Dagens pollenrapport för Umeå var låga till måttliga halter av alpollen. Kollade in Stockholm för skojs skull och där var det måttliga till höga halter av alpollen och måttliga halter av hassel. Tur jag inte är där just nu.

Jag önskade alla en skimrande onsdag i mitt föregående inlägg och visst skimrade det överallt i solskenet i dag.
Svensk Direktreklam hade städat upp allt i skogen. Bra där! Det kanske behövdes en liten påminnelse.

Nere vid sjön kunde man gå på den gnistrande skaren. Badstranden kikade fram ur snön och påminde om den sommar som kommer. Fast bryggan med sin ramp ligger stadigt på land länge till.

Sen meddelade lillkameran att batteriet var slut. Redan!? Men det var kanske meningen att jag inte skulle se på världen via kameran, utan njuta av allt det glimrande och gnistrande med alla sinnen. Och det gjorde jag. Varje liten sten, varje barr skimrade i solen på den fuktiga stigen…

Och så kom han, den specielle mannen som tydligen ska fika nere vid stranden varje dag. Han som nyper mig i kinden. När vi närmade oss varandra på vägen gled hans assistent över på mannens andra sida, så han hamnade mellan oss. När vi möts ropar mannen ’tant, tant… hej’ och jag svarar ’hej, hej’. Ett speciellt möte.

I kväll har jag varit på föreläsning om RA (’reumatism’) och kosten hos Reumatikerföreningen. Jag tog med mig en vän som nyligen fått diagnosen. Vi tyckte båda att det var en bra föreläsning.
Kroppen behöver rätt näring för att orka med en inflammatorisk sjukdom som tär på immunförsvaret. Omega-3 och medelhavskost är bra. Frukt, grönsaker, raps- olivolja, mera fisk och mindre rött kött. Äter man allsidigt behöver man inga kosttillskott. Det låter enkelt, eller hur?

Sen måste de flesta äta mediciner som kan ställa till det med sina biverkningar. Vi fick en bra genomgång av det med.

Sen ringde Länsförsäkringar i eftermiddags och meddelade att jag vunnit första pris då jag skickat in lösningen på ett korsord. En resecheck! De ville ta en bild på mig när jag tog emot checken, men det avböjde jag. Är lite skeptisk vad en sådan bild skulle kunna användas till i framtiden.

Ha en lugn torsdagsnatt <3

Jag kände att jag behövde en snabb kvällspromenad för att reda ut tankarna. Vi har ett par plusgrader och småregn. Ett väder som jag gillar. Jag kunde till och med gå utan broddar på trottoarerna.

Det var mörkt, men jag stannade till vid varje lyktstolpe, för att beundra de glittrande regndropparna i björkarna.

Ett fint hjärta på en altan gjorde mig glad och utanför den lilla pizzerian for olikfärgat ljus runt runt i sina kablar. Färgerna skiftade och ibland blinkade de som värsta discoljusen.

När jag kom tillbaka till vårt hus var Ruffen (den stora vita pyrenéern) ute på balkongen och började skälla när jag närmade mig. Jag tittade runt efter en annan hund, men det var tydligen mig han hälsade på. Jag fick ju gå fram och klappa honom och matte kom ut och sa att det där var ett skall som sa att nu kommer en person han känner igen och gillar. Ja, då var det ju tur att jag gick till honom. Sötnosen.

Ja… och i förmiddags packade jag upp blodtrycksmätaren. Den kom ju i ett jättesnyggt svart etui och var så fin och liten och bullig. Jag ställde in datum och tid och så mättejagmittblodtryck. Så där bara. Det var inte perfekt, undertrycket var så där på gränsen, vilket gjorde mig lite besviken. Så nu fick jag ett nytt stressmoment, men jag är på gång och det är huvudsaken.

Vad tror ni att det här fina turkosa är? Det har inget med personlig hygien eller skönhet att göra.

Ha en skön tisdagsnatt <3

Jag har varit sur hela veckan och till slut gav jag efter och gick och köpte en blodtrycksapparat.

Jag har inte velat göra det tidigare, därför att jag vet inte om jag vågar mäta mitt blodtryck ensam här hemma. Jag har fått för mig att jag flippar ur om trycket ligger väldigt högt. Men nu är situationen den inom sjukvården att man får bli sin egen doktor. Jag tycker det är ok att jag kollar mitt blodsocker ibland, för det kan jag reglera med mat och motion, men ett högt blodtryck skrämmer bara upp mig så att det blir ännu högre.

I dagens Vk finns en insändare som just beskriver problemet med att inte bli tagen på allvar för högt blodtryck (+huvudvärk). Läs den gärna, för jag tycker den ger en typisk bild av hur vården har utvecklats.

Jag har haft högt blodtryck och ätit medicin i många år. Jag har alltid legat på gränsen till för högt tryck, men eftersom jag inte haft andra hjärt- och kärlproblem har man ansett att jag är ’den typen’. När jag har bytt medicin, eller ökat dosen, har jag gått till en distriktssköterka och mätt trycket. Det tycker jag känns tryggt, för då får man prata lite kring sitt mående också.

Min nya husdoktor, som jag bara träffat två gånger, är väldigt pigg på att höja mina medicindoser, men bryr sig inte så mycket om att följa upp resultatet. ’Du kan ju gå och mäta det på något apotek, eller så’, sa hon, när jag sa att jag inte ägde någon apparat själv.

Ja, då måste jag våga göra det själv, av den enkla anledningen att jag vill gå ner ett steg i medicineringen. Jag måste bevisa att jag ligger bra i trycket under en längre tid och därför har jag alltså investerat i en sådan där apparat.

Jag köpte den i onsdags och i dag tog jag upp kartongen ur plastpåsen. I morgon vågar jag kanske öppna kartongen och pilla lite på apparaten och om några dagar, när jag lugnat ner mig, blir det kanske mätning. Antingen får jag bjuda hem någon som får hålla handen, eller så ringer jag upp någon som får hålla mig sällskap i telefonen. Eller så tar jag mig i kragen och fixar det själv.

I kväll ska jag se på Let’s Dance, men före det hoppas jag att min kära dotter ringer.

Ha en mysig fredagskväll <3

Jag har sprickor i handflatorna. Mycket bekymmersamt. Jag försöker smörja både händer och fötter för att inte bli torr, men ibland är det inget som hjälper. Det är som det kommer inifrån.

Förr kunde jag få eksem mitt i handflatorna som började blöda. Någon sa till mig att jag stigmatiserade och att jag skulle vara glad att jag inte levde på medeltiden, för då skulle jag blivit förföljd som häxa. Hmm… jag undrar om det inte ändå var så… att jag var en (medicinskt kunnig) häxa i ett föregående liv. Om jag vågade skulle jag låta någon hypnotisera mig…

Just nu använder jag Åhléns fotkräm i handflatorna och deras handkräm på fötterna. Aloe Vera gel är också skönt och svalkande och så har jag fått tips om en kräm som jag beställt på nätet. Ibland kör jag med bomullsvantar med avklippta fingrar. Har ni några tips?

I kväll har jag varit på möte med bostadsrättsföreningen nere på stan. Nu håller vi på och förbereder årsstämman. På fredag ska tre av oss träffas och skriva ihop årsrapporten och planera lite inför nästa möte. Det blir föreningens tredje årsstämma.

Ha en lugn onsdagskväll <3

Tidigt i morgonmörkret for jag iväg till tandläkaren. Han hittade inget fel på mina onda, ilande tänder, utan trodde snarare att det är min käkled som är inflammerad av artros. Jag är spänd och biter ihop när jag sover. I och för sig ingen nyhet för mig… jag har redan förslitningar i den andra käkleden och har de senaste 25 åren haft ett antal bettskenor, som jag tyvärr inte kan sova med. Nu frågade jag om det finns något mjukare material att tillverka dem i, för då skulle jag kanske kunna tänka mig att göra ett nytt försök. Det finns det.

Den ilande tanden penslades med banansmakande fluor, men jag är lite skeptisk. Jag hade liknande besvär med en annan tand och i den fanns en ’osynlig’ spricka, som man bara kunde se när tanden borrades upp. Huu!

Vilken tur att jag bestämt att stanna hemma över jul, men till nyår vill jag vara pigg, för då hade jag tänkt åka norrut.

För ett par veckor sedan hittade jag denna överraskning när jag skar upp en kivifrukt. En vacker liten minikivi i mitten. Så synd att jag inte tänkte på att lägga halvorna till rätta för fotograferingen, för visst ser de ut som ögon?

I går hittade jag en minipaprika i paprikan. Som ett litet sött embryo.

Tredje gången gillt, säger man ju, så nu förväntar jag mig en fin skatt varje gång jag öppnar något. Det behöver ju inte vara en frukt… det går lika bra med ett litet paket.

Ha en skön torsdagskväll <3

Det är insidan som räknas, säger man ju, men just nu gillar jag inte min insida. Tarmarna har party, party… blåser upp ballonger som trängs och pyser. Ovanpå det har jag fått UVI och får äta ännu en antibiotikakur. Ingen trevlig smärtcocktail i min kropp alltså. Tråkigast av allt… ingen vattengympa i morgon.

Blev alltså tvungen att ringa Hälsocentralen i går morse och fick komma direkt, lämnade urinprov och fick medicin. Ibland går det smidigt.

 Men vilken idiotisk förpackning medicinen var i. En vanlig blisterförpackning trodde jag, men nej, man får inte trycka ut tabletterna, utan man ska böja förpackningen på längden och tvären, pilla upp en pytteliten flik på baksidan och dra upp locket. Jag har fullt fungerande händer och fingrar/naglar, men jag fick stå länge och pillra och fick till slut bryta mig genom flera lager in till tabletten. Varför, varför gör man en sån idiotisk förpackning?

Nu har jag har plockat undan och samtidigt organiserat lite bland mina pysselsaker. Återstår bara att städa ordentligt och sen kan jag sätta mig i soffan och bara chilla.

I dag har jag varit på Myrorna igen med en massa saker. Jag hittade en fin mjuk svart/vit rutig halsduk. Precis vad jag behövde. Sen handlade jag dra-maten full på Willy:s. Det är så enkelt att fara till Myrorna och Willy:s, för jag behöver inte byta buss och bussen går var 10:e minut på vardagarna.

Ha en skön onsdagskväll <3

Nu har jag undersökt de mystiska klumparna i citronjuiceflaskan. Jag tömde flaskan och petade försiktigt… Det finns en plastmojäng i halsen med fyra små hål, så att citronen ska komma ut droppvis. Den fick jag ta bort och upptäckte då att det suttit ett skydd på insidan som man antagligen skulle ta bort när man började använda innehållet. Jag kommer inte ihåg hur jag gjorde, men jag antar att jag tog en gaffel och petade ut hålen. Det var det skyddet i plastat papper (?) som hade lossnat och höll på att förintas av den koncentrerade citronsaften. Så det kan bli!

I dag var det läkarbesök på Hälsocentralen. Den årliga diabeteskontrollen. Min nya läkare är väldigt noggrann. Mina värden är bra, d.v.s. ligger inom det normala, men hon nöjer sig inte med det. Vi diskuterade ökning av medicinering och så är det en medicin jag helt vill sluta med. En medicin för magen som jag inte tycker gör någon verkan.

Jag gillar inte att äta mediciner. Jag tar gärna halv föreskriven dos eller försöker vara utan. Jag hatar kapslar, för de går inte att dela. På senare tid har jag blivit mycket bättre på att lyda doktorns ordinationer, eftersom jag förstår att jag måste ta hand om mig själv för att må någorlunda bra.

Vi kom överens i alla fall. Jag kan förstå att hon som doktor inte vill bli ansvarig för att jag får följdsjukdomar av mina grundbesvär. Så jag försöker vara en följsam patient.

Sen promenerade jag till Mariehems centrum, köpte årets första lussekatter på ICA och gick och fikade hos min kompis. Klockan var 15.30 och det var kolmörkt ute, men skönt väder, – 5 grader och torr fin luft. NU får snön komma.

På Hälsocentralen såg jag ett anslag om att man kan gå på Mindfulness hos sjukgymnasterna. Det blev jag intresserad av. Ska gå dit nästa tisdag och se vad det är.

I går kväll pimpade jag pärmen till mina receptblad. Den blev så fin. Det som fanns i julklappspåsen från Pysselhäxorna passade perfekt att använda. Efter jul ska jag visa.

Ha en skön tisdagskväll <3

Jag hoppades ju på en klok ortoped vid besöket i dag och jag fick träffa samma trevliga ’knäexpert’ som för två år sedan. Jag kände inte igen namnet bara.

Men innan läkarbesöket var det röntgen och där blev jag genast upprörd över avsaknaden av helhetssyn och effektivitet inom sjukvården, samt att man inte blir lyssnad till. När det var tal om remiss uttryckte jag mitt önskemål om en bedömning av b.å.d.a. knäna och inte bara det som var aktuellt just då. Men nej, ’preop röntgenundersökning på vänster knä’ var beställd. Den stackars killen som skulle utföra den fick ta emot all min besvikelse och hans kompis blev så rädd att han knappt vågade titta på mig. När han skulle justera plattan bad han mig kort att gå bort och ställa mig vid väggen. Där stod jag… som i skamvrån.

Jag bad om ursäkt när jag var färdig för att jag gnällt. Det var ju inte deras fel.

Till doktorn sa jag att jag var besviken och att jag var övertygad om att man hade lyssnat på mig på ett annat sätt om jag var man.

Han hade en läkarstudent med sig, så undersökningen av b.å.d.a. knäna blev grundlig och instruktiv. Vi bestämde att inte operera, än. Däremot ville han skicka mig till ortopedteknikern för inlägg i skorna, eftersom jag fått en liten snedställning i vänster ben.

Sen ska jag tillbaka till sjukgymnasten och så fick jag lite allmänna förhållningsregler och svar på mina funderingar.

Så skönt med en doktor som inte är stressad och nu är det bara att fortsätta en dag i sänder. Jag är glad att mina höfter inte har drabbats av artrosen. Peppar, peppar… ta i trä.

Jag fick ju stiga upp okristligt tidigt, så när jag kom hem slocknade jag på soffan. Jag har inte riktigt vaknat än.

Vad är det som flyter omkring i flaskan med koncentrerad citronjuice? Vita, mystiska klumpar. De ser sega ut, inte som mögel. Jag har haft flaskan i kylskåpet och utgångsdatum är 15-03-01.

Ha en trevlig måndagskväll <3

Jag hann bara ta en bild… på den fina juldekorationen vid ingången till muséet, äpplen i mossa, när kameran signalerade ’batteriet slut’. Så klantigt av mig!

Jag fick gå genom hela julmarknaden uppe på Gammlia-området utan kamera. Det fanns så mycket fint att fotografera och jag hade behövt kameran som distraktion i trängseln. Jag har såå svårt att gå bland en massa människor som trängs, barn som springer och armbuffar sig fram och så alla hundar man måste se upp med. Sen träffar många på bekanta, som de ska stå och prata med och det gör de flesta mitt i gångstråken. Jag går inte runt, utan om det står mer än fyra personer i vägen, går jag rakt igenom sällskapet med en högljudd ursäkt.

Det var en fin marknad med många stånd. Mycket mat och dryck och fina konsthantverk. In i de små stugorna gick jag inte, utan höll mig utomhus och gick ett varv inne i skidmuséet.
Jag köpte en fin kvast till balkongen. Den jag har nu är gammal och sliten, så det är dags för en ny. Den här är så fint målad med båtlackfärg.

I samma stånd köpte jag ett ljus som kvinnan som stod där hade stöpt själv i form av återvunnet stearin. Det här ljuset ska jag ge bort och är i form av en obelisk i olika färger. Pengarna hon får in för sina ljus skickar hon till en väninna som jobbar på ett barnhem i Rio. Vi småpratade en stund och när jag gick sa hon ’Du verkar vara en bildad kvinna’. Veckans komplimang, utan tvekan.

Sen köpte jag kålrotslåda och finska piroger med ris från Finska klubben. Det var kul att byta några ord på finska. Kålrotslådan har jag redan ätit av och resten ska jag frysa in till julafton. Till kvällsmat ska jag koka ett ägg och göra äggsmör på ett par piroger och dricka te.

I morgon bitti ska jag till röntgen och sedan direkt till ortopeden med mina knän. Jag fick en påminnelse per sms i dag. Jag vet inte alls hur jag ska förhålla mig till ett eventuellt erbjudande om operation. Dels vill jag vänta… dels känner jag att jag har haft nog med strul. Hoppas doktorn jag ska träffa är klok.

Ha en trevlig söndagskväll <3