Etikett: bil

Tuffare miljökrav på Umeås kommuns bilar!

Av , , 4 kommentarer 4

Umeå kommun kommer införa tuffare klimatkrav på sina bilar. Förslaget röstades igenom av kommunens närings- och planeringsutskott tidigare idag, och ska nu till kommunstyrelsen för ett slutgiltigt avgörande. Det är en fråga som Miljöpartiet drivit under en längre tid och vi är glada att nu kunna lyfta förslaget tillsammans med Socialdemokraterna. För att minska kommunens klimatutsläpp och nå upp till de miljömål vi antagit är detta ett viktigt steg.

De nya kraven innebär att de personbilar och lätta lastbilar som kommunen köper, leasar eller upphandlar vid taxiresor högst får släppa ut 70 gram koldioxid per kilometer, alternativt drivas på gas, vilket är en ordentlig skärpning mot de tidigare kraven, som mer varit lösa rekommendationer.

Beslutet kommer innebära en ökning av elbilar i kommunens fordonsflotta. Kommunen ska också bygga ut fler laddningsmöjligheter för att kunna bemöta det ökade behovet av fossilfria transporter.

4 kommentarer
Etiketter: , , ,

Storgatans trafikbelastning är ohållbar! Boende drabbas av hälsoskadliga utsläpp och buller.

Av , , 6 kommentarer 8

Storgatan från centrum och västerut – mellan Västra Esplanaden och Backenvägen – har de senaste åren haft en kraftig ökning av biltrafik och tunga transporter. Storgatan används ofta som genomfartsled mellan de västra stadsdelarna och centrum, i ett växande Umeå är det därför en naturlig följd att trafiken på Storgatan ökar. Dessutom har en hel del nya bostäder byggts och fler är på gång, bland annat vid Brinkvägen och Kvarnvägen.

Men Storgatan är inte gjord för att mäkta med en sådan trafikökning. Redan idag är vägen trång och det finns inte tillräckligt med yta på trottoarerna för att kunna ha separata gång- och cykelleder med tillfredsställande bredd. Det är en äldre stadsdel i Umeå med fastigheter alldeles intill gatan, varav ett flertal är äldre kulturminnesmärkta byggnader.

Trafiken är stundtals så tät med bilar och tyngre fordon att bullernivåerna når långt över acceptabla gränsvärden. Så även utsläppsnivåerna så som bland annat kväveoxid. Detta drabbar inte bara de boende utan även alla verksamheter i anslutning till vägsträckan: Vård- och omsorgsboende, förskolor, hälsocentral, daglig verksamhet, företag, butiker med mera.

Denna trafiksituation är redan idag ohållbar och direkt hälsoskadlig! I takt med att ytterligare nya bostadsområden står färdigställda i området förvärras situationen ytterligare.

I våras blev jag kontaktad av oroliga boende längs med Storgatan som gjorde mig varse om situationen. Jag uppskattar innerligt när invånare kontaktar mig för att uppmärksamma mig om existerande problem, och jag beundrar deras engagemang för den utgår ifrån en omtanke för människorna i området – i synnerhet barnen. Det är med deras hälsa i primärt fokus som jag valt att fördjupa mig i frågan, och det ligger helt i linje med den viktigaste frågan som jag arbetar med politiskt: Den hållbara utvecklingen av Umeå.

Trafiksituationen i Umeå är något som jag varnande lyft vid ett flertal tillfällen i kommunfullmäktige, planeringsutskott, byggnadsnämnd och i vårt budgetsamarbete med Socialdemokraterna. Nu är läget direkt ohållbart på denna del av Storgatan, men jag ser tyvärr en uppenbar risk att detta bara är början. I takt med att Umeå växer så växer även trafiken. Det är därför så viktigt att tänka rätt från början och göra sitt yttersta för att leda över den dagliga trafiken till att allt mer ske med de hållbara färdsätten – gång, cykel och kollektivtrafik.

Det finns all anledning att oroas inför framtiden. Om Umeå lyckas med sitt mål om 200 000 invånare år 2050 och vi fortsätter att resa som idag, så kommer biltrafiken i centrala Umeå att öka med 95 %!

Även om vi lyckas leda över resandet så att andelen resor som görs med hållbara färdsätt (gång, cykel- och kollektivtrafik) går upp från dagens 50 % till 65 % så kommer fortfarande biltrafiken att öka med 35 %. Så vi har ett stort arbete framför oss för att ställa om trafiken så att Umeå förblir en stad med en hållbar livsmiljö.

Det är inte bara för miljö och klimat som biltrafiken och de tunga transporterna måste begränsas. Det är i synnerhet för hälsan. Vi lär oss successivt allt mer om den fara för hälsan som utsläpp och buller innebär. Varje år dör i Sverige 7 600 personer i förtid på grund av luftföroreningar. Med förtid menas att personerna förlorat i genomsnitt 11 levnadsår. Ny forskning från Lunds universitet och Region Skåne visar även att luftföroreningar kan vara mycket skadligare för fostret under graviditeten än vad som hittills varit känt. Som följd av partiklarnas påverkan på moderkakan ökar risken för havandeskapsförgiftning, att barnet blir tillväxthämmat och kan födas för tidigt. Utöver detta innebär tungt trafikerade stadsgator en uppenbar risk för olyckor där fotgängare och cyklister kan drabbas av livshotande skador. Särskilt utsatta är våra barn och unga som växer upp i vår stad.

Det är viktigt att det finns en tydlig plan och färdriktning för ett växande Umeå. Därför är jag en klar förespråkare av att vi försöker hålla oss till den översiktsplan för Umeå som är väl genomförd med ett tydligt fokus på hållbar utveckling. Däri står ytterligare en viktig aspekt gällande trafiksituationen skriven:

Någon fysisk möjlighet att skapa ytterligare körytor för bilar finns inte i de centrala stadsdelarna. Det gäller istället att använda befintligt gatunät så effektivt som möjligt. Därför behöver en större andel av resorna ske med gång-, cykel- eller kollektivtrafik så att fler förflyttningar ryms på samma vägyta. Omställningen av transportsystemet består följaktligen till stor del av att skapa utrymme och framkomlighet för dessa transportsätt.

Sträckan mellan Va Esplanaden fram till Kvarnvägen är enligt den fördjupade översiktsplanen för centrala Umeå inte markerad som del av huvudvägnätet, ändå har den kommit att bli just det – en huvudväg som används av bilar och tunga fordon som transit mellan centrum och Umeås västra stadsdelar. Detta måste åtgärdas omedelbart för situationen som redan idag är hälsoskadlig riskerar att hastigt förvärras.

Oavsett åtgärd så medför det en begränsning för bil och tunga transporter. Men det är nödvändigt att agera nu. Samtidigt måste förutsättningarna för cykel- och gång avsevärt förbättras och då är det oundvikligt att inkräkta på den vägyta som idag är avsedd för biltrafik. Tillsammans med Vänsterpartiet har vi i Miljöpartiet skrivit en motion där vi vill bygga ut en ”supercykelväg” i öst-västlig riktning från Storgatan väster om centrum och vidare ut till de östra stadsdelarna. Detta är något som även Naturskyddsföreningens cykelgrupp ”Cykelstaden Umeå” förespråkat. När dessutom Byggplanerna med nya bostadsområden på norra delen av Ön, Öst på Stan samt Väst på stan förverkligas så framstår vårt förslag som allt mer viktigt och värdefullt för att väva ihop öst och väst med goda cykelförbindelser.

Det finns även en annan möjlighet att begränsa trafiken längs med den omtalade sträckan där vi använder oss av den internationellt framgångsrika modellen med zonindelning av biltrafik i en stad. Då begränsar man möjligheten för biltrafiken att hur som helst fara mellan olika zoner, istället hänvisas de till huvudleder runt zonerna. I bilden nedan illustreras ett exempel där biltrafik och tunga transporter som ska mellan centrum och Zon A – eller än mer västerut – leds till ”Vännäsvägen” Riksväg 92. De förhindras att använda Zon B som en genomfartsled. Däremot är det fullt möjligt för gång, cykel och kollektivtrafik att fara mellan Zon A och B.

 

Men då behöver trafikknuten – korsningen mellan Backenvägen och Storgatan förändras och begränsas. Samtidigt måste stomlinjenätet med busslinje 1 fortsatt fritt kunna färdas genom korsningen. Detta förslag krockar dock med den fördjupade översiktsplanen för centrala Umeå då just denna vägsträcka – Storgatan från Kvarnvägen vidare ut längs med Backenvägen – är klassad som en huvudvägled. Det är där jag anser att trafiksituationen för Storgatan frän Västra Esplanaden och västerut är så pass akut att vi behöver agera nu – även om det riskerar att krocka med översiktsplanen.

Situationen är redan idag ohållbar och hälsofarlig. Det är inte nya utredningar av situationen som behövs för all data finns redan. Det är åtgärder som begränsar biltrafiken och tunga transporter som behövs. Åtgärder som samtidigt förbättrar framkomligheten för gång, cykel och kollektivtrafik. Dessa åtgärder behövs – nu!

Miljöpartiets sakliga argument för ett transporteffektivt Umeå och en återremiss av Sandbäckens handelsområde

Av , , Bli först att kommentera 5

På kommunfullmäktige i måndags antog en stor majoritet detaljplanen för det nya externa handelsområdet i Umeå – Sandbäcken. Vi i Miljöpartiet yrkade på återremiss och vi är ytterst oroliga för ökningen av biltrafik som detta område kommer att leda till.

Det finns de kritiker som anklagar oss i Miljöpartiet för att vara emot Umeås utveckling. Det är direkt felaktigt – tvärtom så vill vi säkerställa en hållbar utveckling av Umeå som gör Umeå attraktiv även i framtiden. Där människor och verksamheter vill fortsätta flytta till Umeå eftersom Umeå förblir en trivsam, trygg och attraktiv kommun.

Det är därför vi i Miljöpartiet är så måna om att vi tänker efter före, att vi växer rätt, att vi planerar för ett transporteffektivt samhälle som inte gör oss bilberoende, att vi planerar för blandade boendeformer i olika stadsområden så att vi undviker segregation och utanförskap. Att vi värnar våra grönytor, naturområden och den biologiska mångfalden i kommunen.

Här kan du se två av Miljöpartiets kommunfullmäktigeledamöter debattera om Sandbäcken på senaste kommunfullmäktige:

Elin Söderberg (Mp) och Nils Seye Larsen (Mp) debatterar i kommunfullmäktige om Sandbäckens handelsområde

 

Ni kan även läsa följande artiklar om vårt ställningstagande:

https://www.vk.se/2019-11-19/mp-kritik-mot-nya-handelsomradet

http://blogg.vk.se/nilsseye/2019/11/20/darfor-reserverar-vi-oss-mot-sandbacken-ett-nytt-externt-kopcentrum-langs-med-umeas-ringled/

 

Moderaterna utlyser klimatnödläge i Stockholm – men lokalt bromsar Ågren och Riedl (M) till varje pris. Varför detta lokala klimatmotstånd?

Av , , 4 kommentarer 7

Idag valde Anna König Jerlmyr – Moderaternas finansborgarråd i Stockholm – att tillsammans med de andra städerna i C-40 utlysa globalt klimatnödläge. I en artikel i DN kan man läsa många kloka och välvalda ord av finansborgarrådet som visar på att det faktiskt finns ledande moderater som inser allvaret med de pågående klimatförändringarna och vikten av att agera – nu – för att minska våra klimatutsläpp:

”Vi utlyser globalt klimatnödläge då alla rapporter pekar på att den globala uppvärmningen går mycket fortare och är mycket kraftfullare än tidigare. Det är oerhört viktigt att städer runt om i världen gör allt vi kan för att minska koldioxidutsläppen och att vi kan följa Parisavtalet. Vi behöver agera mer kraftfullt för att nå 1,5 gradersmålet.”

Men här lokalt driver Moderaterna tyvärr en helt annan linje.

Under veckan har Moderaternas medietaktik lyfts upp och kritiserats. Vi har alla kunnat läsa om hur deras propagandakanal Nyheter i Västerbotten paketerar ”nyheter” som sedan sprids för fullt i sociala medier. Den här gången nådde deras fake news lite väl långt och lilla Västangårds skola kom att hängas ut i Putins ”nyhetskanal” Russia Today.

Man skulle önska sig att Moderaterna tagit till sig av kritiken. Tyvärr väljer de istället att försvara och förmildra sitt agerande. Samtidigt väljer Ågren (M) att på sin blogg försvara flyget, vara i krigsstigen mot Trafikverkets föreslagna hastighetssänkningar och glatt lyfta upp Moderaternas förslag att sänka skatten på bensin och diesel med en krona. Och så riktar han än en gång fokus på den handfull klimataktivister som tyst avbröt kommunfullmäktige med en banderoll som uppmanade Umeå att utlysa klimatnödläge.

Inte ett ord om de stora klimatdemonstrationerna, inte ett ord om den pågående klimatkrisen. Istället lyfter man en interpellation om ”antidemokrastiska klimataktivister med våldspotential” och sponsrar inlägg på sociala medier med fake news om ”elever som tvingas strejka för klimatet mot sin vilja.

 Varför? Vad är det för bild av klimatdemonstrationerna som M vill sprida?

Gång på gång har Moderaterna gjort allt för att bromsa klimatpolitiska beslut. Förra veckan valde Moderaterna – föga förvånande – att rösta emot förslaget i Regionala utvecklingsnämnden att bevilja medel för projektet ”koldioxidsnåla platsen 2.0” (en uppföljare till det framgångsrika projektet koldioxidsnåla platsen). Om än Moderaternas negativa ställning var väntat så är deras retorik förvånansvärt hård:

En av de saker som arbetats fram i koldioxidsnåla platsen är en hemsida som heter klimatorientering. I ett inlägg på Facebook skrev Moderaternas vice ordförande i hållbarhetsutskottet följande om denna sida:

…Umeå kommun verkar ha slagit in på ett spår som liknar Nordkorea där Umeås invånare ska tvingas sluta köra bil, helst cykelsemester kring Umeå och endast äta vegetarisk kost.

Så en sida som ger information om vårt klimatavtryck och tips och råd till våra invånare för vad man kan göra om man vill minska sitt klimatavtryck är visst ”att slå in på ett spår som liknar Nordkorea…” . Ett grovt och felaktigt påstående som tyvärr inte är oväntat för att komma från Moderaterna i Umeå.

Under ett års tid har de återkommande gjort mediala kampanjer för bilisterna. Sänkt skatt för bensin och diesel, och vallöften om att till varje pris hindra förslag som bilfritt centrum eller miljözoner som skulle ”förbjuda dieselbilarna”. Moderaterna har återkommande gått ut och försvarat flyget samtidigt som de anklagat flygskatten för att slå mot Norrland. Det mest vansinniga var när de felaktigt påstod att flygskatten låg bakom flygbolaget Nextjets konkurs.

Mest extrem av alla var Moderaternas riksdagsledamot Edward Riedl som råkar vara ansvarig utgivare för deras propagandakanal Nyheter i Västerbotten. I ett sponsrat inlägg uttalade han följande:

Miljöpartiet i regering är det värsta som hänt Norrland sedan ryssen härjade här!

Edward Riedls hela valkampanj gick ut på en enda sak: Angripa Miljöpartiet och regeringens klimatpolitik för att vara Norrlandsfientlig. Han hade inga problem med att spä på den infekterade debatten med fake news och befängda påståenden om Miljöpartiet.

FULT SPEL BAKOM KULISSERNA

För några veckor sedan utspelade sig något ytterst besynnerligt. Länsstyrelsens klimatstrategi var ute på remiss och vi i Umeå kommun var en av de aktörer som skulle svara på remissen. Jag hade noterat att Moderaternas gruppledare i Umeå protesterat högljutt mot denna remiss. Så en söndag kväll upptäckte jag en artikel på hans blogg där han berömde landshövdingen i Västerbotten för att dra tillbaka klimatstrategin:

Landshövding klimatstrategi

Anders Ågren (M) publicerade där en kommentar som han fått på facebook av Västerbottens landshövding. Jag läste igenom Länsstyrelsens hemsida men hittade ingen info om detta. På måndagen pratade jag med ansvariga tjänstepersoner på kommunen men ingen hade fått någon info om detta. På tisdagen satt vi i den märkliga situationen att vi skulle klubba Umeå kommuns remissvar till Länsstyrelsens klimatstrategi – som formellt ännu inte dragits tillbaka. Det skulle dröja en vecka innan man formellt beslutade om hur man skulle gå vidare med denna strategi.

Så vår landshövding – som varit en moderat riksdagsledamot och tidigare ordförande för Moderata Kvinnoförbundet – väljer alltså att kommunicera ut ett beslut långt i förväg, via facebook, till partikollegan Anders Ågren. Ett beslut där hon i egen person agerar helt i enlighet med Moderaternas önskan. Ytterst märkligt.

VARFÖR DETTA HÅRDNACKADE MOTSTÅND?

Den stora folkrörelsen som väckts av Greta Thunbergs engagemang kräver inte bara handling – utan även ett ansvarsutkrävande från de skyldiga för den klimatkris som vi befinner oss i idag. Ansvarsutkrävandet gäller även de som ihärdigt försvarar dagens utsläppssamhälle och ”business as usual”. Var Riedls och Ågrens kamp mot klimatpolitiken ett sätt att vinna ett ökat röststöd i Västerbotten? Då lyckades man – i valet 2018. Men är politikens mål endast att vinna röster eller har man ett större mål – för samhället, näringslivet, våra barn och vår framtid? Är Moderaterna i Västerbotten och Umeå genuint skeptiska till klimatförändringarna? Eller om man nu inser att klimatförändringarna faktiskt existerar och beror på våra utsläpp, men anser att man själv har bättre förslag på att minska klimatutsläppen – nu – varför presenterar man inte dem? Varför vill man inte delta i de klimatsamtal som anordnats av Fridays for future för politiska partier i Umeå? Varför väljer man att smutskasta klimatdemonstrationerna? Varför lyfter man inga egna politiska förslag lokalt för att minska våra utsläpp?

När nu Anna König Jerlmyr, Moderaternas finansborgarråd i Stockholm, är med och deklarerar globalt klimatnödläge – med en retorik som tydligt markerar klimatkrisens allvar och vikten av att agera för att minska klimatutsläppen, så visar det på att det faktiskt finns Moderater som vill agera nu för minskade klimatutsläpp. Det står i stark kontrast till Moderaternas lokala företrädares ställningstagande i klimatdebatten.

AVSLUTNING:

I en tid där klimatförändringarna blir alltmer kännbara växer en ny folkrörelse fram. De protesterar för klimatet och kräver handling av oss beslutsfattare. Allt fler partier vill agera för att minska våra klimatutsläpp. Men Västerbottens och Umeås näst största parti sticka huvudet i sanden och fortsätter ihärdigt att stå fast vid ”business as usual”.

Med en stark övertro på ny teknik som ännu inte finns och en gammal återuppväckt dröm om en ny kärnkraftsepok vill de göra allt som står i deras makt för att slippa förändras, slippa ställa om samhället, slippa förändra beteenden, slippa agera – här och nu.

De vill backa in i framtiden med röven före. Det är sorgligt och märkligt. Det är inget nytt, men det som få vet om är till vilken grad Moderaterna här agerar för att till varje pris hindra all form av klimatpolitik. 

Därför är min avslutande fråga: Vilken del av Moderaterna utgör en ”isolerad ö” i den moderata politiken? Moderaternas finansborgarråd i Stockholm som tar klimatkrisen på största allvar, eller de ledande Moderaterna i Umeå och Västerbotten med deras ihärdiga klimatmotstånd?

Tåg till Stöcke och Sörmjöle – Genomförbart, kostnadseffektivt och miljövänligt!

Av , , 10 kommentarer 6

Det är med glädje som jag noterar den positiva respons som jag fått efter mitt senaste inlägg om en möjlig sträcka för pendeltåg för Sörmjöle – Stöcke – Umeå. Självklart väcks frågor om dess genomförbarhet, som jag här ska försöka besvara.

Först och främst, Umeå växer och har för ambitioner att fortsätta växa, men det finns en enighet i att det ska ske på ett hållbart sätt. Om än man har som mål att förtäta staden så är det viktigt att utvecklingen även bidrar till en positiv tillväxt i hela kommunen – inte bara i staden. I den ambitiösa översiktsplanen som antagits har man därför en förhoppning om att denna utveckling på landsbygden ska ske längs med olika stråk – för att lättare kunna tillhandahålla en god samhällsservice och goda kommunikationer. Dessutom har man för mål att hålla nere på biltransporter i staden, främst för luftkvaliteten men även för att biltrafik tar mer plats – mer yta – än kollektivtrafik, cykel och gång.

Kollektivtrafiken har utvecklats snabbt i staden Umeå, och i takt med att fler reser finns ett underlag för ökad turtäthet – vilket i sin tur gör att fler reser kollektivt. Men ute på landsbygden är det annorlunda. Underlaget är inte lika stort, turtätheten är avsevärt glesare, i vissa fall kan vi rent av prata om turgleshet – vilket i sin tur leder till att färre väljer att färdas kollektivt. Bussarna tar sin lilla tid att ta sig in till centrum vilket ytterligare minskar dess attraktion. Utöver det saknas pendlarparkeringar och i vissa fall saknas busshållplatsen – en enkel stolpe med en skylt står intill vägkanten.

Vill man vända denna trend så behövs satsningar på ökad turtäthet, bättre hållplatser och möjlighet till pendlarparkering. Men bussen i sig är inte alltid en så stark dragningskraft, det ska verkligen till en ordentligt utvecklad busslinje med många avgångar och korta restider för att bussen ska locka bilpendlare till att ställa bilen hemma.

Tåget däremot har en helt annan dragningskraft vilket är tydligt bevisat. Det har många fördelar – miljö, hastighet, bekvämlighet. Men infrastrukturen kan vara en saftig investering. Det är därför viktigt att tänka smart, kostnadseffektivt och genomförbart utefter de förutsättningar som vi har. Det skulle aldrig under några som helst omständigheter vara försvarbart att bygga en järnväg ut till Stöcke eller Sörmjöle, ej heller att rusta upp en gammal befintlig järnväg. Men nu finns här en toppmodern järnväg och då är det en helt annan sak.

Då står man inför vägvalet att satsa på att kombinera ökad turtäthet med buss till Stöcke och Sörrmjöle i kombination med pendlarparkeringar och ordentliga hållplatser – vilket är kostsamt och med ett osäkert utfall.

Eller så satsar man på två stationer med pendlarparkeringar, och nyttjar de pendeltåg som Norrtåg förfogar över. Ekonomiskt sett finns det en viktig fördel för Umeås ekonomi att bära med sig: Bygge av perrong med busskur intill spåret är något som bekostas av Trafikverket (vilket är precis det som man gjort när man byggt perrongen i Vännäsby). Det är upp till oss att ligga på dem. Då handlar investeringen plötsligt om två pendlarparkeringar, och driften av pendeltåg. Nu är investeringen plötsligt i linje med vad vi annars – med osäkert utfall – skulle ha bekostat för en satsning på den befintliga busslinjen. Men en pendeltågslinje har en helt annan dragningskraft än bussen.

I Umeå är de två största arbetsplatsområdena belägna i direkt anslutning till tågstationer – NUS/Universitetsområdet, samt centrala Umeå. Alltså längs med samma spår. Denna linje ligger dessutom i ett av de stråk som pekats ut av översiktsplanen. Vidare så är det två samhällen med planerade nybyggnationer av bostäder och de har en stor potential för vidare utveckling.

De flesta i arbetsför ålder som är bosatta i eller i närheten av dessa samhällen arbetspendlar till Umeå – med bil. Och här ska vi inte vara dömande, är alternativen så begränsade som de är idag så blir bilen det enda realistiska alternativet.

Jag står fast vid att vi måste kunna erbjuda hållbara alternativ, vi kan inte bara begränsa. Det skapar frustration och en känsla av stad vs land vilket är fullständigt idiotiskt. Menar vi hållbar utveckling då ska vi förverkliga det i hela kommunen – inte bara i centrala Umeå.

Det finns dessutom flera andra fördelar. Dessa samhällen är vackert naturbelägna och ligger i närheten av en kustlinje som är väldigt uppskattad av Umebor. Här finns våra mest populära stränder och havsbad, här finns strövområden och vandringsleder. Men allt detta är tillgängligt med bil, vilket kan leda till mycket biltrafik soliga sommardagar. Pendeltåg ger en möjlighet för stadens invånare att kunna snabbt och smidigt ta sig ut till kustlandskapet. Man kan ta med sig cykel på pendeltåg vilket är betydligt svårare i en buss.

Dessutom finns här en möjlighet att förändra busslinjerna – istället för att ha en buss som sakta färdas från Sörmjöle hela vägen ut till Sörböle, vidare upp förbi Strömbäck och tillbaka mot Umeå via Stöcke kan man nu istället använda sig av en modell som används i många svenska regioner – med mindre anslutningsbussar som är kopplade till tågtiderna. Då kan man ha en anslutningsbuss mellan Norrmjöle och Sörmjöle, samt en anslutningsbuss från Sörböle via strömbäck, Ström till Stöcke.

Vårt tågsystem utvecklas till en beprövad struktur med nationella snabbtåg (Regina), regionöverskridande regiontåg (Coradia Nordic), samt lokala pendeltåg (X11). När väl i framtiden järnvägen ut till Holmsund är i tillfredsställande skick är det dags för en ny linje i vårt pendeltågsnät. och när Norrbotniabanans station i Sävar invigs har vi tillgänglig tågtrafik norrut, västerut, österut och söderut. Dessa kan sedan kopplas till anslutningsbussar och ha tillgång till pendlarparkering.

Det är då vi på allvar kan skapa möjligheter för människor att färdas kollektivt och miljövänligt till och från centralorten. Tågstationerna i Umeå är kopplade till den lokala kollektivtrafiken, och med innovativa idéer så som exempelvis lånecyklar på tågstationerna i staden som man kan ticka ut med sitt månadskort blir de kollektiva färdsätten allt mer attraktiva.

 

Två avslutande förslag:

  1. Hörnefors: Har vi en linje för pendeltåg Umeå – Stöcke – Sörmjöle så skulle dess slutstation kunna vara Hörnefors. Där finns redan en fullt utbyggd station. Då leder det till fler tågavgångar till/från Hörnefors, och ett större resenärsunderlag för denna pendeltågslinje.
  2. Ett förslag som kan vara värt att utreda är möjligheten till en perrong för pendeltåg vid Strömpilen / Gimonäs. Denna station skulle kunna användas för linjerna Sörmjöle – Stöcke – Umeå samt Holmsund – Umeå. Det kan dessutom skapa möjligheter för människor att snabbt färdas mellan centrala Umeå och Strömpilen / Gimonäs.

Självklart ska förslaget om en linje för pendeltåg Umeå – Stöcke – Sörmjöle – ev. Hörnefors utredas noga innan man ens överväger beslut.