Gårdagens snackis vid fikaborden i Umeå med omnejd var utan tvekan dokumentären “Dansbanan i Täfteå” i SVT 1. I sex program ska vi få följa livet kring och på dansbanan sommaren 2010.

Jag älskar dansbanor. Under några somrar i min ungdom i Finland åkte jag varje lördag till någon utedansbana utanför Björneborg. Många gånger fick jag skjuts på motorcykel, utan hjälm med bara en schiffongscarf knuten runt huvudet á la Audrey Hepburn. Den Bardot-rutiga sommarkjolen fladdrade i fartvinden och livet lekte.
Jag har däremot aldrig varit på dansbanan i Täfteå, trots att det inte är långt dit.

Jag tänkte att ett program om en dansbana kan ju bli hur härligt som helst, men vad ska man säga efter första avsnittet? Är det inte lite Ullared-stuk över det hela? Chefen för Ullared går upp på taket och inspekterar sina domäner, medan åkeriägaren bestämmer över “hyllan” på campingen i Täfteå. Den ensamme lagerarbetaren (har-glömt-vad-han-heter) i Ullared har ersatts med den lika ensamme experten på dansmusik och dansband. De fanatiska shopparna har blivit dansentusiaster, som gärna visar upp sig och sina kreationer.

Var hittar produktionsbolagen alla original? I verkligheten härliga människor, men som i det hårt klippta filmmaterialet riskerar att  framstå som något helt annat. Den äkta glädjen går lätt över i komik. Är det det som är meningen? Att vi ska skratta åt ‘tokarna’?

Utan Signar skulle det inte ha blivit något program, för det är han som ser till att dansbanan överhuvudtaget existerar. Utan Signar, hans fru Majlis och några av traktens ungdomar, skulle dansbanan ha grott igen för länge sedan. Det framgick klart och tydligt i programmet.
Men var det någon mer än jag som tyckte att kameran dröjde sig kvar pinsamt länge vid Signars framfart på dansgolvet. Jag satt bara och väntade på att han skulle halka omkull på det vältalkade golvet och bli sittande med peruken på sned.

För första gången i mitt liv tog jag fram ‘skämskudden’ (= jag stirrade på gardinen i stället) och är därför inte säker på om jag uppfattade slutet rätt. Försökte Signar locka in en kvinna i husvagnen, medan fru Majlis jobbade i kafét?

I kväll är det vattengympa. Tjolahopp.

Ha en bra torsdag <3

Jag har fått nya vanor. Jag vaknar tidigt och kan inte somna om, så jag stiger upp, går ut efter tidningen och äter frukost. Jag sätter också på TV:n. Sen brukar jag somna igen på soffan med TV:n på.

I går vaknade jag till plötsligt och trodde att jag såg ett spöke från gångna tider i TV:rutan. Det tog ett tag innan jag kom på att det var Stephanie i “Glamour”. Tänk att den serien fortfarande går på TV. Först tänkte jag att det måste vara gamla avsnitt i repris, men sen dök Brooke upp i rutan och oj, oj, så hon hade åldrats. Jag började fundera när jag såg på den serien… det måste ha varit för 30-40 år sedan. Jag tittade lite nu och då för det gjorde ingenting om man missade några avsnitt, eftersom intrigerna alltid var de samma.

Sen blev jag tvungen att googla och fick veta att serien började sändas i Sverige 1989. Det är ju bara 20 år sedan. Då var det på 90-talet jag såg den och det är ju inte så länge sedan. Då är det ju bara att hoppa in i handlingen igen. Undrar hur han den där snygge sonen ser ut i dag?

God Natt <3

Har precis tittat på premiärprogrammet av “Så mycket bättre” på TV4. Så mycket sångglädje och så många känslor! Vi har skrattat och gråtit om vartannat.

Sju sångartister träffas under en vecka någonstans på Gotland och tolkar varandras sånger. I det här programmet var Lasse Berghagen värd för dagen och de andra medverkande sjöng var sin sång av honom sin egen tolkning. Bl.a. rappade Petter en helt egen version av “Stockholm i mitt hjärta”. Bäst tyckte jag om Petra Marklunds finstämda tolkning av “Teddybjörnen Fredriksson”.

Det blir sju program till och jag kommer inte att missa ett enda.

För övrigt har dagen gått i huslighetens tecken. Jag har städat, strukit ren duk på bordet, lagat lax i ugn med rostade grönsaker och bakat en blåbärs/hallonpaj. Jag måste rent av klappa mig själv på axeln.

Dagens citat: “Jag köper alltid ekologiskt (öl), för då behöver jag inte välja“

Ha en skön lördagskväll <3.

I kväll har jag varit på Norrlandsoperan och sett genrepet på Dancer in the Dark. Operan baserar sig på Lars von Triers film med Björk i huvudrollen och är ett samarbete med Det Kongelige Teater i Danmark.

Det är en mörk berättelse om Selma, som lider av en ärftlig ögonsjukdom och är praktiskt taget blind. Hon arbetar och sparar pengar till en ögonoperation för sin som, som har ärvt samma sjukdom. När verkligheten blir för tung, flyr Selma in i en fantasivärld där hon sjunger och dansar, därav titeln.

Jag tyckte mycket om Lars von Triers film, främst för att Björk gjorde en fantastisk rolltolkning av Selma.

I operan, som sjungs på engelska, har handlingen förkortats till 70 minuter (utan paus). Det var täta minuter. Scenen var uppbyggd som en gotisk kyrka med en massa stearinljus. Stämningen var freaky. Personerna som agerade som ’statister’ och ‘scenommöblerare’ var en extremt tjock man, en lång kvinna med anorexismala armar och ben, tvillingsystrar med grått hår i knut m.m. Som sagt freaky.

Jag satt hela tiden och funderade på vad det hela egentligen handlar om. Selma är, å ena sidan, en naiv, godhjärtad kvinna, som för den skull råkar mycket illa ut; å andra sidan uppoffrar hon sig på grund av sin väldigt starka övertygelse.
I slutet kände jag dock att jag ville skrika åt henne: “Sluta spela martyr, du måste ta ansvar för din son!”

På fredag (15/10) är premiären och jag ser fram emot recensionerna i tidningen.

För en stund sedan vräkte regnet mot fönstret och det stormade ordentligt i 10 minuter. Nu är det lugnt igen. Var just och kollade att min cykel stod upprät på gården.

God Natt mina vänner <3