Petrozavodsk i dag, bl.a. från barnhemmet som ska få filtarna halsduken ska sys om till. Läs Ritvas blogg om besöket. http://blogg.vk.se/Velilasstickblogg/2012/11/20/besok-fran-petrozavodsk-1172691

 

 

Känner mig gnällig.

Av , , 8 kommentarer 7

I dag känner jag mig gnällig. Får jag göra det?

 

Min scrapkompis fick åka ensam till Vännäs på storträffen jag sett fram emot. Jag kände att jag inte skulle orka sitta och vara kreativ och social i 12 timmar. Hon frågade om jag kunde tänka mig några timmar, men för mig är det allt eller inget. Jag lovade scrappa lite vid köksbordet, men inte ens det har jag orkat.

 

I torsdags tog jag bussen till min kompis på Ålidhöjd. Det var ganska halt, så jag tog gåstavarna. Hon bjöd på jättegod mat, vi fick i gång den nya skrivaren och så har vi ett spännande projekt på gång. Något att se fram emot om några månader.

 

I dag har jag varit på antikaffären i Ålidhems centrum och fyndat en ställning till mina CD-skivor, samt en liten fin käpp för bara några tior.

 

Den är precis lagom lång för mig och handtaget ligger bra i handen. Funkar den bra ska jag fixa en ny doppkopp, för den befintliga är smutsgul och lite sliten.

Jag ska ju belasta knät så mycket jag kan och en käpp är ingen avlastning som en krycka är, däremot är en käpp bra om man som jag raglar som en fyllis. Jag är så himla yr fortfarande. Nu har jag kryckor, stavar och en käpp, så nu ska jag leta efter typ ett paraplyställ att samla allt i.  

 

Jag blev bjuden på middag i helgen, men tackade nej för jag är fortfarande så fruktansvärt trött. Jag kanske har dåliga blodvärden eller så är det något annat. Nåja, på torsdag ska vi ta nya prover.

 

Ha en trevlig lördagskväll <3

 

 

Kryckans lov.

Av , , 4 kommentarer 7

Jag ser att TV-programmet ’Uppfinnarna’ kommer i dag och att det sänds från Umeå.

Kan ingen uppfinna något som gör att man kan ställa ifrån sig sina kryckor rakt upp och ner. En typ av tripod som man kan fälla ut vid behov. Jag vet att det finns ett band man kan ha runt halsen, ungefär som ’senilsnöret’ till glasögonen, men det kan väl knappast vara värst bekvämt. Man har ju kryckorna dinglande vid sidan i alla fall. Och hur gör man när man ska stega iväg?

På ett par Apotek finns det urgröpningar i en hylla under disken där man kan parkera sina kryckor och det är bekvämt. På sjukhuset finns de vid disken där man kan hämta ut medicin, men inte vid den vanliga disken vid utgången.

 

Kryckor är bra att ha, men oerhört besvärliga om man ska ställa ifrån sig dem. Oftast trillar de ner på golvet och då gäller det att inte vara alltför ovig, så man kan böja sig ner efter dem. Eller så får man engagera sin omgivning, något jag faktiskt blivit riktigt bra på. Folk är faktiskt väldigt hjälpsamma.

 

Jag har gått mycket med kryckor i mitt liv. När jag opererade menisken i mitt dåliga knä i början på 70-talet, hade jag kryckor som satt under armhålan. De var faktiskt bekväma och det gick utmärkt att stå och hänga på dem och laga mat eller diska. Det blev lite komplikationer efter den operationen, så hela sommaren gick jag med käpp och det var kanske därför tanken på en käpp dök upp härom dagen.

På 80-talet fick jag en besvärlig hälsporre och under tre års tid gick jag från och till med kryckor utomhus för att komma framåt i någorlunda takt. Sen har jag under årens lopp halkat eller snavat och slagit i mitt onda knä och behövt kryckorna under en tid. Jag ägde faktiskt två par kryckor, men gav bort ett par vid flytten. Det par jag har kvar tänkte jag faktiskt bära upp till förrådet på vinden, men som tur var blev de stående i en vrå i hallen och där ska de få stå nu tillsammans med gåstavarna.  

 

Den här omgången med kryckor har varit lättare eftersom jag inte längre har trappan att gå i. Nu har jag kunnat ta hissen en våning ner och sedan peta på den automatiska dörröppnaren till ytterdörren med kryckan. Vilken lyx!

 

Ha en trevlig torsdag <3

 

Kors i taket!

Av , , 8 kommentarer 6

I dag blev jag uppringd av en doktor från infektionskliniken på sjukhuset. Det var honom man hade konsulterat från ortopedakuten angående min UVI och det var han som hade bestämt vilken medicin jag skulle få. Nu ville han veta hur jag mår. Kors i taket! I morgon äter jag mina sista tabletter på 10-dagarskuren och han sa att de brukar göra en uppföljning med prover en vecka efter man slutat med medicinen. Kors i taket en gång till! Han skulle lägga in en beställning i datorn och i morgon ringer jag till vårdcentralen och beställer tid på labbet.

 

Jag är så himla trött bara. Jag trodde ju att jag skulle orka återgå till normala aktiviteter när febern försvunnit, men jag har fått lämna återbud till det mesta. I går skulle jag gå på lunchteater med skrivargruppen, men var tvungen att meddela att jag inte orkade komma. Jag orkar helt enkelt inte vara social. I kväll hade jag tänkt fara på akvarellmålningen, men orkade inte. På lördag är det stor pysselträff i Vännäs, som jag anmält mig till, men jag är osäker om jag orkar sitta en hel dag. Jag får bestämma mig på fredag. Det är bara att gilla läget.

 

På dagen gick jag en tur runt kvarteret med gåstavarna. Tänkte att det är tryggast att gå där det rör sig folk, så sjön får vänta. Frisk luft och lite motion är bra för humöret.

I morgon ska jag åka till min kompis och äta och se om vi får liv i hennes nya skrivare. Blir jag trött kan jag lägga mig på soffan.

 

Ha en skön onsdagskväll <3

 

Jag går vidare, men glömmer inte.

Av , , 8 kommentarer 7

Jag går vidare, men tänker inte glömma. Jag vill komma ihåg precis hur djävligt allt var, för att också komma ihåg att det blir bättre. Jag vill komma ihåg hur det känns att sitta som en strandad val i soffan och ta sats hundra gånger för att komma upp. Jag vill komma ihåg den skarpa smärtan i hela benet när foten når golvet. Frossan, som inga filtar kan hjälpa… feberhettan som bara mildras med en iskall dusch. Yrseln, som gör att jag tror jag är på en båt ute på öppet rasande hav. Ångesten som gör att jag inbillar mig att det kommer att vara så här resten av mitt liv. Att det bara går utför.

Allt det där ska jag komma ihåg när/om jag hamnar i en likadan situation, för då kan jag också komma ihåg att det blir bättre.

 

I dag tog jag bussen till Ålidhems centrum och fyllde ryggsäcken med frukt och grönt. En lagom utflykt, som gav lite motion och frisk luft. Jag hade bara en krycka för balansens skull och kom på att jag egentligen skulle vilja ha en käpp att stödja mig på. Tre ben är mycket stadigare är två. En krycka är helt ok, men sliter på axeln.

Vackra Melody Gardot går med käpp efter en trafikolycka och i den här färgstarka videon dansar hon till och med på gatorna i Rio.
”Mira, look what you do to me…”

 

Ha en trevlig måndagskväll <3

 

Jag stapplar vidare.

Av , , 2 kommentarer 7

Nu vänder det och jag stapplar vidare. Vilken jäkla pärs det har varit. Nu är knät riktigt bra igen, men vaden är fortfarande öm och svullen. Vet inte riktigt om det är musklerna eller cirkulationen. Utomhus går jag fortfarande med kryckorna, eftersom jag är himla yr av medicinen och känner mig ostadig.

 

I går tog jag bussen till sjukhuset och köpte en sallad, en dricka och en tidning. Det blev en skaldjurssallad igen

 

Det var skönt att komma ut och röra på sig lite.

Resten av dagen gick i eftertankens tecken. Jag spelade finsk musik, bl.a. denna låt: ”Kulku ihmisen” ( ung. ’Människans färd’)

’En stor gåta är människans färd… när frågan blir utan svar… när ett år i livet bara är ett ögonblick…’

 

 

På kvällen ringde brorsonen och berättade hur begravningen gått.  Det hade varit fint och han hade haft ett antal gäster hemma efteråt. Vi pratade lite om framtiden och  kommer att hålla kontakt. Nu är halva syskonskaran borta. Vi var sex från början.

 

I dag skulle jag ta det lugnt, men efter en mycket god natt bestämde jag mig för att fara ner på stan och lämna tillbaka den där kjolen. Man kan ju undra vad hela ståhejet kring den stod för.

När jag skulle gå över Rådhustorget fick jag någon slags agorafobi, en yrsel starkare än vanligt. Men det gick bra, jag hade ju båda kryckorna att stödja mig på. Som sagt, jag stapplar vidare.

 

Ha en trevlig lördagskväll <3

 

Lite deppig.

Av , , 2 kommentarer 8

Jag håller på och dippar ner i deppigheten.  I dag skulle jag farit ner på begravningen och hade varit framme vid det här laget. I morse ringde jag min doktor på vårdcentralen för att få ett läkarintyg för att få tillbaka pengarna på flygbiljetterna till Stockholm. Hon frågade hur jag mådde och jag visste inte riktigt vad jag skulle säga.

 

Jag har ingen feber, men är yr och matt, antagligen av den starka antibiotikan. Knät är mycket bättre, så jag går omkring utan kryckor inomhus. Har varit ute med soporna och längtar efter en promenad ner till sjön. I morgon ska jag ta bussen till sjukhuset och köpa färdiga sallader i den lilla butiken. De har fräscha, goda, fullmatade sallader. I förgår köpte jag en skaldjurssallad som var så himla god.

 

Jag har tittat tillbaka i bloggen under kategorin ’hälsa’ och kan konstatera att de tre senaste höstarna har jag haft en allvarlig infektion. Hösten 2010 fick jag rosfeber med elaka bensår och tre penicillinkurer. Hösten 2011 opererades mitt åderbråck, med efterföljande sårtrubbel och rosfeber. Och nu detta, vad det nu är. Jag har aldrig varit så mycket sjuk under hela mitt liv. ”Det blir alltid så dramatiskt med dig”, sa någon till mig.

 

Jag är glad att jag inte har några möbelpaket som ska skruvas som ligger på golvet och stressar mig. Jag är ju nästan helt färdig med flytten. Det är bara det roliga kvar, att hänga saker på väggarna. Jag har bestämt att jag ska ha några tavlor och flera smala tavelhyllor där jag kan ställa upp tavlor, foton och ev scrapalster. Då kan jag byta emellanåt.

 

Nu ska jag välja ut finsk musik jag ska ligga och lyssna på i morgon med tända ljus i mina Iittala ljusstakar. Jag kommer att vara med i andanom.

 

Ha en trevlig torsdagskväll <3