Lennart Holmlund skrev följande inlägg riktat mot mig och mitt parti igår.
Kan inte låta bli att fascineras över hur Socialdemokraterna vacklande försöker debattera detta och förskjuta sitt ansvar.

Låt oss börja med de punkter där Holmlund har rätt. Det var – helt riktigt – dåvarande Alliansen som öppnade upp för arbetskraftsinvandring utan krav, och som införde det så kallad spårbytet där asylsökande utan skyddsskäl kan få stanna om de får jobb. Men.

Sedan sju år tillbaka har vi en socialdemokratisk regering som inte vidtagit en enda åtgärd för att komma till rätta med problemen detta medför.

Med andra ord, Socialdemokraterna har gjort allt för att upprätthålla systemet med arbetskraftsinvandring och där tillhörande skattefinansierad anhöriginvandring. Det är därför Socialdemokraterna som tillsammans med Miljöpartiet är ansvariga för det system vi har idag. Vill Lennart Holmlund ändra på detta, bör han kritisera sitt eget parti.

Vi i Sverigedemokraterna har gång på gång påpekat felen inom migrationspolitiken, oavsett det rör kravlös arbetskraftsinvandring, ohämmad asylinvandring eller skattefinansierad anhöriginvandring. Detta har vi gjort konsekvent, oavsett vilken regering som suttit vid makten. Vi tittar på konsekvenserna av den politik som förs, inte på de vackra ord som aldrig blir verklighet.

Holmlund verkar även ha lite svårt att göra en distinktion mellan asylsökande och flyktingar. Under förra året fick mer än två tredjedelar av alla asylsökande avslag. Det betyder att de per definition inte är flyktingar, och ska lämna landet.

De flesta går dock under jorden istället, med Socialdemokraternas goda minne. Skuggsamhället som formats under 2000-talet – med utnyttjande av utländsk arbetskraft till slavliknande villkor, prostitution, stöldligor, drogkarteller etc – är något som Holmlund och hans partikamrater sett växa fram utan att göra något alls åt saken. Sju år har man suttit vid makten, ingenting har hänt.

Talande för 2020-talets socialism är Lennart Holmlunds uppenbara rasism. Vänsterns fixering vid hudfärg, etnicitet och sexuell läggning är uppriktigt skrämmande, och jag önskar att man kunde sluta projicera den fixeringen på Sverigedemokraterna. Att alla människor är födda med samma oinskränkbara människovärde är grundläggande för oss, och vi hoppas att även Lennart Holmlund en dag kan skriva under på att detta bör vara en så självklart att även Socialdemokraterna är med på tåget.

Slutligen menar Lennart Holmlund att det aldrig varit någon massinvandring i Sverige. Låt mig presentera några enkla talande fakta:

Sverige delade ut 1,2 miljoner uppehållstillstånd under 2010-talet, det är mer än ett nytt Stockholm. Det är även historiskt sett den överlägset snabbaste befolkningsökningen någonsin sen Sverige bildades som nation.

Över en halv miljon människor sökte asyl i Sverige under 10-talet – över hälften fick asyl.

Mer än 1/3 av uppehållstillstånden under 10-talet gick till asylsökande och deras anhöriga.

En stor majoritet av alla utrikesfödda är inte självförsörjande ens efter 10 år i landet. Och då har man ändå lagt gränsen för självförsörjning i linje med OECD:s definition av relativ fattigdom.

Arbetslöshetsgapet mellan svenskar och utrikesfödda är nu rekordstort, närmare 16 procentenheter. Tittar man enbart på de största asylländerna är gapet på arbetsmarknaden ännu större.

Under 10-talet har Sverige gett asyl åt fler än alla andra nordiska länder tillsammans. Vi har tagit emot 67% av totalen, trots att vi bara har 38% av befolkningen. Sverige utgör en dryg tredjedel av norden befolkningsmässigt, men står för 2/3 av beviljade asylärenden.

Låt mig avsluta med ett citat av en politiker som Lennart Holmlund rimligen bör vara bekant med.

”Invandringen måste anpassas till samhällets möjligheter att ge invandrare arbete, bostad och social omvårdnad” skrev Olof Palme med fler i en motion från 1979 och fortsätter ”Detta förutsätter en planerad invandringspolitik. En invandring utanför samhällets kontroll drabbar ytterst invandrarna själva”.

Jag tror inte de invandrare som idag lever i trångboddhet i utanförskapsområden, som saknar arbete, i områden där inget svenskt finns att integrera sig i, med barnen på skolor där majoriteten inte får något slutbetyg, med knarklangare och gängkriminella utanför dörren, med moralpoliser på torget – jag tror inte de bryr sig om huruvida vi kallar migrationen under 2000-talet för massinvandring eller något annat.

Och det är deras verklighet vi bör utgå ifrån.