SVT rapporterar att samtliga kvinnor som åtalats för förtal i samband #metoo har fällts.
Vidare kommenterar juristen Ängla Eklund att Alla kvinnor äger rätten till sin historia och man får berätta vad man vill till en nära krets av familj och vänner, men man får inte peka ut folk offentligt.

Det är sant. Samtidigt krävs det inte att förtalet avser något som inte är sant – i Sverige – till skillnad från exv anglosaxisk rätt.

Det är förstås ett komplext problem – som så ofta mellan människor. Därför har vi ett rättssystem som ska pröva saken.

Ytterst möts rättssäkerheten från den utsattes perspektiv – där någon felaktigt förlorar i rätten. Detta oavsett om den utsatte är en kvinna som antastats eller en man som dömts för en gärning han inte gjort.

Men tilltron för rättssystemet är grunden för ett demokratiskt samhälle.
#Metoo-rörelsen är avsett som verktyg utanför ramen av rättssäkerheten.

Den fråga man ytterst bör ställa sig är hur lagstiftningen bör skärpas för att bygga upp ett mer tryggt samhälle. Inte skapa verktyg utanför rättssamhällets ramar.

Klart är att vågen av #metoo fått en snäll prägel – och därmed inte kritiserats i erforderlig omfattning. Trots att upproret knappast vart särskilt demokratiskt.
Såpass snäll prägel fick #metoo – faktiskt – att Umeå utsmyckat sitt torg med en staty för den i grunden odemokratiska saken.

Man skulle kunna fråga sig vilka andra satsningar som görs –  i samma anda – inom kultur i kommun och region.