Är det verkligen så?

Nu är det bedrövliga tider för dem som hoppas på goda lösningar i regeringsbildningen. Därför behöver man efter bästa förmåga kunna se positivt på den parlamentariska tillvaron. I detta läge ”blir det som det blir när det är som det är”. Politiska åsikter och meningsskiljaktigheter kan i alla fall skapat konflikter mellan människor, inte bara på den stora offentlige arenan utan även i privata och personliga relationer. När nu höger och vänster i några hänseenden, i vissa mått har närmat sig mitten, med undantag av de två allra längst ut, är motsättningarna ändå mycket tydliga. Polariseringens tid är här. Det är ibland som att det alltid är människan som får stå kastet för politiken. Visst, med rätta, logiskt grundat. Men tänk om det kunde skiljas bättre på sak och person. Men i politik, som har starka värdegrunder, är det svårt att mötas.

Många drar slutsatser om att en sosse, en moderat, en vänsterpartist etcetera är en viss person med vissa karaktärsdrag, vissa egenskaper och färdigheter. Så är de inte alltid. Många vet heller inte riktigt vad de röstat på. Hur många läser partiprogrammet? Det hänvisas ibland till partiernas så kallade historiska belastning men det behövs inte alltid utan det räcker med att läsa partiprogrammet och notera deras utspel. Och dessutom, läs mellan raderna och lyssna till det som inte sägs.

Det är inte lätt att granska. Jag kan rekommendera Åsa Wigfors (professor i teoretisk filosofi) boken Alternativa Fakta Om kunskap och dess fiender. Hon pekar på faktaresistens och kunskapsresistens. Min egen anmärkning är att folk vill tro det de vill tro på och inte alltid på fakta. ”Om det står en häst i min trädgård och det faktiskt gör det är det fakta”. Fakta är det som är sant. Det andra kan vara troligt och ibland högst sannolikt. Om det är troligt eller sannolikt är det fara om det tas för sant. Gå inte på allt? Det är heller inte alltid som det verkar vara. Det enda väder jag ibland tror på är det som har varit.