Blogg är ett utmärkt sätt att möjliggöra diskussion och dialog mellan olika politiska läger. Dels får man en god idé kring vilka som klarar av att argumentera hederligt. Det möjliggör ett skriftligt meningsutbyte.

De retoriska greppen är lätta att identifiera och särskilja från det faktiska stoftet. Särskilt jämfört med det talade ordet.

En välskriven talskrivare kan förstås få bra slutsatser att verka ’onda’, eller åtminstone mindre bra. Detta givet att talaren tillgriper fula retoriska grepp som så ofta präglar vänsterliberala teser.

Naturligtvis ska man läsa inlägg nogsamt. Med respektfullhet för innehållet.

Exempelvis Andreas Lundgren(S) senaste blogginlägg. Ett inlägg där han hänvisar till den VK-lojala ledarskribentens text. En text som lyfter att ”Umeå” – sannerligen – trots allt är Sveriges bästa stad att leva i.

Riktigt vad artikelförfattaren menar med ”Trots allt” framkommer inte tydligt. Det tycks för ledarskribenten betyda: ”trots att narkotikahandel och mord förekommer också här”.

Detta viftar berörd bort. Detta genom att konstatera att Umeå är en av de bättre platserna att bo på i hela Sverige, eftersom tidningen Fokus sagt så. Hon lyfter också att Umeå tycks förbli så, åtminstone till nästa undersökning från samma tidning.

Hon lyfter förstås hagamannen, ett minne många vänsterliberala krafter tycks hålla nära hjärtat. En oro som befästs – vilket leder till en statistisk oproportionerlig oro för den industriarbetande svenska mannen. En grupp som statistiskt sett är radikalt underrepresenterad för anmälda våldtäkter. Av vilket det följer att sannolikheten att en ny hagaman med liknande bakgrund skulle härja i Umeå – är relativt låg.

Det är naturligtvis ett otäckt minne. Men man måste sätta det i perspektiv jämfört med de problem vi faktiskt ser breda ut sig i Umeå idag.

Men såklart. Det väcker – och befäster oroskänslor. Inte för att Socialdemokraterna inte hade makten även under Hagamannens härjningar.

Andreas instämmer med artikeln, och viftar – till synes – bort problemen som han tidigare bekände fanns i Umeå. Med en tilläggsmotivering.

Tydligen bidrar även folkrörelser. Universitetets ungdomliga glöd. Samt Sossarna (vilket man får anta inte inkluderar deras lotteriverksamhet).

Detta inlägget tycks gå stick-i-stäv med hans tidigare – till synes tillnyktrande – efter min kritik. En vecka tycks det ha tagit sedan bilbränderna nu kan glömmas bort av Socialdemokraterna. Nu kan man gå vidare utan plan igen.

En vecka sedan bilbränderna – och nu är Umeå bra och tryggt igen. Det är talande för Socialdemokraternas arbete mot den utbredande otryggheten i Umeå.